Utkanten av stan
Hm, vår vän den världsambulerande krockberäkningsexperten är i SH och ska hålla kurs en vecka. Ska se om vi kan ses, så jag letade upp hans hotell, kanske skulle han landa idag, kanske imorgon. Men det var verkligen inte på stadens mest fashionabla adress, snarare mitt inne i Kina… Ett hotell som luktar inrökt, allt är solkigt och lite sunkigt, hm… Det kryllade ju inte direkt av andra västerlänningar härikring heller, jag har blivit ordentligt besiktigad under promenaden från tunnelbanan till hotellet. Nu ska jag fråga efter farbrorn i receptionen!



Kina Finans
Tur att svenska Klarna Finans och deras fakturerings- och påminnelseavgiftsmetoder inte har hittat till Kina ännu! Vi var sena med en räkning, 181 kr internetabonnemang som vi hade missat. Vanliga stället bara vägrade ta emot betalningen, och en lång förklaring på kinesiska som vi absolut inte förstod, mer än att de just vägrade ta emot betalningen. Alltid lite penibelt att be kollegerna om hjälp att ringa eller skriva, så hm, frågade runt bara lite, jo, det fanns säkert English speaking service om man ringde. Det gjorde det, fint! Man var tvungen att gå till ett av deras kontor och betala, jag lyckades nästan uppfatta när kundtjänst bokstaverade adressen, men tillräckligt många bokstäver blev rätt för att jag med hjälp av Google skulle hitta en gata som stämde. Helt ok, nära en tunnelbanestn, så jag tog det på vägen hem från jobbet i onsdags när jag ändå skulle åka jobb-buss och tunnelbana hem. Hittade kontoret, smidigt, beredde mig på att 181 kr skulle växa en hel del pga försening… Till 185:30! Puh, det var ju inte så farligt direkt! Nu skärpning för att slippa detta framöver!
Kritiskt läge
Fylleri. En kollega har passat på att fylla 60 år, det fick ju inte bli obemärkt. Utgång med god teppanyaki med tillhörande japanska drycker, sen fick födelsedagsbarnet välja fritt på Shanghais alla begivenheter – och valde puben ”Sunken”, som han själv har döpt kvarterskrogen närmast våra gemensamma bostäder till. Rätt skönt att det blev nära hem när tiden var ute!
Editering: delar av Shanghais historieskrivning kan vara på detta vis.
https://carlssonkarlsson.com/2014/05/23/mittat/
Men, neeeej! Min trofasta vän Canon S100 fick ett spel inatt och har nu fått problem med att objektivet inte dras in, med tillhörande felkod, som inte går att släcka. Har letat igenom internet efter hemmafix av liknande problem, nu återstår bara att skruva isär den. Och om man ska göra det själv eller lämna in den? Grr. Den har verkligen tagit många bilder på 2 år. Måste fixa eller skaffa en ny!
Bilder från igår? Jo, inget fel på minneskortet, men ”det som händer på Sunken, stannar på Sunken”, haha! En av händelserna kan jag dock visa, mycket spännande! Kanske kommer mer bilder senare.


Frysen
Saker man kan hitta i frysen på jobbet. Och beteenden kring gemensamma faciliteter.
Hela frysen är späckad med djupfrysta dumplings av ett och samma fabrikat. Lämnar absolut ingen plats över för någon annan, eller något annat… än 6 st lika djupfrysta och råa fiskar. Inte sååå sannolikt att någon mumsar i sig till lunch?
Yngve Frej-tricket
Nej, städningen av mailboxen höll inte så länge. Attans!
Nästa steg får bli att göra som skomakaren i en av mina favoritböcker, ”Vem älskar Yngve Frej” av Slas. Sätta upp en skylt, eller det kanske måste bli ett autosvar på mailen:
”Mottager ej mer arbete.”
Tomlåda
Har haft lagom på jobbet nu några dagar, har gnetat med några riktiga grejor förstås men också hunnit städa min mailbox. Inga mail, varken i in- eller utboxen, allt besvarat, arkiverat, raderat. Sååå najs! Snacka om rejäl, och iofs, bara lagom eftersökt, förstås…
Sista kvarten på jobbet satt jag bara och oroade mig för att någon skulle sabba min perfekta värld, genom att maila mig… Så jag stängde laptopen 10 minuter innan officiell sluttid och gick ut till bussen, för idag drog A och bilen åt ett annat håll, på med hörlurar, mysmusik och slutet av min bok. Aaah!
Nu blir det intressant att se imorgon vem som blev den första att sabba min perfekta mailbox!
56 skräpbilder
Det säger bara brak så är ett sånt här område jämnat med marken för att lämna plats till något nyare, högre, dyrare.
Shikumen kallas de traditionella bostadshusen i Shanghai, byggda från senare hälften av 1800-talet och framåt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Shikumen
Blandade bilder på rivningsobjekt och boende med rivningskontrakt.
Fult och fint, sorgligt att tappa delar av historien. Saknat underhåll? Vemodigt.
Mysläskigt att smyga runt och fota, bilderna rakt ur kompaktkameran, ingen efterbehandling.
















































Yunnan #5
Sista dagen, vi ska egentligen bara åka från Shangri-La till Lijiang. Men såklart kan man hitta spännande saker att titta på under tiden. T ex de snygga västarna (se tjejen i mitten av bilden) som pensionatet intill har på sin personal. Som här försöker hålla jämna steg med sopbilen, som bara meddelar att den rullar förbi genom att spela en Hemglass-liknande trudelutt, på evig repetition.
Ingen kör, alla upptagna med att kommunicera på annat sätt.
Stones pensionat. Shangri-La Tibetan Family Inn.
Vi var lite kulturtrötta och bad att få skippa Songzanlin-klostret. Lhasa gav oss tillräckligt med tempel för ett tag.
Hellre mer natur! Här bara en runda på landsbygden. Några svarthalsade tranor vars flygning norrut med sitt övriga sällskap verkar ha blivit inställt.

Hopp!
Gräva gräva!
Hus som matchar de tidigare västarna.
Typisk tibetansk husbyggnadsstil.
Stone stannade på en till synes slumpmässig gård, och bara frågade om vi fick kika in hur de bor. Det fick vi. Stora boningshuset har djuren i bottenvåningen, sen bor man ovanpå. För att ha det varmare på vintern flyttar man ibland ut i köket.




Gårdfarihandlare på trehjulig moppe, sålde kryddor och annat.
Vi åker vidare. Det går inte snabbt med en chaufför som aldrig kommer upp över 60 km/h, så vi hinner verkligen titta på landskapen…
Något som definitivt går långsammare än 60 km/h är dock långfärdscyklisterna i uppförsbackarna!
Lunchstopp. Peka, så wokar vi!
Tillbaka i Lijiang. En runda i en annan typ ”Gamla stan”, för att fördriva tiden fram till hemresan. Frukten var snyggaste varorna! Slut, bara flyget hem kvar, och det både gick och landade ju tidigare än tidtabell på söndagskvällen, ett bra slut på en bra resa! Provinsen Yunnan skulle vi gärna se mer av!


Yunnan #4
Denna morgon byttes guidinnan Sandy ut mot Stone, som var den guide vi hade haft kontakt med innan, och som lagt upp programmet. Stone kombinerade chaufför och guide, en entreprenörisk och trevlig kille. Men först varsin bastant frukostfruktpannkaka!
En massa bilder tagna från bilen bara, men ändå. Bilvägen är ett nyavslutat projekt i ”turistifieringen” av området, ganska lik de stigar vi vandrade tidigare längs bergssidan. Vägen är, eh, ungefär så bred den behöver vara, inte så mycket vägren direkt.


Haba Snow Mountain i kulissen. Landskapt lite mer Norrlands inland plötsligt.

Somliga förbereder sig för en dag i bergen. Andra har en vanlig lördag, marknadsdag. Traditionell klädsel för kvinnorna av Naxi-folket, en av Kinas minoriteter.
Ingen blir sur om man stannar och pratar med folk samtidigt som man blockerar hela vägen genom byn. Lite sicksackande så kommer de som vill vidare, medan de andra kan prata färdigt.

Baishuitai och en lite bortglömd sevärdhet, ”White Water Terraces”. En viktig plats för den minoriteten Naxi och kulturen/religionen dongba.
Min engelska som inte är lika bra som Stones, hade läst detta i turbeskrivningen som ”White Water” och ”Terraces”, typ något med ”fors” alltså, inte ”White” och ”Water Terraces”… men ändå! Stone guidar i världens bästa och gubbigaste stil med händerna på ryggen!



Här började jag också fatta att betoningen var ”vit” och ”terrass”… sedimenterad kalksten.


Med rätt väder kan ju detta ställe vara hur fotogeniskt som helst. Vi var nöjda ändå!
Stone gubbar vidare.
Stone and a rock. Med inskriptioner från… något som jag tyvärr har glömt.
Lite bortglömd attraktion bland de andra påkostade områdena, alltså. Tveksamt underhåll av leden upp till terasserna.
Lunchdags. Restaurang utan meny, men med gott om råvaror. Peka och kombinera ihop.

Vi rullar vidare genom landskapet. Som högst går vägen upp i ett pass på ca 3500 meter över havet.

Snygga bron stängd efter jordbävningsskador. Tillfälliga bron inte lika utsmyckad.
Boskap och tibetanska hus.


Målet för dagen.
Det mytomspunna Shangri-La, vackert va?
Precis som i legenden… eller som man kan tänka sig i en stad som ända tills relativt nyligen hette Zhongdian tills man norpade Shangri-La!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Shangri-La
Shangri-La har som Lijiang en Old Town. Ligger vid foten av en kulle med ett tempel.
Men i januari i år drabbades området av en otäck brand, och en stor del av de gamla trähusen försvann i lågorna. Tursamt nog omkom ingen, de flesta husen var bara butikslokaler och restauranger. Diverse grushögar, i väntan på återuppbyggnaden som kommer att vara klar inom ca 3 år.

Ett museum från ”Den långa marschen” som Den Röda Armen och Mao gjorde i kampen mot Guomindang.
http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5nga_marschen
Det är ju alltid segrarna som skriver historien, så visst kunde man även läsa här att Tibet hade demokratiserats av Kina.

Boende på Stones hotell/guesthouse. Tibetansk stil. Strömlöst som hela resten av stan de första timmarna när vi anlände.

En promenad och passa på att leta något till middag.
Avgasrening? Nä.
Liter mer span på det eldhärjade och delvis utrivna Old Town-området.

Turistfälla? Jakburgare.
Rivning och renovering om vartannat.



En jakpyttipanna blev det till slut!




