Lombok #7
Nu klämmer jag ihop sista semesterdagarna i en klump. De var ganska lika, sol och pool, cykel och snorkling, god mat.
Ingen dum frukostmatsal, eller hur!
Hyra cykel, såklart hoppas man på en cool fatbike med spindeldäck… men det blev 4 vanliga tantcyklar. Jaja.
Snorkla! Fiskar i korallerna är såklart spännande, men ännu mer fascinerande var det såklart att snorkla med havssköldpaddorna! De var ganska så vana/obrydda om oss när de betade gräs på botten, och kunde med några snabba paddlingar vifta iväg så man inte hade en chans att hinna med…
En del små snäckskal tuffade runt på stranden… det var ju små krabater i dem, supergulliga!
Högsta punkten på ön Gili Trawangan, 72 meter över havet! Torrt, dammigt och skräpigt även här, tills man lyfter blicken.
Hemmastrand och skugga, varmt. Spana på botten när tidvattnet hjälper till att visa vad som finns. Där vi snorklade var korallerna mycket större och dessutom vackrare, men kul ändå att titta på olika sorter.
Damma av sig och plaska lite i den svala hemma-poolen. Nästan för varmt ute för att göra något mitt på dagen. Intressant vandrings-solbränna… hehe.
Saker man kan äta: korvstrogga eller färsk tonfisk? Enkelt val!
Fin BBQ på kvällarna. Köp råvaran i lösvikt, få den grillad och med tillbehör. Mmm!
Sista morgonen. Vänta i receptionen på båt-taxi. Även om inte alltid kommer eller händer i tid… så är det inte så mycket man kan göra annat än vänta och hålla tummarna att man hinner till flyget, det hjälper ju inte att stressa i situationer man inte kan påverka. Men det var ju lugnt till slut, visade det sig! Cool och skicklig styrman! Hejdå Gili Trawangan!
Minibuss till flygplatsen. På plats i god tid, skönt!
Pappersarbete både vid in- och utresa. Och tuffa lagar!
Böcker och tidskrifter på flpl, svenska avtryck på topplistorna, inte bara Stieg Larsson!
Sista chansen att frossa i färsk mango!
Byte av flyg i Kuala Lumpur, som vi nu vet har exakt samma tidszon som både Lombok och Shanghai… och nära mellan världsliga ting som bankomater, och bönerum! Vi nöjer oss med att be för att flyget är i tid, och det funkade utmärkt. Slut på oktoberledigheten!
Lombok #6
Sista vandringsdagen, som snart visar sig vara sista vandringshalvtimmen, typ. Men först brutal väckning, tidigt. Information har läckt till guiden att nån i sällskapet fyller år idag… så de bullrar och stressar ut oss ur tälten, innan de fnissar och blir snälla och fixar pannkaksfrukost.
Riva lägret och packa ihop.
Sen är det bara lättvandrat mot ingången till nationalparken.
Och allra sista biten.
Den här hade man ju önskat var mer läst och lydd.
En traditionell by i turistversion att kika i medan vi väntar på transporten vidare. Vi var nog ganska mycket före plan pga tidig väckning, vandring och kort sista sträcka.
+/- 71 m till souvenirbutiken? Vi hittade den aldrig.
Hejdå till guide Am och bärarna. Hm. De förväntades få dricks, det är ännu en sak att vara förberedd på, hur mycket som är lämpligt. Och vad de har för villkor, om de har en lön och dricksen är extra, eller om det man ger är det enda de får förutom mat? Otrevlig känsla av att inte veta vad som hade varit ”normalt” eller lagom. Jämföra med den lunch vi hann äta innan vandringen, eller vad det kostade med en finmiddag på första kvällens fin-resort som bara är för turister? Eller vad guiden har berättat att det kostar att muta till sig en utbildningsplats till polis?
Bilen som egentligen skulle hämta oss var så sen att vi blev skjutsade en bit på vägen, för att möta den. Kort väntan i annan by. Spännande små butiker och bensinmackar. Bensinmackar för moppar, bara flaskor och tratt.
Sen mötte vi vår bil och lastade om, rullade vidare.
Hejdå Mount Rinjani! Intressant att träffas, blandade känslor, ingen vandring jag riktigt skulle kunna rekommendera att göra (brant, dammigt, lecakulor men framför allt allt skräp och smuts, oklara villkor för bärarna), men definitivt inte heller vill ha ogjord (vacker natur/spännande landskap och att få vara ute i kuperad terräng)!
Nu vidare mot slutet av semestern, den totala motsatsen till brant torr vandring: sol och snorkling. Båt ut till Gili Trawangan, en av tre små öar utanför nordvästkusten på Lombok. Ett populärt resmål för backpackers, dykare och snorklare. Hittade en bild på wikipedia på Lombok, kolla i övre vänstra hörnet så ser man tre små pluttar. Den yttersta är Gili Trawangan.
Bild från wikipedia, http://en.wikipedia.org/wiki/Lombok .
Båt, hoppiland, häst-taxi, hotell!
Poolprovning i väntan på att vi kan få en bit lunch när restaurangen öppnar.
Liten med god meny! Vår lunchplats blev oftast en bambukoja några meter upp.
Strosa runt lite resten av dagen, kolla hög- och lågvatten, poola och hemmasnorkla. Ny dag imorgon!
Lombok #5
Vandringsdag 3, från kratersjön. Toppen är där som igår, och vulkanen verkar sova gott.
Jag har också sovit gott, men har svullnat i ansiktet? Skumt. Jag brukar svälla på händerna när jag går långt med ryggsäck som stryper blodflödet lite kring axlarna, men inte såhär i ansiktet? Kanske pga höjden (trots allt 3726 m från 0 på ganska kort tid, och sen ner till typ 2000 m nu), kanske pga att tältgolvet lutat åt fel håll? Ingen aning. Siktbegränsning i alla fall. Det gick tillbaka successivt under dagen.
Frukost med rostad syltmacka och pommes frites! Sen har man energi för att vandra uppåt igen. Iväg!
Man måste ju komma ihåg att vända sig om också!
Deltopp. A övervakar.
Det var inte riktigt här vi skulle rasta, så när guiden kommer upp får A leta en ny övervakningssten.
C fnissar åt att hon håller på att tappa brallorna på den här bantningsresan… verkar som höjdmetrarna och omkretsen har samband för henne! 
Sen mer uppåt i stenigare miljö. Men som sagt måste man ju vända sig om. Varje gång tror man ju att man hittat den vackraste vyn över vulkanen, toppen och sjön… bara att njuta!
Mera uppåt.
Nämen titta, en vulkan, en topp och en sjö! Så vackert!
Selfie-pinne såklart! Sydkoreanska vandrare.
Nu kommer det inte fler bilder på toppen, vulkanen och sjön, för nu lämnar vi kraterranden och börjar vandra neråt. Kargt landskap efter det senaste riktiga utbrottet för 5 år sen, sotsvart efter de nyliga gräsbränderna. Sandigt, dammigt.
Rast vila lunch. Gott.
Särskilt kring de ställen där vandringssällskapen ofta rastar, fattar ju de smarta aporna att det finns saker att mumsa på!
Just det, vi lunchrastade alltså strax efter vi kommit in under trädgränsen. Nu är det annan typ av natur. Och alla foton får en lite konstig grönblek ton.
Hade varit trevligt om den här skylten hade följts. Ärligt talat så var även förra rastplatsen en soptipp, och längs stigen som vi alla vandrare går, så är det förutom allt ”vanligt skräp”, rester från otaliga toapauser. Toapapper, bajs, bindor, tamponger, faktiskt vansinnigt äckligt och sorgligt, hur lite guider, bärare och turister bryr sig. Ändå kallas det här reservatet för en ”eco park”. Här är saker jag ska lära mig att åtminstone fråga efter i fortsättningen, innan resan. Vad guider och bärare egentligen har för villkor, samt hur området hanterar skräpet från turisterna.
Djungelmannen! Lättvandrat, stadigt nerför längs stig bara.
Sista nattlägret.
Bärarna fixar tälten, trollar fram friterade bananer, sötpotatis, och CocaCola-burkar. Och senare, middag.
Sen när det blivit mörkt är det inte så mycket man kan göra mer än att krypa in i tältet, lyssna på alla spännande ljud i djungelnatten… och sova gott!
Lombok #4
Egentligen är vi bara kvar på vandringsdag 2, även om vi ju bara precis avslutat nattskiftet till toppen. Nu neråt igen, benen lite lagom fladdriga efter 1100 m upp och 1100 m ner på 5 timmar och 45 minuters rast/vila/frukost/ompackning… Ner mot vulkankratersjön!
Först en brant och stenig nergång i trekvart, då var det darriga lårmuskler som skulle hålla emot, Men sen blev det väldigt lättvandrat resten!
Bara några veckor innan så var det skogsbränder och området var stängt för vandring ett antal dagar, det händer lite nu och då under torrperioden tydligen. Guiden förklarade att det kunde hända om 2 träd gned mot varandra, men hm, vi misstänker nog mer matlagningseld eller fimpar…
Lite vackert även det brända, på ett sällsamt vis! Och nej, det är inte brandrök, utan molnen som alltid kommer under dagen.
Stor näsa kräver stor keps-skärm, men jag får nog skaffa den där selfie-pinnen snart så det blir lite bättre perspektiv på självbilderna…
Typiska bärare som förväntas komma fram före sina turister och fixa mat och läger, hjältar!
Rastplats/soptipp/kök/lunchställe. A är skräp-skeptisk i bakgrunden.
Även om inte omgivningen är ren, så skulle vi bli det. Till varm källa medan lunchen lagas!
Bad-Ankan!
Skönt, kanske 30 grader varmt. Rena och fina.
Modellen har tröja från Houdini, shorts Berghaus, skor Haglöfs och chic kontrasterande kasse, IKEA.
Tillbaka lagom till lunchen är klar. A försöker hitta en sopfri del av soptippen.
Men så fort man lyfter blicken är det ju vackert. Kolla fågeln!
Bara en kort bit kvar till nattsoptippen, nej, nattlägret, längs sjökanten.
Humor som ger utslag på Richter-skalan som andra naturkatastrofer, varning!
”Vid foten av vulkanen”… höhö.
Vi får en egen eld att mysa vid.
Morgonens topp den solbelysta i molnkanten. Känns bra!
Vulkanen puffar lite litegrann.
Mat igen! Bortskämda. Allt är gott, dessutom!
Vi gör vårt bästa för att få dunjackorna att lukta rök!
Pyromonica trivs med att peta in pinnar i brasan.
Gonatt igen!
Lombok #3
Till topps!
Väckning/uppstigning kl 02.30, en rostad syltmacka och en kopp te, sen iväg kl 03! Becksvart.
Vi gnetade på, grusigt, brant, snirkligt, tills vi efter nån timme kom upp på nån typ av platå en stund. Men sen brant uppåt igen, samtidigt som solen började krypa upp ur havet på andra sidan berget.
Tröstlöst löst grus… som att vandra i leca-kulor. Och så brant att om man stod stilla, gled man nästan neråt, och 3 steg upp gav typ 1 steg nerhasning. Omåttligt opeppande faktiskt!
Maffiga skuggor från berget.
Svensexan med den uppblåsbara frun på väg ner. Snart uppe.
Toppen! Kö att få låna toppskylten bland alla som skulle ta sina studentfoton, idolbilder, och ja… nakenbilder!
Sen, neråt. Dystert i det torra gruset… bara att sätta fart neråt med böjda ben och liksom rinna ner…
Neråt.
Vulkankäglan ligger mitt i kratersjön.
Sa jag att det var grusigt? Det var grusigt.
Grus i dojjan också. På riktigt alltså. Första tömningen.
Fulfint! Storslaget.
Nattlägret på randen.
Hinderbana.
Hitta apan? Hitta skräpet är tyvärr enklare.
Nära hemma!
Aaah, tillbaka!
Ut med gruset igen.
Bananpannkaka med ananas till frukost!
Utsikt från tältet. Dasstält och soptipp. Och apor.
Sista bilden innan rivning av lägret, och dags för dagens vandring, morgonens räknades ju inte! Mera neråt väntar!
Lombok #2
Frukost och en sista titt på havet innan vi ger oss av in mot vandringen till Mount Rinjani, 3726 m vulkanberg. Senaste utbrott 2009 och 2010.
http://en.wikipedia.org/wiki/Mount_Rinjani
http://en.wikipedia.org/wiki/Gunung_Rinjani_National_Park
Några timmar i bil, kanske inte pga så många mil, men ett och annat hinder i vägen. Inklusive att åka rakt igenom en morgonmarknad. Bara att puttra på. Vi ser vart vi ska i alla fall:
Som sagt, vi ser vart vi ska:
Plötsligt framme hos arrangören, och ingången till nationalparken. Packa om och lämna strandgrejorna, nu bara liten ryggsäck. Vår guide Am är här. Bärarna som har mat och lägerutrustning har vandrat i förväg. Arrangören vinkar hejdå!
Som sagt, som sagt, man ser ju vart man ska, toppen syns hela tiden om den inte är i molnen:
Landskap som jag inbillar mig att afrikansk savann ser ut, nästan? Slutet av torrperioden, under oktober-november börjar regnet, ca 4 månader. Alltså typ som torrast just nu.
Inte vrölbrant, men stadigt uppför.
Aha, en bärare! Inte vår, men man fattar deras bördor.
Rast, vila, lunch i sikte!
Massor av guider och bärare, och en vandrande svensexa!
Nöjd. Friterade bananer i väntan på lunchen.
Bakom kulisserna, i köket.
Halva USA anländer. Låter det som.
Mätta och belåtna, vandra vidare. En av våra bärare framför, två bakom. Vandringsskor och bärsystem? Njae, flipflop eller barfota, och ett bambu-ok bara!
Tanken är god. Efterlevnaden sisådär.
Mysiga moln.
Mer uppför.
De med tyngsta bördorna förtjänar definitivt sina raster!
Men till slut syns något som verkar vara ett krön, puh!
Röda skor! Och solnedgång på gång.
Hela teamet samlat! Toppen visar sig ur molnen! Vi är på ca 2600 m, toppen 3726 alltså.
Dock är vi inte riktigt framme ännu vid nattlägret, men får vänta här tills bärarna har slagit upp tälten. Pausmusik i form av annan bärare i solnedgång:
Nu sista biten!
Lägret på krater-randen. Hem ljuva hem!
Sen snabbt mörkt, mat och lite vila innan väckning kl 02.30 för toppbestigning till soluppgången. Slut på denna dag!
Packa är pest
1 till och med 7 oktober är det nationaldagsfirande och höstledigt på många företag, vårt kontor är helt stängt. Precis som kring julen hemma i Sverige klämmer många in nån dag extra före eller efter också. Vi med! Lediga från 30 september till och med 8 oktober, vi åker imorgon måndag kväll kinesisk tid. Eller, hm, hemifrån måndag och iväg väldigt tidig morgon, tisdag, kl 01.35. Då blir det Lombok i Indonesien, vandring med lite slappande på slutet. 4 dagar/3 nätter vandring upp på en vulkan som heter Rinjani, drygt 3700 m. Sen strand och snorkel några dagar, hemma igen tidigt tidigt torsdag morgon, kl 00.35, sova några timmar och sen till jobbet som vanligt är planen.
Men, vad jag innerligt avskyr att packa! På riktigt alltså. Prestationsångest att kombon att vilja packa lätt och snyggt, och samtidigt inte vara utan ”bra att ha”-saker eller kläder, och kanske ha plats över om man köper något? Nu en kombination av att bo i tält och inte riktigt veta natt-temp och om det blir regn, alltså måste man ha varm sovsäck, skönt liggunderlag och regnkläder. Av vilka man troligen, troligen inte kommer att behöva allt, men ändå inte kan chansa utan… Och sen kommer man att ha valt den ena eller andra väskan eller byxan eller skjortan, och vips, så var det någon annan som hade passat bättre när man väl ser vad man behöver på plats… Och numer en massa olika sladdar och laddare, här i Asien gärna adaptrar, och det ena med det tredje… jaja. Men på det stora hela blir det såklart trevligt att resa och se sig om! Och, att få vandra lite. Dock har vi fått skaffa malariatabletter, förhoppningsvis var det sant att det var en sort med relativt milda biverkningar jämfört med vad en del typer har!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lombok
http://en.wikipedia.org/wiki/Mount_Rinjani
Guangzhou #3
Dag 3. Planen att besöka även berg #2 i stan känns med facit från gårdagen inte så högprioriterat. Det är helt enkelt oftast mer ”park” än ”berg”, så som vi tänker oss. Mer tunnelbana och lite planlöst strosande istället! Ett rejält skyfall när vi steg av tunnelbanan, men efter 5-10 minuter lugnade det sig.
Toaletter för nödsituationer, tydligt utmärkt!
Och sen får man ju vara glad att ormbunkarna på baksidan av huset hemma i Partille inte har lika lång växtsäsong som plantorna har här..
Undrar om vattenkvaliteten i de här ”bubblorna” vi dricker, om det egentligen är så mycket mer än filtrerat och tappat på dunk. Varierar nog.
Jag hade inte koll på riktningarna så istället för att gå rakt söderut och titta på gamla hutong-kvarter, gick vi rakt norrut och tittade på halvgamla vanliga bostadskvarter. Samma igen, lite vemodigt vackert på något sätt.
När vi till slut fick omgivningen att stämma med kartan trillade vi ut i ett textil- och kläddistrikt, med fokus på byxor i allmänhet och jeans i synnerhet.
Rejäla lass med textil!
Sen var det lite klent med orken i värmen, tunnelbanan tillbaka mot hotellet, för att plocka upp resväskorna och ta sig ut mot flyget. Dagen innan hade vi blivit ombokade till ett senare kvällsflyg, nu när vi åkte ut till flygplatsen i god tid blev vi ombokade till ett tidigare, så vi fick hasta genom incheckning och säkerhetskontroll till boardingen. För att sen få sitta drygt en timme och vänta inne i planet innan vi lyfte, så summerat kom vi tillbaka till Shanghai mer eller mindre exakt den tid som originalbiljetten visade, haha!
Guangzhou #1
Guangzhou, Kanton, alltså. Det här kommer att bli världens typ sämsta resereportage om man söker några fakta om staden, men, äsch, ibland tycker vi bara det är skönt att byta stad att vara ute och strosa planlöst i. Ärligt talat, ofta blir de största sevärdheterna ganska lika mellan kinesiska städer, när man inte kan all historia eller språket. Hursomhelst! Miljöombyte, och i en kinesisk stad med tunnelbana, busenkelt att ta sig fram! Polletten trillar ner, haha!
Titta här, smågodis på tunnelbanestationen! Men… vad är det för sorter?
Aja, noga då, torkad biff eller gelatin från kohud, ursprunget ganska detsamma!
Hm, hotellet skulle ju ligga nära tunnelbanan, hade vi planerat. Jominsann, rakt utanför! Smidigt. 2 x 8 RMB för resan från flygplatsen, istället för en taxi för ca 120. ”Sköna slantar”, som smålänningen på resan sa! Och en annan smålänning hade minsann sitt varuhus i grannfastigheten.
Checka in och slappa lite, vi steg upp kl 04.45 för det tidiga morgonplanet. Sen ut på stan, kan vi lyckas smaka något av det berömda kantonesiska köket på en gång kanske? Nej, det är för varmt och svettigt. Nåt enkelt, svalt och och lättätet. Sushi! Rullbands!
Men… vad är det för sorter?
Eeehee… korv-sushi? Jomen! Eller, mest men… vi höll oss till de mer konservativa bitarna, mer från havet.
Sen en liten tur runt en stor stadion. Pingis-kulturen är vardag!
Två pingis- och fikatanter, söta!
En byggnad under motsatsen, rivning. Nerplockning bit för bit, vad det verkar.
Sen vimsade vi runt med mer tunnelbana till ett område med en känd shoppinggata. Vi hittade nog inte rätt på direkten, men det var lite spännande ändå, nästan mer spännande! Det gula huset måste ju vara Kinas mest 2-dimensionella hus? Det var verkligen inte djupare än vad som syns på gaveln!
Men i kvarteret intill hittar man motsatsen. Högt och brett.
Smyckestillverkningskvarter, mestadels. Då är det roligare att kolla på fruktbudet.
Vila lite i värmen!
Intressanta gränder. Här har nog de boende rivningskontrakt, som är på upphällningen. Lite fint, fult och vemodigt på samma gång.
Vindsvåningen verkar ganska luftig.
Tillbaka ut till den moderna staden. Gågateträngsel.
Poserande.
Vi viker av runt nästa hörn! Cykelbudspaus.
Rullskridskorally.
En frukt som luktar, hm, sk-t. Men smakar rätt OK! Durian:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Durian
En äkta sk-t. Man får ju se det positivt att sopberget inte är fullt av blöjor iaf!
Pust, sen en riktig danskurs i en park, jisses vad det svänger! Sen hem till hotellet via tunnelbanan. Pust!
Morgonbestyr
Lördagens ambitiösa plan att stiga upp tidigt och morgonpromenera och se delar av Shanghai vakna, hm, framflyttades till söndag. Lite gråmulet och prognos till regn, blött på marken men uppehåll? Vi provar! Avgångstid 06.30. Typ 06.34 började regnet om, men inte så mycket, så vi fortsatte under paraply. Fast… sen öppnade sig himlen så vid det laget gällde det mest att ta sig hem och få på sig något torrt. Dock, några bilder från kvarter inte så långt hemifrån, morgonmats-shopping-bestyr, i kamp mot grävskoporna.
Fisk, färsk=levande, grönsaker, ägg!
Färsk fågel är inget problem att få!
Ett fd bostadskvarter.
Månlandskap är resultatet.
Kanske är det gubben i månens stol?
Sakletare, eller saknar han nåt från sitt gamla hus?
Hade husen varit underhållna hade många av dem varit jättefina.
Kontraster.
Dumpning av skräp och dålig frukt.
Här är det inte Fiskbilen som kommer hem, utan… Fiskcykeln!
Moppegänget i regnet!
carlssonkarlsson 