Till Deurali.

Vandringsdag 4, upp till 3231 m, ca 4 timmar.
Upp och ner-dag, först ner till Hinko (3139 m), sen upp till Deurali (3231 m).

Denna dag kan man sammanfatta som lite vandring, mycket regn. Kortaste distansen.

Vår bonuskinesiska gav sig av med en egen agenda, inte enligt de råd som vår guide eller vi försökte ge. Hon lämnade större delen av sin packning, inklusive ryggsäck, sovsäck och ombyteskläder, och gav sig av i duggregnet iklädd dunjacka, jeans och en tunn regnkappa, mot Annapurnas basläger för att spara in en vandringsdag gentemot planen. Ja, det är väl typ 98% sannolikhet att det inte blir några problem, det finns ju fler teahouses längs vägen, men går man iväg utan packning, första förband, ombyteskläder, karta, kompass, … så har man ju indirekt lagt över en massa ansvar på övriga medvandrare ska vara utrustade och vilja/kunna hjälpa, om något händer. Så själviskt och dumt att jag inte vill kommentera mer.

Är det ett UFO? Nej, det är min frukost. Ett sk ghandruk bread med ett stekt ägg.Ledaren i regnkläder och de tre vice vandringsmännen i regnponchos.De gånger, som denna, när vi gick före guiden Lama brukade vi stanna och vänta vid stigens vägskäl för att vara säkra på att välja rätt. Tills vi insåg att det alltid var den brantare uppförsvägen som var rätt. Fast ingen teori är ju perfekt… här hade det varit snabbare att ta det lägre och betydligt flackare valet, guide Lama vinner tillbaka försprånget – hahaaaa, där fick vi, Messerschmidtarna!Torklina är en bra sak att ha med sig. Dåligt med krokar, hängare och annat i rummen. Eller helt enkelt dåligt med förutsättningar för torkning i största allmänhet, eftersom inget är uppvärmt.En vegetarisk curry till lunch – allt jag åt ute i bergen var verkligen så gott!Kort vandringsdag och mat i magen.
Snillen spekulerar, det här med torkmaskiner och avfuktning avhandlas här ingenjörsmässigt under ledning av Filosofie Doktor Olsson.Momos är trevliga små knyten med olika fyllning! Ofta vandrar man ungefär lika långa dagsetapper, om än i något olika tempo. Vi blev lite trötta på ett återkommande gäng högljudda kineser. Vad vi inte visste var att det kunde bli värre. Förutom det mänskliga bullret introducerade de ”termosen från Helvetet”. Varning för den lilla orangea termosliknande maskinen på bilden nedan, ren ondska och innehåll av högljudd musik som ägarna ville dela med sig av till hela matsalen. Mmm. Tack! Inte.Planen för kommande dag!