Plötsligt
Plötsligt händer det!
1) Planet lyfter 11 minuter före ordinarie avgångstid (och ja, vi var på det!),
2) planet landar 45 minuter före planerad ankomsttid (så att vi för en gångs skull var på hemmaflygplatsen före Min Hua, som dock var ute i så god tid att han hittade oss bara 2 minuter efter vi fått ut bagaget)!
Gött. Nu uppackade, macka och te i magen, snart måndag efter en bra ledighet. Yunnan! Mersmak! Både av landskapet, människorna och maten!
Vardagsrealism
Många svenska svenskar på jobbet nu en period. Man känner sig lagom happy när man väljer att åka och handla mat, istället för att gå ut och äta och umgås. Men en del saker är ju lite pyssligare att göra här. Typ att storhandla. Kräver lite planering, och/men hellre en vardagskväll än att använda en halv lördag eller söndag!
Mot mataffären, med chaufför! Det kommer aldrig att gå att vänja sig vid…
Nej, allvarligt. Nu tror jag snart att jag lägger ner det här bloggandet. Det finns som synes inte så mycket att berätta om. Och det som vore något att berätta om, är ju saker som händer på jobbet och därför inget som lämpar sig offentligt på www. Suck. Ingen bra dag idag.
Uppdatering: Nej, ingen bra dag idag. En stämningsbild från frysdisken på mataffären, så kan ni gissa ungefär hur välordnat det är att handla ibland. Det här är ändå inte lika äckligt som när de i charken står och har harkelhosta över opackat kött. Men, få se nu… lammracks, kiwifrukt eller badtofflor, vad var det jag skulle ha från frysdisken???

Moganshan-söndag
Söndag! Först neråt!
Vinnaren i namngivningstävlingen av denna villan… var kanske inte det fyndigaste namnet?
Muller? Åska? Ett flygplan? Nej, en bambuskördare som släpar ner de stora grässtråna.
En bambuklättrare.
Teplantage.
Delar av stigarna lättvandrade, och helt perfekta för mojntinbajking!
Tempel?

Ja, tempel med en sovande buddha.

A kör lite teoretisk nerförscykling.
En bambuhuggartjej.
Fler bambuskördare som drar ner stammarna till byn. Varje knippe väger nog sina modiga kilon.
Nere i byn.
Om någon funderat på ”ljuset i slutet av tunneln”, så kan vi nu berätta vad det är. Upphinnande bil. Lite läskigt.
Gatukontoret. Såklart kan det bli trafikkaos även om det är en enda korsning, och ganska få bilar. Förvirring.

Elcentralen.
Träd.
Tillbaka på hotellet, två timmar före avtalad tid: Min Hua, såklart, och den lilla röda bilen! Killen som aldrig missat en tid eller plats!
Afternoon tea innan de 20 milen hem till stan. En bra helg med några fler höjdmeter än vanligt!
Chongming
I Shanghaitidernas begynnelse, för oss, var vi på en utflykt till ett mossigt naturreservat/fågelpark. Jo, vi såg faktiskt en fågel, det gjorde vi. Det var ute på en ö som heter Chongming, Kinas tredje största ö förutom Taiwan (hm, om det nu tillhör Kina?) och Hainan. Den ligger precis norr om mest centrala Shanghai, via en lång tunnel och en ännu längre bro. Utflykt! Dongping Forest Park, östra Kinas största planterade skog/park.
http://en.wikipedia.org/wiki/Chongming_County
http://www.chinahighlights.com/shanghai/attraction/chongming-island.htm
Vid inträdet fick man automatiskt en snabb diagnos om man var gammal och/eller senil. Om man inte var det fick man betala normalpris. Så bra då!
En bild av en bild på biljetten.
Fåglarnas söndagspromenad. Eller åtminstone vädring av fjäderdräkten.

Vindpinad frisyr. Ett blommande träd. Och en något förvånad uppsyn.


Fika såklart!
Ett kryp som var ute och kröp.
Krukförrådet.
Om jag inte skulle bombarderat det här blogginlägget med bilder och bara valt en, skulle den enda bilden varit den här:
Cyklar och hackspettsinspektörer.

Raka spåret hem!
Den långa bron!
Vi har det bra, vi här bak i bilen! Det räcker ju egentligen att Min Hua är vaken, men några till var pigga! Slut på resan!


Mysfredag
Ungefär såhär fantasifull kan jag också vara när det gäller mat och jag sitter i bilen på väg hem från jobbet en fredag. Men vi lyckades till slut tänka hårt tillsammans, och kom på den avancerade rätten ”hemkörd pizza”.
Shame on us, eller, nä, det är ungefär så långt orken denna veckan och nuvarande innehåll i kylskåpet räcker!

Storstäder
Idag fick jag snylta skjuts med en kollega till och från jobbet. Dvs en kollega som jag inte är gift med, bör jag kanske förtydliga.
En cool kille, svensk, som har bott drygt 2 år i Shanghai med nästan 24 miljoner invånare, men har han varit i Stockholm? Ja, en gång, i typ 4 timmar, och bara för att hans son skulle söka visum på en av ambassaderna.
”Det har aldrig funnits någon anledning”, nej, så talar väl en sann svensk västkustbo!
Läsförståelse fantasi empati
Hrm. Vi beställde ju lite kläder på textilmarknaden förra helgen, hämtade våra igår. Kompisen/kollegan som var med skulle hämta sina idag, men så ringde han och frågade hur man bäst åker tunnelbanan dit för hans chaufför hade fått åka till sjukhuset med magsår, han har haft problem förut också.
Ojsan oj, inte bra!
Imorgon skulle ju kompisen/kollegan åka med mig till jobbet, och hans chaffis skulle istället först hämta två hitresta svenskar på flygplatsen, och sen köra ut dem till oss på jobbet. Hm, lite meckigt tänkte jag om hans chaffis är sjuk, kanske får vi skicka vår chaffis att hämta på flyget för annars står ju kanske två svennar där och är förvirrade vid sitt första Kina-besök, så åker jag och kollegan till jobbet med andra bilar. Lösbart, och inte ovanligt att vi saxar lite mellan bilarna.
Så, jag skulle SMS:a denna plan till kollegan, såg då att han redan hade skickat ett till mig. Bara en mening:
”Den h{r g ngen hade han sytt r{tt.”
(Å, ä, ö funkar dåligt när man SMSar här.)
Åfanken, inte bra tänkte jag, spyr chaffisen rött ska han nog definitivt inte jobba imorgon. Så jag SMSade min plan.
”Jag menade skr{ddaren, Den h{r g ngen hade han sytt r{tt.”
Ja-haaaa… ridå!
”Den hÄr gÅngen hade han sytt rÄtt.” skulle jag läst det tidigare SMSet, kollegans skjortor satt inte så bra så de skulle ju sys om/justeras lite…
Läsförståelse kombinerat med fantasi och empati… haha!!!
Sha Jiabang
Söndagsutflykter har vi inte gjort så många eller på länge, så nu försöker vi ta tag i oss själva och komma iväg. Min Hua hämtade kl 9, sen en dryg timme bort ligger ett område som en kollega rekommenderade som utflyktsmål. Hm, det gäller iofs att ha rätt förväntningar på såna rekommendationer, svensk och kines kan ha lite olika syn på vad som är sevärt, och om det ska vara natur eller onatur, utan extra färg eller ljussatt, tyst eller med en matta av bakgrundsljud. Men om man inte kollar så får man ju inte veta! Sha Jiabang, svårt att hitta info på nätet på engelska, så, bäst att kolla på riktigt då! Det som kollegan sörskilt nämnde var ett kanalsystem med en massa högrest vass som var kul att åka båt i. Låter ju OK, vi provar!
Hm. Väl inne i parken, men vad är nu detta?


Patriotiska parken? Jaha. Försvarsutbildningsparken? Hm.
Lekplats/träningspark med paintball, hinderbanor, stridsflygplan, pansarvagnar, stalinorglar…
Hm. Bara det inte blir tyst, så för säkerhets skull placerar man ut högtalare kamouflerade som stubbar lite här och var.
Sen bytte parken skepnad, en utomhusteaterscen för opera, en ”gamla stan” med försäljning av krimskrams, godis och olika typer av knaperstekta fåglar.
Lagom mycket folk utanför säsongen. En del får man ju säga är en blandning av osmarta och tåliga när de väljer skor att gå i parken i några timmar, plexiglaspoäng på viss klackar:
Som vanligt en massa poserande för de perfekta bilderna till familjealbumen, eller fejsbook eller nåt.
Då måste ju även vi posera! Och skapa en folksamling av skrattande kineser bakom fotografen.
Tillverkning av baijiu, sk ”vitt vin”, uff, sån där kinesisk sprit som smakar räv och ger huvudvärk:
En farbror hade nog provsmakat. Spelade musik ur mobilen på hög volym och sjöng och dansade för oss.
Saker att äta. Kanske. Vi valde istället att köpa kakor av killen med en gul rosett på huvudet, som direkt passade på att ropa ut ”utlänningarna köper mina kakor, kom och köp ni med” på kinesiska, enligt vår medföljande tolk…

Kuriosakitsch. Kitschkuriosa.

Nämen äntligen, båtarna och vassen!
Vår båtsman tyckte att vi skulle prova att driva oss framåt själva! Med eller utan sjöben…

Trafikstockning i kanalen.
Hejdå, båtsman!
Pust pust, vi tar och snyggar till innehållet i fikakorgarna med en sista pustepaus innan hemfärden. Och det pustade rätt bra i vassen också, blåsigt!
Rundtur
Nu har vi inte använt vår fine chaffis Min Hua för nöjesåkning på helgen sen… vet inte när, så det kändes OK att ta en lördagsutflykt. (Hans arbetsvecka är 6 arbetsdagar, så man behöver inte känna sig utnyttjande om man åker bil på helgen. Egentligen.)
Vart åka då? Bara se nåt nytt räcker ju, A hade spanat in ett mysko format område på stadskartan.
Jag pratade om det på jobbet igår:
Ja’ ba: ”Vi ska göra en utflykt imorgon, till den här sjön.” (*pekar på kartan*)
Kollegan: ”Den är konstgjord, har jag hört.”
Ja’ ba: ”Näääe, det menar du inte…”

(Karta och bild, Google Maps förstås.)
En timme hemifrån, längs vägar som blev snyggare och snyggare, med fina stensättningar, växter, rent , snyggt, allt perfekt. Men, för perfekt? I förhållande till hur många människor som fanns där och nyttjade området…

Fiskarna kan inte läsa. Fiskarna i havet alltså, men fiskarna på land borde kunna?
Nån la ut en offert på skyltar till soptunnorna, och tog förhoppningsvis det lägsta anbudet. Återvinningsbart är ju berömvärt, absolut…
…men vad de gör av vårtorna vill man ju helst inte veta.
Det var extremt rent och snyggt överallt, men det hade nog trillat ner ett löv på marken sen igår så det var utryckning på städningen igen.
Till viss del kanske det går att förstå att det inte var så många som kom ända fram till hotellet i området, vissa infarter kändes det som de hade en del kvar att lösa praktiskt för att få till.

Jahapp. Men även en snopen utflykt är en utflykt!
Nu ska jag gojsa ihop en tung och maffig efterrättstårta till kvällens knytkalasmiddag, denna har jag haft ögonen på sen ett gammalt nummer om Allt Om Mat…
http://www.alltommat.se/recept/Mork-chokladtarta-med-korsbar-19394


