Fredagsfikat bakom kulisserna

Om jag ska berätta hur det var att fixa fredagsfika, förutom att det var svettigt hemma vid ugnen att veva ihop en kaka… vi är på pappret 34 pers på avdelningen, så en fjuttig kaka räcker ju inte. Måste kompletteras.
Min Hua fick rycka ut och köra mig till ett bageri/konditori, där jag haft hög puls förut när jag och DiGa skulle köpa födelsedagstårtor med svåra kulturkrockar. Inte vis av detta gör jag ett nytt försök, att köpa färdigt fika. Först av allt måste man alltså ha en bil/chaufför, och det är typ 13 minuter från jobbet. Bara det. Sen, även om de färdiga portionsbakelserna står färdiga i kylen…
1. Man kommer in på konditoriet, 1 av endast 3 kunder. 7 expediter (jag skojar inte). Ingen verkar särskilt intresserad av annat än att titta rakt fram i tomma intet, men om man till slut petar på en och visar att man är kund, så kom en tillbaka från drömmarnas land.
2. Pekar på en sorts portionsbakelser med mangosmak i kylen, säger ”9” på sin utmärkta svinesiska, och gör tecknet för ”9”. 9? Ja, 9. Verkligen? Ja. OK. Expediten börjar oäääändligt långsamt ta ut bakelserna en och en, och flyttar dem till kassadisken 1 m till vänster. Som är lite halvfull av annan bröte, lite pysslande att få plats med dem.
3. Efter dessa 9 mango, pekar på blåbärsbakelserna, och provar ”9” igen. Ännu mer förbryllande, men efter en stunds diskussion, japp, jag är nykter, och vill ha 9 även av den sorten. Expediten flyttar noggrant bakelser till kassadisken igen.
4. Ojsan oj, 18 stycken portioner. I portionsglas. Men de måste ju ha plastlock! Varje plastlock sätts noga på, tar ca 1/2 minut per lock. OK.
5. Oj, hur ska den här främmande tanten få med sig 18 bakelser? Vi stoppar dem i en kartong. Liten kartong, som rymmer 2 bakelser. Neeej, nu måste ju jag protestera, hur ska jag få med mig 9 små kartonger med bärhandtag? Packa dem i tårtkartonger åtminstone! Teckenspråk och pek på tårtkartong. OK. Hämta en kartong.
6. Kartong har perforering för att kunna vika upp bärhandtag, men nej, dessutom är kartong i stor ziplockpåse. Kartong packas långsamt med 9 bakelser. Kartong blir full efter 9 bakelser. Problem. 7 kvar. Provar en till, men den får verkligen inte plats. Grubbel. Försöker stänga ziplocket på plastpåsen under tiden, men hur funkar ett sånt? Främmande kund-tant tar över och stänger påsen medan expediten tittar på.
7. Mer grubbel. Teckenspråk och förslag om en kartong till? Aha, ja, det kan ju vara en ide. Samma långsamma ipackande. Bra att vara noggrann, absolut. Ziplockproblem igen, men det löser den främmande kund-tanten igen.
8. Främmande kund-tanten börjar bli extremt stressad och rastlös och vill ta sina 2 tårtkartonger till kassan 30 cm bort och betala. Men expediten tar tårtkartong 1 och försvinner. Neeej! Vad nu? Jaha, eftersom plastpåsen gör att man inte kan fälla upp bärhandtaget, måste man ju binda kartongsnöre… på en kartong åt gången.
9. Låt mig betala! Totalt för 18 bakelser och en pandakaka, ett stearinljus i form av siffran 2, summa 260 kr. Lämnar 300. Får tillbaka en massa smått, nej, skulle jag inte få 40 kr? Nåhäpp, det var ju faktiskt 260 kr och 20 öre, och de små sedlarna är slut, så 9 kr 80 öre i mynt.
10. Börjar greppa ena tårtkartongen i snöret, medan expediten drar iväg som en raket plötsligt, med stor kartong #2 och lilla kartongen. Neeej! Kom tillbaka, ge mig mina kartonger! Tydligen ingår det också bärhjälp ut till bilen, men den har ju fått parkera på andra sidan en gata med mitträcke och måste köra runt en längre sträcka. Kan själv! Ge mig mina kartonger! Får dra loss dem från expediten…
11. I bilen. Hög puls. Svettas. totaltid innan tillbaka på jobbet: 50 minuter, som kändes som en halv evighet…