e-bok
Supernöjd!
Först tack till min elektronik-prylguide FreTi, som så många gånger förut!
Sen tack till EvLa, som var ”utköpare” och ”till Kina-bärare”!
Nu är jag uppgraderad till moderna tider, med e-bokläsare. 3000 böcker ryms i minnet, eller kan expanderas med ett minneskort till 30 000, batteritid ca 2 månader vid en halvtimmes läsning varje dag, 174 grams vikt, bakgrundsbelysning så jag kan smygläsa på natten, jag kan beställa och ladda ner svenska böcker, …
Klart över förväntan, läsvänlig på ett helt annat sätt än skärmen på laptop, smartphone eller surfplatta. Behändig.
Kobo Aura, knappt värt att visa en bild för det är ingen pryl som ser särskilt rolig eller häftig ut, men en länk kanske:
http://www.kobo.com/koboaura#techspecs
Lombok #7
Nu klämmer jag ihop sista semesterdagarna i en klump. De var ganska lika, sol och pool, cykel och snorkling, god mat.
Ingen dum frukostmatsal, eller hur!
Hyra cykel, såklart hoppas man på en cool fatbike med spindeldäck… men det blev 4 vanliga tantcyklar. Jaja.
Snorkla! Fiskar i korallerna är såklart spännande, men ännu mer fascinerande var det såklart att snorkla med havssköldpaddorna! De var ganska så vana/obrydda om oss när de betade gräs på botten, och kunde med några snabba paddlingar vifta iväg så man inte hade en chans att hinna med…
En del små snäckskal tuffade runt på stranden… det var ju små krabater i dem, supergulliga!
Högsta punkten på ön Gili Trawangan, 72 meter över havet! Torrt, dammigt och skräpigt även här, tills man lyfter blicken.
Hemmastrand och skugga, varmt. Spana på botten när tidvattnet hjälper till att visa vad som finns. Där vi snorklade var korallerna mycket större och dessutom vackrare, men kul ändå att titta på olika sorter.
Damma av sig och plaska lite i den svala hemma-poolen. Nästan för varmt ute för att göra något mitt på dagen. Intressant vandrings-solbränna… hehe.
Saker man kan äta: korvstrogga eller färsk tonfisk? Enkelt val!
Fin BBQ på kvällarna. Köp råvaran i lösvikt, få den grillad och med tillbehör. Mmm!
Sista morgonen. Vänta i receptionen på båt-taxi. Även om inte alltid kommer eller händer i tid… så är det inte så mycket man kan göra annat än vänta och hålla tummarna att man hinner till flyget, det hjälper ju inte att stressa i situationer man inte kan påverka. Men det var ju lugnt till slut, visade det sig! Cool och skicklig styrman! Hejdå Gili Trawangan!
Minibuss till flygplatsen. På plats i god tid, skönt!
Pappersarbete både vid in- och utresa. Och tuffa lagar!
Böcker och tidskrifter på flpl, svenska avtryck på topplistorna, inte bara Stieg Larsson!
Sista chansen att frossa i färsk mango!
Byte av flyg i Kuala Lumpur, som vi nu vet har exakt samma tidszon som både Lombok och Shanghai… och nära mellan världsliga ting som bankomater, och bönerum! Vi nöjer oss med att be för att flyget är i tid, och det funkade utmärkt. Slut på oktoberledigheten!
Lombok #6
Sista vandringsdagen, som snart visar sig vara sista vandringshalvtimmen, typ. Men först brutal väckning, tidigt. Information har läckt till guiden att nån i sällskapet fyller år idag… så de bullrar och stressar ut oss ur tälten, innan de fnissar och blir snälla och fixar pannkaksfrukost.
Riva lägret och packa ihop.
Sen är det bara lättvandrat mot ingången till nationalparken.
Och allra sista biten.
Den här hade man ju önskat var mer läst och lydd.
En traditionell by i turistversion att kika i medan vi väntar på transporten vidare. Vi var nog ganska mycket före plan pga tidig väckning, vandring och kort sista sträcka.
+/- 71 m till souvenirbutiken? Vi hittade den aldrig.
Hejdå till guide Am och bärarna. Hm. De förväntades få dricks, det är ännu en sak att vara förberedd på, hur mycket som är lämpligt. Och vad de har för villkor, om de har en lön och dricksen är extra, eller om det man ger är det enda de får förutom mat? Otrevlig känsla av att inte veta vad som hade varit ”normalt” eller lagom. Jämföra med den lunch vi hann äta innan vandringen, eller vad det kostade med en finmiddag på första kvällens fin-resort som bara är för turister? Eller vad guiden har berättat att det kostar att muta till sig en utbildningsplats till polis?
Bilen som egentligen skulle hämta oss var så sen att vi blev skjutsade en bit på vägen, för att möta den. Kort väntan i annan by. Spännande små butiker och bensinmackar. Bensinmackar för moppar, bara flaskor och tratt.
Sen mötte vi vår bil och lastade om, rullade vidare.
Hejdå Mount Rinjani! Intressant att träffas, blandade känslor, ingen vandring jag riktigt skulle kunna rekommendera att göra (brant, dammigt, lecakulor men framför allt allt skräp och smuts, oklara villkor för bärarna), men definitivt inte heller vill ha ogjord (vacker natur/spännande landskap och att få vara ute i kuperad terräng)!
Nu vidare mot slutet av semestern, den totala motsatsen till brant torr vandring: sol och snorkling. Båt ut till Gili Trawangan, en av tre små öar utanför nordvästkusten på Lombok. Ett populärt resmål för backpackers, dykare och snorklare. Hittade en bild på wikipedia på Lombok, kolla i övre vänstra hörnet så ser man tre små pluttar. Den yttersta är Gili Trawangan.
Bild från wikipedia, http://en.wikipedia.org/wiki/Lombok .
Båt, hoppiland, häst-taxi, hotell!
Poolprovning i väntan på att vi kan få en bit lunch när restaurangen öppnar.
Liten med god meny! Vår lunchplats blev oftast en bambukoja några meter upp.
Strosa runt lite resten av dagen, kolla hög- och lågvatten, poola och hemmasnorkla. Ny dag imorgon!
Chock
Chock. Socker-chock. Sitter i en hotell-lobby och väntar på vän/kollega från Gbg. Fantastiskt väder, +25 och sol från blå himmel. Lite varm och ganska för tidig, så jag kan väl ta nåt att dricka medan jag väntar. En burk läsk kostar typ 2 RMB på mataffären, 4-5 på kiosken, men… 51:80 RMB på hotellet!!! Jag fattade inte ens att jag var 10 ggr fel? Och så hade personalen ju öppnat burken, vad göra annat än betala? Det är ju inte servitrisens fel, men… Vad tror de om oss västerlänningar? Jag frågade om.det verkligen stämde och om det inte verkade alldeles för dyrt, men nej, där fick vi kommunikationsproblem. Jag får stå mitt kast bara…
Note to self: fråga innan, nästa gång. Eller låt det aldrig bli någon nästa gång!
Igår åt vi middag 7 pers inkl varsin öl/dricka, för 343 RMB totalt…
Lombok #5
Vandringsdag 3, från kratersjön. Toppen är där som igår, och vulkanen verkar sova gott.
Jag har också sovit gott, men har svullnat i ansiktet? Skumt. Jag brukar svälla på händerna när jag går långt med ryggsäck som stryper blodflödet lite kring axlarna, men inte såhär i ansiktet? Kanske pga höjden (trots allt 3726 m från 0 på ganska kort tid, och sen ner till typ 2000 m nu), kanske pga att tältgolvet lutat åt fel håll? Ingen aning. Siktbegränsning i alla fall. Det gick tillbaka successivt under dagen.
Frukost med rostad syltmacka och pommes frites! Sen har man energi för att vandra uppåt igen. Iväg!
Man måste ju komma ihåg att vända sig om också!
Deltopp. A övervakar.
Det var inte riktigt här vi skulle rasta, så när guiden kommer upp får A leta en ny övervakningssten.
C fnissar åt att hon håller på att tappa brallorna på den här bantningsresan… verkar som höjdmetrarna och omkretsen har samband för henne! 
Sen mer uppåt i stenigare miljö. Men som sagt måste man ju vända sig om. Varje gång tror man ju att man hittat den vackraste vyn över vulkanen, toppen och sjön… bara att njuta!
Mera uppåt.
Nämen titta, en vulkan, en topp och en sjö! Så vackert!
Selfie-pinne såklart! Sydkoreanska vandrare.
Nu kommer det inte fler bilder på toppen, vulkanen och sjön, för nu lämnar vi kraterranden och börjar vandra neråt. Kargt landskap efter det senaste riktiga utbrottet för 5 år sen, sotsvart efter de nyliga gräsbränderna. Sandigt, dammigt.
Rast vila lunch. Gott.
Särskilt kring de ställen där vandringssällskapen ofta rastar, fattar ju de smarta aporna att det finns saker att mumsa på!
Just det, vi lunchrastade alltså strax efter vi kommit in under trädgränsen. Nu är det annan typ av natur. Och alla foton får en lite konstig grönblek ton.
Hade varit trevligt om den här skylten hade följts. Ärligt talat så var även förra rastplatsen en soptipp, och längs stigen som vi alla vandrare går, så är det förutom allt ”vanligt skräp”, rester från otaliga toapauser. Toapapper, bajs, bindor, tamponger, faktiskt vansinnigt äckligt och sorgligt, hur lite guider, bärare och turister bryr sig. Ändå kallas det här reservatet för en ”eco park”. Här är saker jag ska lära mig att åtminstone fråga efter i fortsättningen, innan resan. Vad guider och bärare egentligen har för villkor, samt hur området hanterar skräpet från turisterna.
Djungelmannen! Lättvandrat, stadigt nerför längs stig bara.
Sista nattlägret.
Bärarna fixar tälten, trollar fram friterade bananer, sötpotatis, och CocaCola-burkar. Och senare, middag.
Sen när det blivit mörkt är det inte så mycket man kan göra mer än att krypa in i tältet, lyssna på alla spännande ljud i djungelnatten… och sova gott!
Lombok #4
Egentligen är vi bara kvar på vandringsdag 2, även om vi ju bara precis avslutat nattskiftet till toppen. Nu neråt igen, benen lite lagom fladdriga efter 1100 m upp och 1100 m ner på 5 timmar och 45 minuters rast/vila/frukost/ompackning… Ner mot vulkankratersjön!
Först en brant och stenig nergång i trekvart, då var det darriga lårmuskler som skulle hålla emot, Men sen blev det väldigt lättvandrat resten!
Bara några veckor innan så var det skogsbränder och området var stängt för vandring ett antal dagar, det händer lite nu och då under torrperioden tydligen. Guiden förklarade att det kunde hända om 2 träd gned mot varandra, men hm, vi misstänker nog mer matlagningseld eller fimpar…
Lite vackert även det brända, på ett sällsamt vis! Och nej, det är inte brandrök, utan molnen som alltid kommer under dagen.
Stor näsa kräver stor keps-skärm, men jag får nog skaffa den där selfie-pinnen snart så det blir lite bättre perspektiv på självbilderna…
Typiska bärare som förväntas komma fram före sina turister och fixa mat och läger, hjältar!
Rastplats/soptipp/kök/lunchställe. A är skräp-skeptisk i bakgrunden.
Även om inte omgivningen är ren, så skulle vi bli det. Till varm källa medan lunchen lagas!
Bad-Ankan!
Skönt, kanske 30 grader varmt. Rena och fina.
Modellen har tröja från Houdini, shorts Berghaus, skor Haglöfs och chic kontrasterande kasse, IKEA.
Tillbaka lagom till lunchen är klar. A försöker hitta en sopfri del av soptippen.
Men så fort man lyfter blicken är det ju vackert. Kolla fågeln!
Bara en kort bit kvar till nattsoptippen, nej, nattlägret, längs sjökanten.
Humor som ger utslag på Richter-skalan som andra naturkatastrofer, varning!
”Vid foten av vulkanen”… höhö.
Vi får en egen eld att mysa vid.
Morgonens topp den solbelysta i molnkanten. Känns bra!
Vulkanen puffar lite litegrann.
Mat igen! Bortskämda. Allt är gott, dessutom!
Vi gör vårt bästa för att få dunjackorna att lukta rök!
Pyromonica trivs med att peta in pinnar i brasan.
Gonatt igen!
Paketerade
Idag var det favoritportvakten när vi kom hem, ”Arga Farbrorn” som vi kallar honom, under hans skift är det minsann ingen som felparkerar eller skräpar ner på gården, han har örnkoll… Och när pappa och mamma hälsade på, kollade han misstänksamt på de nyanlända, mönstrade… tills jag sa ”Mama Baba”, aaaah, då fattade han och skrattade glatt! Nöjd, och godkänt!
Idag hade han ett grönt paket från Kgl Postverket som väntade på oss, jag bekräftade att det var till oss, och sa ”Mama Baba”, då sken han upp och var nöjd och godkännande igen!
Trevligt innehåll som redan snurrar i CD-spelaren, tack syrran, och A är glad över tidningar och Marabou… Jag fick ett hemligt meddelande från mamma instoppat i en strumpa, mycket uppskattat! Kramar och tack!
Dålig dag
(Såklart får man inte fota på jobbet, detta är bara en allmän illustration av en situation…)
Dålig dag, en av företagets allra bästa medarbetare lämnar idag pga flytt till en annan kontinent, av familjeskäl. Inte helt lätta steg på vägen ut, och många sorgsna tårar vid avtackning och avskedstal.
Livet går vidare, arbetslivet går definitivt vidare, men förhoppningsvis är det en liten värld och man stöter ihop igen, förr eller senare! Fast just nu är det mest vemodigt.
Pausmusik
En del kvällsaktiviteter denna veckan, så även ikväll. Har därför inte hunnit jobba igenom fler rese-bilder, så i väntan på vandringen neråt, och snorkling, får det bli… pausmusik!
Denna hittade jag i lördags.
Telefonhytter används fortfarande, som synes! Fast med egen utrustning…
Lombok #3
Till topps!
Väckning/uppstigning kl 02.30, en rostad syltmacka och en kopp te, sen iväg kl 03! Becksvart.
Vi gnetade på, grusigt, brant, snirkligt, tills vi efter nån timme kom upp på nån typ av platå en stund. Men sen brant uppåt igen, samtidigt som solen började krypa upp ur havet på andra sidan berget.
Tröstlöst löst grus… som att vandra i leca-kulor. Och så brant att om man stod stilla, gled man nästan neråt, och 3 steg upp gav typ 1 steg nerhasning. Omåttligt opeppande faktiskt!
Maffiga skuggor från berget.
Svensexan med den uppblåsbara frun på väg ner. Snart uppe.
Toppen! Kö att få låna toppskylten bland alla som skulle ta sina studentfoton, idolbilder, och ja… nakenbilder!
Sen, neråt. Dystert i det torra gruset… bara att sätta fart neråt med böjda ben och liksom rinna ner…
Neråt.
Vulkankäglan ligger mitt i kratersjön.
Sa jag att det var grusigt? Det var grusigt.
Grus i dojjan också. På riktigt alltså. Första tömningen.
Fulfint! Storslaget.
Nattlägret på randen.
Hinderbana.
Hitta apan? Hitta skräpet är tyvärr enklare.
Nära hemma!
Aaah, tillbaka!
Ut med gruset igen.
Bananpannkaka med ananas till frukost!
Utsikt från tältet. Dasstält och soptipp. Och apor.
Sista bilden innan rivning av lägret, och dags för dagens vandring, morgonens räknades ju inte! Mera neråt väntar!
carlssonkarlsson 