Hård vecka
Jahuja, jobbat en heeel vecka efter nyårsledigheten. Vi fick ju mjuklanda i vardagen med lite göttig mat på fredagskvällen, på Shanghai Brewery med stans godaste öl. Tre små burgare eller ett berg av nachos?

Lördag, slapp morgon och en undersökning tillsammans med FreLi vad det nya bisarra köpcentrat Global Harbor är för ett ställe.
http://www.chapmantaylor.com/en/projects/detail/global-harbor-shanghai/en/
Snille och smak är inte alltid kompatibla, eller närvarande på samma gång. Ska föreställa ett stort fartyg exteriört, och inohus var det tema båt. Och romerska kolonner, typ. Och någon typ av ösnakd utstrålning av lyx och flärd som man själv inte direkt fattar eller uppskattar?
Mastodontproportioner.

Gubbspaning.
Hästens år, givet skylt-tema. Fejk-dala, gyllene med vingar, eller av Lego.


Övervakning på två hjul.
Glasgång på 5:e våningen.

Slutresultat: två små plastaskar för totalt 21 kr. Och en rullbands-sushi-lunch på en japansk restaurang, istället för restaurangen med detta namnet.
Gubbspaning igen, ett schysst hål i marken engagerar ju alltid farbröder, över hela världen.
Lagom sönderspanade, så vi skulle återhämta oss en shopping-öl på Shanghai Brewery igen. Eller snarare, provpaketet med 4 små!
En sådan hård vecka till, och vi är förlorade!
Hrm…
Shanghigh
Vad kunde man använda nyårsledigheten till, då mycket i Kina är stängt? Smita in. Och upp. I världens nästa högsta byggnad.
Observera att det inte är tjejen som har skrivit blogginlägget som är med i filmen…
Rolls
Nu ni. Åker med en annan farbror till jobbet idag, för min vanliga ska till en annan stad. På väg över till honom, upp ur det underjordiska garaget på grannhuset kommer en stor blänkande svart Rolls Royce, klart man blir lite nyfiken på vad det är för någon som sitter i baksätet. En bankdirektör? En hög politiker? En känd sångerska? Björn Ranelid? Nej, en äldre kvinna som ser ut som en ayi som städar och sköter barn, och ett typ 3-årigt barn i en jättestor barnstol! Fantasin sätter fart ordentligt på morgonen, i kombination med den ibland väldigt ovanliga verkligheten!
Lördagsöndag
Kontraster i väder mellan lördagen och söndagen i Tokyo!
Vi börjar med lite lördag, här precis efter vi vimsat runt kring fiskmarknaden. Skeptisk kille anar vad som är på gång? Bilen som är skymd var en megafonbil, det var guvernörsval på söndagen och detta var sista reklamkampanjen. 2 kvinnor satt i ett glasat skåp på flaket och spred budskapet vad man borde rösta på.
Efter friluftsbutik och museum och lite upptining på hotellet, vi måste ju ut och hitta nåt att äta till middag. Snöigt, och blåsigt! Och ingen snöröjning av vägar eller trottoarer.


Inte dåligt att lyckas matcha paraply och brallor, om man inte kör enfärgat förstås!
Fredagens mumsiga restaurang, nu inpackad i vitt:
Hotellet, lördag kväll:

Och söndag morgon!
Vart tog allt det vita vägen? Och varifrån kom den blå himlen? Samma träd som på kvälls-snöbilden tidigare!

Ett och annat paraply gick åt under lördagen. Populärast verkar de i genomskinlig plast vara, kanske så att man ska se sina medmänniskor och inte krocka? Skulle inte förvåna mig, allt verkar ju så vänligt och omtänksamt i vardagen!

En och annan snöröjare ute. Med sopskyfflar, snöskyfflar, eller gummiskrapor, alla medel tillåtna!


Men vi skulle ju tillbaka till SH också, hur vänligt och trevligt det än är i Japan. Från jvgstn i centrum tar tåget ut till flyget mindre än en timme. Men, först ska man ju till jvgstn. Vi kånkade på samma sätt som vi efter torsdagen hade bestämt oss för att inte kånka…
Hm. All information på japanska, både den skriftliga och i högtalarna.
Vi hade köpt biljetter till kl 15.33 tidigare på förmiddagen, nu närmade det sig 15.03-avgången och allt verkade mest vara lätt kaos och förvirring. Folk packade sig som burkade sardiner på tåget, vi stod i valet och kvalet om vi också skulle klämma oss in eller chansa att om 15.03 går, så går 15.33 också? Vi valde att vänta, mest för att vi helt enkelt inte hade fått plats. Sen gick det packade tåget kl 15.20, vårt kom in, och var inte alls lika fullt, det fanns tillåmed sittplatser över! Men, istället för 50 minuter ut till flygplatsen tog det 2 timmar och 10 minuter… började bli lite svettigt med tanke på flygavgången! Tror tåget körde sakta för att inte riskera folk på de icke snöröjda och slaskiga stationer/perronger vi åkte förbi, att de skulle kunna halka och och hamna på spåret när ett tåg blåser förbi i full fart?
Väl framme på fpl. Här kom svettattack nr 1. Så enormt mycket folk? Var är vi? Vart ska vi? Vad gör alla? Ska vi stå stilla eller följa strömmen, och vart går den?
Avgångshallen. En enorm kö, som var typ 200 m lång. Var börjar den? Vart går den? Svettattack nr 2. Vi kommer aldrig att hinna checka in, och komma med. Men vi snokade runt lite tills vi hittade en annan kö, och till slut lite info om vår flight. Som visade sig vara rejält försenad, pga att planet inte kommit från SH till Tokyo ännu.

Obestämd avgångstid.

Jag kan vara rätt kreativ vad gäller att tänka ut lämpliga straff till de som inte har vägt sina väskor innan incheckningen, och måste packa om/ur medan alla andra får vänta…
Men till slut gick det ju bra, för oss! Typ 3 timmar försenade bara, helt OK med tanke på de som stod på väntelista från dagen innan, och fortfarande inte visste när de skulle komma iväg. Hu!
Kort kall
Kort kall natt hemma. Vi landade strax före kl 01, sen tar det ju alltid en stund att vandra genom flygplatsterminalen (varför känns det som man alltid flyger ut, och landar, vid någon av gaterna längst bort i terminalerna?), immigration och bagageband. Även om SH flpl är grymt snabba och effektiva, man får ju svindel när man tänker på passagerarantalet varje dag, vecka, månad, år!
Sen stod MinHua och vinkade oss välkomna, nu med en biffig XC90 i väntan på den lilla rödas öde (S40:n). Kallt även i SH, och hala vägar! Trots att det knappt var någon trafik ute, var det oroväckande många som snurrat och nu stod tvärs vägen eller åt fel håll alldeles innan vi kom körande, framförallt bron över från Pudong verkade snorhal, en hel del bilar med plåtskador efter att ha tjongat i vägräckena. Men inga personskador verkade det som.
Väl hemma i lgh, kallt! Sovrummet var 11,6 grader varmt/kallt. En trögskumsmadrass av Tempur-typ är alldeles stenhård vid den temperaturen! Och men suck, inget vatten i kranarna? Inte vad man önskar kl 02 på morgonen, och man nog ville få gå på toa och ta en morgondusch innan jobbet. Min utomordentliga mandarinkunskap lyckades säga de två glosorna för "vatten" och "finns inte/slut" (inte helt ovanliga ord här!) till portvakten, hans utomordentliga engelska lyckades säga "vänta" och sen ringde han ett samtal, pekade att jag kunde gå hem igen. En kvart senare, vatten, och så hann vi packa upp nästan allt, gött!
Nu måndag, och dags för en hel massa vardag ett bra tag framöver. Bra det med!






