Normaltid
Nu när ni snart vaknar med svensk normaltid, så har vi sju timmars tidsskillnad Sverige – Kina.
Ryck och slit-rea
Började dagen med att jag skulle på en hälsokontroll, och åkte till det sjukhus som jag trodde att jag skulle till. Men det skulle jag inte ha trott, för jag skulle till ett annat. Så, skynda skynda med taxi, hur man nu skyndar sig en lördag bland 23 miljoner andra. Klarade mig dock med 2 minuters försenad ankomst och första stället hade förvarnat det andra, så jag var förlåten!
Minus 3 kg från den vikt jag haft i några år och ett normalt blodtryck, så kanske 5:2, lite mer motion och en mindre intensiv period på jobbet var det som behövdes?
Sen var det dags för uppdrag nr 2, till banken och försöka föra ut pengar till Sverige. Alla bankkontor kan inte göra detta på helgerna, men med kollege-guidning fick vi klurat ut ett av de ställen som kan det. Men såklart saknades nåt papper för A, eller det kanske inte gjorde det, lika bra att bara backa och säga att man kollar upp och återkommer. Jag lyckades dock bättre, så nu vet vi åtminstone att det går. Gött!
En fika på promenadvägen hem, och dimp ner i soffan. Men, så kom ett tips från en kollega om en provkollektionsutförsäljning av norska friluftskläder, A reste sig på en gång ur soffan och gissade att processen inte gick att stoppa… smart!
En lagom liten promenad bort bara, men sen… började kaoset. Tänk en vanlig ryck och slit-rea hemma, alla lådor med kläder är upp-och-nervända, folk roffar och ställer sig sen i nåt hörn och hissar eller dissar sina fynd. Inga problem för mig, jag kan glida runt som en rea-gam och leta fynd bland de ratade grejorna utan stress, men sen… kassa-kön var inte helt rolig, med ”markörer” som stod och höll plats åt skrikande tanter som skulle göra fler fynd. Ni vet när man står sist i kön, man kommer inte framåt, men konstigt nog kommer ingen bakom heller… Nästan så att man gissar att en del köpte kläder för att sälja vidare i egna små butiker, och det var ju faktiskt bra priser. Underkläder 15 kr styck, merinoullunderställ 70 kr/del. Trevligt! Dock några decibels överdos.

Mittens Rike / Egocentrum
Kina och Sverige fungerar väldigt olika på vissa områden. För att försöka vara lite objektiv och inte säga vem som nödvändigtvis har rätt/fel, kan man säga ”annorlunda”, i kombination med ”olika”. Men ibland tar det på krafterna, inspirationen och tålamodet att vara den som är ”annorlunda” och ”olik”.
Från den tidigare kursen i tvärkulturellt tänkande jag gick på jobbet, hade kursledaren ungefär den här modellen för hur man kan beskriva relationer i Kina, plus lite fritt utbroderande runt den:

Illustrationen är inte skalenlig!
Rött är du.
Orange är din allra närmaste familj.
som dock i begreppet ”allra närmaste” innehåller fler personer än vad den brukar göra för oss i Sverige. Du, din respektive, eventuellt/eventuella barn, dina och respektivens föräldrar, eventuella mor-/farföräldrar, möjligen föräldrars och mor-/farföräldrars syskon.
Gult är dina vardagliga nära relationer,
nära som i nära vänner, plus folk som är bra att känna (tänk tjänster och gentjänster). I bästa fall kan man som utlänning, typ kollega, hamna här.
Grönt är andra vardagliga relationer. Normalt hamnar man som utlänning, typ kollega, här.
Blått är ”alla andra”.
Typ 1,4 miljarder av dina landsmän, samt övriga på den här planeten. Tveklöst hamnar man som utlänning här.
Det här synsättet, fostran, kulturen eller vad man ska benämna ursprunget som, kanske kan förklara varför man som inflyttad typiskt normalt konflikträdd och jantelagsfostrad lagspelande svensk kan tycka att många situationer är jobbiga, frustrerande, och, i bästa fall, annorlunda.
Typ, för de allra flesta man möter, ingår man i ”det blå fältet” i bilden:
– normalt håller ingen upp dörren till nästkommande person, öven om den bara är steget bakom,
– du lämnade ju 30 cm lucka till framförvarande i denna McDonalds-kö, då har du nog inte tänkt äta här idag,
– om jag bara ska ha en mjukglass och andra ska äta burgare här på McDonalds är det nog inte så svårt att tycka att min beställning är snabbare och jag kan gå förbi hela den här kön och beställa,
– jo, nu när du äntligen kommit fram till kassan, visserligen är detta en McDonalds-restaurang, men varför tycker du att det är så konstigt att alla typer hamburgarna är slut och vi inte har en aning om när vi får en ny leverans,
– jag höll ju faktiskt på och arbetade med dig nu, men så kom det ju en till person och bad om något, då tar jag den först, tills ytterligare nästa kommer och kräver min uppmärksamhet,
– bara för att du stod och väntade innan mig på att få plats på den fulla restaurangen, är det inget konstigt med att jag kan klämma mig emellan och ta en kölapp före dig eftersom jag har bråttom, tycker jag,
– tänkte du gå över gatan på grön gubbe vid övergångsstället, OK, men jag med min cykel/moped/bil (inklusive taxi som ju borde ha ett visst intresse av att inte köra över sina presumtiva kunder) hade faktiskt tänkt köra här,
– jaha, du går på trottoaren, men hur har du tänkt att jag ska kunna köra min motorcykel på den då,
– hm, det är lite mycket trafik i filen dit min vänstersväng pekar, men kolla, i cykelfilen till vänster om mötande trafik kör ju ingen, förutom jag nu då, gött,
– attans, väldigt få platser att parkera till höger på min gata, men just i denna sekund ingen mötande trafik så då passar jag på och parkerar på andra sidan gatan i det som skulle kunna kallas ”andra färdriktningen”,
– nämen oj, jag har ju kört för långt/fel, jag vänder med min bil här och nu trots att gatan är både intensivt trafikerad och smal,
– jamen bara för att du är en ambulans och har blåljus och sirener på så kan väl jag också ha bråttom, du får allt köa som alla vi andra medan vi kör 5 bilar i bredd i dessa 3 filer,
– DET ÄR BÄST ATT PRATA HÖGT SÅ ATT ÅTMINSTONE JAG HÖRS NÄR DU OCH JAG SAMTALAR, FÖREDRAGAREN PÅ DET HÄR MÖTET PRATAR LITE FÖR HÖGT OCH STÖRANDE TYCKER JAG,
– du tyckte att vi satt i ett möte och arbetade nu, jo, men så ringde ju min mobil och det kan ju vara något som är ännu viktigare så jag tar hela det samtalet så får vi se om du och jag fortsätter senare,
– det är skönt att gå på kurs/möten, för då har man extra mycket ostörd tid att sms-a eller chatta via mobilen eller laptopen,
– oj, missade jag papperskorgen med mitt skräp, näväl, det tar någon annan hand om förr eller senare,
– nej, jag hade varmvatten hela tiden i den här duschen längs vandringsleden i Nepal, och då duschade jag ändå ganska länge, tills det började bli kallare,
– …,
– mutter mummel gnäll och morr…
Typ en sån här period är det nu för oss. Som BiRy beskrev känslan, ”man får fylla på nytt tålamod varje dag”.
Värt att poängtera är att kineser normalt inte alls är särskilt elaka eller onda, bara att vi är ”olika”. Kina är ”annorlunda”. Kanske blir så när man är så många och alltid har varit så många, man kan/orkar inte ha hänsyn till allt och alla, då kommer man ingenstans, nånsin, utan blir stående på fel sida av gatan för alltid.
Vått-å-torrt – kortversionen
Hej vänner, ungefär ett år sen sist, och ungefär ett år kvar till nästa gång! Fast för varje dag krymper avståndet!
Tänkte bara passa på att skicka en hälsning och berätta att jag minsann har tänkt på er en hel massa, alldeles nyligen! Och så måste jag ju ge feedback på vår bröllopspresent från er! (Nej, inte mangeln, den fick stanna hemma i källaren när vi flyttade till Shanghai. Och hade behövt en extra bärare på aktiviteten nedan…)
Äntligen har vi fått till en länge efterlängtad och drömd resa: vandra i Himalaya!
Vi reste till Nepal, till staden Kathmandu, och sedan vidare ut mot bergen och en vandring som heter ”Annapurna Sanctuary”, där toppen som kallas Annapurna I är världens 10:e högsta berg, 8090 m.ö.h.
Så högt siktade inte vi, utan bara till baslägret för detta berg, Annapurna Base Camp, ABC, på 4130 m.ö.h.
Vandringen började på ca 1000 m.ö.h. och toppade i ABC på 4130 m alltså, med denna start och utspritt över tillräckligt många dagars vandring för egen maskin är det ingen fara med effekter från höjden, typ huvudvärk eller liknande. (Det hann vi prova för några veckor sedan i Tibet, en helg i Lhasa som ligger på 3650 m.ö.h., influgna direkt från Shanghai som ligger på samma höjd över havet som Gbg. Typ fotknölshöjd.)
Vandringen vi gjorde varierar mellan lummig skog och typ kalfjäll, uppför och nerför, lika varierande var vädret. Vi hade under lite drygt en vecka både stekande sol och drypande regn, och under det sista var det tanken på er som jag gick och smålog hela tiden (samtidigt som min hjärna i djungel-/regnskogsmiljö inte kunde få stopp på nynnandet av ”Ingen har sett Fantomen utan kläder”, ni som kanske också diggar Trazan och Banarne kan möjligen förstå?)
– det som var torrast i vår packning var toarullen – tack än en gång!
(Prylmani-tanten hade visserligen en sån påse innan, men er var lättare! Gäller att spara gram när man vandrar… borde ha berättat det för han vi mötte, som verkade bära ett helt kylskåp!)
Tjingtjong och kram,
M och A
PS: Den långa versionen ligger som separata blogginlägg, för den som eventuellt vill läsa mer.
Nepal dag 6
Till Deurali.
Vandringsdag 4, upp till 3231 m, ca 4 timmar.
Upp och ner-dag, först ner till Hinko (3139 m), sen upp till Deurali (3231 m).
Denna dag kan man sammanfatta som lite vandring, mycket regn. Kortaste distansen.
Vår bonuskinesiska gav sig av med en egen agenda, inte enligt de råd som vår guide eller vi försökte ge. Hon lämnade större delen av sin packning, inklusive ryggsäck, sovsäck och ombyteskläder, och gav sig av i duggregnet iklädd dunjacka, jeans och en tunn regnkappa, mot Annapurnas basläger för att spara in en vandringsdag gentemot planen. Ja, det är väl typ 98% sannolikhet att det inte blir några problem, det finns ju fler teahouses längs vägen, men går man iväg utan packning, första förband, ombyteskläder, karta, kompass, … så har man ju indirekt lagt över en massa ansvar på övriga medvandrare ska vara utrustade och vilja/kunna hjälpa, om något händer. Så själviskt och dumt att jag inte vill kommentera mer.
Är det ett UFO? Nej, det är min frukost. Ett sk ghandruk bread med ett stekt ägg.
Ledaren i regnkläder och de tre vice vandringsmännen i regnponchos.
De gånger, som denna, när vi gick före guiden Lama brukade vi stanna och vänta vid stigens vägskäl för att vara säkra på att välja rätt. Tills vi insåg att det alltid var den brantare uppförsvägen som var rätt. Fast ingen teori är ju perfekt… här hade det varit snabbare att ta det lägre och betydligt flackare valet, guide Lama vinner tillbaka försprånget – hahaaaa, där fick vi, Messerschmidtarna!
Torklina är en bra sak att ha med sig. Dåligt med krokar, hängare och annat i rummen. Eller helt enkelt dåligt med förutsättningar för torkning i största allmänhet, eftersom inget är uppvärmt.
En vegetarisk curry till lunch – allt jag åt ute i bergen var verkligen så gott!
Kort vandringsdag och mat i magen.
Snillen spekulerar, det här med torkmaskiner och avfuktning avhandlas här ingenjörsmässigt under ledning av Filosofie Doktor Olsson.
Momos är trevliga små knyten med olika fyllning!
Ofta vandrar man ungefär lika långa dagsetapper, om än i något olika tempo. Vi blev lite trötta på ett återkommande gäng högljudda kineser. Vad vi inte visste var att det kunde bli värre. Förutom det mänskliga bullret introducerade de ”termosen från Helvetet”. Varning för den lilla orangea termosliknande maskinen på bilden nedan, ren ondska och innehåll av högljudd musik som ägarna ville dela med sig av till hela matsalen. Mmm. Tack! Inte.
Planen för kommande dag!
Kaviarexpeditionen
Äntligen helg! Även om det bara är en liten söndag som skiljer oss från måndagen denna veckan.
Dagens uppdrag: kaviar!
Lösningen på problemet heter IKEA, och ligger ungefär en timmes vandring söderut från bostaden.
Inte varje gång vi varit på IKEA har det funnits kaviar, så det var lite ovisst i början om expeditionen kommer att ha ett lyckligt slut. Om svaret är ja vet vi fortfarande inte riktigt, jo, kaviar fanns, men… tuberna var inte riktigt tubformade, mer cylindriska, som om de vore uppsvällda. Förhoppningsvis har de inte legat på något soligt lastbilsflak och jäst innan de hamnade i butiken, men vet inte än… Några paket knaprigt knäckebröd fick också följa med.
Sverige i världen.
(Här Sverige i Nepal.)

Teambuilding
Idag var det jobbe-lördag, men enligt plan skulle det vara teambuilding för hela utvecklingsavdelningen på jobbet. Förutom de som verkligen behövde tiden att jobba med jobbet (typ herr A), åkte vi en hord människor ut till en stor konstgjord park för att teambilda.
Hm, det var sådär. Möjligen trevligt att ”slippa jobba”, men det brukar jag helst vilja slippa på lördagar ändå liksom. Det man får vara glad över är att de kinesiska kollegerna såg ut att stortrivas med den här typen av aktiviteter, många uppskattar verkligen att umgås och leka. För det var ju det som dagen gick ut på. Dansa salsa i stor ring, kinesisk femkamp inte helt olik svensk (dock ingen säcklöpning!), skattletning via trampbilar i parken, bygg en bil runt trampbilen med kartong och plaströr och tejp och ha sen bilsalong och kora en vinnare. Allt gott och hyfsat likt en svensk typisk teambuilding kanske. Förutom att eventföretaget som höll i det hela, och konstant vrålade instruktioner via mikrofon till en skrällig högtalare, endast gjorde det på kinesiska. Så själva teambuildingdelen tycker jag blev sådär… som svensk var det ju bara att linka med i bakgrunden på allt, fundera på vad alla gapskrattade åt, och varför alla plötsligt gick till vänster, eller till höger, typ.
Jaja.
Imorgon är det ledig söndag!
Lhasa 3
Mer sevärdheter i Lhasa. Drepungklostret och Seraklostret.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Drepungklostret
http://sv.wikipedia.org/wiki/Seraklostret
Drepungklostret först. CoJo tar en runda längs bönesnurrorna, önskar sig säkert något extra tillbehör till sin kamera, eller fred på jorden.
Berg som man blir sugen på att vandra i, även inne i Lhasa.
Klostret ligger längs en bergssida.
Guiden Tashi räknar förmodligen upp något samband mellan de olika historiska buddhistiska personerna. Vi försöker lyssna och komma ihåg men lyckas inte så bra, tyvärr.
Färgglad.
Sen vidare till Sera. I detta kloster bor och studerar många munkar ännu.

Diskussions- och debatt-träning!


Hm, få se nu. Den där symbolen betydde något annat i Asien på 1400-talet än på 1900-talet i västvärlden.

Form, funktion eller flärd? Det ena behöver ju inte utesluta det andra!
Ständigt visa vem som bestämmer.

Sen en runda på stan igen. Tema jak, en köttbutik och en smörbutik.


Offra och elda någon typ av hö eller torkade växter. Många balar blir det!

Sen en traditionell tibetansk middag, inklusive jaksmörste. Gott!


Sista dagen drullade vi bara runt i väntan på att åka till flygplatsen. Träffade en hel stor grupp svenskar, som åkte med Smålands Reseservice. Mycket nöjda med sin guide Ulf, som passade på att uppdatera allt han visste om svenska bilföretag i Kina och dess produkter…
http://www.ulfnilsson.nu/ulfnilsson.html
Lhasa 2
Vad heter ett hotell i Lhasa, om inte Yak Hotel såklart? Helt OK standard och perfekt läge för turister, både Potala Palace och Jokhang Temple inom promenadavstånd.
Schysst frukostterass med utsikt över stad och omgivande berg, och Potala Palace.
Morgonpromenad innan guiden kommer och hämtar oss. Kvarteren runt Jokhang Temple, och Barkhor street.
De tibetanska husen är väl vackra!
En kort kora, pilgrimsvandring, går medurs runt Jokhang Temple.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jokhang

Torget Barkhor, fredligt under vårt besök men ibland platsen för besvärliga situationer. Polisövervakning från omgivande tak.
Framför templet. Morgonböner.
Bönesnurra.
Sen till Potala Palace, ett av världsarven, nu endast museum när Dalai Lama befinner sig i exil.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Potalapalatset
Lite i oordning tidsmässigt nu, men här är en kvällsbild tagen precis framför palatset, så man får en känsla för hur stort det är!
Trapporna upp.
Den mest centrala byggnaden. I frånvaron av Dalai Lama är Potala alltså bara ett museum, dock välbevarat eftersom det skonades under Kulturrevolutionen i Kina.
Att fota inomhus kostar pengar, och det var ganska mörkt och mycket folk, jag tyckte mig inte ha kamera och teknik att få ut något av det, så det blir inte många buddha-bilder här. Mest fascinerande kanske var alla pilgrimer och troende besökare, som offrade mängder av sedlar i små valörer till mer eller mindre alla statyer, och offrandet av jaksmör, som bars med i stora termosar, fast eller flytande, och eldades i stora fyrfat med vekar.
Tibetansk buddhism är inte helt lätt att få kläm på med alla personer, buddhor, lamor, och hur de förhåller sig till varandra. Men det verkar vara en levande tro i den tibetanska vardagen ännu idag. Det var ett bestående intryck att utövarna verkligen tror, traditionerna och handlingarna verkar vara en naturlig del av vardagen, helt enkelt.
Utsikten från baksidan beundras. Även runt Potala går en kora, där mängder av människor vandrar varje dag.
Mindre inspirerande är utsikten från framsidan, ner mot det typiskt kinesiska torget och ett, hm, befrielsemonument.






