Tag Archive | kommunikation

Prisa gudarna

… Skatteåterbäringen!

Vad tror ni om denna?
SkattSkatteverket, från en mailadress i Tjeckien? ”Utdrag Belastningsregistret, enskild person”? ”… har vi bestämt att du är berättigad…”, ”Skatteåterbäring laget center”, det är nog en kul arbetsplats? Grattis, ”Anders Gunnarsson”, hoppas du trivs på ditt arbete!
Detta email är ju tillåmed dummare än det några andra har fått, där de åtminstone vill att man ska skicka in blanketten med kontonummer…
http://blogg.alltforforaldrar.se/missjoi/2014/02/14/det-kom-ett-mail-fran-skatteverket/
Men hur skulle man reagera om saker vore lite mindre uppenbara? Om de inte fastnade i spamfiltret och blev enklare att granska lite bättre bara därför? Kusligt att tänka på…

Läsförståelse fantasi empati

Hrm. Vi beställde ju lite kläder på textilmarknaden förra helgen, hämtade våra igår. Kompisen/kollegan som var med skulle hämta sina idag, men så ringde han och frågade hur man bäst åker tunnelbanan dit för hans chaufför hade fått åka till sjukhuset med magsår, han har haft problem förut också.
Ojsan oj, inte bra!
Imorgon skulle ju kompisen/kollegan åka med mig till jobbet, och hans chaffis skulle istället först hämta två hitresta svenskar på flygplatsen, och sen köra ut dem till oss på jobbet. Hm, lite meckigt tänkte jag om hans chaffis är sjuk, kanske får vi skicka vår chaffis att hämta på flyget för annars står ju kanske två svennar där och är förvirrade vid sitt första Kina-besök, så åker jag och kollegan till jobbet med andra bilar. Lösbart, och inte ovanligt att vi saxar lite mellan bilarna.

Så, jag skulle SMS:a denna plan till kollegan, såg då att han redan hade skickat ett till mig. Bara en mening:
Den h{r g ngen hade han sytt r{tt.
(Å, ä, ö funkar dåligt när man SMSar här.)
Åfanken, inte bra tänkte jag, spyr chaffisen rött ska han nog definitivt inte jobba imorgon. Så jag SMSade min plan.
Jag menade skr{ddaren, Den h{r g ngen hade han sytt r{tt.
Ja-haaaa… ridå!
Den hÄr gÅngen hade han sytt rÄtt.” skulle jag läst det tidigare SMSet, kollegans skjortor satt inte så bra så de skulle ju sys om/justeras lite…

Läsförståelse kombinerat med fantasi och empati… haha!!!

Q&A, del 1

Tack för post i brevlådan och email i inboxen, ni vet vilka ni är. Jag har saxar här några rader ur inboxen, och lite reflektioner på dem.

Q: ”Det låter i bloggen som om vardagen och vanan har tagit över lite? Inte lika mycket förvånade konstateranden längre. Stämmer det eller är det mest att du tror att vi är trötta på att läsa om dem?
A: Vardagen är verkligen vardag, arbetsdagar helt enkelt. När man är hemma på kvällen kring 19-tiden är det dags att hitta nåt ätbart hemma. Har sällan längtan efter något särskilt, och dåligt med inspiration att handla mat för att laga. Borde planera bättre!
Efter mat i magen, surfa lite, kanske telefon med Sverige, skrota hemma, sova och upp igen.
Helgerna är bra. Sova tills man vaknar, men ändå komma upp i vettig tid, tvätta nån maskin, ut på stan och göra ärenden och se sig om, lite lagom blandning av plan och planlöst. Mycket av det man ska göra är ganska krångligt när man inte kan kinesiska såklart, men äsch, det mesta går med lite tjat, pekande och charader, och om man inte har superbråttom är det ju inte så noga med tiden heller, när man är ute på små och stora äventyr.
Jag har idag hämtat en omsydd dunväst som blev rätt, utan att jag och skräddaren kunde prata med varandra! Jag lyckades tillåmed hämta den på rätt dag, och priset var detsamma som vi kom överens om i söndags! Sen är det ju som sagts förut, mer skillnaderna än likheterna man reagerar på.
Fortfarande är biltrafiken ett mysterium.
Det som man som svensk tycker är ohyfsat beteende, trängsel, spottandet, harsklandet, sällan nån som håller upp en dörr, … det är annorlunda, helt enkelt. Ibland känns det även som en generell avsaknad av att tänka på risker och konsekvenser, i många olika situationer.
SH är dessutom helt utan natur, och platt. Och ibland trångt med mycket folk på lite plats.

Q: ”Har tänkt på dig betydligt mer än vad jag har hört av mig. Jag hoppas ni har hittat er vardag och att det fungerar. När jag har läst bloggen i dag så verkar det så. Och att du har dina vänner som följer dig. Det måste kännas gott.
A: Den här bloggen är ju för att kunna höra av sig till så många som möjligt samtidigt! Bloggen visar lite av vår vardag, även om det inte är så märkvärdiga dagar!
Och absolut är det härligt att veta att vi har våra familjer, släkt, vänner och kolleger hemma!
Jag har många som jag hör av mig till alldeles för sällan egentligen, men när man väl träffas, pratar, mailar, så hittar man ju varann snabbt igen. Det är en fin känsla, så mycket bra folk man har omkring sig lite här och var!

Q: ”Trivs ni bra med era jobb? Måste vara svårt med språket, kinesiskan kan inte vara så lätt att lära sig, är dom bra på engelska där?
A: Jobben är bra, mest förvånande är kanske att vi bytte vem som har det intensivast på dagarna, jämfört med de senaste åren hemma. Men det kan ju ändra sig igen!
Språket är svårt ja, men som tidigare, man klarar sig hyfsat för vardagssituationer ändå. Dock ska vi börja med vår språkkurs i februari, att kunna räkneorden, riktningar, ordentliga ja, nej, stopp, stanna, vänster, höger, upp, ner, det kommer ju att göra saker enklare!
På jobbet är det engelska med kineserna, i genomsnitt är vi svenskar nog bättre än kinesiska kollegerna, men det funkar. Många av kineserna är mest ovana att prata, men duktigare att läsa och skriva, ungefär så som jag skulle känna mig begränsad i Tyskland med bara mina enkla kunskaper.
De som är över 40-45 år kan sällan engelska, och sällan typ taxichaufförer, expediter, postkassörer. Man får försöka hjälpas åt, vi är ju bara gäster här! Finns dessutom appar till mobilen så man kan skriva på engelska och få översatt till kinesiska, så man kan visa tecknen för ”salt”, ”lim”, eller vad som nu är svårt att göra charader på… och man kan ta hjälp av kollegerna att ringa eller skriva lappar på kinesiska.

Kvällsrally

Hade ett litet frivilligt uppdrag inför A:s hemresa, att kolla om en grej på stan till en speciell person.
Hemma rätt sent för idag var det köigt på motorvägen trots fd taxichaffisen Min Huas smarta rundturstrick, en snabb mikrad köttgryta och så ut på stan.
Kom ihåg att jag hade sett en specialbutik för det jag letade nära hotellet där vi bodde en månad i början, och den brukade vara öppen när vi kom åkande vid 19-tiden, så den borde ju vara kvällsöppen alltså? En snabb promenad till tunnelbanan, 2 stationer, byte, 1 station, och en promenad till, yes, jag kom ihåg rätt gata. Och det är öppet, haha, till kl 21 och nu är den ju bara 19.59? Perfekt…
In i varuhuset, för det är egentligen ett kluster av butiker som alla säljer samma typ av varor, men hm, vad lugnt det är… och ingen som är på en som en igel och vill sälja? Mysko och ovant. Rulltrappan står stilla, men det kanske är en sån som startar när man kliver på? Nä. Hann upp halvvägs innan jag blev nerhojtad på kinesiska, vi försökte med lite olika tecken till varann förstå vad vi menade.
Till slut vann min tänkt internationella charad ”peka på klockan och se frågande ut”, japp, ut med mig…
Men? Öööh, det står ju 21 på ytterdörrarna? Då fick jag bara handtecknet för 8 och en lätt puff i rätt riktning… så 20.02 står jag snopen utanför, oshoppad… haha!

Men lösningen blev till slut bättre än förväntat, tror jag! Hittade en jättebra säljare på en av marknaderna, ovanligt bra och fina varor, och efter lite ömsesidigt smicker och köpslående gjorde vi affär. Bra (?) pris mot att jag tog 4-5 av hennes visitkort och lovade att skicka dit fler vänner att handla av henne senare… Men jo, hon hade ju bra grejor, så absolut om någon behöver tips!
”Varifrån kommer du? Aha, Sverige, det brukar komma såna som jobbar på ert stora flygbolag SAS och handla av mig ofta, ni pratar med samma accent, jag hör skillnad på olika länder tror jag…”

Tårtastrof

Jahapp, idag när jag kom till jobbet fanns det en kallelse till fredagsfikat, och att det var jag och DiGa som var fika-fixare? Men vad f—n, jag hade ju fikat precis innan jul och en gång innan, så på 4 månader kan det ju inte vara jag igen, om vi är typ 20 pers? Jooo, nu är det din födelsedagsvecka, och dessutom är det ju nytt år, så, det är din fikadag idag…
Menåååååå.
Hur fixar man nåt fikabart för födelsedag när man jobbar typ 20 minuter med bil från centrum, har arbetsgruppsmöte hela förmiddagen, kort lunch och sen eftermiddagsmöten med Sverige och en annan kinesisk ort, varav ett som man ska hålla själv? Och inte svika fika?
Hm, dessutom drog förmiddagsmötet över en dryg kvart, och när jag gick ut från det blev jag ”intvingad” på en lunch med R&D-cheferna av deras assistent, med alla andra kina-kolleger som fyller år i januari… där jag hade fått en kallelse tidigare som sen togs tillbaka så jag trodde det var inställt.
Suck, be en kollega ringa chauffören, och bestämma sig för att använda den enda mötesfria timmen på eftermiddagen, som hade behövts för mötesförberedelse, till att åka in till förortens centrum och rycka 2 tårtor. OK, iväg, med födelsedagsfikakollegan, även han rätt svettig över att egentligen helst behöva vara på plats på jobbet. Vår braiga chaffis som hittar överallt, hittade såklart bageriet, och en hel disk med supersnygga tårtor!
Yesss!!! Easy peasy!
Eller?
Det var ju demotårtor i plast… suck igen, men vi pekade på varsin, blev rekommenderade/lurade att köpa en storlek större än vad vi hade tänkt, men jojo, vi skulle få dem nu, att ta med. Detta fattade vi trots vår obefintliga kinesiska, och konditoriets obefintliga engelska.
Eller?
Näää, då skulle ju en stackars ensam konditor-tjej stå och börja göra tårtorna, där och då! Jisses. Det var plågsamt att stå och titta, när hon med all sin yrkesstolthet skulle göra våra två snyggtårtor, stående bakom en glasvägg. Hjääälp, tiden började rinna iväg, när säger man stopp, och hur? Det gick ju inte att förklara, eller avbryta? Redan betalat 238 kr per tårta också, och fått 2 jätteavancerade kvitton som skrevs i 3 exemplar vardera… Plötsligt står vi och inser att detta hantverk tar massor av tid, konditorn är ensam och ingen annan av alla de som jobbade på bageriet kunde hjälpa. Inser därefter att tiden är passerad för att hinna tillbaka till nästa möte med äran i behåll, därför ringa hem till kontoret och få hjälp av kollega att ursäkta och meddela sen ankomst till mötet.
Min tårta nästan klar, efter att alla urkärnade körsbär minutiöst noggrant har placerats precis på rätt plats och alla i samma bär-riktning… Tittar på DiGa:s tårta, och den har en massa chokladdekorationer på? Neeej, de ska konditorn göra från scratch, på kallt marmorbord med smält choklad… Vi bestämmer oss för att bryta, ta tårtan som den är odekorerad, utan chokladpiffet, köpa två burkar sylt och göra en gör-det-själv-tårta… men förklara det, när man inte pratar samma språk? Och med en konditor med en massa yrkesstolthet som inte vill släppa ifrån sig en ofärdig och ful tårta? Hon ställde sig med armarna i kors och bara vägrade, men till slut fick en annan anställd ut tårtan och ner i en kartong…

Vi skämdes som hundar hela vägen tillbaka till kontoret, att vi inte kunde kommunicera, och att vi stressade på den stackars konditorn, och bröt hennes jobb innan det var färdigt… toppat med att vara sen till mitt möte, även om min punkt inte hade hunnit vara ännu, jag hann till den i alla fall.

Men. eeeeh… Han som fyllde 57 och inte ens hann vara med och fika, var inte så nöjd över min placering av hans tårtljus, själv är jag däremot enormt nöjd med mina egna! Haha!
11jan

Inte-net

Såg att jag stavade fel i förra inlägget, men det blev ju faktiskt en väldigt bra beskrivning av läget… igår var vi i stor sett nätlösa. Bara så att ni vet, om ni försökt nå oss per Skype eller mail. Vet inte anledningen till varför nätet strular just nu.

A4

Vi kunde inte hålla oss tills vi flyttat till vår lgh. Vi shoppade upp oss på en Canon- printer med scanner och kopieringsmaskins-funktion. I en helt otippad vinröd färg, bara för att, liksom. På Media Markt, för det finns ju här med! Vi hade varit inne och kollat lite tidigare under veckan, en expedit försökte då hjälpa oss på bästa sätt trots språkförbistringarna, och såg lite besviken ut när vi bara ville titta och fundera. Desto gladare blev hon idag, kände igen oss direkt och ville börja hjälpa till igen! Idag blev det förhoppningsvis lite provision på köpet också! Skönt att ha en skrivare och kunna printa kartor, eller adresser, på kinesiska när man ska ut på äventyr. Vilket det ju kan vara bara att hitta till en restaurang man vill prova! Eller när man ska fatta de kinesiska instruktionerna till printern, hehe…