HK lördag
Flög till Shenzhen, buss till Hong Kong alltså. Hade bokat ett rum med ”city view”, hm, på bilderna på websidan tyckte jag mer att det såg ut som utsikt mot sundet mellan Kowloon och Hong Kong-ön, men… nähäpp!
Spegelbilder!
Fastlandssidan, Kowloon.
Vi hoppar på en färja ut till ön Lamma och går en kort vandring i motsatt riktning jämfört med förra gången. En liten känsla av att det fanns en anledning varför vi valde A till B då, nu på väg mot B till A. Men inte så noga. Färja till/från båda start och slut.
Badstranden varnar för hajar. Kanske kunde den även varna för utsläpp från kraftverket…
Eller varna för jättespindlar. Den här har lyckats dra med sig en liten lian till sitt nät!
Alltså, att få se lite kust och hav, inte dumt!
Bananer och bananblad.
Och ett träd med röda blommor.
Kanske gör spindlarna nytta om de plockar bort några såna här! Jag hann få 10 bett på benen medan A fick typ 1. Orättvist.
En blåsfisk! Urk.
Sen kom vi på varför man inte skulle gå från B till A. Det var lite glesare med färjetrafiken tillbaka ja, från denna ände bara en gång i timmen. Perfekt tajming att få vänta 55 minuter! Men vi räddade oss med en liten förrätt och att kolla på utsikten och bara vara nöjda att vara ute i havsdoft!
Pass på
Vi kom hem till slut, 2 timmars försening, men vi skulle ju ha landat 22.10 enligt tidtabell så det blev lite sent innan vi var hemma.
Men det var mest tur att vi alls kom med, puh! Nära ögat, nyttig läxa! Vi använde en kinesisk bokningstjänst för resan, men även om man har användarkonto så är det absolut nödvändigt att kolla att biljetterna får rätt namn, inte det som bara ligger på kontot. A hade fått sina förnamn i oordning, han har ju 2 mellannamn först. Jag hade fått mitt förnamn 2 ggr i rad. Obra! Särskilt i ett land som inte är supervana vid vårt alfabet. Men några nervösa minuter i vardera incheckningen, säkerhetskontrollen.
Enda trösten är att det inte blev såhär illa som den kinesiske man som fastnade i Sydkorea efter hans 4-årige son hade justerat hans utseende… http://shanghaiist.com/2014/06/02/chinese-man-stuck-in-south-korea-after-son-scribbled-all-over-passport.php
Yunnan #4
Denna morgon byttes guidinnan Sandy ut mot Stone, som var den guide vi hade haft kontakt med innan, och som lagt upp programmet. Stone kombinerade chaufför och guide, en entreprenörisk och trevlig kille. Men först varsin bastant frukostfruktpannkaka!
En massa bilder tagna från bilen bara, men ändå. Bilvägen är ett nyavslutat projekt i ”turistifieringen” av området, ganska lik de stigar vi vandrade tidigare längs bergssidan. Vägen är, eh, ungefär så bred den behöver vara, inte så mycket vägren direkt.
Haba Snow Mountain i kulissen. Landskapt lite mer Norrlands inland plötsligt.
Somliga förbereder sig för en dag i bergen. Andra har en vanlig lördag, marknadsdag. Traditionell klädsel för kvinnorna av Naxi-folket, en av Kinas minoriteter.
Ingen blir sur om man stannar och pratar med folk samtidigt som man blockerar hela vägen genom byn. Lite sicksackande så kommer de som vill vidare, medan de andra kan prata färdigt.
Baishuitai och en lite bortglömd sevärdhet, ”White Water Terraces”. En viktig plats för den minoriteten Naxi och kulturen/religionen dongba.
Min engelska som inte är lika bra som Stones, hade läst detta i turbeskrivningen som ”White Water” och ”Terraces”, typ något med ”fors” alltså, inte ”White” och ”Water Terraces”… men ändå! Stone guidar i världens bästa och gubbigaste stil med händerna på ryggen!
Här började jag också fatta att betoningen var ”vit” och ”terrass”… sedimenterad kalksten.
Med rätt väder kan ju detta ställe vara hur fotogeniskt som helst. Vi var nöjda ändå!
Stone gubbar vidare.
Stone and a rock. Med inskriptioner från… något som jag tyvärr har glömt.
Lite bortglömd attraktion bland de andra påkostade områdena, alltså. Tveksamt underhåll av leden upp till terasserna.
Lunchdags. Restaurang utan meny, men med gott om råvaror. Peka och kombinera ihop.
Vi rullar vidare genom landskapet. Som högst går vägen upp i ett pass på ca 3500 meter över havet.
Snygga bron stängd efter jordbävningsskador. Tillfälliga bron inte lika utsmyckad.
Boskap och tibetanska hus.
Målet för dagen.
Det mytomspunna Shangri-La, vackert va?
Precis som i legenden… eller som man kan tänka sig i en stad som ända tills relativt nyligen hette Zhongdian tills man norpade Shangri-La!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Shangri-La
Shangri-La har som Lijiang en Old Town. Ligger vid foten av en kulle med ett tempel.
Men i januari i år drabbades området av en otäck brand, och en stor del av de gamla trähusen försvann i lågorna. Tursamt nog omkom ingen, de flesta husen var bara butikslokaler och restauranger. Diverse grushögar, i väntan på återuppbyggnaden som kommer att vara klar inom ca 3 år.
Ett museum från ”Den långa marschen” som Den Röda Armen och Mao gjorde i kampen mot Guomindang.
http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5nga_marschen
Det är ju alltid segrarna som skriver historien, så visst kunde man även läsa här att Tibet hade demokratiserats av Kina.
Boende på Stones hotell/guesthouse. Tibetansk stil. Strömlöst som hela resten av stan de första timmarna när vi anlände.
En promenad och passa på att leta något till middag.
Avgasrening? Nä.
Liter mer span på det eldhärjade och delvis utrivna Old Town-området.
Turistfälla? Jakburgare.
Rivning och renovering om vartannat.
En jakpyttipanna blev det till slut!
Yunnan #3
Vandra vidare!
Lättgånget, mer eller mindre bara på en hylla på en och samma höjd.
Rast vila trots bara typ 2,5 timmars vandring. Tina’s Guesthouse. Här ska vi bo över natten. Bara passa på och äta lunch och vänta på att vi ska få rummet kl 12, klockan var typ strax innan 11. Så vi väntade på att bli lunchhungriga, lunchade och sen, kl 12, skulle vi ju få rummet. Nej, det fick vi inte, för de kineser som bodde där hade inte hunnit checka ut… en massa trööökig väntetid helt i onödan, grr!
Nåväl. Vår stora packning hade kört hit med bil, och låg i ett rum med en massa annat bagage. Vi packade om för en liten minitripp, ner till ena stället där tigern enligt legenden om Tiger Leaping Gorge hade hoppat över (såklart kan man kopiera så att finns det mer än ett sånt ställe, beroende på var turisterna finns…). Tur i alla fall att utsikten medan man väntar är fin!
Om man vill kan man lifta med häst, precis som vid de ”28 kurvorna”.
Där är den alltså, ”hoppa över-stenen”!
Vi traskar vidare längs en uthuggen väg upp och ner längs bergssidan. Här är man liksom verkligen inne i ravinen.
Vy ut ur ravinen.
Taggar.
Och tillbaka, nu var rummet ledigt, hjälpligt städat… och vårt. Sen blev det att gå igenom menyn en gång till. Mestadels god riktig kina-mat!
Yunnan #2
Denna utsikt från fönstret på morgonen är ju inte helt fel!
I byn Baisha, precis som överallt kring Lijiang, det byggs så det knakar för turism och folk med mycket pengar. Området håller på att bli helt överexploaterat, på ett sorgligt sätt. Vår guide Sandy, som är en vanlig tjej från väldigt enkla förhållanden ute på landsbygden i området, sa att det börjar märkas problem för en del människor som lever här. Deras gård och jordbruk blir inlösta/uppköpta, de får ganska mycket pengar så till en början är allt verkligen bra. Men sen. Flytta in ”till stan”, till en liten lägenhet, och bo kanske 3 generationer i den, inte ha de vanliga vardagliga sysslorna som man har i ett jordbruk. Många nya typer av problem. Det mesta startade efter den stora jordbävningen 1996, när staden skulle byggas upp, och bli ett världsarv.
http://en.wikipedia.org/wiki/1996_Lijiang_earthquake
Nu dags för vandring, Tiger Leaping Gorge.
Karta får man inte tag på så mycket mer detaljerade än såhär, men å andra sidan behövs det kanske inte heller, det är en led att följa.
Start i Qiaotou. Observera långärmat och långbent, och färgen på skorna!
I början genom en odlingsbygd, terasser med vete, och många valnötsträd.
Torrt.
Bekväm vandring bara, skönt. Lunchstopp på Naxi Family Guest House. En liten avvaskning och en kopp te innan maten satt fint.
Samma detaljeringsgrad på kartan på väggen. Vi fokuserar på dagens etapp, från Qiaotou, via ”28 Bends”, till Tea-Horse Guesthouse.
Under lunchen passade vi även på att skala av oss några lager kläder.
Här kommer del 2 av uppför, även kallat ”28 Bends”. Man får stanna och simulera att man är extremt fotointresserad och njuter av utsikten, för att inte verka otränad och trött…
Som vanligt. Till slut kommer man ju ändå upp. Även om jag sällan är den som är snabbast i den riktningen.
Sen bytte landskapet vegetation. Nu blev det mest nån typ av tallar. Och nerförsbacke!
Framme vid dagens etapp. Rast, vila, mat, dusch, sömn.
Dammiga skor och insikt om en solstekt nacke.
Vila, som sagt!
Yunnan #1
Förstamajledighet, tjuvstart sista april. Vi flög till Lijiang, en stad i Yunnan-provinsen, sydvästra Kina. Mot berg, längre upp Yangtze-floden!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yunnan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lijiang
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yangtze
Vi hämtades inte av den guide vi egentligen hade bokat, utan av en vice guidinna som kallade sig Sandy. En mysig tjej, duktig på engelska fast hon kom från en familj ute på landsbygden som knappt hade haft råd att låta henne gå i skolan, men en inflyttad amerikansk kvinna hade lärt henne språket. Wow!
Start direkt med att åka till Lijiang Old Town. Ja, en nybyggd gammal stad nära den äkta gamla staden, är väl kanske den bästa beskrivningen. Souvenirer, krimskrams, mat. Mysigt.
Dongba är
1) ett prästerskap i minoriteten Naxis kultur,
2) ett skriftspråk, typ hieroglyfer.
http://en.wikipedia.org/wiki/Dongba_symbols
Gott kaffe!
Mat i massor!
Ibland är det svårt att gissa om det är växt- eller djurriket?
Tak.
Vattning eller anticimex?
McDonalds fanns redan för 800 år sedan. Kanske?
Sen åkte vi en snabb runda till Black Dragon Pool. En vacker park med damm.
Vad gräs gör när man inte tror att det gör något?
Sen vidare, ut till samhället Baisha utanför Lijiangs centrum. Bergen i bakgrunden hela tiden, härligt att se.
Byn Baisha är mycket gammal, och är känt för en massa gamla traditionella muralmålningar. Men husen är minst lika fina. Levande landsbygd, som det heter!
Vi väntar på att bli hämtade med bil, i sällskap av en hund med underbett.
Mannen och grisen tar en promenad.
På plats. Typ ett familjehotell, gårdshotell, eller hur man ska beskriva det. Baisha Holiday Resort.
Plötsligt
Plötsligt händer det!
1) Planet lyfter 11 minuter före ordinarie avgångstid (och ja, vi var på det!),
2) planet landar 45 minuter före planerad ankomsttid (så att vi för en gångs skull var på hemmaflygplatsen före Min Hua, som dock var ute i så god tid att han hittade oss bara 2 minuter efter vi fått ut bagaget)!
Gött. Nu uppackade, macka och te i magen, snart måndag efter en bra ledighet. Yunnan! Mersmak! Både av landskapet, människorna och maten!
Labour day-ledigt
Vi tjuvstartar första maj-ledigheten en dag, och åker onsdag morgon till Lijiang för vandring längs Tiger Leaping Gorge.
Här är Lijiang:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lijiang
Smakprov på vandringsområdet:
https://www.google.se/search?q=tiger+leaping+gorge&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=hrJfU5iNJOz3yAPf_YGAAg&sqi=2&ved=0CCwQsAQ&biw=1366&bih=644
Zhangjiajie i bilder #3
Sista dagen. Låga moln och lite lite duggregn tidigare dagar, byttes mot… ösregn! Bläh. Ett och annat paraply, och engångsregnrock, och skoöverdrag.
Mer linbana! Tänk en klar dag utan moln, wow!
Sikten uppåt:
För att göra en toppbeskrivning kort, så åkte vi ner igen ganska per omgående… Väl nere, en del hade ju fattat hur man bäst håller skorna torra!
Typ äsch, vad göra nu då. Lite för tidigt för lunch också. Kanske ett galleri vore OK, en lokal konstnär som målar med sand? Låter ju sådär… men det var super!
Smygfoto:
Junsheng Sandstone painting gallery:
http://www.chinatouronline.com/china-travel/zhangjiajie/zhangjiajie-attractions/Junsheng-Sandstone-Painting-Gallery_493.html
Jahapp, lunch och sen kanske inte så mycket mer. Men vänta, det klarnade! En linbana till gick från centrum och upp i bergen, mot Tianmenshan Cave.
Men först, en kö. Duktigt slingrig, fascinerande att få ihop så många kö-meter per area…
Man får glädjas under tiden man köar åt coola guider, som denna!
Linbana alltså, åtminstone upp till mellanstationen, övre delen var stängd pga åskoväder på morgonen.
Sista biten upp med buss på serpentinväg.
Framme! Tianmen-grottan, eller, ett hål i berget i alla fall. 999 trappsteg för att komma upp till det 131,5 m höga och 55 m breda hålet (fint med detaljerad fakta, va!):
Hej och hå, uppåt!
Fördomsfullt kan man säga att kineserna i allmänhet inte gillar aktiviteter som är jobbiga, typ att gå om det finns en buss, om än så sträckan bara är 500 meter. Och avsaknaden av förmågan att bedöma konsekvenser är ju både bra och dålig, det får man ju säga… Trappan kryllade av barn, gamla, starka, svaga, och en del som inte ens tyckte att skovalet var en stopper! Imponerande.
Neråt är ju alltid värre, särskilt som trappan var brant och stegen inte särskilt djupa för strl 40 i skor, kombinerat med regnvått.
På vägen ner i linbanan ringde resebyrån och meddelade att vårt plan hem till SHA kl 19 skulle bli ”minst 3, upp mot 4 timmar försenat”. Goddag. Men vi åkte ut till flpl, stod i en lång incheckningskö, softade i varsin massagefåtölj, sen bussades vi till ett småsunkigt hotell som vi kunde vila på i 3 timmar. Bra arrangerat, för det fanns inte många sittplatser på flpl. Kö vid incheckningen, som i Gbg, bredare än lång!
Till sist bara en stilstudie från ett av de få fiken i avgångshallen. Förklarar bra varför jag INTE tror att jag skulle kunna driva ett fik i Kina… med lönsamhet, och humöret i behåll.
Summerat, bra resmål, dåligt väder.
Och den mysläskiga glasgången högt uppe på en av topparna som KriGro hittade en gång för länge sen, är ogjord pga dåligt väder. En anledning till ett besök till, kanske!
http://www.absolutechinatours.com/news/skywalk-4253.html
Zhangjiajie i bilder #2
Ny dag, samma låga moln, inget regn men mycket hög luftfuktighet.
Zhangjiajie National Forest Park. Entrén till parken, inklusive poserande!
Biljetterna är tredagars, så såklart måste man ha fingeravtrycksläsare så att det inte går att dela på en flerdagsbiljett på flera personer.
Nej men, vad oväntat, en kö! Fast denna gick snabbt. En massa rosa bussar går i skytteltrafik och matar folk mellan olika delar i parken. Park och park förresten, tänk ”naturreservat”.
Första stoppet. ”Tourism Etiquette Rules for Chinese Citizens”, i alla andra länder hade det räknats som diskriminering eller hets mot folkgrupp, men man känner sina egna så inhemskt är det OK… (Dessa instruktioner hade nog behövts på pyramiderna i Egypten också? http://www.sydsvenskan.se/varlden/massprotester-efter-klotter/)
Lite kö. En skumpig monorail-bana. Poserande, både utanför och på det skumpiga lilla tåget! Och vid slutstationen.
Tillbaka till bussandet.
Om man inte först stannar för lite snacks. Fågel på pinne, typ.
Nej tack, jag är fortfarande mätt från frukosten. Kollar hellre på bergen.
Nästa stopp, planen är utomhushissen i Bailong. Men först en hyfsat kort kö fram till en trappa. Skönt att få stå ute, och under tak, det duggar lite. Jag lånar en bild från nätet på själva attraktionen (http://www.topchinatravel.com/pic/city/zhangjiajie/attractions/bailong-elevator-2.jpg .)
Frid och fröjd och tilltugg, efter ca 30 minuter är vi framme vid trappan.
Äsch, trappan var i själva verket en kö på 30 minuter till, fast i uppförsbacke. Men ute, och under tak. Helt OK. Upp på en avsats, fri himmel med lite dålig sikt, men frisk luft. Gött. Var är den där hissen nurå?
Va? En kö till?
En kö som är en flera hundra meter lång tunnel, med fuktig sunkig luft, ett enormt oljud, och massor av folk. I 60 minuter.
Efter totalt 2 timmar kö, framme vid… hissen! 330 m hög utomhusdubbeldäckarhiss. En perfekt anordning för att klämma in 25 personer per däck, och åka rakt in i ett mjölkvitt moln! Suck. Inga vyer. Men framme/uppe, en ny… kö, denna gång till en buss. Till nästa utsiktspunkt.
Till stället där man låser fast sitt hänglås och slänger nyckeln, för kärleken, för släkten, för framgång i livet.
Bara ett urval, så många lås att ni kan inte ens ana… Jag gissar att om jag skulle ha en lönsam kiosk, så kunde att hyra denna hänglåsförsäljning vara ett bra alternativ.
”First Bridge in the World”, en naturlig bro som nog hade gjort sig i molnfritt! Världens högst belägna naturliga bro, säger de.
Nästa sevärdhet, haha, humor med en sån skylt i detta väder och siktförhållande…
Linbana ner genom molnen.
Väl nere en tavla med vad vi har sett, bakom molnen.
Men man kan ändå vara glad över de toppar man ser! Stackars Sandy känner sig lite ansvarig för vädret, så hon klämmer in en bonus-park-del längs en bäckfåra. Skönt att få sträcka ut benen i en rask promenad, och i denna fuktmättade luft, som känns så fantastiskt skön!
Helt allvarligt, känslan här var extremt lik att gå längs Säveån vid Stenkullen, en vårdag mitt i vitsippeblomningen! Frodigheten, grönskan, luften, dofterna…
Alla vill kanske inte sträcka ut stegen, då finns det alternativ såklart.
Posering strax innan vändpunkten för att hinna tillbaka innan mörkret kommer och sista bussarna går.
Avslutning av dagen med fotmassage och middag, båda med ungefär samma temperaturer…
carlssonkarlsson 