Yunnan #3
Vandra vidare!
Lättgånget, mer eller mindre bara på en hylla på en och samma höjd.
Rast vila trots bara typ 2,5 timmars vandring. Tina’s Guesthouse. Här ska vi bo över natten. Bara passa på och äta lunch och vänta på att vi ska få rummet kl 12, klockan var typ strax innan 11. Så vi väntade på att bli lunchhungriga, lunchade och sen, kl 12, skulle vi ju få rummet. Nej, det fick vi inte, för de kineser som bodde där hade inte hunnit checka ut… en massa trööökig väntetid helt i onödan, grr!
Nåväl. Vår stora packning hade kört hit med bil, och låg i ett rum med en massa annat bagage. Vi packade om för en liten minitripp, ner till ena stället där tigern enligt legenden om Tiger Leaping Gorge hade hoppat över (såklart kan man kopiera så att finns det mer än ett sånt ställe, beroende på var turisterna finns…). Tur i alla fall att utsikten medan man väntar är fin!
Om man vill kan man lifta med häst, precis som vid de ”28 kurvorna”.
Där är den alltså, ”hoppa över-stenen”!
Vi traskar vidare längs en uthuggen väg upp och ner längs bergssidan. Här är man liksom verkligen inne i ravinen.
Vy ut ur ravinen.
Taggar.
Och tillbaka, nu var rummet ledigt, hjälpligt städat… och vårt. Sen blev det att gå igenom menyn en gång till. Mestadels god riktig kina-mat!
Yunnan #2
Denna utsikt från fönstret på morgonen är ju inte helt fel!
I byn Baisha, precis som överallt kring Lijiang, det byggs så det knakar för turism och folk med mycket pengar. Området håller på att bli helt överexploaterat, på ett sorgligt sätt. Vår guide Sandy, som är en vanlig tjej från väldigt enkla förhållanden ute på landsbygden i området, sa att det börjar märkas problem för en del människor som lever här. Deras gård och jordbruk blir inlösta/uppköpta, de får ganska mycket pengar så till en början är allt verkligen bra. Men sen. Flytta in ”till stan”, till en liten lägenhet, och bo kanske 3 generationer i den, inte ha de vanliga vardagliga sysslorna som man har i ett jordbruk. Många nya typer av problem. Det mesta startade efter den stora jordbävningen 1996, när staden skulle byggas upp, och bli ett världsarv.
http://en.wikipedia.org/wiki/1996_Lijiang_earthquake
Nu dags för vandring, Tiger Leaping Gorge.
Karta får man inte tag på så mycket mer detaljerade än såhär, men å andra sidan behövs det kanske inte heller, det är en led att följa.
Start i Qiaotou. Observera långärmat och långbent, och färgen på skorna!
I början genom en odlingsbygd, terasser med vete, och många valnötsträd.
Torrt.
Bekväm vandring bara, skönt. Lunchstopp på Naxi Family Guest House. En liten avvaskning och en kopp te innan maten satt fint.
Samma detaljeringsgrad på kartan på väggen. Vi fokuserar på dagens etapp, från Qiaotou, via ”28 Bends”, till Tea-Horse Guesthouse.
Under lunchen passade vi även på att skala av oss några lager kläder.
Här kommer del 2 av uppför, även kallat ”28 Bends”. Man får stanna och simulera att man är extremt fotointresserad och njuter av utsikten, för att inte verka otränad och trött…
Som vanligt. Till slut kommer man ju ändå upp. Även om jag sällan är den som är snabbast i den riktningen.
Sen bytte landskapet vegetation. Nu blev det mest nån typ av tallar. Och nerförsbacke!
Framme vid dagens etapp. Rast, vila, mat, dusch, sömn.
Dammiga skor och insikt om en solstekt nacke.
Vila, som sagt!
Zhangjiajie i bilder #3
Sista dagen. Låga moln och lite lite duggregn tidigare dagar, byttes mot… ösregn! Bläh. Ett och annat paraply, och engångsregnrock, och skoöverdrag.
Mer linbana! Tänk en klar dag utan moln, wow!
Sikten uppåt:
För att göra en toppbeskrivning kort, så åkte vi ner igen ganska per omgående… Väl nere, en del hade ju fattat hur man bäst håller skorna torra!
Typ äsch, vad göra nu då. Lite för tidigt för lunch också. Kanske ett galleri vore OK, en lokal konstnär som målar med sand? Låter ju sådär… men det var super!
Smygfoto:
Junsheng Sandstone painting gallery:
http://www.chinatouronline.com/china-travel/zhangjiajie/zhangjiajie-attractions/Junsheng-Sandstone-Painting-Gallery_493.html
Jahapp, lunch och sen kanske inte så mycket mer. Men vänta, det klarnade! En linbana till gick från centrum och upp i bergen, mot Tianmenshan Cave.
Men först, en kö. Duktigt slingrig, fascinerande att få ihop så många kö-meter per area…
Man får glädjas under tiden man köar åt coola guider, som denna!
Linbana alltså, åtminstone upp till mellanstationen, övre delen var stängd pga åskoväder på morgonen.
Sista biten upp med buss på serpentinväg.
Framme! Tianmen-grottan, eller, ett hål i berget i alla fall. 999 trappsteg för att komma upp till det 131,5 m höga och 55 m breda hålet (fint med detaljerad fakta, va!):
Hej och hå, uppåt!
Fördomsfullt kan man säga att kineserna i allmänhet inte gillar aktiviteter som är jobbiga, typ att gå om det finns en buss, om än så sträckan bara är 500 meter. Och avsaknaden av förmågan att bedöma konsekvenser är ju både bra och dålig, det får man ju säga… Trappan kryllade av barn, gamla, starka, svaga, och en del som inte ens tyckte att skovalet var en stopper! Imponerande.
Neråt är ju alltid värre, särskilt som trappan var brant och stegen inte särskilt djupa för strl 40 i skor, kombinerat med regnvått.
På vägen ner i linbanan ringde resebyrån och meddelade att vårt plan hem till SHA kl 19 skulle bli ”minst 3, upp mot 4 timmar försenat”. Goddag. Men vi åkte ut till flpl, stod i en lång incheckningskö, softade i varsin massagefåtölj, sen bussades vi till ett småsunkigt hotell som vi kunde vila på i 3 timmar. Bra arrangerat, för det fanns inte många sittplatser på flpl. Kö vid incheckningen, som i Gbg, bredare än lång!
Till sist bara en stilstudie från ett av de få fiken i avgångshallen. Förklarar bra varför jag INTE tror att jag skulle kunna driva ett fik i Kina… med lönsamhet, och humöret i behåll.
Summerat, bra resmål, dåligt väder.
Och den mysläskiga glasgången högt uppe på en av topparna som KriGro hittade en gång för länge sen, är ogjord pga dåligt väder. En anledning till ett besök till, kanske!
http://www.absolutechinatours.com/news/skywalk-4253.html
Zhangjiajie i bilder #2
Ny dag, samma låga moln, inget regn men mycket hög luftfuktighet.
Zhangjiajie National Forest Park. Entrén till parken, inklusive poserande!
Biljetterna är tredagars, så såklart måste man ha fingeravtrycksläsare så att det inte går att dela på en flerdagsbiljett på flera personer.
Nej men, vad oväntat, en kö! Fast denna gick snabbt. En massa rosa bussar går i skytteltrafik och matar folk mellan olika delar i parken. Park och park förresten, tänk ”naturreservat”.
Första stoppet. ”Tourism Etiquette Rules for Chinese Citizens”, i alla andra länder hade det räknats som diskriminering eller hets mot folkgrupp, men man känner sina egna så inhemskt är det OK… (Dessa instruktioner hade nog behövts på pyramiderna i Egypten också? http://www.sydsvenskan.se/varlden/massprotester-efter-klotter/)
Lite kö. En skumpig monorail-bana. Poserande, både utanför och på det skumpiga lilla tåget! Och vid slutstationen.
Tillbaka till bussandet.
Om man inte först stannar för lite snacks. Fågel på pinne, typ.
Nej tack, jag är fortfarande mätt från frukosten. Kollar hellre på bergen.
Nästa stopp, planen är utomhushissen i Bailong. Men först en hyfsat kort kö fram till en trappa. Skönt att få stå ute, och under tak, det duggar lite. Jag lånar en bild från nätet på själva attraktionen (http://www.topchinatravel.com/pic/city/zhangjiajie/attractions/bailong-elevator-2.jpg .)
Frid och fröjd och tilltugg, efter ca 30 minuter är vi framme vid trappan.
Äsch, trappan var i själva verket en kö på 30 minuter till, fast i uppförsbacke. Men ute, och under tak. Helt OK. Upp på en avsats, fri himmel med lite dålig sikt, men frisk luft. Gött. Var är den där hissen nurå?
Va? En kö till?
En kö som är en flera hundra meter lång tunnel, med fuktig sunkig luft, ett enormt oljud, och massor av folk. I 60 minuter.
Efter totalt 2 timmar kö, framme vid… hissen! 330 m hög utomhusdubbeldäckarhiss. En perfekt anordning för att klämma in 25 personer per däck, och åka rakt in i ett mjölkvitt moln! Suck. Inga vyer. Men framme/uppe, en ny… kö, denna gång till en buss. Till nästa utsiktspunkt.
Till stället där man låser fast sitt hänglås och slänger nyckeln, för kärleken, för släkten, för framgång i livet.
Bara ett urval, så många lås att ni kan inte ens ana… Jag gissar att om jag skulle ha en lönsam kiosk, så kunde att hyra denna hänglåsförsäljning vara ett bra alternativ.
”First Bridge in the World”, en naturlig bro som nog hade gjort sig i molnfritt! Världens högst belägna naturliga bro, säger de.
Nästa sevärdhet, haha, humor med en sån skylt i detta väder och siktförhållande…
Linbana ner genom molnen.
Väl nere en tavla med vad vi har sett, bakom molnen.
Men man kan ändå vara glad över de toppar man ser! Stackars Sandy känner sig lite ansvarig för vädret, så hon klämmer in en bonus-park-del längs en bäckfåra. Skönt att få sträcka ut benen i en rask promenad, och i denna fuktmättade luft, som känns så fantastiskt skön!
Helt allvarligt, känslan här var extremt lik att gå längs Säveån vid Stenkullen, en vårdag mitt i vitsippeblomningen! Frodigheten, grönskan, luften, dofterna…
Alla vill kanske inte sträcka ut stegen, då finns det alternativ såklart.
Posering strax innan vändpunkten för att hinna tillbaka innan mörkret kommer och sista bussarna går.
Avslutning av dagen med fotmassage och middag, båda med ungefär samma temperaturer…
Zhangjiajie i bilder #1
Alltså. Zhangjiajie, dvs Zhangs hemland. Trevligt plejs, rekommenderas!
http://en.wikipedia.org/wiki/Zhangjiajie
http://www.bestzhangjiajie.com/line/zhangjiajie/2013-06-02/10.html
Från Wikipedia. Zhangjiajie i Hunan-provinsen, i Folkrepubliken Kina.
Direktflyg från Shanghai var såklart bekvämt. Och en cool chaffis av kärran, nästan lite raggarhäng ut genom sidorutan. Bara att luta sig tillbaka i flygstolen!
Somliga har ju fattat hur även den som dokumenterar kommer med på bilderna, vilka proffs! Se och lär.
När man landat är det skönt att se att det här med turism och guidning i Kina sällan gör en besviken, det funkar trots att man bara mailat och fixat på distans. Det här är Sally! (Sally heter i verkligheten såklart något annat på kinesiska, som säkert är mycket vackrare, men… ja. Sally, alltså!) Vår egen lilla piggelin-guide!
Väl framme på hotellet fixar Sally incheckningen, medan MarLar passar på att softa i en vanligt blygsam kinesisk fåtölj.
Så sover vi till dagen efter, och åker till ett område som kallas Grand Canyon. Upp med bil, ner till fots. Regnkapps- och paraplyförsäljare hade valt vädret, medan andra guider och chaffisar gärna ville jämföra om storleken har betydelse, både kroppslängd och nässtorlek var spännande att måtta och kommentera…
In i parken, starten är en massa trappor ner ner ner, nerför backen ner.
Utsikten är häpnadsväckande! En dag det inte är regnigt. Det är regnigt.
Så man får väl fokusera på det som är närmast kameran. Maffiga bergsväggar!
Mer ner… tills… rumpskydd på!
Och några hundra höjdmeter rutschbana…
Sandy tar sitt guidande på allvar och sträcker sig till sitt yttersta!
Sen är vi liksom nere på jämn nivån i en dal, och har en massa spång att följa.
En del spindlar har jobbat ordentligt!
Fortfarande onödigt vackert och lummigt!
Men såklart, en liten bit efter rutschkanan är det ju dags för stimulans igen, bara promenera vore ju för sömnigt. Och risk att man varvar ner och bara njuter av naturen. Zipline neråt!
Gött mottagande av mottagarna! Studs in i vadderade väggen och ett vant grepp om turist-tant med ena armen, medan man kan fortsätta hålla ciggen med den andra. Komplett professionellt!
Min första kungsfiskare! (I alla fall om man räknar bort alla Kingfisher-öl till indisk mat, men de räknas väl inte i samma grupp? Väl?)
För tråkigt att tro att folk vill gå och ta det lugnt igen, då lägger vi in en liten båttur!
Bikupor!
En av de anställda i honungsfabriken tar rast.
Arbetsledaren på honungsfabriken är grymt nöjd med att ha sålt 2 burkar honung till västerländsk turisttant.
Västerländsk turisttant är grymt nöjd med bättre souvenirer än massproducerat krimskrams.
Win-win!
Schyssta meloner pomelos!
Putuoshan
En av öarna utanför Ningbo heter Putuoshan (berget Putuo), och är ett av Kinas 4 heliga buddhistiska berg.
Guanyin, barmhärtighetens bodhisattva (blivande Buddha) står staty här.
Förutom att vi passade på att hälsa på henne, vandrade vi en dag på ön. Mer bilder senare!
Ningbo
Nu är det tre dagar ledigt, eller ja, helg med extra måndag. Qing Ming festival, översatt ungefär ”ljus och klar”, det är en period relaterad till vintersolståndet, men innebär i praktiken ”gravsoparhelgen”. Kanske kan sägas vara motsvarande allhelgona, när man ska hedra på sina förfäder och vårda deras gravar. Och gärna offra saker för deras välgång, typ låtsas-pengar, låtsas-mobiltelefoner och liknande, för symboliken.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Qingmingfestivalen
Det finns i den kinesiska kalendern ett antal solstånd under året, och dessa är lite som Bondepraktikan, man försöker tolka vädret och förutspå det kommande. Qing Ming är även ett av dessa, inte bara en högtid.
http://www.kinaresor.se/Kinesiska-almanackan/Las-mer/Tjugofyra-solstand/
Många tog ledigt från jobbet redan torsdag eftermiddag, vi hade inte orkat planera något så det blev ett sista minuten-upplägg, bara för att byta miljö lite. Hotellrum var OK att boka, men tågbiljetter kunde vi inte få förrän avresa kl 13 idag, vi hade siktat på kl 9 men det var helt omöjligt. Vi lär oss snart hur det är att försöka resa i anslutning till helgdagar i ett land med 1,4 miljarder, vänta bara…
Ningbo ligger 2 timmar bort med snabbtåget, typ 6 miljoner invånare. Det vi hoppas mest på är att se havet/kusten, och kuperad terräng igen!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ningbo , varifrån också kartbilden kommer.
Moganshan-söndag
Söndag! Först neråt!
Vinnaren i namngivningstävlingen av denna villan… var kanske inte det fyndigaste namnet?
Muller? Åska? Ett flygplan? Nej, en bambuskördare som släpar ner de stora grässtråna.
En bambuklättrare.
Teplantage.
Delar av stigarna lättvandrade, och helt perfekta för mojntinbajking!
Tempel?
Ja, tempel med en sovande buddha.
A kör lite teoretisk nerförscykling.
En bambuhuggartjej.
Fler bambuskördare som drar ner stammarna till byn. Varje knippe väger nog sina modiga kilon.
Nere i byn.
Om någon funderat på ”ljuset i slutet av tunneln”, så kan vi nu berätta vad det är. Upphinnande bil. Lite läskigt.
Gatukontoret. Såklart kan det bli trafikkaos även om det är en enda korsning, och ganska få bilar. Förvirring.
Elcentralen.
Träd.
Tillbaka på hotellet, två timmar före avtalad tid: Min Hua, såklart, och den lilla röda bilen! Killen som aldrig missat en tid eller plats!
Afternoon tea innan de 20 milen hem till stan. En bra helg med några fler höjdmeter än vanligt!
Moganshan-lördag
Bilder från Moganshan, verkligen skillnad på terrängen i Shanghai jämfört med 20 mil sydväst!
Kartor finns inte, man får göra det bästa av skisser, Google Maps i telefonen, och beskrivningar från såna som gått här förut.
Upp upp iväääg!
Några grisar på tork?
Fina vyer!
Bambuskörd!
Broccoli eller bambu?
Detaljer från ett tempel i kanten av bambuskogen.
Stenlagd gång, till stor del. Brant bitvis, men lättgånget.
Te i förgrunden.
Förra gången vi var här fick jag en kul bild på GjeHe när han kom tuffande mot denna, han stoppas inte av en skylt inte!
A gubbspanar på en lång trailer som ska vända, efter att ha släppt av en grävmaskin.
Men va? De grisarna på tork då? Varför ligger hunden och ser mätt ut?
Afterhajk på balkongen. En jättestor stark, juice och smaskiga chips. Och en glad gubbe inlindad i en filt!
Moganshan minirapport
Hemma, uppackade, nyduschade och dags för söndagsspurt innan det är dags för ny vecka.Men kortversionen av Moganshan ser ut såhär:
Kuperat, skog, maximalt väderflyt med lagom temperatur och svalkande vindar. Skönt!
carlssonkarlsson 