Borneo #2
Guide Herman plockar upp oss, och vi åker mot naturreservatet kring Mount Kinabalu. En sällsynt vy att se berget utan moln på toppen säger han, så vi stannar och fotar.
Känns lite snopet att åka förbi ananas-odlingar, och bli förvånad över att inte veta att det ju inte är en frukt på ett träd, utan en planta på marken där i stort sett bara blast sticker upp…
Men man får lunch och får komma in i parken ändå!
Herman tar med oss på en runda i en botanisk regnskogsträdgårdspark.
Lian för nybörjar-Tarzan?
Men? En av mammas krukväxter ju!
Köttätande!
Rotting!
En orm som vi skulle vara försiktiga med, giftig! Men fin.
Övernattning i stuga i parken, middagsbuffé, melonkonst och en intressant insekt!
Och så drömmer vi om denna topp inför imorgon!
Borneo #1
Mot Borneo! Juldagen var i stort sett bara en enda lång resdag, från Shanghai till Kota Kinabalu via Kuala Lumpur. Lika fantastiskt och smidigt som alla gånger tidigare, som avtalat står det en person och möter och kör oss till hotellet. Klockan är 21 på kvällen när vi landar, och en halvtimme senare är vi incheckade. Skönt att ta en promenad och sträcka på benen bara.
Vi bor på Hotel Horizon, jaha?
Skollov och mycket folk ute på gatorna, gäller bara att komma ihåg i att man är i ett land med vänstertrafik när man ska gå över gatorna… inte särskilt lätt att tänka om, faktiskt!
Hm, vad gör en amatörfatalist, tro? (Vet inte ens vad en proffsfatalist gör, i och för sig…)
Hjälp för elefanthudshälar!
Uppenbarligen verkar vi nära nattlivet, men vi är nöjda och går hem till hotellet och knyter oss.
Men på morgonen förstår vi namnet på hotellet bättre! Från rätt våning och rätt rum hade man ju fått horsiontvy, såklart!
Efter frukost har vi tid med en egen promenad innan upphämtning. Vi hittar några spännande marknader för mat, fisk och skaldjur!
Känns ju tryggt att Feskarbröderna inte bara finns i Göteborg!
Slutligen en selfie!
Nanjing
Förra helgen, det var bara sååå skönt att ta tåget till Nanjing och byta miljö, nya gator, nya intryck!
Snabbtåg:
Just när man kliver av tåget och ut från stationen är man däremot inte lika säker på att det var en så bra ide och ett smart och kul resmål… riktigt kallt dessutom, brr!
Vi siktar på tunnelbanan och Konfucius-templet. Jag grundar med en friterad spiral-potatis på vägen bara. Mmm!
Ibland känns det som det går lite inflation i ”nationella topp-sevärdheter”, UNESCO-världsarv, och liknande. Eller så är det bara enkelt att tillverka skyltarna… haha.
Jag och killen som jag fått mitt efternamn av. I Kina. Han som jag fått mitt efternamn av i Sverige fotar. Kong = Konfucius.
Manuell taxi och flytande tehus.
De lokala specialiteerna, förutom kanderad frukt och sockervadd och spiralpotatis, verkar vara saltad anka, pressad anka, och… testiklar? Osäker på vad det verkligen är?
Templet.
En varmblodig joggare.
Hungrig! En intressant restaurang med smidigt system när man väl fattade… man betalade en hundring i deposition, fick ett plastkort, sen var det bara att välja och vraka olika rätter, dra kortet, och sen justera plus/minus vid utgången.
Sen var det nog med tempelområdet.
Vi hamnade mitt i en telefonkonferens, och hittade fina fruktbutiker.
Aaah, hotellet siktas mellan husen! Alltså Kinas första femstjärniga hotell en gång i tiden. Nu helt OK om än lite bedagat. Detta var ju dessutom den första officiella minnesdagen av Nanjingmassakern 1937, så alla flaggor var på halv stång. President Xi Jinping hade invigt ceremonin på förmiddagen vid massaker-museet.
Nu på hotellrummet för en eftermiddagslur. Men vänta? Där är ju presidenten! På vårt rum!
Rymdkotlett
Dagens intressantaste resa, inte en blekfet tant som sitter i bilkö, utan en tandoorikotlett som åker upp i rymden!
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2558727-varldens-forsta-lammkotlett-i-rymden
Lombok #1
1 Oktober, nationaldag och ledighet i Kina alltså. Vi åkte till Indonesien, Lombok, för en blandning av berg och beach. Det sista är vi inte så vana vid, förutom att vi ju övade oss vid norrlandskustens Norrmjöle i somras!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Indonesien
Lombok är ön ”till höger om” Bali.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lombok
Bild från Wikipedia, Lombok vid röda pilen.
Inte mycket att orda om resan dit, nattflyg 01.35 från Shanghai, nedslag i Kuala Lumpur och byte av flyg. Så hade vi kollat det där med tidszoner tyckte vi, jo, och övertygade oss själva om att vi nu var en timme före Kina-tid. Så vi hade gott om tid för bytet, åt frukost på Burger King i godan ro, skulle strutta runt lite och kolla bara i väntan på nästa flyg. Bara kika var gaten ligger. Hm. ”Gate Open” står det på tavlan? Men det är ju 1,5 timme kvar, vi hinner kika lite på tidningar och böcker. Eller… varför är alla officiella klockor på flygplatsen samma som Kina-tid? Och hm, varför står det ”Gate Open”? Troligen för att det inte är någon tidsskillnad, och för att gaten är öppen, och det är dags för ombordstigning… hehe… lite snabbare steg genom flpl och ombord på planet, puh! Hade ju varit fantastiskt klantigt att drulla bort anslutningen trots att man inte var försenad… Nåväl, så länge man inte berättar för nån hur klantig man nästan varit så är ju det en välbevarad hemlis!
Landning på Lomboks internationella flpl. Upphämtade av en mysig chaffis, duktig på engelska och pratglad. Men han var dubbelvikt av skratt när vi hälsade, pga det namn vi var bokade i, så hade han antagit att det var en grupp koreaner på ingång. Lite snopet då att 3/4 var vanliga blekfisar!
Välkomstpresent, vattenflaska, och bilen utrustad med vattencistern att fylla på från. Pga miljötänk, att inte slösa små engångsflaskor. Bra där! Vi hade ju med egna flaskor, men det kändes ju ändå lovande. Med facit i hand… återkommer.
Hämta ut pengar, äta lunch stod på agendan innan vi skulle släppas av på resorten där vi skulle ha en första natt innan 4 dagar vandring till Mount Rinjani, en vulkantopp på 3726 möh.
Pengar med lite fler nollor än vanligt. Ta bort 3 nollor, dela med 2, så får du ungefär svenska eller kinesiska.
På gatan utanför restaurangen fanns soprummet och get-matar-stationen kombinerat.
God mat, dock lite kluddigt och ovant att äta utan bestick.
Alltid spännande att kika på vardagslivet på nya gator.
Framme vid hotellet/resorten. Uj, så fint det var!
Kolla badrummet, dusch under bar himmel!
Strand och pool. Inte helt badvänligt i havet pga stora vågor, strömmar, och stenig botten, men såklart plaskade vi i där för att prova. Jättefint klart vatten.
Solnedgång, och ett indonesiskt öl.
Om man inte har ”årets pryl” ”selfie-pinnen” till kameran, och dessutom har 2 kameror, blir selfie-bilderna lite… osynkroniserade!
(Vet inte hur vanligt det är hemma än, men nu när man turistar är det många som har sin vanliga kamera, mobil eller GoPro-kamera på en speciell stav, så man kan fota/filma sig själv.)
Bali uppenbarade sig vid horisonten.
Jättesöta men ack så snabba små ödlor lite här och var. Svåra att fota…
Middagsbuffé på hotellet var enklast. Och gott. Och finfint att kunna sitta och titta på havet medan man mumsar.
Sen ompackning och gonatt inför morgonens avfärd mot vandringen. Slut på dag 1!
Guangzhou #3
Dag 3. Planen att besöka även berg #2 i stan känns med facit från gårdagen inte så högprioriterat. Det är helt enkelt oftast mer ”park” än ”berg”, så som vi tänker oss. Mer tunnelbana och lite planlöst strosande istället! Ett rejält skyfall när vi steg av tunnelbanan, men efter 5-10 minuter lugnade det sig.
Toaletter för nödsituationer, tydligt utmärkt!
Och sen får man ju vara glad att ormbunkarna på baksidan av huset hemma i Partille inte har lika lång växtsäsong som plantorna har här..
Undrar om vattenkvaliteten i de här ”bubblorna” vi dricker, om det egentligen är så mycket mer än filtrerat och tappat på dunk. Varierar nog.
Jag hade inte koll på riktningarna så istället för att gå rakt söderut och titta på gamla hutong-kvarter, gick vi rakt norrut och tittade på halvgamla vanliga bostadskvarter. Samma igen, lite vemodigt vackert på något sätt.
När vi till slut fick omgivningen att stämma med kartan trillade vi ut i ett textil- och kläddistrikt, med fokus på byxor i allmänhet och jeans i synnerhet.
Rejäla lass med textil!
Sen var det lite klent med orken i värmen, tunnelbanan tillbaka mot hotellet, för att plocka upp resväskorna och ta sig ut mot flyget. Dagen innan hade vi blivit ombokade till ett senare kvällsflyg, nu när vi åkte ut till flygplatsen i god tid blev vi ombokade till ett tidigare, så vi fick hasta genom incheckning och säkerhetskontroll till boardingen. För att sen få sitta drygt en timme och vänta inne i planet innan vi lyfte, så summerat kom vi tillbaka till Shanghai mer eller mindre exakt den tid som originalbiljetten visade, haha!
Guangzhou #1
Guangzhou, Kanton, alltså. Det här kommer att bli världens typ sämsta resereportage om man söker några fakta om staden, men, äsch, ibland tycker vi bara det är skönt att byta stad att vara ute och strosa planlöst i. Ärligt talat, ofta blir de största sevärdheterna ganska lika mellan kinesiska städer, när man inte kan all historia eller språket. Hursomhelst! Miljöombyte, och i en kinesisk stad med tunnelbana, busenkelt att ta sig fram! Polletten trillar ner, haha!
Titta här, smågodis på tunnelbanestationen! Men… vad är det för sorter?
Aja, noga då, torkad biff eller gelatin från kohud, ursprunget ganska detsamma!
Hm, hotellet skulle ju ligga nära tunnelbanan, hade vi planerat. Jominsann, rakt utanför! Smidigt. 2 x 8 RMB för resan från flygplatsen, istället för en taxi för ca 120. ”Sköna slantar”, som smålänningen på resan sa! Och en annan smålänning hade minsann sitt varuhus i grannfastigheten.
Checka in och slappa lite, vi steg upp kl 04.45 för det tidiga morgonplanet. Sen ut på stan, kan vi lyckas smaka något av det berömda kantonesiska köket på en gång kanske? Nej, det är för varmt och svettigt. Nåt enkelt, svalt och och lättätet. Sushi! Rullbands!
Men… vad är det för sorter?
Eeehee… korv-sushi? Jomen! Eller, mest men… vi höll oss till de mer konservativa bitarna, mer från havet.
Sen en liten tur runt en stor stadion. Pingis-kulturen är vardag!
Två pingis- och fikatanter, söta!
En byggnad under motsatsen, rivning. Nerplockning bit för bit, vad det verkar.
Sen vimsade vi runt med mer tunnelbana till ett område med en känd shoppinggata. Vi hittade nog inte rätt på direkten, men det var lite spännande ändå, nästan mer spännande! Det gula huset måste ju vara Kinas mest 2-dimensionella hus? Det var verkligen inte djupare än vad som syns på gaveln!
Men i kvarteret intill hittar man motsatsen. Högt och brett.
Smyckestillverkningskvarter, mestadels. Då är det roligare att kolla på fruktbudet.
Vila lite i värmen!
Intressanta gränder. Här har nog de boende rivningskontrakt, som är på upphällningen. Lite fint, fult och vemodigt på samma gång.
Vindsvåningen verkar ganska luftig.
Tillbaka ut till den moderna staden. Gågateträngsel.
Poserande.
Vi viker av runt nästa hörn! Cykelbudspaus.
Rullskridskorally.
En frukt som luktar, hm, sk-t. Men smakar rätt OK! Durian:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Durian
En äkta sk-t. Man får ju se det positivt att sopberget inte är fullt av blöjor iaf!
Pust, sen en riktig danskurs i en park, jisses vad det svänger! Sen hem till hotellet via tunnelbanan. Pust!
Resdag
Söndag är resdag, och vi landar i Gbg sen kväll.
Lördagen spenderades med, förutom den utomjordiskt tråkiga sysslan ”packning”, bankbesök, mys-lunch med 2 vänner som vi träffat alldeles för lite och som flyttar hem till SWE i augusti, klippning till senaste Kina-frisyr inklusive hårtvätt (som tar typ lika lång tid som klippningen) som man får för 50 kr i kvarteret mittemot, en fot- och skallmassage, en promenad i hällregn till mikrobryggeriet med den största hög nachos som man kan få serverad som en portion, … och slutspurt på tvätt och packning, renbäddning av säng, tömning av kylskåp och soptunnor, …
…allt för att komma ihåg SHA som en hyfsat schysst ställe när vi i augusti står vid SAS incheckningsdisk på Landvetter och undrar varför i hela friden vi ska tillbaka dit nästan ett år till, när Sverige är så fint, vattnet i kranarna bara är att dricka, man inte kollar varje morgon hur smutsig luften är, man kan krama hur många träd i skogen man vill, åka när man själv vill till mataffären och handla, hitta skor i sin egen storlek, alla ni är kvar bland svenska krusbär, trafikregler som följs, folk som pratar i för oss normal samtalston, saker som sker i tid eller förvarnas om de inte kan ske i tid, och och och… haha! Gäller att se upp så man inte blir bitter!
Senaste besökare FreTi som illustrerar detta perfekt, man får ducka och vara försiktig!
Pass på
Vi kom hem till slut, 2 timmars försening, men vi skulle ju ha landat 22.10 enligt tidtabell så det blev lite sent innan vi var hemma.
Men det var mest tur att vi alls kom med, puh! Nära ögat, nyttig läxa! Vi använde en kinesisk bokningstjänst för resan, men även om man har användarkonto så är det absolut nödvändigt att kolla att biljetterna får rätt namn, inte det som bara ligger på kontot. A hade fått sina förnamn i oordning, han har ju 2 mellannamn först. Jag hade fått mitt förnamn 2 ggr i rad. Obra! Särskilt i ett land som inte är supervana vid vårt alfabet. Men några nervösa minuter i vardera incheckningen, säkerhetskontrollen.
Enda trösten är att det inte blev såhär illa som den kinesiske man som fastnade i Sydkorea efter hans 4-årige son hade justerat hans utseende… http://shanghaiist.com/2014/06/02/chinese-man-stuck-in-south-korea-after-son-scribbled-all-over-passport.php
Yunnan #5
Sista dagen, vi ska egentligen bara åka från Shangri-La till Lijiang. Men såklart kan man hitta spännande saker att titta på under tiden. T ex de snygga västarna (se tjejen i mitten av bilden) som pensionatet intill har på sin personal. Som här försöker hålla jämna steg med sopbilen, som bara meddelar att den rullar förbi genom att spela en Hemglass-liknande trudelutt, på evig repetition.
Ingen kör, alla upptagna med att kommunicera på annat sätt.
Stones pensionat. Shangri-La Tibetan Family Inn.
Vi var lite kulturtrötta och bad att få skippa Songzanlin-klostret. Lhasa gav oss tillräckligt med tempel för ett tag.
Hellre mer natur! Här bara en runda på landsbygden. Några svarthalsade tranor vars flygning norrut med sitt övriga sällskap verkar ha blivit inställt.
Hopp!
Gräva gräva!
Hus som matchar de tidigare västarna.
Typisk tibetansk husbyggnadsstil.
Stone stannade på en till synes slumpmässig gård, och bara frågade om vi fick kika in hur de bor. Det fick vi. Stora boningshuset har djuren i bottenvåningen, sen bor man ovanpå. För att ha det varmare på vintern flyttar man ibland ut i köket.
Gårdfarihandlare på trehjulig moppe, sålde kryddor och annat.
Vi åker vidare. Det går inte snabbt med en chaufför som aldrig kommer upp över 60 km/h, så vi hinner verkligen titta på landskapen…
Något som definitivt går långsammare än 60 km/h är dock långfärdscyklisterna i uppförsbackarna!
Lunchstopp. Peka, så wokar vi!
Tillbaka i Lijiang. En runda i en annan typ ”Gamla stan”, för att fördriva tiden fram till hemresan. Frukten var snyggaste varorna! Slut, bara flyget hem kvar, och det både gick och landade ju tidigare än tidtabell på söndagskvällen, ett bra slut på en bra resa! Provinsen Yunnan skulle vi gärna se mer av!
carlssonkarlsson 