Östtrafik / Tokyos undre värld
Östtrafik, till skillnad från Göteborgs och Västra Götalands kollektivtrafikbolag Västtrafik, oj så enkelt, vänligt och bekvämt! Nu har vi kollektivat oss i Shanghai, Beijing, Nanjing, Singapore, Taipei, Tokyo, ingenstans åker man som hemma, med hjärtat i halsgropen och undrar om ens kortstämpling verkligen har fungerat i de osäkert fungerande biljettmaskinerna, eller om man ska åka fast i en biljettkontroll och få betala 1200 kr fast man trott att man stämplat rätt…Tokyos lokaltåg och tunnelbana var inte helt enkelt och intuitivt som man kunde tro i biljettautomaterna, men efter lite klurande och insikten att Metro och Subway inte betyder samma saker här (olika trafikslag, och olika trafikföretag), kombinerat med hjälpsamma medmänniskor och ännu vänligare personer i biljettluckorna, där man liksom i Taipei enkelt kan betala en tilläggsavgift om man åkt med fel taxa/till fel ställe, istället för straffavgifter… Så bra och enkelt skulle jag önska att alla Västra Götalandare och tillresta turister dit fick ha det!
Vi började morgonen med att gå till fiskmarknaden, 25 minuter i blötsnö och blåst. Kl 04 släpper de ju biljetter till fiskauktionerna kl 05.20 och lite senare, men att stå och vänta 2 timmar i kylan tänkte vi inte satsa på. Och all turistinfo skrev ju att det är bra fart där ända till kl 08, så att komma kring 07.30 borde ju vara en perfekt kompromiss? Nej. Inte. Man missa ju själva auktionen såklart, men man får inte komma in på själva marknaden förrän efter kl 08-russlet är klart… kl 09. Så optimalt dålig tajming, precis mittemellan, och i dagens väder! Attans! Haha!
En och annan frigolitlåda! Massor av små gula och blå truckar som man fick passa sig för! Kylbilar! Kö till bästa frukost-sushin!




Tonfiskar åkte runt i fruset skick, och skars upp i tinat. Vi irrade in på ett litet matkyffe utan kö, inte så dumt det heller! Typ en sushi i skål, riset i botten, smakade utmärkt!


Kalla hem till hotellet, och slappade en stund. Vad göra en dag i Tokyo i snöslask? Hm. Vi hittade bättre instruktioner hur hitta till 8-våningars-friluftsbutiken, därav tunnelbaneutflykten. Hm. Kan säga att gårdagens 8:e våning var bättre än 8 våningar, tyvärr!
Skifte från friluftsliv/kroppskultur till traditionell kultur. Nationalmuseet för modern konst låg hanterbart längs tunnelbanesystemet. Inte riktigt bra utställningar just nu dock, tyckte vi.
När vi kom ut var hela världen svartvit, kolla att man nästan måste se skylten på andra sidan gatan för att fatta att bilden är i färg! Slask som bilarna utan snökedjor halkade runt i. Och den nya orangea mössan!


Nu är det enda som är på TV olika reportage om snökaoset här, blandat med repriser av OS-invigningen!
Snöriket Japan
Burr! 3 plusgrader, men massor av blötsnö! Över 1 dm, säkert uppåt 2, i Tokyo idag. Imorgon kväll ska vi flyga hem, hoppas dagens förseningar i trafiken har tuggat undan tills dess!
Skrattar bäst som skrattar sist, men gissa hur skönt det är med uppvärmda toasitsar! Och underredstvätten är inte heller så dum, allvarligt talat!

Taipeitrafik
Moppar, moppar, moppar i Taipeitrafiken. Men de fick nog inte svänga vänster i de stora korsningarna, tror vi? Istället, åka ”en gata moturs” och ställa sig en ruta framför den väntande trafiken, och sen köra rakt över i korsningen istället. Smart ide!

Ni tyckte att det lät krångligt att förstå, men vänta bara tills jag har förklarat igen… kanske?
Om man står ”klockan 9” i en fyrvägskorsning och vill svänga vänster till ”klockan 12”, så måste man åka höger till ”klockan 6” och ställa sig och vänta tills man kan köra rakt fram till ”klockan 12”. Smidig lösning i den täta trafiken!
Trafikpussel
Ibland går vi förbi den här reparerade sträckan av en trottoar. Får mig osökt att tänka på ”Dom är svåra, dom här trafikpusslen”! (0:53 in i klippet.)
http://www.youtube.com/watch?v=vehDp37pLug
Och när man väl har hittat Sven Melander på Youtube är det svårt att låta bli:
http://www.youtube.com/watch?v=hcxwTgEC7IM
Kan tyvärr inte hitta klippet när han står naken på en offentlig toa och torkar sig under en varmluftshandtork…
Två hjul ja
Såhär såg de ljusa timmarna av första januari ut. Tunnelbanan en bit norrut från stan, längs floden som slingrar genom Taipei. Varsin hyrcykel, hjälm på, och så får vi se var vi hamnar.

Men vaddå? Skulle det inte vara två hjul? En del har ju bara ett! Coola enhjulingar!

Hundhylla!
Välplanerade cykelstråk.


Nyårsdagen är röd dag och ledig för många, och många av de lediga passade på att njuta av vädret i Tamsui Metro Park.
Massor av olika saker att prova ifall man vill/vågar. Här bläckisar i grytan, och fler på tining!


Men hallå! Hej, lurviga monster!
Nähäpp, svansen mellan benen på lurviga monstret, vakterna tyckte inte att man kunde ha såna lösa i parken…
Men en levande staty då?
Kusinträff, kanske?

Visst nappar det!
Lite mindre trångt.
Cykelvägs ände. Vändplats.
Två hjul i rad, eller i bredd? Valfritt!
Bro över till andra sidan.
Landkrabbor, stora som typ en femtioöring. Supersnabba att krypa ner i sina hål när stora läskiga saker som vi närmade oss!
Återlämning av hyrcyklar.
Dags tips: om du är ute med två oranga ryggsäckar av samma fabrikat, försök vara konsekvent med i vilken av dem du stoppar ner plånboken. Risk finns annars för tillfälliga hjärtstopp…
En riktig utedag för många, verkligen massor av folk ute och cyklade, stora som små, unga som gamla, racercyklister såväl som promenadtempotrampare, men inga sura miner. Inte ens mellan cyklister och gående. Hur kommer det sig? Kanske bara så här enkelt, en regel, och så följer alla den?
Sha Jiabang
Söndagsutflykter har vi inte gjort så många eller på länge, så nu försöker vi ta tag i oss själva och komma iväg. Min Hua hämtade kl 9, sen en dryg timme bort ligger ett område som en kollega rekommenderade som utflyktsmål. Hm, det gäller iofs att ha rätt förväntningar på såna rekommendationer, svensk och kines kan ha lite olika syn på vad som är sevärt, och om det ska vara natur eller onatur, utan extra färg eller ljussatt, tyst eller med en matta av bakgrundsljud. Men om man inte kollar så får man ju inte veta! Sha Jiabang, svårt att hitta info på nätet på engelska, så, bäst att kolla på riktigt då! Det som kollegan sörskilt nämnde var ett kanalsystem med en massa högrest vass som var kul att åka båt i. Låter ju OK, vi provar!
Hm. Väl inne i parken, men vad är nu detta?


Patriotiska parken? Jaha. Försvarsutbildningsparken? Hm.
Lekplats/träningspark med paintball, hinderbanor, stridsflygplan, pansarvagnar, stalinorglar…
Hm. Bara det inte blir tyst, så för säkerhets skull placerar man ut högtalare kamouflerade som stubbar lite här och var.
Sen bytte parken skepnad, en utomhusteaterscen för opera, en ”gamla stan” med försäljning av krimskrams, godis och olika typer av knaperstekta fåglar.
Lagom mycket folk utanför säsongen. En del får man ju säga är en blandning av osmarta och tåliga när de väljer skor att gå i parken i några timmar, plexiglaspoäng på viss klackar:
Som vanligt en massa poserande för de perfekta bilderna till familjealbumen, eller fejsbook eller nåt.
Då måste ju även vi posera! Och skapa en folksamling av skrattande kineser bakom fotografen.
Tillverkning av baijiu, sk ”vitt vin”, uff, sån där kinesisk sprit som smakar räv och ger huvudvärk:
En farbror hade nog provsmakat. Spelade musik ur mobilen på hög volym och sjöng och dansade för oss.
Saker att äta. Kanske. Vi valde istället att köpa kakor av killen med en gul rosett på huvudet, som direkt passade på att ropa ut ”utlänningarna köper mina kakor, kom och köp ni med” på kinesiska, enligt vår medföljande tolk…

Kuriosakitsch. Kitschkuriosa.

Nämen äntligen, båtarna och vassen!
Vår båtsman tyckte att vi skulle prova att driva oss framåt själva! Med eller utan sjöben…

Trafikstockning i kanalen.
Hejdå, båtsman!
Pust pust, vi tar och snyggar till innehållet i fikakorgarna med en sista pustepaus innan hemfärden. Och det pustade rätt bra i vassen också, blåsigt!
Reflexreflektion
Det är segt att försöka springa på trottoarer i en platt 23-miljonersstad med dålig luft.
Nu tidig morgon eller kväll är det extra besvärligt också, det finns inte alltid så bra gatubelysning. Men, om de fordon man möter har lyse (inte direkt alltid) så är det skönt att ha västerländska träningskläder. Finns ju knappt ett plagg för utomhusbruk där man man inte har smusslat in reflexer! Mina rosa skor, mina tajts, min cykeljacka, alla har reflex i designen. Man märker att det är ovanligt här för trafiken reagerar när man kommer, bra det! Så om man ska vara egoistisk och inte kör bil själv här, perfekt att vara en av de få som syns!
(Det enda som inte är bra med såna kläder är om man ska fota, sabbar ett och annat bra kort med blänk. Men…)
Stadsnavigering
Att ta sig fram i den kinesiska trafiken är lika ovant och oväntat oavsett om det är i bil, på cykel eller till fots. Oftast bara funkar det ju, som sagts så många gånger här tidigare, men man fattar liksom inte riktigt hur, när eller varför. Bara genom att folk hjälps åt och anpassar sig lite lite, kanske för de vana omärkligt, hela tiden? Någon typ av oskrivna regler som bara de invigda förstår fullt ut, typ vår caufför Min Hua. Det handlar nog om få centimeter och cm/sekund i hastighet, för att den ena ska ges företräde.
För det går inte att hålla på sin rätt, då blir det bara fel och konstiga situationer vid övergångsställen och trafikljus.
Vi är ju ute och försöker springa lite några morgnar i veckan, och det är ibland knöligt även om det är få andra fordon ute! Då känns det som man bara borde slappna av och tänka på den här seglingsdikten, som helt enkelt gäller för alla trafikanter oavsett typ, så länge det finns någon som är större, snabbare och tyngre gör man klokast i att se upp:
”Here lies the body of Michael O´Day
Who died maintaining his Right-Of-Way
He was right, indeed, as he sailed along
But he´s just as dead as if had he been wrong.”


