Veckans glosa
Man inser så många ord som man inte kan på engelska, för man har aldrig behövt dem? På jobbet skickar motsvarigheten till företagshälsovården ut ”tema-brev” med tips om saker att tänka på. Musarm, mobilstrålning, javisst, OK.
Men hur man kör bil i översvämningar, räddar kolleger som fått värmeslag, hanterar luftföroreningar och luftvägar, nej, det hade jag inte tänkt så mycket på!
Ännu mindre, veckans nya glosa på engelska:
stampede.
Bara så att ni vet, ifall ni i landet med genomsnittliga 21,9 invånare/km2 råkar klumpa ihop er onödigt mycket: rulla ihop sig till en liten boll är ett av räddningstipsen!
Liten
Hihi, pappa och mamma passade på att överraska idag med en bild som jag inte minns när den togs… men de kommer ihåg sina frisyrer och polisonger i alla fall!
Kaka
I söndags fick jag kaka. Imorgon har jag fredagsfika. Idag?
Sista
Ska vi krama ur det sista ur Taipei, innan vi ställer oss i incheckningskön till fastlands-Kina på flygplatsen. En mat- och diversemarknad, spännande att spana på!
Jag vet inte riktigt, är det ett fågel-inkråm som hänger där? Och definitivt ett underben.
Då är det trevligare att titta på fiskar.
Tillverkning av fyllda små knyten.
Utkik.
Ett tjejgäng på shoppingtur.
En vanlig gata.
Jag kan ta den röda. Ta den gula du.
Butiksgatemyller, dock strax före 10.30 och inte så många har öppnat ännu.
Med det sätter vi punkt för Taipei för denna gång!
Taipeitopp
Till högsta toppen i naturreservatet Yangminshan, mer eller mindre inne i Taipei, fast utkanten. Buss en bra bit genom stan till ändhållplatsen. Liten anmarsch, sen framme vid ingången till reservatet.
Här börjar det!
Inte riktigt så att man måste kolla kartan hela tiden, ju. Man fattar vad som är stig, hur långt man har kommit och hur långt det är kvar…
Uppe ur skogen.
Där är toppen!
Mt Qixing, 1120 m. Från toppen ner mot stan. Börjar mulna men solen strilar igenom lite.
En del är något mindre petiga än mig vad gäller vandringsskor. Verkligen!
OK, det var topp-toppen. En 14 m lägre topp intill, vi tar den också när vi ändå är här.
Sen var det ner ner ner nerför backen ner, och till en förbryllande busshållplats där vi trodde att vi skulle bli kvar tills nästa dags bussar kom. Bara pyttesmå bussar och massor av folk, plus svårt att läsa och förstå turlistan. Men till slut, typ sista bussen den dagen lyckades vi sardinklämma oss in i!
Vi måste ju balansera kalorierna vi tappat. Pizza, vedugnsgräddad, doftade gott! Men vilka smaker? Ingen med bearnaisesås som väl kanske är knäppt nog för oss. Men äpple och kanel? Chokladmandelbanan? Då var ju honungsglaserat fläsk och gurka inte såå konstigt? God!
Tunnelbanan kan se trång ut. Men vips står alla som vill åka still till höger, och alla snabba kan rassla förbi till vänster. Ordning var det ja.
En demo-efterrätt i ett skyltfönster nära friluftsbutikerna hade frestat oss flera gånger. Vi gav med oss för den med, och fick jämföra modellen med originalet. Originalet innehöll mer cornflakes…
Nattmarknad och After-bike
Efter vi hade cyklat i Taipei, och lämnat tillbaka cyklarna och hittat den i 2 långa minuter försvunna plånboken i orange ryggsäck nr 2, tog vi tunnelbanan till ett område som heter Shilin, känt för sin nattmarknad.
Nattmarknad är när typ allt man kan tänka sig att äta och köpa flyttar ut på trottoarerna efter mörkrets inbrott kl 18 och med en massa myller av folk. Som vanligt, nästan lika roligt att bara titta, inte så mycket man behöver köpa.
Pannkaka med banan och nutella till efterrätt. Tillagningen snyggare än slutresultatet.
Mys-myller.
Gatmatplatser utanför ett tempel.
Men en del gator väldigt tysta och tomma!
Hos frisören på Lugna Gatan, jo, rimligt, det heter väl ”tvätt och läggning”?
Tro det eller ej. Inte ens jag behöver lägga pengar på att äta mat formad som exkrementer, serverade i portions-toastolar. (Men ifall jag ångrar mig, finns det faktiskt en filial i Shanghai också…)
Jamenjust, vi hade ju cyklat och svettats idag! Då kan man ju få en after-bike-öl. Mysig bar! Bra musik! Skön stämning!
Jag anar ugglor i ölet!
Jag anar ugglor på toa!
Tonsatt toatrudelutt.
3 x Svenskt Stål. Inte senaste årsmodellerna, men i gott skick, alla tre!
Hemma bäst. Vårt enkla lilla hotell. 
IKEA-sveket
Menååååå. Fick mina killar (A + MinHua) att ta mig till IKEA nu efter jobbet, jag har [freeehdaaahsfikaaaht] på jobbet denna veckan. Skulle vara bekväm och köpa blåbärscheesecake som Ingvar och hans medarbetare har bakat. Men nähäpp? Vad är kylarna och frysarna fulla med? Pepparkaksdeg! Lussebullar i mängder! Lax! Potatisgratäng! Blåmögelost! Gravlaxsås! Suck, fortfarande jul i möbelvaruhuset… undrar om det är trettondagen eller tjugondag Knut som gäller för att återställa ordningen här?
Grr. Jobbar ju ute i ett industriområde i tjottaheiti, tar ca 15 minuter med bil in till centrum av tjottaheiti där det finns butiker och konditorier, men just på fredag har jag inte bil för A ska till annat ställe och jobba. Inget nära hemma som jag kan hinna till innan kl 07. Att tvinga någon att köra mig till/via en kakshop känns otippat mig, hellre amputerar jag en arm. Får tänka nån dag till om torsdagens kvällsbestyr ska bli bakning, men inte så peppad att baka till 25 personer plus att det är ett stön att hitta ingredienser nära hemma. Vojne vojne!
Så, nog nu, nu ska jag sluta lipa och ta mig samman och googla bra recept! Ajöss!
Placebo
Söndag, efter en slö förmiddag hemma, och eftermiddagen på konstmuseum. Efter det, nu eller aldrig! Senast var 18:e november, sen blev jag långförkyld och efter det var det luften som var sjuk en lång period, och plötsligt hade jag tappat farten helt.
På med joggingskorna!
Nu, med nya kompressionstights (ingen fara, det var mörkt ute så ingen såg att jag såg ut som en korv!), toppluva på, och reflex på alla synliga kläder och skorna, en börja-om-runda. Som vanligt, första gången efter ett långt uppehåll blir jag lite förvånad, hallå, vad kul det var och det känns ju rätt hyfsat, men sen, gång #2 och #3 brukar inte vara lika roliga…
Vet inte om det här med kompressionsplagg bara är placebo eller om det har någon effekt, men det är väldigt skönt! Både med knästrumpor, och med tights. Det blekfeta hålls liksom på plats på ett annat sätt, man skvalpar mindre, och får en annan självsvängningsfrekvens? Gött!
Vad sägs om den här träningsstatistiken, de senaste 30 dagarna, räknat i minuter! Hrm.
Två hjul ja
Såhär såg de ljusa timmarna av första januari ut. Tunnelbanan en bit norrut från stan, längs floden som slingrar genom Taipei. Varsin hyrcykel, hjälm på, och så får vi se var vi hamnar.
Men vaddå? Skulle det inte vara två hjul? En del har ju bara ett! Coola enhjulingar!
Hundhylla!
Välplanerade cykelstråk.
Nyårsdagen är röd dag och ledig för många, och många av de lediga passade på att njuta av vädret i Tamsui Metro Park.
Massor av olika saker att prova ifall man vill/vågar. Här bläckisar i grytan, och fler på tining!
Men hallå! Hej, lurviga monster!
Nähäpp, svansen mellan benen på lurviga monstret, vakterna tyckte inte att man kunde ha såna lösa i parken…
Men en levande staty då?
Kusinträff, kanske?
Visst nappar det!
Lite mindre trångt.
Cykelvägs ände. Vändplats.
Två hjul i rad, eller i bredd? Valfritt!
Bro över till andra sidan.
Landkrabbor, stora som typ en femtioöring. Supersnabba att krypa ner i sina hål när stora läskiga saker som vi närmade oss!
Återlämning av hyrcyklar.
Dags tips: om du är ute med två oranga ryggsäckar av samma fabrikat, försök vara konsekvent med i vilken av dem du stoppar ner plånboken. Risk finns annars för tillfälliga hjärtstopp…
En riktig utedag för många, verkligen massor av folk ute och cyklade, stora som små, unga som gamla, racercyklister såväl som promenadtempotrampare, men inga sura miner. Inte ens mellan cyklister och gående. Hur kommer det sig? Kanske bara så här enkelt, en regel, och så följer alla den?
Hemstadsbevakning
Det går knappt inte som icke-prenumerant att läsa något på Västerbottens-Kurirens hemsida längre. OK, sk-t samma, om man ändå kan läsa viktiga nyheter, t ex om hundb-jsupproret, på Aftonbladet.se.
Men hahahaaaa, här hade nån otur när h-n tänkte, eller otur med den som citerade och skrev artikeln kanske? (Om man ska vara lite rättvis och inte bara skratta elakt…)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18118955.ab
”Kommunen har haft de här tunnorna i många år och det har fungerat väldigt bra. Då tycker jag att det är idiotiskt att ta bort dem. De var en av orsakerna till att jag över huvud taget skaffade hund under studietiden här i Umeå, säger Astr-d Kv-m S-rg-nd-l.”
Ursäkta mig? Anledningen till att skaffa hund, läser jag rätt? För att det fanns tunnor för skräpet?
Ojsan oj, tänk om man bor nära en bilskrot. Eller en kärnbränsledeponi.
carlssonkarlsson 