Zhangjiajie i bilder #2
Ny dag, samma låga moln, inget regn men mycket hög luftfuktighet.
Zhangjiajie National Forest Park. Entrén till parken, inklusive poserande!
Biljetterna är tredagars, så såklart måste man ha fingeravtrycksläsare så att det inte går att dela på en flerdagsbiljett på flera personer.
Nej men, vad oväntat, en kö! Fast denna gick snabbt. En massa rosa bussar går i skytteltrafik och matar folk mellan olika delar i parken. Park och park förresten, tänk ”naturreservat”.
Första stoppet. ”Tourism Etiquette Rules for Chinese Citizens”, i alla andra länder hade det räknats som diskriminering eller hets mot folkgrupp, men man känner sina egna så inhemskt är det OK… (Dessa instruktioner hade nog behövts på pyramiderna i Egypten också? http://www.sydsvenskan.se/varlden/massprotester-efter-klotter/)
Lite kö. En skumpig monorail-bana. Poserande, både utanför och på det skumpiga lilla tåget! Och vid slutstationen.
Tillbaka till bussandet.
Om man inte först stannar för lite snacks. Fågel på pinne, typ.
Nej tack, jag är fortfarande mätt från frukosten. Kollar hellre på bergen.
Nästa stopp, planen är utomhushissen i Bailong. Men först en hyfsat kort kö fram till en trappa. Skönt att få stå ute, och under tak, det duggar lite. Jag lånar en bild från nätet på själva attraktionen (http://www.topchinatravel.com/pic/city/zhangjiajie/attractions/bailong-elevator-2.jpg .)
Frid och fröjd och tilltugg, efter ca 30 minuter är vi framme vid trappan.
Äsch, trappan var i själva verket en kö på 30 minuter till, fast i uppförsbacke. Men ute, och under tak. Helt OK. Upp på en avsats, fri himmel med lite dålig sikt, men frisk luft. Gött. Var är den där hissen nurå?
Va? En kö till?
En kö som är en flera hundra meter lång tunnel, med fuktig sunkig luft, ett enormt oljud, och massor av folk. I 60 minuter.
Efter totalt 2 timmar kö, framme vid… hissen! 330 m hög utomhusdubbeldäckarhiss. En perfekt anordning för att klämma in 25 personer per däck, och åka rakt in i ett mjölkvitt moln! Suck. Inga vyer. Men framme/uppe, en ny… kö, denna gång till en buss. Till nästa utsiktspunkt.
Till stället där man låser fast sitt hänglås och slänger nyckeln, för kärleken, för släkten, för framgång i livet.
Bara ett urval, så många lås att ni kan inte ens ana… Jag gissar att om jag skulle ha en lönsam kiosk, så kunde att hyra denna hänglåsförsäljning vara ett bra alternativ.
”First Bridge in the World”, en naturlig bro som nog hade gjort sig i molnfritt! Världens högst belägna naturliga bro, säger de.
Nästa sevärdhet, haha, humor med en sån skylt i detta väder och siktförhållande…
Linbana ner genom molnen.
Väl nere en tavla med vad vi har sett, bakom molnen.
Men man kan ändå vara glad över de toppar man ser! Stackars Sandy känner sig lite ansvarig för vädret, så hon klämmer in en bonus-park-del längs en bäckfåra. Skönt att få sträcka ut benen i en rask promenad, och i denna fuktmättade luft, som känns så fantastiskt skön!
Helt allvarligt, känslan här var extremt lik att gå längs Säveån vid Stenkullen, en vårdag mitt i vitsippeblomningen! Frodigheten, grönskan, luften, dofterna…
Alla vill kanske inte sträcka ut stegen, då finns det alternativ såklart.
Posering strax innan vändpunkten för att hinna tillbaka innan mörkret kommer och sista bussarna går.
Avslutning av dagen med fotmassage och middag, båda med ungefär samma temperaturer…
Proteinchock
Buffé med brasilianskt grillat kött framburet till tallriken, blir på gränsen till julbordskoma om man inte stoppar i tid!
Gäller att flagga rätt så att inte servitörerna fortsätter langa upp mat! Burp.
Vardagsrealism
Många svenska svenskar på jobbet nu en period. Man känner sig lagom happy när man väljer att åka och handla mat, istället för att gå ut och äta och umgås. Men en del saker är ju lite pyssligare att göra här. Typ att storhandla. Kräver lite planering, och/men hellre en vardagskväll än att använda en halv lördag eller söndag!
Mot mataffären, med chaufför! Det kommer aldrig att gå att vänja sig vid…
Nej, allvarligt. Nu tror jag snart att jag lägger ner det här bloggandet. Det finns som synes inte så mycket att berätta om. Och det som vore något att berätta om, är ju saker som händer på jobbet och därför inget som lämpar sig offentligt på www. Suck. Ingen bra dag idag.
Uppdatering: Nej, ingen bra dag idag. En stämningsbild från frysdisken på mataffären, så kan ni gissa ungefär hur välordnat det är att handla ibland. Det här är ändå inte lika äckligt som när de i charken står och har harkelhosta över opackat kött. Men, få se nu… lammracks, kiwifrukt eller badtofflor, vad var det jag skulle ha från frysdisken???
Gatufynd
En kvällspromenad för att betala räkningar (i alla fall vad vi tror är räkningar, det var 5 papper på kinesiska och 3 togs emot tillsammans med pengar på jourbutiken), valde sen en ny gata inte så långt hemifrån, men som vi inte gått ännu, eller inte riktigt medvetet i alla fall. Fynd! Några trevliga uteserveringar, och riktiga snyggrestauranger! Nu får det gärna bli varmt och skönt och uteväder, så vi får prova några av dem!
Jo, jag åt ju iofs ett av mitt livs godaste grillade köttbitar på en fransk restaurang på den här gatan kvällen innan vi åkte på sverigesemester förra sommaren, men det tänkte jag inte på, hur nära SHA-bostaden det var!
http://www.fergusonlane.com.cn/
Pizzakoma
Ojsan oj. Länge sen jag var så hiskeligt mätt, det blir definitivt att sova på rygg inatt, burp… Åt nästan en hel av en av världens godaste pizzor, salami/gorgonzola/parmesan, tunn fin omsorgsfullt bakad botten. Som om inte det var nog, var jag bara tvungen att toppa med en mörk chokladmousse också. Allt kändes bra, tills jag reste mig och insåg hur mätt jag är! Burp.
Men imorgon blir det promenad och höjdmeter, vi åker till Moganshan igen, en liten ort ca 2,5 timme bort, där vi gick i bambuskog för 1,5 år sen. Ska bli najs! Tar en övernattning där, så får vi promenixa ordentligt på söndag också.
https://carlssonkarlsson.com/2012/09/23/looser-cruiser-pa-aventyr/
Ätstöd
Nej, inte ätstöRd. Ätstöd ska det vara!
Det här med 5:2 alltså. Var och en blir ju salig på sin tro, och jag ska inte tvinga någon att göra något den inte vill eller tror på, eller missionera och moralisera. Men jag är supernöjd med effekten för egen del!
Det började ju med att jag kollade blodtrycket i GBG i somras, då var det lite stressigt till provtagningen, samt bara 3 dagar efter byte av tidszon. Men 100 i undertryck, sköterskan tyckte att jag kunde kolla en gång till efter några veckor om det var tidsomställningen etc. Men, i UÅ 2 veckor senare var det fortfarande 100 i undertryck. Obra! Att börja med medicin rekommenderades. Men det var ju OK vid den kinesiska mastodontläkarundersökningen innan utflyttningen, så jag funderade på om det mest kunde ha med ett års ändrad livsföring att göra. Slippa medicin så länge man kan, värt ett försök? Första året här var ju ovant, alltid åka bil till jobbet, långa dagar, kroppsligt inaktivt arbete, annan slags mat, mer utemat, … annorlunda helt enkelt.
Träffade några vänner i GBG som hade spanat in Vetenskapens Värld på SVT med Michael Mosley och de positiva effekterna av periodisk fasta, att utöva via 5:2-metoden. En av dem hade redan kört igång under vintern, -10 kg och mådde prima. ”Man får gå och lägga sig lite hungrig ibland”, var den värsta kommentaren. Det kan jag nog klara, tänkte jag! Trots att jag vet att jag brukar vara rätt kinkig och löjligt hungrig om jag inte får lunch i rätt tid…
Jag körde igång när vi kom tillbaka till SHA efter sommaren, har ingen våg hemma men kollade startvikten när vi bodde på ett hotell. Mätte midja, rumpa och ett lår med måttband. Klämde på bilringen mitt på magen. Så, jag vet ungefär var jag började, inte mer noga än så.
12 veckor senare, ny mätning hos sköterska. Under 80 i undertryck, 75-78 nu när jag mäter med egen manschett, det håller fortfarande i sig alltså. Nu minus ca 5 kg på den vikt jag haft i ca 10 år, men haft fördelad på olika ställen på kroppen. Minus ca 5 cm på vardera kroppsmått. Bilringsnypet mindre. Bonus till blodtryckssänkningen!
Rent praktiskt då?
Reaktioner? Jo, första 2 veckorna hade jag lite huvudvärk dagen efter en :2-dag. Inte värre än så.
Hunger? Nej, inte så som jag trodde, plus att man snabbt inser att hungern går i vågor och att man i vanliga fall är jättesnabb på att leta nåt att äta. Jag blir numer inte alls panikhungrig om jag inte får mat, jag vet att hungern lugnar sig ganska snart och att jag inte kommer att svälta ihjäl. Ett extra glas vatten kan också fylla ut magen en stund.
Svält? Nej, kroppen går inte in i svältmod om den får mindre energiintag en dag eller två, med vanligt ätande däremellan.
Bantning? Nej, jag vet inte, kontrollerat minskat energiintag ser jag det som. Med flera positiva effekter för kroppen förutom en viktminskning, som är högst individuell beroende på var man startar från och hur aktiv man är och/men den avtar efter ett tag, man stabiliserar sig och sin förbränning verkar det som.Sötsug? Försvinner, minskar även på 5-dagarna.
Träning? Har insett att jag definitivt är klenare om jag försöker springa kl 0530 dagen efter en :2-dag. Men istället kan man springa på morgonen på :2-dagen ju!
Vad äta? Jag är ju ganska obrydd om mat, OK, jag föredrar ju god mat, men har inga problem med sånt som är lite tråkigt, eller blir enformigt. Så, jag kör busenkelt på mina :2-dagar, samma varje gång nästan, slipper tänka, ännu enklare! Protein för att det mättar bättre. Superenkelt om man gillar ägg och tonfisk… annars finns det mängder av energiberäknade receptförslag på nätet, böcker och tidningar. Och så vet man att nästa dag äter man vad man vill.
Såhär fördelar jag ut mina 500 kcal, på 3 måltider. Ännu bättre effekt av periodisk fasta kan uppnås om man kan ta det på 2 måltider, verkar det som.
Frukost: 2 kokta ägg, stort glas vatten.
På jobbet: 1 kopp svart morgonkaffe, plus en efter-lunch-kopp. En halvliter vatten.
Lunch och middag: ena målet soppa (grönsaks- eller linssoppa från storkok och frysen), det andra 3 knäckemackor med en burk tonfisk och en klick majonnäs, svartpeppar, ett glas vatten.
Hur noga? Jag kör så gott som varje vecka, men är det något speciellt med jobbet typ tj-resa, eller besök, eller rentutav semester, kan man ju antingen försöka planera vilken dag, eller skippa en :2-dag, eller båda :2-dagarna en vecka. En dag är bättre än ingen, hoppa en vecka och börja om är inte heller någon fara, så snabbt avtar inte de positiva effekterna. Var pragmatisk!
Det var min version av 5:2. Ett ätstöd, helt enkelt!
För mer fakta, använd internet eller någon av de otaliga böcker och tidningsbilagor som finns. Jag fick en fin bok med bra recept av syrran, och 2 bra tidningar av MarLar. Det har räckt för mig. Viktigast är den egna motivationen!
Helt enkelt, Hälsa!
Tjo-hoooo!
Måltid i mål
Yes, till slut! Hade tinat frusen köttfärs i söndags för att göra en lasagne, men så blev det besökarmiddag ute på lokal. Fick snabbsteka upp sent på söndagskvällen. Sen skulle jag i måndags, tisdags och igår komma i mål med lasagnen, men… det blev tre kvällar besökarmiddag ute på lokal, och ganska sena kvällar. Men nu! Äntligen!
Förhoppningsvis godare än vad jag tror om mataffärens knapriga grisöron, eller korv av tusenåriga ägg.
Extra allt
Korvburgare, nån?
Mysfredag
Ungefär såhär fantasifull kan jag också vara när det gäller mat och jag sitter i bilen på väg hem från jobbet en fredag. Men vi lyckades till slut tänka hårt tillsammans, och kom på den avancerade rätten ”hemkörd pizza”.
Shame on us, eller, nä, det är ungefär så långt orken denna veckan och nuvarande innehåll i kylskåpet räcker!
Tulpan
Vardagsfrukostrealism. Havregrynsgröt med kanel, tulpaner och laptop.
carlssonkarlsson 