Lombok #4
Egentligen är vi bara kvar på vandringsdag 2, även om vi ju bara precis avslutat nattskiftet till toppen. Nu neråt igen, benen lite lagom fladdriga efter 1100 m upp och 1100 m ner på 5 timmar och 45 minuters rast/vila/frukost/ompackning… Ner mot vulkankratersjön!
Först en brant och stenig nergång i trekvart, då var det darriga lårmuskler som skulle hålla emot, Men sen blev det väldigt lättvandrat resten!
Bara några veckor innan så var det skogsbränder och området var stängt för vandring ett antal dagar, det händer lite nu och då under torrperioden tydligen. Guiden förklarade att det kunde hända om 2 träd gned mot varandra, men hm, vi misstänker nog mer matlagningseld eller fimpar…
Lite vackert även det brända, på ett sällsamt vis! Och nej, det är inte brandrök, utan molnen som alltid kommer under dagen.





Stor näsa kräver stor keps-skärm, men jag får nog skaffa den där selfie-pinnen snart så det blir lite bättre perspektiv på självbilderna…
Typiska bärare som förväntas komma fram före sina turister och fixa mat och läger, hjältar!
Rastplats/soptipp/kök/lunchställe. A är skräp-skeptisk i bakgrunden.


Även om inte omgivningen är ren, så skulle vi bli det. Till varm källa medan lunchen lagas!

Bad-Ankan!
Skönt, kanske 30 grader varmt. Rena och fina.
Modellen har tröja från Houdini, shorts Berghaus, skor Haglöfs och chic kontrasterande kasse, IKEA.

Tillbaka lagom till lunchen är klar. A försöker hitta en sopfri del av soptippen.

Men så fort man lyfter blicken är det ju vackert. Kolla fågeln!
Bara en kort bit kvar till nattsoptippen, nej, nattlägret, längs sjökanten.
Humor som ger utslag på Richter-skalan som andra naturkatastrofer, varning!
”Vid foten av vulkanen”… höhö.
Vi får en egen eld att mysa vid.
Morgonens topp den solbelysta i molnkanten. Känns bra!
Vulkanen puffar lite litegrann.
Mat igen! Bortskämda. Allt är gott, dessutom!
Vi gör vårt bästa för att få dunjackorna att lukta rök!
Pyromonica trivs med att peta in pinnar i brasan.

Gonatt igen!

Lombok #3
Till topps!
Väckning/uppstigning kl 02.30, en rostad syltmacka och en kopp te, sen iväg kl 03! Becksvart.

Vi gnetade på, grusigt, brant, snirkligt, tills vi efter nån timme kom upp på nån typ av platå en stund. Men sen brant uppåt igen, samtidigt som solen började krypa upp ur havet på andra sidan berget.



Tröstlöst löst grus… som att vandra i leca-kulor. Och så brant att om man stod stilla, gled man nästan neråt, och 3 steg upp gav typ 1 steg nerhasning. Omåttligt opeppande faktiskt!
Maffiga skuggor från berget.


Svensexan med den uppblåsbara frun på väg ner. Snart uppe.
Toppen! Kö att få låna toppskylten bland alla som skulle ta sina studentfoton, idolbilder, och ja… nakenbilder!



Sen, neråt. Dystert i det torra gruset… bara att sätta fart neråt med böjda ben och liksom rinna ner…




Neråt.
Vulkankäglan ligger mitt i kratersjön.
Sa jag att det var grusigt? Det var grusigt.
Grus i dojjan också. På riktigt alltså. Första tömningen.

Fulfint! Storslaget.
Nattlägret på randen.
Hinderbana.

Hitta apan? Hitta skräpet är tyvärr enklare.

Nära hemma!
Aaah, tillbaka!
Ut med gruset igen.
Bananpannkaka med ananas till frukost!
Utsikt från tältet. Dasstält och soptipp. Och apor.

Sista bilden innan rivning av lägret, och dags för dagens vandring, morgonens räknades ju inte! Mera neråt väntar!

Nepal dag 9
Till Jhinu Danda.
Vandringsdag 7, ner till 1700 m, ca 5 timmar.
Mer ner, huvudsakligen. Men blandat med upp. Yrkestrafik går före nöjesvandrare! Skönt med lite vanlig stig också.

Som sagt… lämna företräde!


Vad honken var det, tro? Ett kylskåp? Tappra starka människa.
Grönt är skönt. Och en sockshop längs leden, skulle vi behövt de blötaste dagarna kanske.



Efter lååång uppförstrappe-sektion, lunch på samma ställe där vi sov tidigare i Chhomrong. Menyn så gott som identisk i hela ABC-området, men priserna varierar med höjden över havet. 100 nepalesiska rupier (NPR) = 6:50 svenska kronor. Så min dhal bhaat för 420 NPR är inte så dyr för oss, trots att detta såklart är turistpriser. Gott gott!
Sväng vänster! Japp!
Framme i Jhinu Danda efter ganska gnetig och brant nerförsvandring, trötta knän gnisslar. Pustar ett tag på teahouset innan vi packar badkläderna, så gott det nu går att göra om medföljande klädsel till just badkläder, och vandrar ytterligare 20 långa minuter ner till floden där det även finns varma källor. Dessa inledda till två bassänger, där vi ligger och skvalpar lääänge med andra trötta medvandrare och mjukar upp trötta muskler. Supernajs. Vi visste inte hur det såg ut, eller funkade, så ingen av oss hade med kamera. Men, två gjutna betongbassänger, och en massa folk i. (Var glada på att ni slipper bild på mig badande i svart ullmameluck och blå funktions-T-shirt.)
http://lmgtfy.com/?q=jhinu+danda+hot+springs
Middag, skrikkineserna delade upp sig i 2 läger, termosen från H var inte med men de klarade sitt bulleruppdrag väl ändå. Några öl till efter dessa. Jag burrade ner mig i sovsäcken med mp3-spelaren och lyssnade på poddradioprat,
http://värvet.se/ . Gonatt igen!

[Ö:n jår tö:ns]
Earn your turns!
Vi slappade idag pga trötta ben och att det verkade vara extremt dålig sikt i morse. Tog en lång promenad för att leta nåt lunchigt och se Hakuba. Hittade turistinformationen och fick tips om en liten restaurang som vi definitivt inte ens skulle ha sett annars, väldigt japansk och väldigt liten. Gott! Sen skrotade vi tillbaka till hotellet, slumrade en stund, men sen! Tydligen hade våra stighudar till skidorna följt med i flyttlasset, även hit i skidfodralet, och precis utanför hotellet ligger en liten backe utan lift, nu med ganska mycket fin snö. Hudar på! Uppåt framåt! Sedan välförtjänta svängar nerför.




Såhär olika kan vädret se ut i olika riktningar i samma dal. Blå himmel,
eller om man vänder på huvudet, ludd över olympiabacken:

