Fruktstund
En av anledningarna till att lära sig prata kinesiska skulle vara att kunna snacka med städerskan på jobbet! Det är hon och jag varje morgon, vi diskar varsin kaffemaskin samtidigt, men vi kan ju inte prata med varann…
Men, idag kom hon med en liten bytta frukt till mig, körsbärstomater och varomnuheter, drakögon på kinesiska tror jag? Longan, lär jag mig nu! Hursom, gulligt!!!
http://en.wikipedia.org/wiki/Longan
(Hm, ”nära utrotningshotad frukt”, men de säljs verkligen i varenda fruktaffär här i SH! Det är kanske så man blir utrotad…)
Läsförståelse fantasi empati
Hrm. Vi beställde ju lite kläder på textilmarknaden förra helgen, hämtade våra igår. Kompisen/kollegan som var med skulle hämta sina idag, men så ringde han och frågade hur man bäst åker tunnelbanan dit för hans chaufför hade fått åka till sjukhuset med magsår, han har haft problem förut också.
Ojsan oj, inte bra!
Imorgon skulle ju kompisen/kollegan åka med mig till jobbet, och hans chaffis skulle istället först hämta två hitresta svenskar på flygplatsen, och sen köra ut dem till oss på jobbet. Hm, lite meckigt tänkte jag om hans chaffis är sjuk, kanske får vi skicka vår chaffis att hämta på flyget för annars står ju kanske två svennar där och är förvirrade vid sitt första Kina-besök, så åker jag och kollegan till jobbet med andra bilar. Lösbart, och inte ovanligt att vi saxar lite mellan bilarna.
Så, jag skulle SMS:a denna plan till kollegan, såg då att han redan hade skickat ett till mig. Bara en mening:
”Den h{r g ngen hade han sytt r{tt.”
(Å, ä, ö funkar dåligt när man SMSar här.)
Åfanken, inte bra tänkte jag, spyr chaffisen rött ska han nog definitivt inte jobba imorgon. Så jag SMSade min plan.
”Jag menade skr{ddaren, Den h{r g ngen hade han sytt r{tt.”
Ja-haaaa… ridå!
”Den hÄr gÅngen hade han sytt rÄtt.” skulle jag läst det tidigare SMSet, kollegans skjortor satt inte så bra så de skulle ju sys om/justeras lite…
Läsförståelse kombinerat med fantasi och empati… haha!!!
Batman returns
En stackars liten fladdermus förirrade sig in på jobbet igår, tog en runda i kontorslandskapet innan den landade i en bakaxel som låg på golvet, var lite förskräckt och kissade på sig, innan vi hjälpte den ut genom fönstret och den kunde flapp-flapp-flappa iväg.
(Skvallra inte att… hrm… någon har fotat på jobbet, OK? Och jo, vi var såklart noga att inte röra vid den, utan hjälpte den som jag brukar hjälpa spindlar och andra småkryp att komma ut, en burk över den och en kartongskiva under. Det diskuterades andra lösningar på problemet, som var mer av typen ”den slutgiltiga lösningen”, men jag lyckades avstyra… puh!)
Sha Jiabang
Söndagsutflykter har vi inte gjort så många eller på länge, så nu försöker vi ta tag i oss själva och komma iväg. Min Hua hämtade kl 9, sen en dryg timme bort ligger ett område som en kollega rekommenderade som utflyktsmål. Hm, det gäller iofs att ha rätt förväntningar på såna rekommendationer, svensk och kines kan ha lite olika syn på vad som är sevärt, och om det ska vara natur eller onatur, utan extra färg eller ljussatt, tyst eller med en matta av bakgrundsljud. Men om man inte kollar så får man ju inte veta! Sha Jiabang, svårt att hitta info på nätet på engelska, så, bäst att kolla på riktigt då! Det som kollegan sörskilt nämnde var ett kanalsystem med en massa högrest vass som var kul att åka båt i. Låter ju OK, vi provar!
Hm. Väl inne i parken, men vad är nu detta?
Patriotiska parken? Jaha. Försvarsutbildningsparken? Hm.
Lekplats/träningspark med paintball, hinderbanor, stridsflygplan, pansarvagnar, stalinorglar…
Hm. Bara det inte blir tyst, så för säkerhets skull placerar man ut högtalare kamouflerade som stubbar lite här och var.
Sen bytte parken skepnad, en utomhusteaterscen för opera, en ”gamla stan” med försäljning av krimskrams, godis och olika typer av knaperstekta fåglar.
Lagom mycket folk utanför säsongen. En del får man ju säga är en blandning av osmarta och tåliga när de väljer skor att gå i parken i några timmar, plexiglaspoäng på viss klackar:
Som vanligt en massa poserande för de perfekta bilderna till familjealbumen, eller fejsbook eller nåt.
Då måste ju även vi posera! Och skapa en folksamling av skrattande kineser bakom fotografen.
Tillverkning av baijiu, sk ”vitt vin”, uff, sån där kinesisk sprit som smakar räv och ger huvudvärk:
En farbror hade nog provsmakat. Spelade musik ur mobilen på hög volym och sjöng och dansade för oss.
Saker att äta. Kanske. Vi valde istället att köpa kakor av killen med en gul rosett på huvudet, som direkt passade på att ropa ut ”utlänningarna köper mina kakor, kom och köp ni med” på kinesiska, enligt vår medföljande tolk…
Kuriosakitsch. Kitschkuriosa.
Nämen äntligen, båtarna och vassen!
Vår båtsman tyckte att vi skulle prova att driva oss framåt själva! Med eller utan sjöben…
Trafikstockning i kanalen.
Hejdå, båtsman!
Pust pust, vi tar och snyggar till innehållet i fikakorgarna med en sista pustepaus innan hemfärden. Och det pustade rätt bra i vassen också, blåsigt!
Vilken soppa
Jag vet inte om det är feedback till mig som kock, eller om det ligger i naturen av utseendet på en linssoppa. Men… en av mina kolleger tittade koncentrerat på min soppskål till torsdagslunchen, och sen i nästa andetag började han prata om hur många pölar av vomering han går förbi på vägen till bussen på morgonen. Sen skulle jag fortsätta äta. Tack, tur att man inte är så känslig för såna associationer…
Köttbullar
IKEA. 15 köttbullar. Möbeltassar. Glögg.
Bläckis
Kollegerna är ju så duktiga på att köpa med sig nåt ätbart från de orter de har varit till, om så bara för en kort tjänsteresa. Idag var bjudgodiset torkad bläckfisk, i två smaker. Båda jättegoda, torrmjukseg konsistens som typ vilket torkat kött som helst. Den naturella var lite lätt salt och den andra en sweet-chili-kryddad. Mmm! Jag hade kunnat mumsa i mig båda påsarna själv medan jag satt och skrev (minst lika torrmjukseg) projektstatusrapportering!
Vått-å-torrt – kortversionen
Hej vänner, ungefär ett år sen sist, och ungefär ett år kvar till nästa gång! Fast för varje dag krymper avståndet!
Tänkte bara passa på att skicka en hälsning och berätta att jag minsann har tänkt på er en hel massa, alldeles nyligen! Och så måste jag ju ge feedback på vår bröllopspresent från er! (Nej, inte mangeln, den fick stanna hemma i källaren när vi flyttade till Shanghai. Och hade behövt en extra bärare på aktiviteten nedan…)
Äntligen har vi fått till en länge efterlängtad och drömd resa: vandra i Himalaya!
Vi reste till Nepal, till staden Kathmandu, och sedan vidare ut mot bergen och en vandring som heter ”Annapurna Sanctuary”, där toppen som kallas Annapurna I är världens 10:e högsta berg, 8090 m.ö.h.
Så högt siktade inte vi, utan bara till baslägret för detta berg, Annapurna Base Camp, ABC, på 4130 m.ö.h.
Annapurna I är det snötäckta massivet i bakgrunden.
Vandringen började på ca 1000 m.ö.h. och toppade i ABC på 4130 m alltså, med denna start och utspritt över tillräckligt många dagars vandring för egen maskin är det ingen fara med effekter från höjden, typ huvudvärk eller liknande. (Det hann vi prova för några veckor sedan i Tibet, en helg i Lhasa som ligger på 3650 m.ö.h., influgna direkt från Shanghai som ligger på samma höjd över havet som Gbg. Typ fotknölshöjd.)
Vandringen vi gjorde varierar mellan lummig skog och typ kalfjäll, uppför och nerför, lika varierande var vädret. Vi hade under lite drygt en vecka både stekande sol och drypande regn, och under det sista var det tanken på er som jag gick och smålog hela tiden (samtidigt som min hjärna i djungel-/regnskogsmiljö inte kunde få stopp på nynnandet av ”Ingen har sett Fantomen utan kläder”, ni som kanske också diggar Trazan och Banarne kan möjligen förstå?)
– det som var torrast i vår packning var toarullen – tack än en gång!
(Prylmani-tanten hade visserligen en sån påse innan, men er var lättare! Gäller att spara gram när man vandrar… borde ha berättat det för han vi mötte, som verkade bära ett helt kylskåp!)
Russinfingrar efter en väldigt regnig dagsmarsch.
Torrast i packningen!
Tung last.
Tjingtjong och kram,
M och A
Karlsson och Carlsson, numer Carlsson.
PS: Den långa versionen ligger som separata blogginlägg, för den som eventuellt vill läsa mer.
Nepal dag 7
Till Annapurna Base Camp.
Vandringsdag 5, upp till 4130 m, ca 5 timmar.
Uppåt igen, via Macchapucchre Base Camp. Macchapucchre är berget som på engelska kallas Fishtail pga sin form. Sedan in i området som kallas Annapurna Sanctaury (helgedomen), omslutet av höga toppar: Annapurna I, Annapurna South, Hiunchuli och just Macchapucchre.
Vädret liknar gårdagens. Nånstans här runtomkring finns några av världens högsta berg. Sägs det. Syns inte.
Men det man ser är ju fint ändå, håll med? Nu blir det kargare och annorlunda miljö.
Stigen vi kom längs.
A-haaa! Macchapuccre Base Camp. En kopp kaffe och energipåfyllning.
Vi var inte först till denna lodge. Några hade uppenbarligen varit där innan. Och, medan vi satt inne och drack kaffe, hade vår vän från förr, bonus-kinesiskan, tydligen vandrat i motsatt riktning, efter att ha varit uppe i ABC, Annapurna Base Camp, föregående natt. Skönt att höra att hon inte haft det illa med tanke på väder och vind!
Joppheidi, iväg igen!
Fårbaskat trångt på stigen, bitvis. De gula klickarna känner ni igen.
En timme kvar-stenen.
Jag har drömt om en stad ovan molnen? Eller åtminstone ett basläger i dimman!
Jahapp, då var vi här, men var är berget? Fler än vi sitter inne och kurar i matsalen. Bland annat den schweiziske klättervärldskändisen Ueli Steck, den väderbitne grönjackade killen till vänster på denna smygtagna bild. Han är på en expedition för att klättra just Annapurna I. (Och klarade det senare, den 10:e oktober.)
http://en.wikipedia.org/wiki/Ueli_Steck
http://www.climbing.com/news/ueli-steck-solos-annapurna-south-face/
Vaaar är toppen?
FreLi passar på att fylla år medan vi väntar. Det här är hans högsta födelsedag hittills, både numerärt i år såväl som i höjdmeter. Vi firar honom med en dunk bränsle för att säkra att han orkar nerfärden.
Plötsligt händer det!
Hela matsalen måste rusa ut och fota. Toppen! Där är den ju!
En kort skymt, men vi har nu sett världens 10:e högsta berg!
Blir bra med en bit mat, även i sällskap med de högljudda kineserna från tidigare, nu dock utan ”termosen från Helvetet”, och andra kineser som redan innan middagen svidat om till rosa flanellpyjamas som middagskostym. De lokala bärarna väntar tålmodigt på att första sittningens middag ska bli klar, och att matsalen ska förvandlas till sovsal.
Vi kryper ner i våra sovsäckar för att sova bland fuktig betong, fuktiga sockar, kalsipper, undertröjor, och annat mysigt. Gonatt!
Nepal dag 6
Till Deurali.
Vandringsdag 4, upp till 3231 m, ca 4 timmar.
Upp och ner-dag, först ner till Hinko (3139 m), sen upp till Deurali (3231 m).
Denna dag kan man sammanfatta som lite vandring, mycket regn. Kortaste distansen.
Vår bonuskinesiska gav sig av med en egen agenda, inte enligt de råd som vår guide eller vi försökte ge. Hon lämnade större delen av sin packning, inklusive ryggsäck, sovsäck och ombyteskläder, och gav sig av i duggregnet iklädd dunjacka, jeans och en tunn regnkappa, mot Annapurnas basläger för att spara in en vandringsdag gentemot planen. Ja, det är väl typ 98% sannolikhet att det inte blir några problem, det finns ju fler teahouses längs vägen, men går man iväg utan packning, första förband, ombyteskläder, karta, kompass, … så har man ju indirekt lagt över en massa ansvar på övriga medvandrare ska vara utrustade och vilja/kunna hjälpa, om något händer. Så själviskt och dumt att jag inte vill kommentera mer.
Är det ett UFO? Nej, det är min frukost. Ett sk ghandruk bread med ett stekt ägg.
Ledaren i regnkläder och de tre vice vandringsmännen i regnponchos.
De gånger, som denna, när vi gick före guiden Lama brukade vi stanna och vänta vid stigens vägskäl för att vara säkra på att välja rätt. Tills vi insåg att det alltid var den brantare uppförsvägen som var rätt. Fast ingen teori är ju perfekt… här hade det varit snabbare att ta det lägre och betydligt flackare valet, guide Lama vinner tillbaka försprånget – hahaaaa, där fick vi, Messerschmidtarna!
Torklina är en bra sak att ha med sig. Dåligt med krokar, hängare och annat i rummen. Eller helt enkelt dåligt med förutsättningar för torkning i största allmänhet, eftersom inget är uppvärmt.
En vegetarisk curry till lunch – allt jag åt ute i bergen var verkligen så gott!
Kort vandringsdag och mat i magen.
Snillen spekulerar, det här med torkmaskiner och avfuktning avhandlas här ingenjörsmässigt under ledning av Filosofie Doktor Olsson.
Momos är trevliga små knyten med olika fyllning! 
Ofta vandrar man ungefär lika långa dagsetapper, om än i något olika tempo. Vi blev lite trötta på ett återkommande gäng högljudda kineser. Vad vi inte visste var att det kunde bli värre. Förutom det mänskliga bullret introducerade de ”termosen från Helvetet”. Varning för den lilla orangea termosliknande maskinen på bilden nedan, ren ondska och innehåll av högljudd musik som ägarna ville dela med sig av till hela matsalen. Mmm. Tack! Inte.
Planen för kommande dag!
carlssonkarlsson 