Egentligen är vi bara kvar på vandringsdag 2, även om vi ju bara precis avslutat nattskiftet till toppen. Nu neråt igen, benen lite lagom fladdriga efter 1100 m upp och 1100 m ner på 5 timmar och 45 minuters rast/vila/frukost/ompackning… Ner mot vulkankratersjön!
Först en brant och stenig nergång i trekvart, då var det darriga lårmuskler som skulle hålla emot, Men sen blev det väldigt lättvandrat resten!
Bara några veckor innan så var det skogsbränder och området var stängt för vandring ett antal dagar, det händer lite nu och då under torrperioden tydligen. Guiden förklarade att det kunde hända om 2 träd gned mot varandra, men hm, vi misstänker nog mer matlagningseld eller fimpar…
Lite vackert även det brända, på ett sällsamt vis! Och nej, det är inte brandrök, utan molnen som alltid kommer under dagen.Stor näsa kräver stor keps-skärm, men jag får nog skaffa den där selfie-pinnen snart så det blir lite bättre perspektiv på självbilderna…
Typiska bärare som förväntas komma fram före sina turister och fixa mat och läger, hjältar!
Rastplats/soptipp/kök/lunchställe. A är skräp-skeptisk i bakgrunden.
Även om inte omgivningen är ren, så skulle vi bli det. Till varm källa medan lunchen lagas!
Bad-Ankan!Skönt, kanske 30 grader varmt. Rena och fina.
Modellen har tröja från Houdini, shorts Berghaus, skor Haglöfs och chic kontrasterande kasse, IKEA.
Tillbaka lagom till lunchen är klar. A försöker hitta en sopfri del av soptippen.
Men så fort man lyfter blicken är det ju vackert. Kolla fågeln!
Bara en kort bit kvar till nattsoptippen, nej, nattlägret, längs sjökanten.
Humor som ger utslag på Richter-skalan som andra naturkatastrofer, varning!
”Vid foten av vulkanen”… höhö.
Vi får en egen eld att mysa vid.
Morgonens topp den solbelysta i molnkanten. Känns bra!Vulkanen puffar lite litegrann.
Mat igen! Bortskämda. Allt är gott, dessutom!
Vi gör vårt bästa för att få dunjackorna att lukta rök!
Pyromonica trivs med att peta in pinnar i brasan.
Gonatt igen!