Fruktstund
En av anledningarna till att lära sig prata kinesiska skulle vara att kunna snacka med städerskan på jobbet! Det är hon och jag varje morgon, vi diskar varsin kaffemaskin samtidigt, men vi kan ju inte prata med varann…
Men, idag kom hon med en liten bytta frukt till mig, körsbärstomater och varomnuheter, drakögon på kinesiska tror jag? Longan, lär jag mig nu! Hursom, gulligt!!!
http://en.wikipedia.org/wiki/Longan
(Hm, ”nära utrotningshotad frukt”, men de säljs verkligen i varenda fruktaffär här i SH! Det är kanske så man blir utrotad…)
Vilken soppa
Jag vet inte om det är feedback till mig som kock, eller om det ligger i naturen av utseendet på en linssoppa. Men… en av mina kolleger tittade koncentrerat på min soppskål till torsdagslunchen, och sen i nästa andetag började han prata om hur många pölar av vomering han går förbi på vägen till bussen på morgonen. Sen skulle jag fortsätta äta. Tack, tur att man inte är så känslig för såna associationer…
Buss på
Snart buss till jobbet-premiär! Imorgon åker A till en annan stad med bilen, två av de grannar jag annars kan snyltåka med är på annan tjänsteresa, den tredje skulle åka med den fjärde vid en ännu okänd tid och så vågade jag inte fråga mer, den femte och sjätte känner jag inte så väl att jag kan fråga med kort varsel, och den sjunde har samma problem som jag…
Men företaget har ju skyttelbussar som samlar upp folk här och var och kör ut till jobbet, den närmaste är typ 25 minuters promenad hemifrån, den får det bli. Spännande!
Ho hoooo
Nu kör vi fredag här. Häng med så snart ni kan!

(Bild lånad från http://500px.com/LeonardoCasadei/store .)
Teambuilding
Idag var det jobbe-lördag, men enligt plan skulle det vara teambuilding för hela utvecklingsavdelningen på jobbet. Förutom de som verkligen behövde tiden att jobba med jobbet (typ herr A), åkte vi en hord människor ut till en stor konstgjord park för att teambilda.
Hm, det var sådär. Möjligen trevligt att ”slippa jobba”, men det brukar jag helst vilja slippa på lördagar ändå liksom. Det man får vara glad över är att de kinesiska kollegerna såg ut att stortrivas med den här typen av aktiviteter, många uppskattar verkligen att umgås och leka. För det var ju det som dagen gick ut på. Dansa salsa i stor ring, kinesisk femkamp inte helt olik svensk (dock ingen säcklöpning!), skattletning via trampbilar i parken, bygg en bil runt trampbilen med kartong och plaströr och tejp och ha sen bilsalong och kora en vinnare. Allt gott och hyfsat likt en svensk typisk teambuilding kanske. Förutom att eventföretaget som höll i det hela, och konstant vrålade instruktioner via mikrofon till en skrällig högtalare, endast gjorde det på kinesiska. Så själva teambuildingdelen tycker jag blev sådär… som svensk var det ju bara att linka med i bakgrunden på allt, fundera på vad alla gapskrattade åt, och varför alla plötsligt gick till vänster, eller till höger, typ.
Jaja.
Imorgon är det ledig söndag!
Tur i oturen
Nedanstående lapp är ju kanske inte så rolig att mötas av som förälder när man ska lämna sitt barn, eller som barn när man ska till föris, eller som medarbetare när man ska till jobbet…
…tills man läser den ordagrant och fnissar åt det motsägelsefulla!
Det kunde ha varit värre, om de små krabaterna spred sig med den hastighet som deras namn antyder?
Tipstack till Uppsalas bästa specialpedagog!
Bye-bye-status
Lite sorgligt när en bra kollega utgår ur vardagssortimentet… sitter och puttar på min kontorskatt, som jag fick i hejdå-present… sorgligt var ordet!
Men man kan ju ändå bli glad när man får oväntade post-it-lappar från andra kolleger, även om de är banantjuvar! Det är OK om man jobbar länge, att leta lite snabb energi…
Högtryck
Testa att minska några kilo, ändra kost- och träningsvanor, försöka få till ett mer hälsosamt liv helt enkelt. Kollade blodtrycket hemma i Sverige, och det var högt. Det hade jag inte innan vi flyttade hit, då gjorde vi ju en omfattande kinesisk läkarundersökning för att få uppehållstillstånd. Nu ligger jag precis på de värden då man börjar medicinera i Sverige. Ska kolla upp mig här i SH snart, men jag avvaktar lite av tre anledningar.
– Jag märker inget, men det gör man tydligen oftast inte heller av högt.
– Jag vill inte börja äta medicin på en gång, ifall det är en anpassningstid eller biverkningar i början, för i oktoberledigheten planerar vi ju åka på en vandringsresa till Himalaya. Så farligt kan det ju inte vara att vänta 1,5 månad till, om man inte vetat om eller märkt något.
– Jag kan inse att gener och ålder har inverkan, men jag känner att det här året verkligen inte har varit bra på en del sätt. För mig. Har ju haft väldigt intensiva dagar på jobbet, minst 9 timmar jobb/dag i projekt som ingen trodde skulle behöva särskilt stor arbetsinsats. Plus 1 timme restid till jobbet, och 1-1,5 timme hem. Ätit maten på jobbet till lunch, som väl är lite sisådär nyttig och näringsriktig. Sent middagsmål hemma, eller restaurangmat. Svårt att hinna med och orka träna efter det.
Delvis pga detta som inspirationen är lite låg nu, detta är ibland som att leva i en konstgjord bubbla. Det är vardag som inte är någon bra eller vanlig vardag, för oss. Så mycket stad. Så lite natur. Så är det bara. Ett år till är OK, men sen räcker det nog! Och, dags för förändring och förbättring nu på en gång! Se vad man kan göra genom att ändra sin livssituation. Stark motivation till det.
Så äre me’t!
Vardag #1
Puuuh, lite jetlaggad idag, sov ganska lite på flyget. Klarade mig hyfsat under arbetstid, men i bilen hem var det segt så jag nickade till ett tag. Dålig kombination med slagregn och åska, som gjorde att trafiken stoppade upp. Tog 1,5 timme bara att komma till mataffären, sen innan handling och hemkomst var klockan 2030. Kvällsmacka. Nu gonatt!

