Nepal dag 11
Slutspurten nu!
Flyg tillbaka till Kathmandu, till Delhi och “hem” till Shanghai. Via Ingenmansland på flygplatsen i Delhi, men det behöver vi ju inte orda mer om än redan gjort!
Vi börjar resan med att vara glada över en egen minibusstransport, istället för den lokala kollektivtrafiken. Modell sillpackning.
Inne i staden Pokhara har man bra vyer. Den ena toppen man ser är nog Macchapucchre/Fishtail, från rätt håll denna gången!
Yeti Airlines tar oss till Kathmandu. Vi såg dock aldrig någon yeti, tyvärr! Inte heller de snöleoparder som lever i bergen, men de är ju så sällsynta att man knappt kan se dem på Nordens Ark hemma på västkusten, där några av dem bor! (Typ lika sällsynta som stinkpaddorna på Nordens Ark, trots deras vänliga fodervärd lyckades ju familjen YvRy inte hitta dem när de letade där… Hm… undrar vad de små kräldjuren har gjort för månadspengarna, åkt på semester kanske…)
Sen tillbaka till trekkingfirmans kontor och hämta lite saker vi lämnat där. Lunch. Och någon med smutsigare skor än våra, något värre klet än bara lera också…

Sen flyget Kathmandu – Delhi, och det allra allra sista spanet på Himalaya. På återseende, säger vi nog!

Nepal dag 10
Tillbaka till Nayapul.
Vandringsdag 8, ner till 1070 m, ca 5 timmar.
Ner ner ner, nerför backen ner! Skog, terassodlingar, byar. Tillbaka till startpunkten, bil tillbaka till Pokhara och natt på hotell.
Morgonmoln och morgonbestyr, den högre killen är en av våra bärare.

Då sätter vi fart neråt. Men nu gäller det att titta bakåt för att se de maffigaste bergen för sista gången! Annapurna South är nog den stora toppen vi ser bakåt.

Tillbaka längs floden Modi Khola.
Torkning av majs och chili och något annat.
Som en promenad i parken.
Liten bärare.

Sen tar parken slut och vi kommer till civilisationen igen. Åsna eller jeep? Nej, vi går så långt det går. Ser ändå lite väl läbbigt ut att åka på taket.

Lunchstopp. En liten buddha och farmor/mormor, gissar vi.
CoJo tyckte att hans skägg började klia, men ändå hade han ju inte varit ute såhär många dagar. Nästan så man tror att det bor olika djurarter i det buskaget!
Framme i Nayapul, bron vi började att gå över första vandringsdagen! Men plötsligt blir det rusningstrafik, getchock!


Slutstation, avlastning! Minibuss tillbaka till Pokhara, en hotellnatt, och varm dusch!
Hejdå till våra bärare!
Män i grått blir färggladare i staden. Men män får dela gata med kor.
Men män får öl. Och middag, och efterrätt, rykande varm chokladkaka med glass!
Tack och gonatt från Groover! En riktigt bra vandringsvecka!
Nepal dag 9
Till Jhinu Danda.
Vandringsdag 7, ner till 1700 m, ca 5 timmar.
Mer ner, huvudsakligen. Men blandat med upp. Yrkestrafik går före nöjesvandrare! Skönt med lite vanlig stig också.

Som sagt… lämna företräde!


Vad honken var det, tro? Ett kylskåp? Tappra starka människa.
Grönt är skönt. Och en sockshop längs leden, skulle vi behövt de blötaste dagarna kanske.



Efter lååång uppförstrappe-sektion, lunch på samma ställe där vi sov tidigare i Chhomrong. Menyn så gott som identisk i hela ABC-området, men priserna varierar med höjden över havet. 100 nepalesiska rupier (NPR) = 6:50 svenska kronor. Så min dhal bhaat för 420 NPR är inte så dyr för oss, trots att detta såklart är turistpriser. Gott gott!
Sväng vänster! Japp!
Framme i Jhinu Danda efter ganska gnetig och brant nerförsvandring, trötta knän gnisslar. Pustar ett tag på teahouset innan vi packar badkläderna, så gott det nu går att göra om medföljande klädsel till just badkläder, och vandrar ytterligare 20 långa minuter ner till floden där det även finns varma källor. Dessa inledda till två bassänger, där vi ligger och skvalpar lääänge med andra trötta medvandrare och mjukar upp trötta muskler. Supernajs. Vi visste inte hur det såg ut, eller funkade, så ingen av oss hade med kamera. Men, två gjutna betongbassänger, och en massa folk i. (Var glada på att ni slipper bild på mig badande i svart ullmameluck och blå funktions-T-shirt.)
http://lmgtfy.com/?q=jhinu+danda+hot+springs
Middag, skrikkineserna delade upp sig i 2 läger, termosen från H var inte med men de klarade sitt bulleruppdrag väl ändå. Några öl till efter dessa. Jag burrade ner mig i sovsäcken med mp3-spelaren och lyssnade på poddradioprat,
http://värvet.se/ . Gonatt igen!

Nepal dag 8
Till Bamboo.
Vandringsdag 6, ner till 3200 m, ca 6 timmar.
Ner, ner, ner, samma väg som vi gick upp. Utsikten ser annorlunda ut om man byter riktning! Regnig dag, natt och försök att torka upp i Bamboo.
Men först! Kl 05.45 bonkar Lama på dörren, uppåhoppa! Berget är här!
Ja, minsann! Soluppgång på gång, och molnen är glesa och fluffiga! Världens 10:e högsta berg igen!

”Alla var där.”


Lama har preppat en tröja med vårt äventyr, som vi får signera. (Extra gulligt är att han har tagit våra namn så som det står i passen, så de som inte heter sitt tilltalsnamn som förstanamn får bjuda på att avslöja sina arvegods av förnamn…)
Mera berg, när vi ändå är vakna!
Macchapuccre/Fishtail. Detta är inte den mest karaktäristiska sidan av det, snarare ”baksidan”.
Dimman rullar in.
Frukost, packning för avgång. Huvudsaklig riktning neråt idag alltså. Som även sagt, byter man riktning, och slipper dimman, har man en annan utsikt än på vägen dit!


Det drar ihop ännu mer. Och börjar regna. Jag vill poängtera att detta inte är en kulturtants-keps, utan en tuff sportig keps från (realådan på) Fjällsport i Göteborg, av märket Arc’teryx. Hoppas min mobbare läser detta...
Ringarna av Notre Dame samlas igen.
Det blir inte så mycket fotat i regnet, men vandringen går ner till Bamboo, som ska bli vårt nattläger och stället där vi försöker torka oss och en del utrustning som inte bärarna riktigt lyckats regnskydda idag. Russinfingrar! Och regnponchos!

Som lite kuriosa och pausmusik kan jag visa en typisk dusch på berget, med toa-kombo.


Kväll efter middag, kvar i matsalen, AnCa passar på att be Lama rita in vägen till toppen av Annapurna I. Bra att ha till nästa expedition?

Nepal dag 7
Till Annapurna Base Camp.
Vandringsdag 5, upp till 4130 m, ca 5 timmar.
Uppåt igen, via Macchapucchre Base Camp. Macchapucchre är berget som på engelska kallas Fishtail pga sin form. Sedan in i området som kallas Annapurna Sanctaury (helgedomen), omslutet av höga toppar: Annapurna I, Annapurna South, Hiunchuli och just Macchapucchre.
Vädret liknar gårdagens. Nånstans här runtomkring finns några av världens högsta berg. Sägs det. Syns inte.
Men det man ser är ju fint ändå, håll med? Nu blir det kargare och annorlunda miljö.

Stigen vi kom längs.

A-haaa! Macchapuccre Base Camp. En kopp kaffe och energipåfyllning.
Vi var inte först till denna lodge. Några hade uppenbarligen varit där innan. Och, medan vi satt inne och drack kaffe, hade vår vän från förr, bonus-kinesiskan, tydligen vandrat i motsatt riktning, efter att ha varit uppe i ABC, Annapurna Base Camp, föregående natt. Skönt att höra att hon inte haft det illa med tanke på väder och vind!
Joppheidi, iväg igen!
Fårbaskat trångt på stigen, bitvis. De gula klickarna känner ni igen.
En timme kvar-stenen.
Jag har drömt om en stad ovan molnen? Eller åtminstone ett basläger i dimman!




Jahapp, då var vi här, men var är berget? Fler än vi sitter inne och kurar i matsalen. Bland annat den schweiziske klättervärldskändisen Ueli Steck, den väderbitne grönjackade killen till vänster på denna smygtagna bild. Han är på en expedition för att klättra just Annapurna I. (Och klarade det senare, den 10:e oktober.)
http://en.wikipedia.org/wiki/Ueli_Steck
http://www.climbing.com/news/ueli-steck-solos-annapurna-south-face/
Vaaar är toppen?





FreLi passar på att fylla år medan vi väntar. Det här är hans högsta födelsedag hittills, både numerärt i år såväl som i höjdmeter. Vi firar honom med en dunk bränsle för att säkra att han orkar nerfärden.
Plötsligt händer det!
Hela matsalen måste rusa ut och fota. Toppen! Där är den ju!



En kort skymt, men vi har nu sett världens 10:e högsta berg!
Blir bra med en bit mat, även i sällskap med de högljudda kineserna från tidigare, nu dock utan ”termosen från Helvetet”, och andra kineser som redan innan middagen svidat om till rosa flanellpyjamas som middagskostym. De lokala bärarna väntar tålmodigt på att första sittningens middag ska bli klar, och att matsalen ska förvandlas till sovsal.
Vi kryper ner i våra sovsäckar för att sova bland fuktig betong, fuktiga sockar, kalsipper, undertröjor, och annat mysigt. Gonatt!



Nepal dag 6
Till Deurali.
Vandringsdag 4, upp till 3231 m, ca 4 timmar.
Upp och ner-dag, först ner till Hinko (3139 m), sen upp till Deurali (3231 m).
Denna dag kan man sammanfatta som lite vandring, mycket regn. Kortaste distansen.
Vår bonuskinesiska gav sig av med en egen agenda, inte enligt de råd som vår guide eller vi försökte ge. Hon lämnade större delen av sin packning, inklusive ryggsäck, sovsäck och ombyteskläder, och gav sig av i duggregnet iklädd dunjacka, jeans och en tunn regnkappa, mot Annapurnas basläger för att spara in en vandringsdag gentemot planen. Ja, det är väl typ 98% sannolikhet att det inte blir några problem, det finns ju fler teahouses längs vägen, men går man iväg utan packning, första förband, ombyteskläder, karta, kompass, … så har man ju indirekt lagt över en massa ansvar på övriga medvandrare ska vara utrustade och vilja/kunna hjälpa, om något händer. Så själviskt och dumt att jag inte vill kommentera mer.
Är det ett UFO? Nej, det är min frukost. Ett sk ghandruk bread med ett stekt ägg.
Ledaren i regnkläder och de tre vice vandringsmännen i regnponchos.
De gånger, som denna, när vi gick före guiden Lama brukade vi stanna och vänta vid stigens vägskäl för att vara säkra på att välja rätt. Tills vi insåg att det alltid var den brantare uppförsvägen som var rätt. Fast ingen teori är ju perfekt… här hade det varit snabbare att ta det lägre och betydligt flackare valet, guide Lama vinner tillbaka försprånget – hahaaaa, där fick vi, Messerschmidtarna!
Torklina är en bra sak att ha med sig. Dåligt med krokar, hängare och annat i rummen. Eller helt enkelt dåligt med förutsättningar för torkning i största allmänhet, eftersom inget är uppvärmt.
En vegetarisk curry till lunch – allt jag åt ute i bergen var verkligen så gott!
Kort vandringsdag och mat i magen.
Snillen spekulerar, det här med torkmaskiner och avfuktning avhandlas här ingenjörsmässigt under ledning av Filosofie Doktor Olsson.
Momos är trevliga små knyten med olika fyllning!
Ofta vandrar man ungefär lika långa dagsetapper, om än i något olika tempo. Vi blev lite trötta på ett återkommande gäng högljudda kineser. Vad vi inte visste var att det kunde bli värre. Förutom det mänskliga bullret introducerade de ”termosen från Helvetet”. Varning för den lilla orangea termosliknande maskinen på bilden nedan, ren ondska och innehåll av högljudd musik som ägarna ville dela med sig av till hela matsalen. Mmm. Tack! Inte.
Planen för kommande dag!
Nepal dag 5
Till Dovan.
Vandringsdag 3, upp till 2430 m, ca 6 timmar.
Över floden Chhomrong Khola, sen upp, upp, längs den västra kanten av floden. Lunchpaus i Bamboo, sedan vidare till Dovan.
Vandring ner mot floden, igen tillsammans med åsnor och kossor, de fyrbenta stannade dock på sin sida medan de tvåbenta fortsatte över. (Näää, nu menade jag inte att mina vänner är åsnor eller kossor!)

En rejält lång trappa ner, som man vet kommer att återkomma i den andra riktningen om några dagar. Lika bra att börja gruva sig…
Framme i Dovan. Ett av de fräschare rummen vi bodde i längs vägen. Skönt.
Guiden och bärarna kurar ihop och verkar trivas bra tillsammans!
Monster.
Efter mest ha varit molnigt hela dagen sprack det upp på eftermiddagen. Hoppet ökade att det verkligen skulle finnas höga maffiga berg bakom molnen!

Killar kan – göra åtminstone två saker samtidigt!

Nepal dag 4
Till Chhomrong.
Vandringsdag 2, upp till 2100 m, ca 5 timmar.
Ner till floden Khimring Khola, hängbro över. Uppåt, längs terassodlingar, sedan sträckan Ghandrung – Chhomrong.
Morgontrafik på vandringsleden. Åsneexpressen, vandrare, bärare.


Men in Black, f’låt, Män i Grått. Åtminstone bättre än beiga män, om man ska tänka positivt!
Men åååh, ska det vara nödvändigt att gå neråt när man gått en massa uppåt, och vet att det är en massa uppåt kvar? Tsss.
Paus för lunch och lufttorkning. Herr och fru Carlsson samsas på strecket.
Dhal Bhaat igen. Mums. Om man tjuvkikar bakom kulisserna på lunchrestaurangen kan man hitta trevliga överraskningar.

Efter lunch började det regna. Regnkläder eller poncho. Jag tänker på de här klassiska teaterkostymerna för två personer med fram- och bakdel av en häst, men säg inget till JOla och CoJo.
Vår bonuskinesiska tyckte att hennes egen ryggsäck var tung att bära, och misstänkte att bärarnas relativt lätta steg med våra packningar berodde på likaledes lätt innehåll. Varför inte prova att byta? Resultatet blev dock att var och en återgick till sin ursprungliga börda.
Pustepaus och vägval.
Ellära har aldrig varit min starkaste sida ingenjörsmässigt, men även jag har svårt att förstå lagningen av den här ledningen.
På nästa pausplats växte det saker som man kan röka om man vill uppåt på andra sätt. Lama plockade några knoppar och mumsade.
(Vild cannabis.)
Chhomrong, rast, vila, nattläger.
Nepal dag 3
Flyg Kathmandu – Pokhara, minibuss till Nayapul.
Nayapul via Bhiretanti till Ghandruk.
Vandringsdag 1, 1070 – 1940 m.ö.h, ca 4 timmar.
Shekhar packar in oss i bussen till flyget kl 06.30. Flyget, som enligt tavlan är i tid, vilket bara betydde en halvtimme senare än tidtabellen. Bojjsen sysselsätter sig med vykortsskrivande. Litet plan, flygvärdinnan serverade hårda karameller, bomull att stoppa i öronen och pulverkaffe. Enkelt och effektivt!



Ankomst i Pokhara. Gnnf, min väska är såklart underst…

Pokhara alltså! Guide Lama möter upp och vi börjar bekanta oss med varandra. Den där frukosten vi inte hann äta på hotellet innan vi skulle åka, kanske… kan vi hitta nåt att äta? Jodå, snart, vi tar det på vägen!
Den slingriga vägen. Minibuss till Nayapul och startpunkten. Våra bärare lastar på sig, känns lite dumt att bara ha en liten ryggsäck själv. Genom Nayapul, över bron över floden Modi Khola. Frukost! Eller lunch, kl 13 ungefär. Magkurr!






En traktor. Marigt läge.
Här börjar Annapurna Conservation Area.
Efter bron över floden, måttligt uppför i början, men sen började det bli brant i trapporna. Och kring volleybollplanen.






Vacker utsikt om man vänder sig om!
Natt i Ghandruk på lokalt “teahouse”. Min första Dal Bhaat, linsgryta med grönsaker i en curry, men inte den sista. Mums!!!
Typ http://www.tasteline.com/Recept/annapurna_dal_bhaat

Nepal dag 1-2
Shanghai – Delhi – Kathmandu
Typ 0 m.ö.h. i Shanghai, start lördag kväll.
Inte så mycket att berätta om resan från Shanghai via Delhi till Kathmandu egentligen. Man kan möjligen tycka att kinesiska flygplatser är kluriga att förstå och ibland omständiga, men då kan man åka till Indien istället. Ingenmanslandet i transferhallen i fler timmar än vad som är riktigt kul för att få boardingcardet för andra delen av resan. Bagaget gick dock att checka in hela vägen, skönt! Fyra av fem resenärer blev erbjudna business och att utnyttja lounge under väntetiden, så vi köpte en femte plats också. Zzz!
Omvärldsbevakning:

Landning i Kathmandu, orutinerade svenskar trodde att det var vårt resebolag som kom och ryckte våra väskor från bagagebandet, men det var det inte, någon som ville tjäna lite pengar bara. Men Shekhar från vårt resebolag Alpine Asian Treks & Expedition väntade utanför och hjälpte oss komma loss.

Kathmandu! Dammigt, stimmigt, myllrigt, vackert, spännande! Nu kör vi!
Snabb sightseeing under proffsig ledning av guide Keshar, Kathmandu komprimerat:
Swayambhunath (”Aptemplet”) med massor av kluriga luriga apor, religion och kommers,







(Som en akvarell av Lars Lerin!)
Patan Durbar Square,
Pashupatinath och kremeringar vid flodkanten,


Bouddhanath Stupa som kanske är vad man tänker på som turistbilden nr 1 från Kathmandu.
Middag och sömn! Slut på första dagen i Nepal!
