Sha Jiabang
Söndagsutflykter har vi inte gjort så många eller på länge, så nu försöker vi ta tag i oss själva och komma iväg. Min Hua hämtade kl 9, sen en dryg timme bort ligger ett område som en kollega rekommenderade som utflyktsmål. Hm, det gäller iofs att ha rätt förväntningar på såna rekommendationer, svensk och kines kan ha lite olika syn på vad som är sevärt, och om det ska vara natur eller onatur, utan extra färg eller ljussatt, tyst eller med en matta av bakgrundsljud. Men om man inte kollar så får man ju inte veta! Sha Jiabang, svårt att hitta info på nätet på engelska, så, bäst att kolla på riktigt då! Det som kollegan sörskilt nämnde var ett kanalsystem med en massa högrest vass som var kul att åka båt i. Låter ju OK, vi provar!
Hm. Väl inne i parken, men vad är nu detta?
Patriotiska parken? Jaha. Försvarsutbildningsparken? Hm.
Lekplats/träningspark med paintball, hinderbanor, stridsflygplan, pansarvagnar, stalinorglar…
Hm. Bara det inte blir tyst, så för säkerhets skull placerar man ut högtalare kamouflerade som stubbar lite här och var.
Sen bytte parken skepnad, en utomhusteaterscen för opera, en ”gamla stan” med försäljning av krimskrams, godis och olika typer av knaperstekta fÃ¥glar.
Lagom mycket folk utanför säsongen. En del får man ju säga är en blandning av osmarta och tåliga när de väljer skor att gå i parken i några timmar, plexiglaspoäng på viss klackar:
Som vanligt en massa poserande för de perfekta bilderna till familjealbumen, eller fejsbook eller nåt.
Då måste ju även vi posera! Och skapa en folksamling av skrattande kineser bakom fotografen.
Tillverkning av baijiu, sk ”vitt vin”, uff, sÃ¥n där kinesisk sprit som smakar räv och ger huvudvärk:
En farbror hade nog provsmakat. Spelade musik ur mobilen på hög volym och sjöng och dansade för oss.
Saker att äta. Kanske. Vi valde istället att köpa kakor av killen med en gul rosett pÃ¥ huvudet, som direkt passade pÃ¥ att ropa ut ”utlänningarna köper mina kakor, kom och köp ni med” pÃ¥ kinesiska, enligt vÃ¥r medföljande tolk…
Kuriosakitsch. Kitschkuriosa.
Nämen äntligen, båtarna och vassen!
VÃ¥r bÃ¥tsman tyckte att vi skulle prova att driva oss framÃ¥t själva! Med eller utan sjöben…
Trafikstockning i kanalen.
Hejdå, båtsman!
Pust pust, vi tar och snyggar till innehållet i fikakorgarna med en sista pustepaus innan hemfärden. Och det pustade rätt bra i vassen också, blåsigt!
carlssonkarlsson 
Vad ressugen jag blir … Ja, ja, det regnar i alla fall inte här.
Alltid nåt!
🙂
Kan du inte fixa en tummen-upp-knapp för oss som inte orkar kommentera varje dag men ändå vill lämna ett litet bevis på att vi varit här och läst och gillat?
Spännande söndagsutflyktsmål, btw. Jag älskar dina stilstudier av lokalbefolkningen. Du måste lova att göra motsvarande studier i Gbg centrum när ni flyttat hem igen.
Hm… jag får läsa på! Jag är ju ingen fejsbookare, men jag ser ju att en del som läser kan lämna nån typ av ”Likes” utan att man behöver skriva kommentarer?
Ja, efter 2 år här kanske Gbg känns lika ”exotiskt”/ovant/annorlunda, och man kommer att gå runt och förundras över stort och smått där med! Fortsättning följer…