Bambu
Här har vi varit förut, men gärna igen! Moganshan, ca 2,5 timme med bil från Shanghai, bambuskog kuperad terräng och frisk luft!
https://carlssonkarlsson.com/2012/09/23/looser-cruiser-pa-aventyr/
https://carlssonkarlsson.com/2014/03/29/moganshan-lordag/
https://carlssonkarlsson.com/2014/04/01/moganshan-sondag/
(Vi skippar introt att det var oförklarliga och enerverande trafik- och kö-situationer innan vi fick köpt våra biljetter till nationalparken/naturreservatet…)
Lastar ur och packar om från hotellet. Joppheidi, runt hörnet och uppför trappan! Sol! Höstfärger!
Chiefen! Poäng till om du vet vad presidenten i Folkrepubliken Kina heter! Svar längst ner i inlägget…
Mera höst!
Vilda blommor, bär och djur! Hanterbar storlek, även om gräshoppan var rejäl.
Framåt!
Det är inte helt tyst och lugnt överallt, framförallt inte på utsiktsplatserna. 
Men vi lämnar massturismen vid den klassiska GjeHe-skylten! 
Man kan ju tro att vi har lässvårigheter? Men nu kommer den fina bambuskogen!
Bambu, bambu, bambu. Anas fascinationen för detta gigantiska gräs? Erkänner!
Göteborgshumor hade ju varit att kalla AnBe för ”bambutanten”, men nu är vi ju i Kina så det gör vi inte.
Lättvandrat.
Men hallå där! En stor tuva bambu, och en nästan lika stor tuva som rör på sig?
Bambuskörd: pandamat eller gatsoparkvastar, mycket mångsidigt!
Tuff transport!
Sen förra gången har grusvägen blivit betongväg.
Väggarna mellan sektionerna, som gör att rören blir så styva. (Vid varje ”streck” på stammen sitter det en sån skiva inuti, ja, ni fattar ju.)
Om nåt går fel: antingen så välter hela plantan, eller så knäcks den mellan 2 sektioner och bara viker sig utan att gå av, kolla den till höger om stenen.
Svar: Kinas president heter Xi Jinping. Inte lika känt ansikte som motsvarande för USA eller Ryssland, kanske.
Lombok #5
Vandringsdag 3, från kratersjön. Toppen är där som igår, och vulkanen verkar sova gott.
Jag har också sovit gott, men har svullnat i ansiktet? Skumt. Jag brukar svälla på händerna när jag går långt med ryggsäck som stryper blodflödet lite kring axlarna, men inte såhär i ansiktet? Kanske pga höjden (trots allt 3726 m från 0 på ganska kort tid, och sen ner till typ 2000 m nu), kanske pga att tältgolvet lutat åt fel håll? Ingen aning. Siktbegränsning i alla fall. Det gick tillbaka successivt under dagen.
Frukost med rostad syltmacka och pommes frites! Sen har man energi för att vandra uppåt igen. Iväg!
Man måste ju komma ihåg att vända sig om också!
Deltopp. A övervakar.
Det var inte riktigt här vi skulle rasta, så när guiden kommer upp får A leta en ny övervakningssten.
C fnissar åt att hon håller på att tappa brallorna på den här bantningsresan… verkar som höjdmetrarna och omkretsen har samband för henne! 
Sen mer uppåt i stenigare miljö. Men som sagt måste man ju vända sig om. Varje gång tror man ju att man hittat den vackraste vyn över vulkanen, toppen och sjön… bara att njuta!
Mera uppåt.
Nämen titta, en vulkan, en topp och en sjö! Så vackert!
Selfie-pinne såklart! Sydkoreanska vandrare.
Nu kommer det inte fler bilder på toppen, vulkanen och sjön, för nu lämnar vi kraterranden och börjar vandra neråt. Kargt landskap efter det senaste riktiga utbrottet för 5 år sen, sotsvart efter de nyliga gräsbränderna. Sandigt, dammigt.
Rast vila lunch. Gott.
Särskilt kring de ställen där vandringssällskapen ofta rastar, fattar ju de smarta aporna att det finns saker att mumsa på!
Just det, vi lunchrastade alltså strax efter vi kommit in under trädgränsen. Nu är det annan typ av natur. Och alla foton får en lite konstig grönblek ton.
Hade varit trevligt om den här skylten hade följts. Ärligt talat så var även förra rastplatsen en soptipp, och längs stigen som vi alla vandrare går, så är det förutom allt ”vanligt skräp”, rester från otaliga toapauser. Toapapper, bajs, bindor, tamponger, faktiskt vansinnigt äckligt och sorgligt, hur lite guider, bärare och turister bryr sig. Ändå kallas det här reservatet för en ”eco park”. Här är saker jag ska lära mig att åtminstone fråga efter i fortsättningen, innan resan. Vad guider och bärare egentligen har för villkor, samt hur området hanterar skräpet från turisterna.
Djungelmannen! Lättvandrat, stadigt nerför längs stig bara.
Sista nattlägret.
Bärarna fixar tälten, trollar fram friterade bananer, sötpotatis, och CocaCola-burkar. Och senare, middag.
Sen när det blivit mörkt är det inte så mycket man kan göra mer än att krypa in i tältet, lyssna på alla spännande ljud i djungelnatten… och sova gott!
Lombok #4
Egentligen är vi bara kvar på vandringsdag 2, även om vi ju bara precis avslutat nattskiftet till toppen. Nu neråt igen, benen lite lagom fladdriga efter 1100 m upp och 1100 m ner på 5 timmar och 45 minuters rast/vila/frukost/ompackning… Ner mot vulkankratersjön!
Först en brant och stenig nergång i trekvart, då var det darriga lårmuskler som skulle hålla emot, Men sen blev det väldigt lättvandrat resten!
Bara några veckor innan så var det skogsbränder och området var stängt för vandring ett antal dagar, det händer lite nu och då under torrperioden tydligen. Guiden förklarade att det kunde hända om 2 träd gned mot varandra, men hm, vi misstänker nog mer matlagningseld eller fimpar…
Lite vackert även det brända, på ett sällsamt vis! Och nej, det är inte brandrök, utan molnen som alltid kommer under dagen.
Stor näsa kräver stor keps-skärm, men jag får nog skaffa den där selfie-pinnen snart så det blir lite bättre perspektiv på självbilderna…
Typiska bärare som förväntas komma fram före sina turister och fixa mat och läger, hjältar!
Rastplats/soptipp/kök/lunchställe. A är skräp-skeptisk i bakgrunden.
Även om inte omgivningen är ren, så skulle vi bli det. Till varm källa medan lunchen lagas!
Bad-Ankan!
Skönt, kanske 30 grader varmt. Rena och fina.
Modellen har tröja från Houdini, shorts Berghaus, skor Haglöfs och chic kontrasterande kasse, IKEA.
Tillbaka lagom till lunchen är klar. A försöker hitta en sopfri del av soptippen.
Men så fort man lyfter blicken är det ju vackert. Kolla fågeln!
Bara en kort bit kvar till nattsoptippen, nej, nattlägret, längs sjökanten.
Humor som ger utslag på Richter-skalan som andra naturkatastrofer, varning!
”Vid foten av vulkanen”… höhö.
Vi får en egen eld att mysa vid.
Morgonens topp den solbelysta i molnkanten. Känns bra!
Vulkanen puffar lite litegrann.
Mat igen! Bortskämda. Allt är gott, dessutom!
Vi gör vårt bästa för att få dunjackorna att lukta rök!
Pyromonica trivs med att peta in pinnar i brasan.
Gonatt igen!
Lombok #2
Frukost och en sista titt på havet innan vi ger oss av in mot vandringen till Mount Rinjani, 3726 m vulkanberg. Senaste utbrott 2009 och 2010.
http://en.wikipedia.org/wiki/Mount_Rinjani
http://en.wikipedia.org/wiki/Gunung_Rinjani_National_Park
Några timmar i bil, kanske inte pga så många mil, men ett och annat hinder i vägen. Inklusive att åka rakt igenom en morgonmarknad. Bara att puttra på. Vi ser vart vi ska i alla fall:
Som sagt, vi ser vart vi ska:
Plötsligt framme hos arrangören, och ingången till nationalparken. Packa om och lämna strandgrejorna, nu bara liten ryggsäck. Vår guide Am är här. Bärarna som har mat och lägerutrustning har vandrat i förväg. Arrangören vinkar hejdå!
Som sagt, som sagt, man ser ju vart man ska, toppen syns hela tiden om den inte är i molnen:
Landskap som jag inbillar mig att afrikansk savann ser ut, nästan? Slutet av torrperioden, under oktober-november börjar regnet, ca 4 månader. Alltså typ som torrast just nu.
Inte vrölbrant, men stadigt uppför.
Aha, en bärare! Inte vår, men man fattar deras bördor.
Rast, vila, lunch i sikte!
Massor av guider och bärare, och en vandrande svensexa!
Nöjd. Friterade bananer i väntan på lunchen.
Bakom kulisserna, i köket.
Halva USA anländer. Låter det som.
Mätta och belåtna, vandra vidare. En av våra bärare framför, två bakom. Vandringsskor och bärsystem? Njae, flipflop eller barfota, och ett bambu-ok bara!
Tanken är god. Efterlevnaden sisådär.
Mysiga moln.
Mer uppför.
De med tyngsta bördorna förtjänar definitivt sina raster!
Men till slut syns något som verkar vara ett krön, puh!
Röda skor! Och solnedgång på gång.
Hela teamet samlat! Toppen visar sig ur molnen! Vi är på ca 2600 m, toppen 3726 alltså.
Dock är vi inte riktigt framme ännu vid nattlägret, men får vänta här tills bärarna har slagit upp tälten. Pausmusik i form av annan bärare i solnedgång:
Nu sista biten!
Lägret på krater-randen. Hem ljuva hem!
Sen snabbt mörkt, mat och lite vila innan väckning kl 02.30 för toppbestigning till soluppgången. Slut på denna dag!
Omstart
Jamen, nu är vi ju tillbaka och vardagen ska vara här ett tag, även helgerna. Gäller att hitta nya saker att se på sina långpromenader! Vi börjar med att lura med 2 kompisar på sushilunch, sen tappade vi den ene, men den andra hakade på långpromenaden till Long Museum West Bund, en privatägd konsthall nere vid Huangpufloden.
http://thelongmuseum.org/html/index_en.html
Mhm, området var tidigare en hamn för lastning av kol. Lite av den tidens konstruktioner kvar! Fulsnygga och fascinerande!
Nere vid Huangpu-floden alltså. Gammalt hamnområde som nu är central och attraktiv mark. Här boffar en och annan fraktbåt förbi!
”Jomen, liiiite till kan ni väl lasta?”
Stora öppna ytor där man kan strosa eller socialisera. Eller gå på lina!
En arbetslös men stilig konstruktion.
AnJo fokuserar på detaljerna även utanför jobbet!
AnJo och AnCa!
Men visst ja, tillbaka till konsthallen! Det var så luftigt och skönt nere vid floden att man nästan glömde av att man var i den här stora stimmiga staden!
Diverse utställningar med kinesisk konst.
Verkar som de piffiga damerna är på en privat visning.
Jaja. Vi tuffar runt i utställningarna.
Lite läskig skulpturgrupp att komma till när man rundade ett hörn!
Hästmannen. En äkta. Från Småland.
Det som är intressant med konstutställningar är att man inte alltid vet vad som är konst eller vad som är underhållsarbete…
Men helt ärligt så var nog inte hela samlingen upp-packad ännu… det var en del tomma hallar och det är ganska nyöppnat.
En del vägghängd konst också.
Och med 3D-effekt.
Kaligrafiutställning. En uppskattad konstform i Kina. Denna veckan presenterade sig faktiskt en ny kille på jobbet med att det var hans stora hobby. 
Vackert även om man inte vet vad det står.
Sen efter hela varvet kände man sig ungefär såhär! Puh! Men några riktigt bra timmar var det! 
HK söndag
Söndag. Det är inte mulet, det är kameran som har en massa kondens på linsen efter kombinationen värme-luftkonditionering-hög luft fuktighet. Men kolla, byggnadsställningarna är helt i bambu, även om de är jättehöga! Så måste man ju varje gång man kan, nämna att bambu är ett gräs, inte ett träd…
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bambu
Tunnelbanan väst-öst, sen buss en bit.
Avhopp, och här börjar leden Dragon’s Back, en etapp på Hong Kong Trail.
Vandring fritt fram, cykel kräver särskilt tillstånd.
Oftast gör ju inte heller cykel så mycket spår i naturen, om inte naturen är förstärkt med icke brunnen betong förstås.
Starten ganska brant uppåt. Men lättvandrat.
Öppnar upp!
Själva Drakryggen.
En massa lurviga typer som förmodligen tänker bli de jättestora fjärilarna som man aldrig hinner fota när de blir stora!
Annan träddekoration.
Framme vid Big Wave Bay Beach. Bussen tillbaka.
I stan ännu en version av förra besökets stora mysterier, de gäng av kvinnor som samlas på olika ställen, med picknick, musik, kortspel och prat. De filippinska hembiträdenas lediga dag, just här verkar de samlats till halvspontan utomhusgudstjänst?
Yunnan #3
Vandra vidare!
Lättgånget, mer eller mindre bara på en hylla på en och samma höjd.
Rast vila trots bara typ 2,5 timmars vandring. Tina’s Guesthouse. Här ska vi bo över natten. Bara passa på och äta lunch och vänta på att vi ska få rummet kl 12, klockan var typ strax innan 11. Så vi väntade på att bli lunchhungriga, lunchade och sen, kl 12, skulle vi ju få rummet. Nej, det fick vi inte, för de kineser som bodde där hade inte hunnit checka ut… en massa trööökig väntetid helt i onödan, grr!
Nåväl. Vår stora packning hade kört hit med bil, och låg i ett rum med en massa annat bagage. Vi packade om för en liten minitripp, ner till ena stället där tigern enligt legenden om Tiger Leaping Gorge hade hoppat över (såklart kan man kopiera så att finns det mer än ett sånt ställe, beroende på var turisterna finns…). Tur i alla fall att utsikten medan man väntar är fin!
Om man vill kan man lifta med häst, precis som vid de ”28 kurvorna”.
Där är den alltså, ”hoppa över-stenen”!
Vi traskar vidare längs en uthuggen väg upp och ner längs bergssidan. Här är man liksom verkligen inne i ravinen.
Vy ut ur ravinen.
Taggar.
Och tillbaka, nu var rummet ledigt, hjälpligt städat… och vårt. Sen blev det att gå igenom menyn en gång till. Mestadels god riktig kina-mat!
Yunnan #2
Denna utsikt från fönstret på morgonen är ju inte helt fel!
I byn Baisha, precis som överallt kring Lijiang, det byggs så det knakar för turism och folk med mycket pengar. Området håller på att bli helt överexploaterat, på ett sorgligt sätt. Vår guide Sandy, som är en vanlig tjej från väldigt enkla förhållanden ute på landsbygden i området, sa att det börjar märkas problem för en del människor som lever här. Deras gård och jordbruk blir inlösta/uppköpta, de får ganska mycket pengar så till en början är allt verkligen bra. Men sen. Flytta in ”till stan”, till en liten lägenhet, och bo kanske 3 generationer i den, inte ha de vanliga vardagliga sysslorna som man har i ett jordbruk. Många nya typer av problem. Det mesta startade efter den stora jordbävningen 1996, när staden skulle byggas upp, och bli ett världsarv.
http://en.wikipedia.org/wiki/1996_Lijiang_earthquake
Nu dags för vandring, Tiger Leaping Gorge.
Karta får man inte tag på så mycket mer detaljerade än såhär, men å andra sidan behövs det kanske inte heller, det är en led att följa.
Start i Qiaotou. Observera långärmat och långbent, och färgen på skorna!
I början genom en odlingsbygd, terasser med vete, och många valnötsträd.
Torrt.
Bekväm vandring bara, skönt. Lunchstopp på Naxi Family Guest House. En liten avvaskning och en kopp te innan maten satt fint.
Samma detaljeringsgrad på kartan på väggen. Vi fokuserar på dagens etapp, från Qiaotou, via ”28 Bends”, till Tea-Horse Guesthouse.
Under lunchen passade vi även på att skala av oss några lager kläder.
Här kommer del 2 av uppför, även kallat ”28 Bends”. Man får stanna och simulera att man är extremt fotointresserad och njuter av utsikten, för att inte verka otränad och trött…
Som vanligt. Till slut kommer man ju ändå upp. Även om jag sällan är den som är snabbast i den riktningen.
Sen bytte landskapet vegetation. Nu blev det mest nån typ av tallar. Och nerförsbacke!
Framme vid dagens etapp. Rast, vila, mat, dusch, sömn.
Dammiga skor och insikt om en solstekt nacke.
Vila, som sagt!
Labour day-ledigt
Vi tjuvstartar första maj-ledigheten en dag, och åker onsdag morgon till Lijiang för vandring längs Tiger Leaping Gorge.
Här är Lijiang:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lijiang
Smakprov på vandringsområdet:
https://www.google.se/search?q=tiger+leaping+gorge&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=hrJfU5iNJOz3yAPf_YGAAg&sqi=2&ved=0CCwQsAQ&biw=1366&bih=644
Zhangjiajie i bilder #2
Ny dag, samma låga moln, inget regn men mycket hög luftfuktighet.
Zhangjiajie National Forest Park. Entrén till parken, inklusive poserande!
Biljetterna är tredagars, så såklart måste man ha fingeravtrycksläsare så att det inte går att dela på en flerdagsbiljett på flera personer.
Nej men, vad oväntat, en kö! Fast denna gick snabbt. En massa rosa bussar går i skytteltrafik och matar folk mellan olika delar i parken. Park och park förresten, tänk ”naturreservat”.
Första stoppet. ”Tourism Etiquette Rules for Chinese Citizens”, i alla andra länder hade det räknats som diskriminering eller hets mot folkgrupp, men man känner sina egna så inhemskt är det OK… (Dessa instruktioner hade nog behövts på pyramiderna i Egypten också? http://www.sydsvenskan.se/varlden/massprotester-efter-klotter/)
Lite kö. En skumpig monorail-bana. Poserande, både utanför och på det skumpiga lilla tåget! Och vid slutstationen.
Tillbaka till bussandet.
Om man inte först stannar för lite snacks. Fågel på pinne, typ.
Nej tack, jag är fortfarande mätt från frukosten. Kollar hellre på bergen.
Nästa stopp, planen är utomhushissen i Bailong. Men först en hyfsat kort kö fram till en trappa. Skönt att få stå ute, och under tak, det duggar lite. Jag lånar en bild från nätet på själva attraktionen (http://www.topchinatravel.com/pic/city/zhangjiajie/attractions/bailong-elevator-2.jpg .)
Frid och fröjd och tilltugg, efter ca 30 minuter är vi framme vid trappan.
Äsch, trappan var i själva verket en kö på 30 minuter till, fast i uppförsbacke. Men ute, och under tak. Helt OK. Upp på en avsats, fri himmel med lite dålig sikt, men frisk luft. Gött. Var är den där hissen nurå?
Va? En kö till?
En kö som är en flera hundra meter lång tunnel, med fuktig sunkig luft, ett enormt oljud, och massor av folk. I 60 minuter.
Efter totalt 2 timmar kö, framme vid… hissen! 330 m hög utomhusdubbeldäckarhiss. En perfekt anordning för att klämma in 25 personer per däck, och åka rakt in i ett mjölkvitt moln! Suck. Inga vyer. Men framme/uppe, en ny… kö, denna gång till en buss. Till nästa utsiktspunkt.
Till stället där man låser fast sitt hänglås och slänger nyckeln, för kärleken, för släkten, för framgång i livet.
Bara ett urval, så många lås att ni kan inte ens ana… Jag gissar att om jag skulle ha en lönsam kiosk, så kunde att hyra denna hänglåsförsäljning vara ett bra alternativ.
”First Bridge in the World”, en naturlig bro som nog hade gjort sig i molnfritt! Världens högst belägna naturliga bro, säger de.
Nästa sevärdhet, haha, humor med en sån skylt i detta väder och siktförhållande…
Linbana ner genom molnen.
Väl nere en tavla med vad vi har sett, bakom molnen.
Men man kan ändå vara glad över de toppar man ser! Stackars Sandy känner sig lite ansvarig för vädret, så hon klämmer in en bonus-park-del längs en bäckfåra. Skönt att få sträcka ut benen i en rask promenad, och i denna fuktmättade luft, som känns så fantastiskt skön!
Helt allvarligt, känslan här var extremt lik att gå längs Säveån vid Stenkullen, en vårdag mitt i vitsippeblomningen! Frodigheten, grönskan, luften, dofterna…
Alla vill kanske inte sträcka ut stegen, då finns det alternativ såklart.
Posering strax innan vändpunkten för att hinna tillbaka innan mörkret kommer och sista bussarna går.
Avslutning av dagen med fotmassage och middag, båda med ungefär samma temperaturer…
carlssonkarlsson 