Tub igen

Morgonfilosofi.
Återigen (https://carlssonkarlsson.com/2013/01/10/tub/), varför är inte mer mat förpackad i tub/hopklämbar plastförpackning?

Ett normalt yoghurtpaket, hur mycket blir det inte kvar i det om man inte kramar ihop paketet på slutet?
I lunchmatsalen får man små yoghurtar i plastbytta med folielock, som man ska slurpa i sig med sugrör.
Massor blir kvar i förpackningen och slängs. Slöseri.

Mer tubmat!!!
Här i Kina kan man alltså hitta Heinz ketchup i kramvänlig lätt plastpåse med skruvkork, exemplariskt!
Borde ju vara vanligare än det är, även för drycker och yoghurt? Och om det är portionsförpackningar borde man ju kunna spara in på korken/återförslutningen.
Tubigt

Morgonbrottning

Brottningsmatch imorse kl 05.30, Jag vs Kudden.
Men i slutet av första ronden, kl 05.33, fick jag in ett schysst nacksving och en fallseger!

Kom ut och lufsade min runda, men det var med tröga ben och opeppat humör.
Nåväl. Man får vara glad även över de små segrarna ibland!

Globetrotter

A går loss med Youtube i kvällssoffesurfningen:
http://www.youtube.com/watch?v=C9aoOR2tINE
http://www.bjornafzelius.com/tekster/html/tankar_i_Ligurien.htm

Läs, lyssna, begrunda.
Jag är klar med läs och lyssna, bara resten kvar – bra påminnelse!

Helgardering

Fotmassage på vanliga salongen i kvarteret intill:
1. Ont i hälen,
X. Distrahera mig själv för att det är :2-dag,
2. För att det är så @&%=€$¥!!! skönt!
Svaren är 1X2. Så många duktiga massörer det finns här, starka nypor, kloka fingrar, uthålliga. En timme fördelas enligt:
Fötterna i balja, huvud- och nackmassage under tiden, typ första kvarten. Aaah!
Sen 20 minuter per fot och ben. Mysontskönt.
Sista 5, allmänt småbankande och knådning av låren. Kittligt ibland!
Nu tassar jag hem på glada lätta fötter i mina Miss Piggy-rosa joggingdojor!

Pass upp

Idag var det väl extremt mycket måndag? Jisses. Sprang en liten runda imorse, sen skulle vi åka lite tidigare för A ska på tj-resa och skulle släppas på flygplatsen. Skönt nog den som ligger i rätt del av stan kontra jobbet, och utan trafikstockning tar ca 25 minuter att köra till. Men vi var ute i god tid, vana och varnade att måndagmorgnar precis som i Gbg går lite trögare.

Den vanliga frågan, som är gammal Sällskapsresan-humor: pass, pengar och piletter? Pengar vet jag ordnades igår, biljetten är ju numer sällan mer än ett SMS, men… passet? Gaaah, vända hem! Och rusningstrafik betyder ju som bekant inget som har med hastigheten att göra…

Summerat: slutet gott, allting gott, men… en kickstart på vecka 43!

Rent hus

Hade besök av en begåvad person igår. Som frågade om vi var nöjda med vårt diskmedel, en stor orange flaska som kanske är typ Kinas Yes-motsvarighet.
Njae, de kinesiska diskmedlen är måttligt fettlösande, men kanske ska avloppssystemen i Shanghai vara glada att inte varje hushåll spottar ut en massa starka kemikalier.
Jaha, använder ni den gröna flaskan som brukar följa med då, med frukt- och grönsakstvättmedel?
Va, jaha… var det det det var… hrm…
När man köper den oranga flaskan är det ibland fasttejpat en liten grön, ungefär som att ett mjölkpaket ibland bjuder på en yoghurt, eller att en liter juice bjuder på en liten juice av annan smak, som prova-på, väldigt vanligt här.
Jag såg bara en massa kinesisk text och en tecknad bild av en citron på den gröna flaskan, tänkte att det var vad det var för doft bara… men nähäpp, det är alltså inte diskmedel! Kan förklara varför vi ett tag tyckte att plastburkar och bestick var läbbigt kluddiga även efter disken…

Mittens Rike / Egocentrum

Kina och Sverige fungerar väldigt olika på vissa områden. För att försöka vara lite objektiv och inte säga vem som nödvändigtvis har rätt/fel, kan man säga ”annorlunda”, i kombination med ”olika”. Men ibland tar det på krafterna, inspirationen och tålamodet att vara den som är ”annorlunda” och ”olik”.
Från den tidigare kursen i tvärkulturellt tänkande jag gick på jobbet, hade kursledaren ungefär den här modellen för hur man kan beskriva relationer i Kina, plus lite fritt utbroderande runt den:
KinaRadier
Illustrationen är inte skalenlig!
Rött är du.
Orange är din allra närmaste familj.
som dock i begreppet ”allra närmaste” innehåller fler personer än vad den brukar göra för oss i Sverige. Du, din respektive, eventuellt/eventuella barn, dina och respektivens föräldrar, eventuella mor-/farföräldrar, möjligen föräldrars och mor-/farföräldrars syskon.
Gult är dina vardagliga nära relationer,
nära som i nära vänner, plus folk som är bra att känna (tänk tjänster och gentjänster). I bästa fall kan man som utlänning, typ kollega, hamna här.
Grönt är andra vardagliga relationer. Normalt hamnar man som utlänning, typ kollega, här.
Blått är ”alla andra”.
Typ 1,4 miljarder av dina landsmän, samt övriga på den här planeten. Tveklöst hamnar man som utlänning här.

Det här synsättet, fostran, kulturen eller vad man ska benämna ursprunget som, kanske kan förklara varför man som inflyttad typiskt normalt konflikträdd och jantelagsfostrad lagspelande svensk kan tycka att många situationer är jobbiga, frustrerande, och, i bästa fall, annorlunda.
Typ, för de allra flesta man möter, ingår man i ”det blå fältet” i bilden:
– normalt håller ingen upp dörren till nästkommande person, öven om den bara är steget bakom,
– du lämnade ju 30 cm lucka till framförvarande i denna McDonalds-kö, då har du nog inte tänkt äta här idag,
– om jag bara ska ha en mjukglass och andra ska äta burgare här på McDonalds är det nog inte så svårt att tycka att min beställning är snabbare och jag kan gå förbi hela den här kön och beställa,
– jo, nu när du äntligen kommit fram till kassan, visserligen är detta en McDonalds-restaurang, men varför tycker du att det är så konstigt att alla typer hamburgarna är slut och vi inte har en aning om när vi får en ny leverans,
– jag höll ju faktiskt på och arbetade med dig nu, men så kom det ju en till person och bad om något, då tar jag den först, tills ytterligare nästa kommer och kräver min uppmärksamhet,
– bara för att du stod och väntade innan mig på att få plats på den fulla restaurangen, är det inget konstigt med att jag kan klämma mig emellan och ta en kölapp före dig eftersom jag har bråttom, tycker jag,
– tänkte du gå över gatan på grön gubbe vid övergångsstället, OK, men jag med min cykel/moped/bil (inklusive taxi som ju borde ha ett visst intresse av att inte köra över sina presumtiva kunder) hade faktiskt tänkt köra här,
– jaha, du går på trottoaren, men hur har du tänkt att jag ska kunna köra min motorcykel på den då,
– hm, det är lite mycket trafik i filen dit min vänstersväng pekar, men kolla, i cykelfilen till vänster om mötande trafik kör ju ingen, förutom jag nu då, gött,
– attans, väldigt få platser att parkera till höger på min gata, men just i denna sekund ingen mötande trafik så då passar jag på och parkerar på andra sidan gatan i det som skulle kunna kallas ”andra färdriktningen”,
– nämen oj, jag har ju kört för långt/fel, jag vänder med min bil här och nu trots att gatan är både intensivt trafikerad och smal,
– jamen bara för att du är en ambulans och har blåljus och sirener på så kan väl jag också ha bråttom, du får allt köa som alla vi andra medan vi kör 5 bilar i bredd i dessa 3 filer,
– DET ÄR BÄST ATT PRATA HÖGT SÅ ATT ÅTMINSTONE JAG HÖRS NÄR DU OCH JAG SAMTALAR, FÖREDRAGAREN PÅ DET HÄR MÖTET PRATAR LITE FÖR HÖGT OCH STÖRANDE TYCKER JAG,
– du tyckte att vi satt i ett möte och arbetade nu, jo, men så ringde ju min mobil och det kan ju vara något som är ännu viktigare så jag tar hela det samtalet så får vi se om du och jag fortsätter senare,
– det är skönt att gå på kurs/möten, för då har man extra mycket ostörd tid att sms-a eller chatta via mobilen eller laptopen,
– oj, missade jag papperskorgen med mitt skräp, näväl, det tar någon annan hand om förr eller senare,
– nej, jag hade varmvatten hela tiden i den här duschen längs vandringsleden i Nepal, och då duschade jag ändå ganska länge, tills det började bli kallare,
– …,
– mutter mummel gnäll och morr…

Typ en sån här period är det nu för oss. Som BiRy beskrev känslan, ”man får fylla på nytt tålamod varje dag”.
Värt att poängtera är att kineser normalt inte alls är särskilt elaka eller onda, bara att vi är ”olika”. Kina är ”annorlunda”. Kanske blir så när man är så många och alltid har varit så många, man kan/orkar inte ha hänsyn till allt och alla, då kommer man ingenstans, nånsin, utan blir stående på fel sida av gatan för alltid.

Sönderbloggad

Ojsan oj, nu har jag bluddrat ut så många långa inlägg och pillat med massor av bilder så många kvällar att jag nästan tror att jag redan har skrivit nåt idag. Slut på ord, bokstäver.
Tappra ni har varit som orkat läsa!
Imorgon ska jag vara tillbaka med något från de saker som jag stör mig på just nu, jag lovar!
Lite motvikt till all skön grön nepalesisk natur…

PS; Vi köpte ”Blues Brothers” i DVD-butiken nu ikväll. Gammal favorit-nonsens-film, jisses vad bra den är, och musiken! Skön enkel filmning också, det känns att den är från 1980, på ett bra sätt!

Nepal dag 11

Slutspurten nu!
Flyg tillbaka till Kathmandu, till Delhi och “hem” till Shanghai. Via Ingenmansland på flygplatsen i Delhi, men det behöver vi ju inte orda mer om än redan gjort!

Vi börjar resan med att vara glada över en egen minibusstransport, istället för den lokala kollektivtrafiken. Modell sillpackning.
s24Inne i staden Pokhara har man bra vyer. Den ena toppen man ser är nog Macchapucchre/Fishtail, från rätt håll denna gången!s25s26Yeti Airlines tar oss till Kathmandu. Vi såg dock aldrig någon yeti, tyvärr! Inte heller de snöleoparder som lever i bergen, men de är ju så sällsynta att man knappt kan se dem på Nordens Ark hemma på västkusten, där några av dem bor! (Typ lika sällsynta som stinkpaddorna på Nordens Ark, trots deras vänliga fodervärd lyckades ju familjen YvRy inte hitta dem när de letade där… Hm… undrar vad de små kräldjuren har gjort för månadspengarna, åkt på semester kanske…)s27s28Sen tillbaka till trekkingfirmans kontor och hämta lite saker vi lämnat där. Lunch. Och någon med smutsigare skor än våra, något värre klet än bara lera också…
s29s35Sen flyget Kathmandu – Delhi, och det allra allra sista spanet på Himalaya. På återseende, säger vi nog!
s32

Nepal dag 10

Tillbaka till Nayapul.

Vandringsdag 8, ner till 1070 m, ca 5 timmar.
Ner ner ner, nerför backen ner! Skog, terassodlingar, byar. Tillbaka till startpunkten, bil tillbaka till Pokhara och natt på hotell.

Morgonmoln och morgonbestyr, den högre killen är en av våra bärare.
s0s1Då sätter vi fart neråt. Men nu gäller det att titta bakåt för att se de maffigaste bergen för sista gången! Annapurna South är nog den stora toppen vi ser bakåt.s2s3s4Tillbaka längs floden Modi Khola.s5Torkning av majs och chili och något annat.s6s8Som en promenad i parken.s7Liten bärare.
s37
Sen tar parken slut och vi kommer till civilisationen igen. Åsna eller jeep? Nej, vi går så långt det går. Ser ändå lite väl läbbigt ut att åka på taket.s9s10s11Lunchstopp. En liten buddha och farmor/mormor, gissar vi.s12CoJo tyckte att hans skägg började klia, men ändå hade han ju inte varit ute såhär många dagar. Nästan så man tror att det bor olika djurarter i det buskaget!s13Framme i Nayapul, bron vi började att gå över första vandringsdagen! Men plötsligt blir det rusningstrafik, getchock!s14s15s36s16Slutstation, avlastning! Minibuss tillbaka till Pokhara, en hotellnatt, och varm dusch!s17Hejdå till våra bärare!s18Män i grått blir färggladare i staden. Men män får dela gata med kor.s19s20Men män får öl. Och middag, och efterrätt, rykande varm chokladkaka med glass!s21s23Tack och gonatt från Groover! En riktigt bra vandringsvecka!s22