Guldgossar
Alltså, sista morgonen i SH, precis när vi skulle kånka ut väskorna till bilen som såklart står och väntar i kulissen med en som alltid förberedd och alert MinHua… Så dyker A:s närmsta kollega upp ur buskaget också, kl 06:20 på morgonen, och han bor inte bara runt hörnet direkt…
A, med MinHua och Alex. Vilket dreamteam!
Sista signaturen på MinHuas Körschema och bränslerapport. 
Compact Living
Nu kondenserade till 5 feta stora väskor, 2 feta små, och diverse kassar och handväskor. Chaufför MinHua har hämtat en del saker som han och hans familj kan använda (stor bäddmadrass, täcken, en massa porslin och husgeråd), även städerska MuLan har hittat en del. Precis som innan vi flyttade hit, att bara köra till soptippen känns ju inte bra, det är illa nog att man har överflöd av saker, så om det kan användas lindrar det överflödskänslorna en del. Och särskilt dessa två, som verkligen har gjort vår tid här så mycket enklare, på varsina sätt.
MinHua varje vardag i ur och skur, några spridda andra helgäventyr men inte så mycket, men aldrig missat en överenskommen tid eller plats, varit beredd när vi är klara med vad vi än har gjort så att bilen rullar fram precis när man kommer ut (hur bär han sig åt???), och hjälpt oss med små ärenden som är kluriga för en utlänning i Kina.
MuLan som städat exemplariskt och strukit skjortor, beställt dricksvatten till köket, och också hjälpt oss att kolla lägenhet och postfack och betala räkningar när vi varit borta på längre resor.
Varsitt rött kuvert med pengar för vår uppskattning också, plus att vi har skrivit rekommendationsbrev ifall de behöver för att jobba för andra utlänningar i Kina. Med ett extra stycke om hur man som ”kund” kan hjälpa dem att planera och kunna göra bra jobb, också!
Så summerat:
5 stora väskor, och på ett ungefär som Volkswagen gjorde långt innan oss,
1000 days in Shanghai!
Kunming #1
OK, lite tjuvstart från jobbet och ett eftermiddagsflyg, lite sedvanlig inrikesflygförsening, men: Kunming!
http://www.travelchinaguide.com/cityguides/kunming.htm
Extremt prisvärt kineshotell!
Gatmat runt hörnet!
Massa gott att välja på?!
Nån slags knaprig insekt.
Sesamfröstänkta hönsfötter.
De rosa klumparna är hjärnor.
Allt går att grilla!
Vi fegar med några lammspett och squash.
Man kunde ha ätit ostron…
… eller ha plockat ihop sin egen nudelsoppe-kombo.
Sover gott, vaknar med blå himmel och sol! Typ varje tak i ”vårens stad” har solfångare!
Bekväm resa, med förbokad guide, och en riktig bil, en ren och fin Buick GL8 med säkerhetsbälten och en lugn och sansad chaffis. Vår guide kallar sig Moon på engelska, och dagens plan är att åka till Stone Forest.
Medan vi bilköar oss ut genom stan. Ett enormt område med hundratals såna här gator med byggmaterial. Puh, byggvaruhuset Hornbach gånger 10 upphöjt till 26 eller nåt.
Vi är ju lika mycket turister som alla andra som också är lediga på första maj, och en del av trafikstockningsproblemet… vi planerar om, stenskogen imorgon, idag Bambutemplet och West Mountains. Först en kik på Yunnans största sjö, Dianchi Lake. West Mountains i bakgrunden.
Proppat. Men inte hetsigt som i SH.
Inträdesbiljett, Bambutemplet!
http://www.travelchinaguide.com/attraction/yunnan/kunming/qiongzhu_temple.htm
Aaah, tempel, som han har längtat!
Gammalt träd.
Sssch!
Den speciella skatt som detta tempel har, är 500 lerskulpturer i nära nog naturlig storlek. Häftiga, fina, fula, söta, konstiga, … 
Fina former.
Eeeh… kulörta lyktor och en sandsäck? Munkarna kanske behöver få avreagera sig när ingen ser på?
Här kan man snacka om strykarhund? Den följer husfoten, den blir alldeles röd, vilken jycke!
En spännande lergubbe.
En fin riktig gubbe.
Släpp ner mynt i den vattenfyllda urnan, försök pricka drakens mun i botten, lyckan är din!
Han som fick tillräckligt med tempel. För ett tag.
Vi tar lunchrast, men först ett stopp på dawernas.
God mat och sitta ute, aaah!
Storstad
Åååh vilken osis. Vännen EmBj på tjänsteresa till SH, men med lite kort varsel och för många aktiviteter inplanerade i tjänsten redan på kvällarna. Attans. Jaja.
Lunchdate kan man ju inte få till, i dagtidstrafik tar det minst 1,5 timme från jobbet in till centrum.
Men, så fick hon en kvällslucka i planeringen trots allt, men… då var det jag som var svår, hade redan hunnit på väg till stora mataffären i bilen för att förbättra ett hopplöst tomt kylskåp och skafferi efter långledigheten och förra veckans egna tjänsteresa, och A var hemma sjuk så jag kunde inte snabbt lämna över handlandet till honom.
Stan är så stor att det är tar en stund mellan olika ändar, det blir liksom bara en sak per kväll jag hinner med.
Fast idag var det definitivt fel val av mig.
Snyfffft!
Så Mycket Bättre
Haha, hade jag en dålig dag igår eller? Sån tur att det inte kom en till!
Idag började med att jag vaknade en timme innan väckarklockan, och kunde lyssna på en bra podcast tills det var dags för en dusch i det extremt lyxiga hotellbadrummet, med perfekt frottéhandduk och jättesöta praktiska små schampoflaskor att ta med sig hem… sen en jättefin frukost med god ost och bra bröd, ägg, färsk frukt och gott kaffe.
Jag brukar ju inte skriva så mycket om jobbet, varken bra eller dåligt, men i Chongqing jobbar 3 av mina Volvofavoriter. Min ena underställda MarSu, den flygande holländaren AvV, och västkustens tryggaste MarTo. Den siste bor på samma hotell, så förutom min ersättare BreM som jag reser med, så hade jag trevligt frukostsällskap, och sen skjuts till fabriken. Genom ett ännu nyårspyntat Chongqing, som har en massa höga berg och djupa floder kring sig, vilken skillnad mot platta SH! Väl på jobbet så bjussade AvV på mer gott kaffe, bra samtal, sen en inblick i deras vardagsjobb och möten, telefonmöte med Shanghai där ytterligare en favvokollega HuXi smaskade in en helt fantastisk summering om ett uppdrag hon haft på jobbet, både klokt innehåll och ruggigt snyggt upplagd presentation rent grafiskt. Suck! Lycka!
Som om inte dagen kunde bli bättre, lunch utanför fabriksgrindarna med de 3 guldgossarna och tjejen, ful sunkig restaurang med jättegod enkel mat, som alltid i Chongqing. Sen mer av det goda kaffet och jobb, sen mer hjälp av MarTo att få skjuts av hans chaufför till järnvägsstationen, ingen kö till att lösa ut min biljett som jag inte hann fixa igår pga annat biljettstrul. Som vanligt, kinesiska snabbtåg, avgår punktligt, rena, tysta, bekväma, och… sträckan Chongqing – Chengdu är nästan som en 2 timmar lång film. Kuperade vackra jordbrukslandskap, alltid nåt att titta på: människor som påtar och sliter, kör moppe, leker, risfält, blommande gul vacker raps, ankor, nån strökossa här och var, spännande hus, broar, massor av tunnlar, hur mycket som helst att spana på, och så som man vill att Kina ska se ut!
Sen på tåget steg det på första stoppet på en helt osannolik person i vadderad pyjamas, man blir ju fnissig… och hon hade platsen bredvis BreMi. Men hon var inte ensam, utan en av Kinas yngsta medborgare, en 7 dagar gammal bäbis, de var på väg hem från BB med tåget! (Observera stolt mormor i bakgrunden, haha!!!)
Framme i CD hade, oj hoppsan, en volvofavvis till, JesKo, skickat sin mysiga chaffis med en flong ny S60L som luktar nybil, att möta oss, med skylt och allt. Skjuts till hotellet, jo, jag tackar vilken lyx! Sen hade BreMi smygspanat vad hon längtade efter att se i Chengdu och ta med mig på, så vi kastade bara in väskorna på varsitt rum och hoppade sen in i en taxi, till ett turistområde som är väldigt typiskt kinesiskt. Kuanxiangzi alley. Och så bjussade hon på god kinesisk mat, mmm! Ett rökt fläsk som var så gott att jag hade kunnat äta en hel spädgris, och jag fick allt själv för hon är vegetarian! 
Till efterrätt, ”tre studsar boink”, eller vad det nu kan heta, klibbiga rismjölsbollar som servitrisen knådar, kastar mot trumskinnet mellan de fyra mässingsskålarna så det tjongar tre snabba boink, och så landar de boff i ett sött mjöl. Inte oändligt gott, men… turistigt!
Mer turistigt. Teförsäljning…
… öronpet, komplett med rengöring och mot extra avgift även med ljudterapi via typ stämgaffel-plonnnng rakt in i örat, utfört av professionella öronpetare med mörkerutrustning…
… och såklart, vi är ju i provinsen Sichuan, i staden Chengdu: pandor, pandor, pandor!
Två plus
Av nån anledning som jag inte förstod tog hemresan från jobbet två timmar plus idag, tidvis helt stopp på motorvägen. Normalt är ca 1 timme, en timme och en kvart sisådär. Gäller att prepp-pinka innan man åker från jobbet, man vet aldrig… Men 153 sidor bok lästa!
Bambu
Här har vi varit förut, men gärna igen! Moganshan, ca 2,5 timme med bil från Shanghai, bambuskog kuperad terräng och frisk luft!
https://carlssonkarlsson.com/2012/09/23/looser-cruiser-pa-aventyr/
https://carlssonkarlsson.com/2014/03/29/moganshan-lordag/
https://carlssonkarlsson.com/2014/04/01/moganshan-sondag/
(Vi skippar introt att det var oförklarliga och enerverande trafik- och kö-situationer innan vi fick köpt våra biljetter till nationalparken/naturreservatet…)
Lastar ur och packar om från hotellet. Joppheidi, runt hörnet och uppför trappan! Sol! Höstfärger!
Chiefen! Poäng till om du vet vad presidenten i Folkrepubliken Kina heter! Svar längst ner i inlägget…
Mera höst!
Vilda blommor, bär och djur! Hanterbar storlek, även om gräshoppan var rejäl.
Framåt!
Det är inte helt tyst och lugnt överallt, framförallt inte på utsiktsplatserna. 
Men vi lämnar massturismen vid den klassiska GjeHe-skylten! 
Man kan ju tro att vi har lässvårigheter? Men nu kommer den fina bambuskogen!
Bambu, bambu, bambu. Anas fascinationen för detta gigantiska gräs? Erkänner!
Göteborgshumor hade ju varit att kalla AnBe för ”bambutanten”, men nu är vi ju i Kina så det gör vi inte.
Lättvandrat.
Men hallå där! En stor tuva bambu, och en nästan lika stor tuva som rör på sig?
Bambuskörd: pandamat eller gatsoparkvastar, mycket mångsidigt!
Tuff transport!
Sen förra gången har grusvägen blivit betongväg.
Väggarna mellan sektionerna, som gör att rören blir så styva. (Vid varje ”streck” på stammen sitter det en sån skiva inuti, ja, ni fattar ju.)
Om nåt går fel: antingen så välter hela plantan, eller så knäcks den mellan 2 sektioner och bara viker sig utan att gå av, kolla den till höger om stenen.
Svar: Kinas president heter Xi Jinping. Inte lika känt ansikte som motsvarande för USA eller Ryssland, kanske.
Nasalt mucus
http://sv.wikipedia.org/wiki/Snor
Idag jobbar jag hemifrån, kändes som en mindre bra idé att exponera A och Min Hua för mitt gröna snor i 2,5 timmar i bilen.
Inte särskilt sjuk, och klarar ju det mesta jag gör på jobbet med min laptop, nätverksuppkoppling och telefon, så då kan jag ju lika gärna göra de 8 timmarna hemifrån samtidigt som jag kunde sova 2 timmar extra imorse. Snyt!
Fredagsfikat bakom kulisserna
Om jag ska berätta hur det var att fixa fredagsfika, förutom att det var svettigt hemma vid ugnen att veva ihop en kaka… vi är på pappret 34 pers på avdelningen, så en fjuttig kaka räcker ju inte. Måste kompletteras.
Min Hua fick rycka ut och köra mig till ett bageri/konditori, där jag haft hög puls förut när jag och DiGa skulle köpa födelsedagstårtor med svåra kulturkrockar. Inte vis av detta gör jag ett nytt försök, att köpa färdigt fika. Först av allt måste man alltså ha en bil/chaufför, och det är typ 13 minuter från jobbet. Bara det. Sen, även om de färdiga portionsbakelserna står färdiga i kylen…
1. Man kommer in på konditoriet, 1 av endast 3 kunder. 7 expediter (jag skojar inte). Ingen verkar särskilt intresserad av annat än att titta rakt fram i tomma intet, men om man till slut petar på en och visar att man är kund, så kom en tillbaka från drömmarnas land.
2. Pekar på en sorts portionsbakelser med mangosmak i kylen, säger ”9” på sin utmärkta svinesiska, och gör tecknet för ”9”. 9? Ja, 9. Verkligen? Ja. OK. Expediten börjar oäääändligt långsamt ta ut bakelserna en och en, och flyttar dem till kassadisken 1 m till vänster. Som är lite halvfull av annan bröte, lite pysslande att få plats med dem.
3. Efter dessa 9 mango, pekar på blåbärsbakelserna, och provar ”9” igen. Ännu mer förbryllande, men efter en stunds diskussion, japp, jag är nykter, och vill ha 9 även av den sorten. Expediten flyttar noggrant bakelser till kassadisken igen.
4. Ojsan oj, 18 stycken portioner. I portionsglas. Men de måste ju ha plastlock! Varje plastlock sätts noga på, tar ca 1/2 minut per lock. OK.
5. Oj, hur ska den här främmande tanten få med sig 18 bakelser? Vi stoppar dem i en kartong. Liten kartong, som rymmer 2 bakelser. Neeej, nu måste ju jag protestera, hur ska jag få med mig 9 små kartonger med bärhandtag? Packa dem i tårtkartonger åtminstone! Teckenspråk och pek på tårtkartong. OK. Hämta en kartong.
6. Kartong har perforering för att kunna vika upp bärhandtag, men nej, dessutom är kartong i stor ziplockpåse. Kartong packas långsamt med 9 bakelser. Kartong blir full efter 9 bakelser. Problem. 7 kvar. Provar en till, men den får verkligen inte plats. Grubbel. Försöker stänga ziplocket på plastpåsen under tiden, men hur funkar ett sånt? Främmande kund-tant tar över och stänger påsen medan expediten tittar på.
7. Mer grubbel. Teckenspråk och förslag om en kartong till? Aha, ja, det kan ju vara en ide. Samma långsamma ipackande. Bra att vara noggrann, absolut. Ziplockproblem igen, men det löser den främmande kund-tanten igen.
8. Främmande kund-tanten börjar bli extremt stressad och rastlös och vill ta sina 2 tårtkartonger till kassan 30 cm bort och betala. Men expediten tar tårtkartong 1 och försvinner. Neeej! Vad nu? Jaha, eftersom plastpåsen gör att man inte kan fälla upp bärhandtaget, måste man ju binda kartongsnöre… på en kartong åt gången.
9. Låt mig betala! Totalt för 18 bakelser och en pandakaka, ett stearinljus i form av siffran 2, summa 260 kr. Lämnar 300. Får tillbaka en massa smått, nej, skulle jag inte få 40 kr? Nåhäpp, det var ju faktiskt 260 kr och 20 öre, och de små sedlarna är slut, så 9 kr 80 öre i mynt.
10. Börjar greppa ena tårtkartongen i snöret, medan expediten drar iväg som en raket plötsligt, med stor kartong #2 och lilla kartongen. Neeej! Kom tillbaka, ge mig mina kartonger! Tydligen ingår det också bärhjälp ut till bilen, men den har ju fått parkera på andra sidan en gata med mitträcke och måste köra runt en längre sträcka. Kan själv! Ge mig mina kartonger! Får dra loss dem från expediten…
11. I bilen. Hög puls. Svettas. totaltid innan tillbaka på jobbet: 50 minuter, som kändes som en halv evighet…
carlssonkarlsson 