e-bok
Supernöjd!
Först tack till min elektronik-prylguide FreTi, som så många gånger förut!
Sen tack till EvLa, som var ”utköpare” och ”till Kina-bärare”!
Nu är jag uppgraderad till moderna tider, med e-bokläsare. 3000 böcker ryms i minnet, eller kan expanderas med ett minneskort till 30 000, batteritid ca 2 månader vid en halvtimmes läsning varje dag, 174 grams vikt, bakgrundsbelysning så jag kan smygläsa på natten, jag kan beställa och ladda ner svenska böcker, …
Klart över förväntan, läsvänlig på ett helt annat sätt än skärmen på laptop, smartphone eller surfplatta. Behändig.
Kobo Aura, knappt värt att visa en bild för det är ingen pryl som ser särskilt rolig eller häftig ut, men en länk kanske:
http://www.kobo.com/koboaura#techspecs
Packa är pest
1 till och med 7 oktober är det nationaldagsfirande och höstledigt på många företag, vårt kontor är helt stängt. Precis som kring julen hemma i Sverige klämmer många in nån dag extra före eller efter också. Vi med! Lediga från 30 september till och med 8 oktober, vi åker imorgon måndag kväll kinesisk tid. Eller, hm, hemifrån måndag och iväg väldigt tidig morgon, tisdag, kl 01.35. Då blir det Lombok i Indonesien, vandring med lite slappande på slutet. 4 dagar/3 nätter vandring upp på en vulkan som heter Rinjani, drygt 3700 m. Sen strand och snorkel några dagar, hemma igen tidigt tidigt torsdag morgon, kl 00.35, sova några timmar och sen till jobbet som vanligt är planen.
Men, vad jag innerligt avskyr att packa! På riktigt alltså. Prestationsångest att kombon att vilja packa lätt och snyggt, och samtidigt inte vara utan ”bra att ha”-saker eller kläder, och kanske ha plats över om man köper något? Nu en kombination av att bo i tält och inte riktigt veta natt-temp och om det blir regn, alltså måste man ha varm sovsäck, skönt liggunderlag och regnkläder. Av vilka man troligen, troligen inte kommer att behöva allt, men ändå inte kan chansa utan… Och sen kommer man att ha valt den ena eller andra väskan eller byxan eller skjortan, och vips, så var det någon annan som hade passat bättre när man väl ser vad man behöver på plats… Och numer en massa olika sladdar och laddare, här i Asien gärna adaptrar, och det ena med det tredje… jaja. Men på det stora hela blir det såklart trevligt att resa och se sig om! Och, att få vandra lite. Dock har vi fått skaffa malariatabletter, förhoppningsvis var det sant att det var en sort med relativt milda biverkningar jämfört med vad en del typer har!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lombok
http://en.wikipedia.org/wiki/Mount_Rinjani
Lördagslyx
Finbesök från huvudstaden! Precis som Sthlm och Gbg måste småtjafsa, samma för Bei och Sha. Alltså försöker vi göra vårt bästa för att visa bästa sidorna av Sha en lördagskväll.
Mumsa indiskt i Cool Docks:
Spana på The Bund från Char Bar, hotell Indigo, och inse att Shanghai Tower på andra sidan närmar sig sina planerade 632 meter:
Sura över att det kostar 3000 kr att sitta i en soffa som kostar max 1000 att köpa (jamen jag fattar, men ändå…):
Erövra en position i Google Maps samling av sfäriska bilder:
Fnissa åt en reklam med rörliga nudlar som åker upp och ner i en skål:
Sigtuna i Shanghai
Man tar tunnelbana #7 norrut till slutstationen, som heter ”Lake Meilan”, så har man hamnat vid Mälaren och Sigtuna! Eller i alla fall en stadsdel inspirerad av Sigtuna, hur märkligt och osannolikt det än kan låta.
För bakgrund till det oundvikliga varför…
http://www.unt.se/inc/print/default.aspx?name=Skriv+ut&articleid=613142
http://blog.svd.se/granskar/2009/11/16/kopia-av-sigtuna-i-kina/
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2785&grupp=12090&artikel=5644802
http://www.vagabondjourney.com/shanghais-swedish-ghost-city/
Det tog nästan 50 minuter och 12 stationer, start lite mitt på dagen så när vi kom fram var det dags för en lunch. Vi hade ju hört om hur oerhört dött och ödsligt det var i Sigtuna, så vi tänkte att vi nog måste äta så fort vi hittar något ätbart. I anslutning till tunnelbanestationen fanns en ”food court”, varsin skål nudelsoppa medan vi blev betittade var dagens rätt.
Jahapp, Sigtuna alltså!
Fiske i ett tillflöde till, eeh, Mälaren:
Hm, på nåt sätt har de ju lyckats kopiera ödsligheten från ett svenskt småstadstorg? Bara ett Domus-varuhus som saknas?
Några svenska produkter på gatorna blir man ju alltid glad av! I alla fall den ena är ju importerat svenskt stål, mmm!
Gator, med väldigt många statyer med nakna män och kvinnor, med nakna barn. Är det typiskt svenskt, kanske?
Vad denna stad ofta blir, är motiv för bröllopsbilder. Så även denna dag, både på gatorna och längs Mälaren.
Vi kollar på parklivet runt sjön. Hängmattor, tält, fika, mat, tillochmed nån som vågar bada!
Man kan gå på grund i Mälaren!
Endast Sverige svenska krusbär har, men vitklöver finns i alla Sigtunor!
Återfärd, fördelen med att åka från en ändstation är ju att man enklare får en ändplats/sittplats på tunnelbanan!
Fredagsfikat bakom kulisserna
Om jag ska berätta hur det var att fixa fredagsfika, förutom att det var svettigt hemma vid ugnen att veva ihop en kaka… vi är på pappret 34 pers på avdelningen, så en fjuttig kaka räcker ju inte. Måste kompletteras.
Min Hua fick rycka ut och köra mig till ett bageri/konditori, där jag haft hög puls förut när jag och DiGa skulle köpa födelsedagstårtor med svåra kulturkrockar. Inte vis av detta gör jag ett nytt försök, att köpa färdigt fika. Först av allt måste man alltså ha en bil/chaufför, och det är typ 13 minuter från jobbet. Bara det. Sen, även om de färdiga portionsbakelserna står färdiga i kylen…
1. Man kommer in på konditoriet, 1 av endast 3 kunder. 7 expediter (jag skojar inte). Ingen verkar särskilt intresserad av annat än att titta rakt fram i tomma intet, men om man till slut petar på en och visar att man är kund, så kom en tillbaka från drömmarnas land.
2. Pekar på en sorts portionsbakelser med mangosmak i kylen, säger ”9” på sin utmärkta svinesiska, och gör tecknet för ”9”. 9? Ja, 9. Verkligen? Ja. OK. Expediten börjar oäääändligt långsamt ta ut bakelserna en och en, och flyttar dem till kassadisken 1 m till vänster. Som är lite halvfull av annan bröte, lite pysslande att få plats med dem.
3. Efter dessa 9 mango, pekar på blåbärsbakelserna, och provar ”9” igen. Ännu mer förbryllande, men efter en stunds diskussion, japp, jag är nykter, och vill ha 9 även av den sorten. Expediten flyttar noggrant bakelser till kassadisken igen.
4. Ojsan oj, 18 stycken portioner. I portionsglas. Men de måste ju ha plastlock! Varje plastlock sätts noga på, tar ca 1/2 minut per lock. OK.
5. Oj, hur ska den här främmande tanten få med sig 18 bakelser? Vi stoppar dem i en kartong. Liten kartong, som rymmer 2 bakelser. Neeej, nu måste ju jag protestera, hur ska jag få med mig 9 små kartonger med bärhandtag? Packa dem i tårtkartonger åtminstone! Teckenspråk och pek på tårtkartong. OK. Hämta en kartong.
6. Kartong har perforering för att kunna vika upp bärhandtag, men nej, dessutom är kartong i stor ziplockpåse. Kartong packas långsamt med 9 bakelser. Kartong blir full efter 9 bakelser. Problem. 7 kvar. Provar en till, men den får verkligen inte plats. Grubbel. Försöker stänga ziplocket på plastpåsen under tiden, men hur funkar ett sånt? Främmande kund-tant tar över och stänger påsen medan expediten tittar på.
7. Mer grubbel. Teckenspråk och förslag om en kartong till? Aha, ja, det kan ju vara en ide. Samma långsamma ipackande. Bra att vara noggrann, absolut. Ziplockproblem igen, men det löser den främmande kund-tanten igen.
8. Främmande kund-tanten börjar bli extremt stressad och rastlös och vill ta sina 2 tårtkartonger till kassan 30 cm bort och betala. Men expediten tar tårtkartong 1 och försvinner. Neeej! Vad nu? Jaha, eftersom plastpåsen gör att man inte kan fälla upp bärhandtaget, måste man ju binda kartongsnöre… på en kartong åt gången.
9. Låt mig betala! Totalt för 18 bakelser och en pandakaka, ett stearinljus i form av siffran 2, summa 260 kr. Lämnar 300. Får tillbaka en massa smått, nej, skulle jag inte få 40 kr? Nåhäpp, det var ju faktiskt 260 kr och 20 öre, och de små sedlarna är slut, så 9 kr 80 öre i mynt.
10. Börjar greppa ena tårtkartongen i snöret, medan expediten drar iväg som en raket plötsligt, med stor kartong #2 och lilla kartongen. Neeej! Kom tillbaka, ge mig mina kartonger! Tydligen ingår det också bärhjälp ut till bilen, men den har ju fått parkera på andra sidan en gata med mitträcke och måste köra runt en längre sträcka. Kan själv! Ge mig mina kartonger! Får dra loss dem från expediten…
11. I bilen. Hög puls. Svettas. totaltid innan tillbaka på jobbet: 50 minuter, som kändes som en halv evighet…
TGIF
TGIF som det heter, Thank God It’s Friday… blir bra med helg nu, plus att vi på måndag stänger Kina och firar Mitthöstfesten.
Temperaturen på min arbetsplats, efter att luftkonditioneringen varit igång i 4 timmar:
Möjligheten att få ha ett eget kontor resten av dagen, eller ”nästan inlåst på toa”:
Mat med päls:
Allmän observation av hur man dimensionerar fastsättning av en dörrstopp rakt ner i en stenhård klinkerplatta, hm, troligt att det ska hålla eller???
Snabb långsam
Nu vet jag inte om jag är snabb = för snabb, eller om några andra är långsamma = för långsamma.
Jag ställde in min matlåda för värmning i mikron på jobbet, timern på 3 minuter, gick på toa inklusive tvättade händerna och så. Samtidigt stod en kollega och borstade tänderna, och så just när jag gick ut kom en annan kollega in på toa.
OK.
Jag har då ca 1 min kvar på mikrandet, som jag väntar ut innan jag slevar i mig min soppa i ett öde konferensrum. Går till toa för att diska lådan och tallriken i handfatet.
Medan jag diskar hinner tandborsttjejen precis avsluta borstandet, och hon som gick på toa blir klar. Jisses vilket olika tempo man kan ha!
Men, nån har ju kanske Shanghais mest välborstade tänder i alla fall!
Omstart
Jamen, nu är vi ju tillbaka och vardagen ska vara här ett tag, även helgerna. Gäller att hitta nya saker att se på sina långpromenader! Vi börjar med att lura med 2 kompisar på sushilunch, sen tappade vi den ene, men den andra hakade på långpromenaden till Long Museum West Bund, en privatägd konsthall nere vid Huangpufloden.
http://thelongmuseum.org/html/index_en.html
Mhm, området var tidigare en hamn för lastning av kol. Lite av den tidens konstruktioner kvar! Fulsnygga och fascinerande!
Nere vid Huangpu-floden alltså. Gammalt hamnområde som nu är central och attraktiv mark. Här boffar en och annan fraktbåt förbi!
”Jomen, liiiite till kan ni väl lasta?”
Stora öppna ytor där man kan strosa eller socialisera. Eller gå på lina!
En arbetslös men stilig konstruktion.
AnJo fokuserar på detaljerna även utanför jobbet!
AnJo och AnCa!
Men visst ja, tillbaka till konsthallen! Det var så luftigt och skönt nere vid floden att man nästan glömde av att man var i den här stora stimmiga staden!
Diverse utställningar med kinesisk konst.
Verkar som de piffiga damerna är på en privat visning.
Jaja. Vi tuffar runt i utställningarna.
Lite läskig skulpturgrupp att komma till när man rundade ett hörn!
Hästmannen. En äkta. Från Småland.
Det som är intressant med konstutställningar är att man inte alltid vet vad som är konst eller vad som är underhållsarbete…
Men helt ärligt så var nog inte hela samlingen upp-packad ännu… det var en del tomma hallar och det är ganska nyöppnat.
En del vägghängd konst också.
Och med 3D-effekt.
Kaligrafiutställning. En uppskattad konstform i Kina. Denna veckan presenterade sig faktiskt en ny kille på jobbet med att det var hans stora hobby. 
Vackert även om man inte vet vad det står.
Sen efter hela varvet kände man sig ungefär såhär! Puh! Men några riktigt bra timmar var det! 
Vardagsmåndag
Jahapp, tillbaka på jobbet, i Kina, alltså. Hur var det då? Jo, intressant att se hur många kolleger som tillkommit, både svenska och kinesiska, och att några utgått, det går snabbt ibland. Och jag bytte kontorsplats. Och har en ny kaffemugg med gäddor på. Annars var det mesta sig likt.
– Om man äter en clementin är inne i kylskåpet ett bra ställe att slänga skalet,
– Gamla persikor blir inte som nya i kylen, de får päls,
– Jajust, man ska ju inte spola ner det använda toapappret, man ska ju slänga det i papperskorgen bara, det är ju mysigt i värmen,
– Ljudnivån i lunchmatsalen var högre än jag verkligen ville minnas,
– Resterna av fredagsfikat var härligt utsmetade och utsmulade på ett av ståborden imorse innan jag förbarmade mig som alla andra måndagsmorgnar,
– Delar av kontorslokalerna har målats om utan hjälpmedlet även känt som ”maskeringstejp”,
– Min favoritstädare har inte synts till på hela dagen, måste klura ut om hon är sjuk, har bytt jobb eller är i annan del av kontoret,
– Det är slut A4-papper i skrivarens alla fack,
men… vi hade i alla fall tur med vädret, det är inte lika varmt som förra årets ”varmaste månaden i Shanghai på 140 år”!
Bzzz och juice
Dagens uppdrag var att lämna in kameran på reparation, med lite tur så inkluderade det trista uppdraget förutom det vanliga sällskapet A en sushi med AnJo och FreLi, och slutade lyckligt på alla sätt och vis. Kameran lagad. Men… kan man lita på den? Andra gången på samma typ av haveri nu.
Shanghai bzzzzar som bara den! Det är nån typ av cikador i träden i hela stan, förra sommaren när vi kom tillbaka från Sverige gick vi och tittade upp mot elledningarna och trodde först att det var elektriska överslag… men otroligt vad insekter kan låta när de bestämmer sig för att låta samtidigt! Omöjliga att få syn på i träden, men en och annan krabat dör och trillar ner (oklart i vilken ordning dock), då kan man se vilka gigantiska maskiner det är! (Min fot… är inte liten!)
Annars kom vi på att vi ju investerat i en fruktmassakermaskin, så juice på 4 apelsiner och 2 mango och en skvätt äppeljuice blev dagens vitaminer! Mmm!
carlssonkarlsson 