Grönt är skönt
Postmästarna i Uppsala har hjälpt oss med en nödsändning – tack, snälla ni!
Men, extreeeemt mysko… paketet lämnas över till oss av portvakten exakt samma dag som postmästarinnan EvWa mailar och kollar om paketet har kommit på avvägar… hm! Ett märkligt sammanträffande? Troligen. Eller?
Nu är vi uppdaterade med SAS-kort med rätt status inför kommande flygningar, finfin läsning, salt och sött, och bäst av allt: en tröst mot färgande röda fillingar i tvätten – haha!!! Inga bildbevis på mina nya fina vita underkläder, dock… ifall censuren är som man ibland misstänker, haha igen!

Sigtuna i Shanghai
Man tar tunnelbana #7 norrut till slutstationen, som heter ”Lake Meilan”, så har man hamnat vid Mälaren och Sigtuna! Eller i alla fall en stadsdel inspirerad av Sigtuna, hur märkligt och osannolikt det än kan låta.

För bakgrund till det oundvikliga varför…
http://www.unt.se/inc/print/default.aspx?name=Skriv+ut&articleid=613142
http://blog.svd.se/granskar/2009/11/16/kopia-av-sigtuna-i-kina/
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2785&grupp=12090&artikel=5644802
http://www.vagabondjourney.com/shanghais-swedish-ghost-city/
Det tog nästan 50 minuter och 12 stationer, start lite mitt på dagen så när vi kom fram var det dags för en lunch. Vi hade ju hört om hur oerhört dött och ödsligt det var i Sigtuna, så vi tänkte att vi nog måste äta så fort vi hittar något ätbart. I anslutning till tunnelbanestationen fanns en ”food court”, varsin skål nudelsoppa medan vi blev betittade var dagens rätt.

Jahapp, Sigtuna alltså!
Fiske i ett tillflöde till, eeh, Mälaren:
Hm, på nåt sätt har de ju lyckats kopiera ödsligheten från ett svenskt småstadstorg? Bara ett Domus-varuhus som saknas?


Några svenska produkter på gatorna blir man ju alltid glad av! I alla fall den ena är ju importerat svenskt stål, mmm!

Gator, med väldigt många statyer med nakna män och kvinnor, med nakna barn. Är det typiskt svenskt, kanske?



Vad denna stad ofta blir, är motiv för bröllopsbilder. Så även denna dag, både på gatorna och längs Mälaren.



Vi kollar på parklivet runt sjön. Hängmattor, tält, fika, mat, tillochmed nån som vågar bada!



Man kan gå på grund i Mälaren!
Endast Sverige svenska krusbär har, men vitklöver finns i alla Sigtunor!
Återfärd, fördelen med att åka från en ändstation är ju att man enklare får en ändplats/sittplats på tunnelbanan!

Fredagsfikat bakom kulisserna
Om jag ska berätta hur det var att fixa fredagsfika, förutom att det var svettigt hemma vid ugnen att veva ihop en kaka… vi är på pappret 34 pers på avdelningen, så en fjuttig kaka räcker ju inte. Måste kompletteras.
Min Hua fick rycka ut och köra mig till ett bageri/konditori, där jag haft hög puls förut när jag och DiGa skulle köpa födelsedagstårtor med svåra kulturkrockar. Inte vis av detta gör jag ett nytt försök, att köpa färdigt fika. Först av allt måste man alltså ha en bil/chaufför, och det är typ 13 minuter från jobbet. Bara det. Sen, även om de färdiga portionsbakelserna står färdiga i kylen…
1. Man kommer in på konditoriet, 1 av endast 3 kunder. 7 expediter (jag skojar inte). Ingen verkar särskilt intresserad av annat än att titta rakt fram i tomma intet, men om man till slut petar på en och visar att man är kund, så kom en tillbaka från drömmarnas land.
2. Pekar på en sorts portionsbakelser med mangosmak i kylen, säger ”9” på sin utmärkta svinesiska, och gör tecknet för ”9”. 9? Ja, 9. Verkligen? Ja. OK. Expediten börjar oäääändligt långsamt ta ut bakelserna en och en, och flyttar dem till kassadisken 1 m till vänster. Som är lite halvfull av annan bröte, lite pysslande att få plats med dem.
3. Efter dessa 9 mango, pekar på blåbärsbakelserna, och provar ”9” igen. Ännu mer förbryllande, men efter en stunds diskussion, japp, jag är nykter, och vill ha 9 även av den sorten. Expediten flyttar noggrant bakelser till kassadisken igen.
4. Ojsan oj, 18 stycken portioner. I portionsglas. Men de måste ju ha plastlock! Varje plastlock sätts noga på, tar ca 1/2 minut per lock. OK.
5. Oj, hur ska den här främmande tanten få med sig 18 bakelser? Vi stoppar dem i en kartong. Liten kartong, som rymmer 2 bakelser. Neeej, nu måste ju jag protestera, hur ska jag få med mig 9 små kartonger med bärhandtag? Packa dem i tårtkartonger åtminstone! Teckenspråk och pek på tårtkartong. OK. Hämta en kartong.
6. Kartong har perforering för att kunna vika upp bärhandtag, men nej, dessutom är kartong i stor ziplockpåse. Kartong packas långsamt med 9 bakelser. Kartong blir full efter 9 bakelser. Problem. 7 kvar. Provar en till, men den får verkligen inte plats. Grubbel. Försöker stänga ziplocket på plastpåsen under tiden, men hur funkar ett sånt? Främmande kund-tant tar över och stänger påsen medan expediten tittar på.
7. Mer grubbel. Teckenspråk och förslag om en kartong till? Aha, ja, det kan ju vara en ide. Samma långsamma ipackande. Bra att vara noggrann, absolut. Ziplockproblem igen, men det löser den främmande kund-tanten igen.
8. Främmande kund-tanten börjar bli extremt stressad och rastlös och vill ta sina 2 tårtkartonger till kassan 30 cm bort och betala. Men expediten tar tårtkartong 1 och försvinner. Neeej! Vad nu? Jaha, eftersom plastpåsen gör att man inte kan fälla upp bärhandtaget, måste man ju binda kartongsnöre… på en kartong åt gången.
9. Låt mig betala! Totalt för 18 bakelser och en pandakaka, ett stearinljus i form av siffran 2, summa 260 kr. Lämnar 300. Får tillbaka en massa smått, nej, skulle jag inte få 40 kr? Nåhäpp, det var ju faktiskt 260 kr och 20 öre, och de små sedlarna är slut, så 9 kr 80 öre i mynt.
10. Börjar greppa ena tårtkartongen i snöret, medan expediten drar iväg som en raket plötsligt, med stor kartong #2 och lilla kartongen. Neeej! Kom tillbaka, ge mig mina kartonger! Tydligen ingår det också bärhjälp ut till bilen, men den har ju fått parkera på andra sidan en gata med mitträcke och måste köra runt en längre sträcka. Kan själv! Ge mig mina kartonger! Får dra loss dem från expediten…
11. I bilen. Hög puls. Svettas. totaltid innan tillbaka på jobbet: 50 minuter, som kändes som en halv evighet…
Andel antal
Enkel matematik, men ändå så svårgreppbar. Ibland tänker jag ”så många xxx i Kina”, där xxx kan bytas ut mot både bra och dåliga saker. Men det är ju så svårt att få perspektiv?
När folk gör morgongymnastik i parken kl 05:30:
”Åh, vad imponerande de är kineserna, de verkar ju motionera mer än medel-Svensson, och så tidigt på morgonen!”
Men. Är det verkligen så? Även en liten andel, blir ett stort antal här.
Svårt att inse hur en stad kan ha 23 miljoner invånare (minst), när man själv kommer från ett land med 9.
Det var dagens matematiska betraktelse. Halleluja!
Guangzhou #1
Guangzhou, Kanton, alltså. Det här kommer att bli världens typ sämsta resereportage om man söker några fakta om staden, men, äsch, ibland tycker vi bara det är skönt att byta stad att vara ute och strosa planlöst i. Ärligt talat, ofta blir de största sevärdheterna ganska lika mellan kinesiska städer, när man inte kan all historia eller språket. Hursomhelst! Miljöombyte, och i en kinesisk stad med tunnelbana, busenkelt att ta sig fram! Polletten trillar ner, haha!
Titta här, smågodis på tunnelbanestationen! Men… vad är det för sorter?
Aja, noga då, torkad biff eller gelatin från kohud, ursprunget ganska detsamma!
Hm, hotellet skulle ju ligga nära tunnelbanan, hade vi planerat. Jominsann, rakt utanför! Smidigt. 2 x 8 RMB för resan från flygplatsen, istället för en taxi för ca 120. ”Sköna slantar”, som smålänningen på resan sa! Och en annan smålänning hade minsann sitt varuhus i grannfastigheten.

Checka in och slappa lite, vi steg upp kl 04.45 för det tidiga morgonplanet. Sen ut på stan, kan vi lyckas smaka något av det berömda kantonesiska köket på en gång kanske? Nej, det är för varmt och svettigt. Nåt enkelt, svalt och och lättätet. Sushi! Rullbands!
Men… vad är det för sorter?
Eeehee… korv-sushi? Jomen! Eller, mest men… vi höll oss till de mer konservativa bitarna, mer från havet.
Sen en liten tur runt en stor stadion. Pingis-kulturen är vardag!
Två pingis- och fikatanter, söta!
En byggnad under motsatsen, rivning. Nerplockning bit för bit, vad det verkar.
Sen vimsade vi runt med mer tunnelbana till ett område med en känd shoppinggata. Vi hittade nog inte rätt på direkten, men det var lite spännande ändå, nästan mer spännande! Det gula huset måste ju vara Kinas mest 2-dimensionella hus? Det var verkligen inte djupare än vad som syns på gaveln!
Men i kvarteret intill hittar man motsatsen. Högt och brett.
Smyckestillverkningskvarter, mestadels. Då är det roligare att kolla på fruktbudet.
Vila lite i värmen!
Intressanta gränder. Här har nog de boende rivningskontrakt, som är på upphällningen. Lite fint, fult och vemodigt på samma gång.


Vindsvåningen verkar ganska luftig.





Tillbaka ut till den moderna staden. Gågateträngsel.
Poserande.
Vi viker av runt nästa hörn! Cykelbudspaus.
Rullskridskorally.
En frukt som luktar, hm, sk-t. Men smakar rätt OK! Durian:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Durian
En äkta sk-t. Man får ju se det positivt att sopberget inte är fullt av blöjor iaf!
Pust, sen en riktig danskurs i en park, jisses vad det svänger! Sen hem till hotellet via tunnelbanan. Pust!

Köttigt
Ha! Har nu hittat ett bra sätt att slippa köra Bröderna Djups ”Vi bor på landet” inklusive ljud för att ta reda på vad det är jag har framför mig i köttdisken… kött-bilder! Eller, mer korrekt, styckningsdetaljer. Gör ju inget att det står på svenska, om man kan peka bara!
Bild från den utmärkta matbloggen
http://www.landleyskok.se/tips-trix/innertemperatur-och-styckningsdetaljer-for-kott-fagel-och-fisk.html/ ,
scrolla neråt så hittar ni flera!

Bild publicerad med tillstånd från
http://www.landleyskok.se/ .
Tack!
Kamouflage
Om man renoverar ett gammalt hamnområde och gör det coolt och attraktivt inklusive den konsthall vi tittade på, men inte lyckas bli av med allt störande i omgivningen…

… så får väl lösningen bli att kamouflera problemet bakom ett högt plank!
Och hur illa skulle det inte se ut om cyklar parkerades åt fel håll på cykelparkeringen på trottoaren? Eeeh… noga hur man markerar hur man parkerar, eller?
Men man får glädja sig åt att det är melon-säsong fortfarande!


Omstart
Jamen, nu är vi ju tillbaka och vardagen ska vara här ett tag, även helgerna. Gäller att hitta nya saker att se på sina långpromenader! Vi börjar med att lura med 2 kompisar på sushilunch, sen tappade vi den ene, men den andra hakade på långpromenaden till Long Museum West Bund, en privatägd konsthall nere vid Huangpufloden.
http://thelongmuseum.org/html/index_en.html

Mhm, området var tidigare en hamn för lastning av kol. Lite av den tidens konstruktioner kvar! Fulsnygga och fascinerande!

Nere vid Huangpu-floden alltså. Gammalt hamnområde som nu är central och attraktiv mark. Här boffar en och annan fraktbåt förbi!
”Jomen, liiiite till kan ni väl lasta?”
Stora öppna ytor där man kan strosa eller socialisera. Eller gå på lina!

En arbetslös men stilig konstruktion.


AnJo fokuserar på detaljerna även utanför jobbet!
AnJo och AnCa!
Men visst ja, tillbaka till konsthallen! Det var så luftigt och skönt nere vid floden att man nästan glömde av att man var i den här stora stimmiga staden!
Diverse utställningar med kinesisk konst.

Verkar som de piffiga damerna är på en privat visning.
Jaja. Vi tuffar runt i utställningarna.
Lite läskig skulpturgrupp att komma till när man rundade ett hörn!
Hästmannen. En äkta. Från Småland.


Det som är intressant med konstutställningar är att man inte alltid vet vad som är konst eller vad som är underhållsarbete…

Men helt ärligt så var nog inte hela samlingen upp-packad ännu… det var en del tomma hallar och det är ganska nyöppnat.
En del vägghängd konst också.
Och med 3D-effekt.
Kaligrafiutställning. En uppskattad konstform i Kina. Denna veckan presenterade sig faktiskt en ny kille på jobbet med att det var hans stora hobby.
Vackert även om man inte vet vad det står.
Sen efter hela varvet kände man sig ungefär såhär! Puh! Men några riktigt bra timmar var det! 















