Zhangjiajie i bilder #1
Alltså. Zhangjiajie, dvs Zhangs hemland. Trevligt plejs, rekommenderas!
http://en.wikipedia.org/wiki/Zhangjiajie
http://www.bestzhangjiajie.com/line/zhangjiajie/2013-06-02/10.html
Från Wikipedia. Zhangjiajie i Hunan-provinsen, i Folkrepubliken Kina.
Direktflyg från Shanghai var såklart bekvämt. Och en cool chaffis av kärran, nästan lite raggarhäng ut genom sidorutan. Bara att luta sig tillbaka i flygstolen!
Somliga har ju fattat hur även den som dokumenterar kommer med på bilderna, vilka proffs! Se och lär.
När man landat är det skönt att se att det här med turism och guidning i Kina sällan gör en besviken, det funkar trots att man bara mailat och fixat på distans. Det här är Sally! (Sally heter i verkligheten såklart något annat på kinesiska, som säkert är mycket vackrare, men… ja. Sally, alltså!) Vår egen lilla piggelin-guide!
Väl framme på hotellet fixar Sally incheckningen, medan MarLar passar på att softa i en vanligt blygsam kinesisk fåtölj.
Så sover vi till dagen efter, och åker till ett område som kallas Grand Canyon. Upp med bil, ner till fots. Regnkapps- och paraplyförsäljare hade valt vädret, medan andra guider och chaffisar gärna ville jämföra om storleken har betydelse, både kroppslängd och nässtorlek var spännande att måtta och kommentera…
In i parken, starten är en massa trappor ner ner ner, nerför backen ner.
Utsikten är häpnadsväckande! En dag det inte är regnigt. Det är regnigt.
Så man får väl fokusera på det som är närmast kameran. Maffiga bergsväggar!
Mer ner… tills… rumpskydd på!
Och några hundra höjdmeter rutschbana…
Sandy tar sitt guidande på allvar och sträcker sig till sitt yttersta!
Sen är vi liksom nere på jämn nivån i en dal, och har en massa spång att följa.
En del spindlar har jobbat ordentligt!
Fortfarande onödigt vackert och lummigt!
Men såklart, en liten bit efter rutschkanan är det ju dags för stimulans igen, bara promenera vore ju för sömnigt. Och risk att man varvar ner och bara njuter av naturen. Zipline neråt!
Gött mottagande av mottagarna! Studs in i vadderade väggen och ett vant grepp om turist-tant med ena armen, medan man kan fortsätta hålla ciggen med den andra. Komplett professionellt!
Min första kungsfiskare! (I alla fall om man räknar bort alla Kingfisher-öl till indisk mat, men de räknas väl inte i samma grupp? Väl?)
För tråkigt att tro att folk vill gå och ta det lugnt igen, då lägger vi in en liten båttur!
Bikupor!
En av de anställda i honungsfabriken tar rast.
Arbetsledaren på honungsfabriken är grymt nöjd med att ha sålt 2 burkar honung till västerländsk turisttant.
Västerländsk turisttant är grymt nöjd med bättre souvenirer än massproducerat krimskrams.
Win-win!
Schyssta meloner pomelos!
Gratulerer med dagen
…som det heter på norsk! Ett födelsedagsbarn till, på vandring i Norge. Inte utan att man längtar, både till sällskapet och naturen. Kram, MarLan!
Moganshan-söndag
Söndag! Först neråt!
Vinnaren i namngivningstävlingen av denna villan… var kanske inte det fyndigaste namnet?
Muller? Åska? Ett flygplan? Nej, en bambuskördare som släpar ner de stora grässtråna.
En bambuklättrare.
Teplantage.
Delar av stigarna lättvandrade, och helt perfekta för mojntinbajking!
Tempel?
Ja, tempel med en sovande buddha.
A kör lite teoretisk nerförscykling.
En bambuhuggartjej.
Fler bambuskördare som drar ner stammarna till byn. Varje knippe väger nog sina modiga kilon.
Nere i byn.
Om någon funderat på ”ljuset i slutet av tunneln”, så kan vi nu berätta vad det är. Upphinnande bil. Lite läskigt.
Gatukontoret. Såklart kan det bli trafikkaos även om det är en enda korsning, och ganska få bilar. Förvirring.
Elcentralen.
Träd.
Tillbaka på hotellet, två timmar före avtalad tid: Min Hua, såklart, och den lilla röda bilen! Killen som aldrig missat en tid eller plats!
Afternoon tea innan de 20 milen hem till stan. En bra helg med några fler höjdmeter än vanligt!
Moganshan-lördag
Bilder från Moganshan, verkligen skillnad på terrängen i Shanghai jämfört med 20 mil sydväst!
Kartor finns inte, man får göra det bästa av skisser, Google Maps i telefonen, och beskrivningar från såna som gått här förut.
Upp upp iväääg!
Några grisar på tork?
Fina vyer!
Bambuskörd!
Broccoli eller bambu?
Detaljer från ett tempel i kanten av bambuskogen.
Stenlagd gång, till stor del. Brant bitvis, men lättgånget.
Te i förgrunden.
Förra gången vi var här fick jag en kul bild på GjeHe när han kom tuffande mot denna, han stoppas inte av en skylt inte!
A gubbspanar på en lång trailer som ska vända, efter att ha släppt av en grävmaskin.
Men va? De grisarna på tork då? Varför ligger hunden och ser mätt ut?
Afterhajk på balkongen. En jättestor stark, juice och smaskiga chips. Och en glad gubbe inlindad i en filt!
Taipeitopp
Till högsta toppen i naturreservatet Yangminshan, mer eller mindre inne i Taipei, fast utkanten. Buss en bra bit genom stan till ändhållplatsen. Liten anmarsch, sen framme vid ingången till reservatet.
Här börjar det!
Inte riktigt så att man måste kolla kartan hela tiden, ju. Man fattar vad som är stig, hur långt man har kommit och hur långt det är kvar…
Uppe ur skogen.
Där är toppen!
Mt Qixing, 1120 m. Från toppen ner mot stan. Börjar mulna men solen strilar igenom lite.
En del är något mindre petiga än mig vad gäller vandringsskor. Verkligen!
OK, det var topp-toppen. En 14 m lägre topp intill, vi tar den också när vi ändå är här.
Sen var det ner ner ner nerför backen ner, och till en förbryllande busshållplats där vi trodde att vi skulle bli kvar tills nästa dags bussar kom. Bara pyttesmå bussar och massor av folk, plus svårt att läsa och förstå turlistan. Men till slut, typ sista bussen den dagen lyckades vi sardinklämma oss in i!
Vi måste ju balansera kalorierna vi tappat. Pizza, vedugnsgräddad, doftade gott! Men vilka smaker? Ingen med bearnaisesås som väl kanske är knäppt nog för oss. Men äpple och kanel? Chokladmandelbanan? Då var ju honungsglaserat fläsk och gurka inte såå konstigt? God!
Tunnelbanan kan se trång ut. Men vips står alla som vill åka still till höger, och alla snabba kan rassla förbi till vänster. Ordning var det ja.
En demo-efterrätt i ett skyltfönster nära friluftsbutikerna hade frestat oss flera gånger. Vi gav med oss för den med, och fick jämföra modellen med originalet. Originalet innehöll mer cornflakes…
Taipei New Year
Idag har vi varit ute i terrängen, svårt att säga naturen när allt består av stenlagda gångar och trappor… men en massa grönt runtomkring, och utsikt över hela Taipei. Bilder kommer!
Nu dags för två chansare att gå ut på stan och leta oss en middag, som ju gärna skulle få vara nyårsmiddag också!
Kramar och Gott Slut, så önskar vi Gott Nytt 2014 snart!
Redigering! Bilder!
Vi börjar på trottoarnivå vid en tunnelbanestation, med Taiwans högsta byggnad Taipei 101 i bakgrunden.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Taipei_101
Trappor, stenläggning. Men grönt runtomkring i alla fall!
Det fanns några avstickare där man kan sätta sig och pusta en stund, eller knyta upp skorna och vandra lite på fotmassagestigarna.
Gå försiktigt! Se var man sätter fötterna!
Vi var inte ensamma längs stigarna på berget. Gissar att många var ute och bokade en stativplats för natten, nyårsfyrverkerifotografering!?
Gäller att passa sig så man inte får en vild carambole i huvvet.
Nere på plan mark igen. Prepp för kommande festligheter, kulörta lyktor!
Nepal dag 10
Tillbaka till Nayapul.
Vandringsdag 8, ner till 1070 m, ca 5 timmar.
Ner ner ner, nerför backen ner! Skog, terassodlingar, byar. Tillbaka till startpunkten, bil tillbaka till Pokhara och natt på hotell.
Morgonmoln och morgonbestyr, den högre killen är en av våra bärare.
Då sätter vi fart neråt. Men nu gäller det att titta bakåt för att se de maffigaste bergen för sista gången! Annapurna South är nog den stora toppen vi ser bakåt.
Tillbaka längs floden Modi Khola.
Torkning av majs och chili och något annat.
Som en promenad i parken.
Liten bärare.
Sen tar parken slut och vi kommer till civilisationen igen. Åsna eller jeep? Nej, vi går så långt det går. Ser ändå lite väl läbbigt ut att åka på taket.
Lunchstopp. En liten buddha och farmor/mormor, gissar vi.
CoJo tyckte att hans skägg började klia, men ändå hade han ju inte varit ute såhär många dagar. Nästan så man tror att det bor olika djurarter i det buskaget!
Framme i Nayapul, bron vi började att gå över första vandringsdagen! Men plötsligt blir det rusningstrafik, getchock!
Slutstation, avlastning! Minibuss tillbaka till Pokhara, en hotellnatt, och varm dusch!
Hejdå till våra bärare!
Män i grått blir färggladare i staden. Men män får dela gata med kor.
Men män får öl. Och middag, och efterrätt, rykande varm chokladkaka med glass!
Tack och gonatt från Groover! En riktigt bra vandringsvecka!
Nepal dag 9
Till Jhinu Danda.
Vandringsdag 7, ner till 1700 m, ca 5 timmar.
Mer ner, huvudsakligen. Men blandat med upp. Yrkestrafik går före nöjesvandrare! Skönt med lite vanlig stig också.
Som sagt… lämna företräde!
Vad honken var det, tro? Ett kylskåp? Tappra starka människa.
Grönt är skönt. Och en sockshop längs leden, skulle vi behövt de blötaste dagarna kanske.
Efter lååång uppförstrappe-sektion, lunch på samma ställe där vi sov tidigare i Chhomrong. Menyn så gott som identisk i hela ABC-området, men priserna varierar med höjden över havet. 100 nepalesiska rupier (NPR) = 6:50 svenska kronor. Så min dhal bhaat för 420 NPR är inte så dyr för oss, trots att detta såklart är turistpriser. Gott gott!
Sväng vänster! Japp!
Framme i Jhinu Danda efter ganska gnetig och brant nerförsvandring, trötta knän gnisslar. Pustar ett tag på teahouset innan vi packar badkläderna, så gott det nu går att göra om medföljande klädsel till just badkläder, och vandrar ytterligare 20 långa minuter ner till floden där det även finns varma källor. Dessa inledda till två bassänger, där vi ligger och skvalpar lääänge med andra trötta medvandrare och mjukar upp trötta muskler. Supernajs. Vi visste inte hur det såg ut, eller funkade, så ingen av oss hade med kamera. Men, två gjutna betongbassänger, och en massa folk i. (Var glada på att ni slipper bild på mig badande i svart ullmameluck och blå funktions-T-shirt.)
http://lmgtfy.com/?q=jhinu+danda+hot+springs
Middag, skrikkineserna delade upp sig i 2 läger, termosen från H var inte med men de klarade sitt bulleruppdrag väl ändå. Några öl till efter dessa. Jag burrade ner mig i sovsäcken med mp3-spelaren och lyssnade på poddradioprat,
http://värvet.se/ . Gonatt igen!
Nepal dag 5
Till Dovan.
Vandringsdag 3, upp till 2430 m, ca 6 timmar.
Över floden Chhomrong Khola, sen upp, upp, längs den västra kanten av floden. Lunchpaus i Bamboo, sedan vidare till Dovan.
Vandring ner mot floden, igen tillsammans med åsnor och kossor, de fyrbenta stannade dock på sin sida medan de tvåbenta fortsatte över. (Näää, nu menade jag inte att mina vänner är åsnor eller kossor!)
En rejält lång trappa ner, som man vet kommer att återkomma i den andra riktningen om några dagar. Lika bra att börja gruva sig…
Framme i Dovan. Ett av de fräschare rummen vi bodde i längs vägen. Skönt.
Guiden och bärarna kurar ihop och verkar trivas bra tillsammans!
Monster.
Efter mest ha varit molnigt hela dagen sprack det upp på eftermiddagen. Hoppet ökade att det verkligen skulle finnas höga maffiga berg bakom molnen!
Killar kan – göra åtminstone två saker samtidigt!
Nepal dag 4
Till Chhomrong.
Vandringsdag 2, upp till 2100 m, ca 5 timmar.
Ner till floden Khimring Khola, hängbro över. Uppåt, längs terassodlingar, sedan sträckan Ghandrung – Chhomrong.
Morgontrafik på vandringsleden. Åsneexpressen, vandrare, bärare.
Men in Black, f’låt, Män i Grått. Åtminstone bättre än beiga män, om man ska tänka positivt!
Men åååh, ska det vara nödvändigt att gå neråt när man gått en massa uppåt, och vet att det är en massa uppåt kvar? Tsss.
Paus för lunch och lufttorkning. Herr och fru Carlsson samsas på strecket.
Dhal Bhaat igen. Mums. Om man tjuvkikar bakom kulisserna på lunchrestaurangen kan man hitta trevliga överraskningar.
Efter lunch började det regna. Regnkläder eller poncho. Jag tänker på de här klassiska teaterkostymerna för två personer med fram- och bakdel av en häst, men säg inget till JOla och CoJo.
Vår bonuskinesiska tyckte att hennes egen ryggsäck var tung att bära, och misstänkte att bärarnas relativt lätta steg med våra packningar berodde på likaledes lätt innehåll. Varför inte prova att byta? Resultatet blev dock att var och en återgick till sin ursprungliga börda.
Pustepaus och vägval.
Ellära har aldrig varit min starkaste sida ingenjörsmässigt, men även jag har svårt att förstå lagningen av den här ledningen.
På nästa pausplats växte det saker som man kan röka om man vill uppåt på andra sätt. Lama plockade några knoppar och mumsade.
(Vild cannabis.)
Chhomrong, rast, vila, nattläger.
carlssonkarlsson 