Lombok #5
Vandringsdag 3, från kratersjön. Toppen är där som igår, och vulkanen verkar sova gott.
Jag har också sovit gott, men har svullnat i ansiktet? Skumt. Jag brukar svälla på händerna när jag går långt med ryggsäck som stryper blodflödet lite kring axlarna, men inte såhär i ansiktet? Kanske pga höjden (trots allt 3726 m från 0 på ganska kort tid, och sen ner till typ 2000 m nu), kanske pga att tältgolvet lutat åt fel håll? Ingen aning. Siktbegränsning i alla fall. Det gick tillbaka successivt under dagen.
Frukost med rostad syltmacka och pommes frites! Sen har man energi för att vandra uppåt igen. Iväg!
Man måste ju komma ihåg att vända sig om också!
Deltopp. A övervakar.
Det var inte riktigt här vi skulle rasta, så när guiden kommer upp får A leta en ny övervakningssten.
C fnissar åt att hon håller på att tappa brallorna på den här bantningsresan… verkar som höjdmetrarna och omkretsen har samband för henne!
Sen mer uppåt i stenigare miljö. Men som sagt måste man ju vända sig om. Varje gång tror man ju att man hittat den vackraste vyn över vulkanen, toppen och sjön… bara att njuta!
Mera uppåt.
Nämen titta, en vulkan, en topp och en sjö! Så vackert!
Selfie-pinne såklart! Sydkoreanska vandrare.
Nu kommer det inte fler bilder på toppen, vulkanen och sjön, för nu lämnar vi kraterranden och börjar vandra neråt. Kargt landskap efter det senaste riktiga utbrottet för 5 år sen, sotsvart efter de nyliga gräsbränderna. Sandigt, dammigt.
Rast vila lunch. Gott.
Särskilt kring de ställen där vandringssällskapen ofta rastar, fattar ju de smarta aporna att det finns saker att mumsa på!
Just det, vi lunchrastade alltså strax efter vi kommit in under trädgränsen. Nu är det annan typ av natur. Och alla foton får en lite konstig grönblek ton.
Hade varit trevligt om den här skylten hade följts. Ärligt talat så var även förra rastplatsen en soptipp, och längs stigen som vi alla vandrare går, så är det förutom allt ”vanligt skräp”, rester från otaliga toapauser. Toapapper, bajs, bindor, tamponger, faktiskt vansinnigt äckligt och sorgligt, hur lite guider, bärare och turister bryr sig. Ändå kallas det här reservatet för en ”eco park”. Här är saker jag ska lära mig att åtminstone fråga efter i fortsättningen, innan resan. Vad guider och bärare egentligen har för villkor, samt hur området hanterar skräpet från turisterna.
Djungelmannen! Lättvandrat, stadigt nerför längs stig bara.
Sista nattlägret.
Bärarna fixar tälten, trollar fram friterade bananer, sötpotatis, och CocaCola-burkar. Och senare, middag.
Sen när det blivit mörkt är det inte så mycket man kan göra mer än att krypa in i tältet, lyssna på alla spännande ljud i djungelnatten… och sova gott!
Lombok #3
Till topps!
Väckning/uppstigning kl 02.30, en rostad syltmacka och en kopp te, sen iväg kl 03! Becksvart.
Vi gnetade på, grusigt, brant, snirkligt, tills vi efter nån timme kom upp på nån typ av platå en stund. Men sen brant uppåt igen, samtidigt som solen började krypa upp ur havet på andra sidan berget.
Tröstlöst löst grus… som att vandra i leca-kulor. Och så brant att om man stod stilla, gled man nästan neråt, och 3 steg upp gav typ 1 steg nerhasning. Omåttligt opeppande faktiskt!
Maffiga skuggor från berget.
Svensexan med den uppblåsbara frun på väg ner. Snart uppe.
Toppen! Kö att få låna toppskylten bland alla som skulle ta sina studentfoton, idolbilder, och ja… nakenbilder!
Sen, neråt. Dystert i det torra gruset… bara att sätta fart neråt med böjda ben och liksom rinna ner…
Neråt.
Vulkankäglan ligger mitt i kratersjön.
Sa jag att det var grusigt? Det var grusigt.
Grus i dojjan också. På riktigt alltså. Första tömningen.
Fulfint! Storslaget.
Nattlägret på randen.
Hinderbana.
Hitta apan? Hitta skräpet är tyvärr enklare.
Nära hemma!
Aaah, tillbaka!
Ut med gruset igen.
Bananpannkaka med ananas till frukost!
Utsikt från tältet. Dasstält och soptipp. Och apor.
Sista bilden innan rivning av lägret, och dags för dagens vandring, morgonens räknades ju inte! Mera neråt väntar!
Packa är pest
1 till och med 7 oktober är det nationaldagsfirande och höstledigt på många företag, vårt kontor är helt stängt. Precis som kring julen hemma i Sverige klämmer många in nån dag extra före eller efter också. Vi med! Lediga från 30 september till och med 8 oktober, vi åker imorgon måndag kväll kinesisk tid. Eller, hm, hemifrån måndag och iväg väldigt tidig morgon, tisdag, kl 01.35. Då blir det Lombok i Indonesien, vandring med lite slappande på slutet. 4 dagar/3 nätter vandring upp på en vulkan som heter Rinjani, drygt 3700 m. Sen strand och snorkel några dagar, hemma igen tidigt tidigt torsdag morgon, kl 00.35, sova några timmar och sen till jobbet som vanligt är planen.
Men, vad jag innerligt avskyr att packa! På riktigt alltså. Prestationsångest att kombon att vilja packa lätt och snyggt, och samtidigt inte vara utan ”bra att ha”-saker eller kläder, och kanske ha plats över om man köper något? Nu en kombination av att bo i tält och inte riktigt veta natt-temp och om det blir regn, alltså måste man ha varm sovsäck, skönt liggunderlag och regnkläder. Av vilka man troligen, troligen inte kommer att behöva allt, men ändå inte kan chansa utan… Och sen kommer man att ha valt den ena eller andra väskan eller byxan eller skjortan, och vips, så var det någon annan som hade passat bättre när man väl ser vad man behöver på plats… Och numer en massa olika sladdar och laddare, här i Asien gärna adaptrar, och det ena med det tredje… jaja. Men på det stora hela blir det såklart trevligt att resa och se sig om! Och, att få vandra lite. Dock har vi fått skaffa malariatabletter, förhoppningsvis var det sant att det var en sort med relativt milda biverkningar jämfört med vad en del typer har!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lombok
http://en.wikipedia.org/wiki/Mount_Rinjani