AUS NZ #8
Vi kom fram til Quintin Lodge långt före alla andra som vandrade långsammare/maximerade sin vandring per krona. Då finns det möjlighet till en avstickare till Sutherland Falls, världens femte högsta vattenfall:
http://www.worldwaterfalldatabase.com/waterfall/Sutherland-Falls-27/
Smygtitt genom skogen!
Den äldsta personen i gruppen var nog 70-75, bor på Nya Zeeland, men hade när han vandrade här för 20 år sedan inte lyckats se detta fall. Han förklarade denna vandring som att det var möjligen hans svanesång, han hade ett ont knä så det skulle kanske inte bli så många fler chanser att vandra här igen. Håller med, det är vackert!
Middagsdags, en god köttbit, potatis och sallad, Mmm!
Guidespex!
Guideallvar, genomgång av säkerhet på stationen och morgondagens schema.
Vandrarspex!
AUS NZ #7
Pompolona Lodge till Quintin Lodge, 15 km. Tidig start. Låga moln och grått.
Men det ser ju lovande ut bakom molnen!
En av alla kea-fåglar som terroriserar raststugan Mintaro Hut.
Jomen, nu ljusnar det, och molnen torkas bort!
Guidebröderna Andrew och Jordan på toppröset, MacKinnon’s Memorial.
Dingelbild igen.
Dubbeldingel.
Mot lunchrast-stugan Pass Hut.
Även här är det de smarta kea-fåglarna som bestämmer!
Vi vandrar vidare. En märklig grön blobb?
Från passet blir det neråt resten av dagen.
Quintin Lodge! Dagens ordinarie etapp slut.
Storstad
Åååh vilken osis. Vännen EmBj på tjänsteresa till SH, men med lite kort varsel och för många aktiviteter inplanerade i tjänsten redan på kvällarna. Attans. Jaja.
Lunchdate kan man ju inte få till, i dagtidstrafik tar det minst 1,5 timme från jobbet in till centrum.
Men, så fick hon en kvällslucka i planeringen trots allt, men… då var det jag som var svår, hade redan hunnit på väg till stora mataffären i bilen för att förbättra ett hopplöst tomt kylskåp och skafferi efter långledigheten och förra veckans egna tjänsteresa, och A var hemma sjuk så jag kunde inte snabbt lämna över handlandet till honom.
Stan är så stor att det är tar en stund mellan olika ändar, det blir liksom bara en sak per kväll jag hinner med.
Fast idag var det definitivt fel val av mig.
Snyfffft!
AUS NZ #6
Glade House till Pompolona Lodge, 16 km.
Före frukost, lunchmackeförberedelser! Sen iväg allteftersom man blir färdig, ingen stress eller absoluta klockslag på minuten, ingen väntan på andra, skönt! Tre guider, en längst fram, en bak, och en som en ”social fjäril som fladdrar fram och tillbaka i mitten av gruppen”, som de beskrev det!
Uppenbarligen gick vi inte ens 1,6 km från båtbryggan till Glade House dagen innan, för här kommer första mile-stolpen!
En kort avstickare från leden ut till Wetlands, ganska lik en svensk fjällmyr.
Fågelskådare får skådarfågel på skon? Nyfiken och modig liten pippi. Toutouwai på maori, eller South Island Bush Robin på engelska.
Mer pippi!
Mycket vatten bundet i växtligheten, kolla så mättad den här mossan är!
Mannen som kunde tala med fåglar.
Bara att vandra på i eget tempo, lyssna på fågelkvitter, njuta av lagom temperatur och frisk luft. 
Tills det börjar kurra i magen. Lunchstopp vid Clinton Hut. Varje morgon kunde man förutom lunchmackorna förse sig med en frukt, en chokladbit, och den nyzeeländska motsvarigheten till jägarsnus. En bladning av nötter och från, kokos, banan, ananas, russin. Snaskigt!
Ny typ av natur, och vädret har bestämt sig för att inte regna!
Ännu en frivillig avstickare, Hidden Lake.
Hitta Nemo? Hitta den lilla oranga gubben i bilden!
Tillbaka på leden. 
Varning för lite större fåglar, en typ av papegoja som heter kea, och som är finurlig och kaxig, går loss på oövervakade ryggsäckar, kängor, och allt vad den kommer åt! Har inga problem att öppna ett blixtlås om nåt mumsigt finns innanför!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kea
Ett jordskred på 1980-talet skapade Dead Lake och ett typ Döda Fallet.
Framme vid Pompolona Hut, mottagning av personal som bjuder på något svalt att dricka och frukt.
En dusch och lite vila, sen träffas i samlingsrummet. Mumsa mingelmat igen…
God mat igen! Det finns tre varmrätter att välja mellan varje dag, för oss vandrare blir det olika, men varje station lagar alltid samma mat eftersom vandrarna ju bara kommer förbi en gång. En av alla de saker som gjort att hela vandringsleden och vandringen är en extremt smidig och välplanerad väloljad organisation, men utan att bli opersonlig eller tråkig!
”It takes two to tango”, inte exakt vad man trodde skulle vara kvällsaktiviteten! Peter från UK är numer mitt livs första tangokavaljer, jag var nog inte hans hans mest lättlärda nybörjare dock… men han förklarade tango att det är som en konversation, varje steg leder till ett nytt, inte så mycket regler. Dock var uppenbarligen inte mina fötter och ben så pratglada, haha! 
Sen blev jag och A lite blyga för att dansa mer och låtsades att vi var heeemskt intresserade av floran, här är iofs ett ”pepper tree” vars blad vi smakade på igår!
AUS NZ #5
Queenstown till Glade House, 1,6 km vandring efter transport till början av leden Milford Track.
Morgonsamling, namnskylt på!
Lasta bussen. Nåns ryggsäckar måste ju vara längst ner… jaja, vi har inga chipspåsar med oss!
Vy från bussen, en massa kompisar som hjälper mig att få fina klädplagg!
Lunch och sen framme vid sjön Te Anau. En timmes båtfärd ungefär. En del regn och stänk ute på däck, inte helt fotovänligt!
Ilandstigning och skotvätt. Naturen är känslig, landet vill inte få fler katastrofer med växter eller djur som inte hör hemma här.
Här böjar det! Fast idag är det bara några km promenad till första stugan.
Fällor och gift för att försöka kontrollera mängden oönskade djur. Britterna började med att importera kaniner, men utan naturliga fiender så blev det, hm, väldigt många kaniner. Då importerade man de brittiska kaninernas naturliga fiende i sin hemmiljö, men… detta lilla rovdjur lyckas ju såklart äta upp en massa andra lokala djur som inte var vana vid den sortens fiende. Olika lokala fåglar och annat utrotade. Etc., mm, osv, … många mindre lyckade försök att ändra naturen, och nu nästan lite panik att behålla de lokala djuren.
Glade House, första stationen. Vi kommer sen att vandra mellan en sån station varje dag, man kan varken vandra längre eller kortare, detta är hur leden fungerar. Vi har ett lyxvandrarpaket får man säga, bor i eget rum med säng, eget badrum med dusch, all mat ingår… mycket bekväm vandring! Man kan även vandra utan dessa bekvämligheter på denna led, men då är det sovsalar och egen matlagning. Bara ett visst antal vandrare per dag släpps ut på leden, baserat på antalet bäddar som finns tillgängliga. Det är inte fritt att vandra, utan man måste alltså ha bokat plats/tillstånd.
Samling! Guide Andrew (till vänster i i röd T-shirt) samlar sin flock för gruppfoto och uppdelning i smågrupper för att ta en kortare promenad i naturen närmast stationen. Småregnigt.
Guide Jordan, som är bror till guide Andrew, visar natur. Lummigt och grönt!
Tillbaka på stationen, lite mingelmat. Varje dag innan middagen var det så, mmm! En äppelcider också.
Information om upplägget, planer och tider. Sen fick vi alla upp och presentera oss kort för varandra. 
Sol och regn om vartannat ute!
Middagsdags! Trerätters varje dag, ujuj, till och med lite godare än frystorkade Real Turmat som vi fått av pappa K! 🙂
Mätta och nöjda tar vi en liten kvällspromenad och försöker att låta bli att mata sandflugorna för mycket. De är ungefär som svensk knott. Urk!
Hängbroar över klart vatten kommer det att bli fler av. Ål i floden! Clinton River.
Natti natti!
AUS NZ #4
En dag som mest är resdag, förutom restiden så är det +2 timmars tidsskillnad som äter upp dagen också, från Sydney till Queenstown. Det ser lovande ut redan när man kliver av planet!
Får man med alla sina väskor är det inte mycket att gnälla över att bussen in till stan som ska gå var 15:e minut inte går var 15:e minut.
Budgetboende, men eget rum i alla fall, trots att det är ett vandrarhem.
Det var det, den första kvällen! Nästa dag, vandringsinformation kl 17, fram tills dess fria aktiviteter. Efter +3 timmar tidsskillnad till Sydney och +2 till till Queenstown, blev det tydligen en sovmorgon, och sen varsin kaffe och surdegsmacka på McDonalds. Queenstown är ungefär som en skidort i Alperna på sommaren, samma typer av människor, och massor av friluftsaktiviteter man kan roa sig med.
Hitta på något lagom långt i tid innan mötet? Förutom att bara njuta av bra temperatur och frisk luft, linbanan upp på berget mitt i stan.
Och en liten promenad.
Samling. 33 vandrare av olika sorter, lån av utrustning för somliga, information om upplägget.
Sen traskar vi till ett vandrarhem i andra änden av centrum, där man kan på egen risk förvara sitt bagage, när vi kommer tillbaka efter vandringen ska vi inte bo på samma ställe som vi gör nu innan, och dessutom var alla förvaringsboxar på nuvarande boende alldeles för små för väskan i storleksklass ”rullande garderob”… Ser kassaskåpssäkert ut, va?
Fina vyer mitt i stan. Sjön heter Lake Wakatipu.
Mums! Sallad med lammfile, chevré och couscous!
Och slutligen, vad Anders tyckte var en fin godnattsaga, i skyltfönstret på en friluftsbutik.
AUS NZ #3
Med allt bagage på samma ställe som oss, och fint väder i prognosen, så hoppade vi på en guidad tur till Blue Mountains. http://en.wikipedia.org/wiki/Blue_Mountains_%28New_South_Wales%29
Hotellobbyn hade en massa reklamblad för olika aktiviteter och olika arrangörer, vi tog en snikversion (den billigaste…) av dagstur. Upphämtning kl 0715 längre ner på vår hotellgata var instruktionen, men var i tid. OK, haha, inte så att bussen direkt var i tid, den kom 0730 när vi nästan höll på att ge upp och tro att vi blivit lurade. Men nej, Rodney, ”call me Rod”, kombinerad busschaffis och guide och livskonstnär hade bara en lite coolare attityd till planering än oss, no problems mate!
Efter ett stopp för te och toa, Wentworth Falls och en promenad på en timme ungefär.
Maffigt!
Ett mystiskt hål, undrar vem som bor där?
Rod håller hov för oss turister.
Ibland kanske en sån där selfie-pinne inte vore så dumt…
Tiddelipom!
Kanten är nära!
En promenad igen, via ett annat vattenfall. Govett’s Leap.
Lunchstopp! Mystisk taggig boll.
Kastanj!
Bygg din egen lunchbaguett, Aussie style. Smidigt och gott!
Buss-sällskapet rullar vidare. Nu till formationen ”Three Sisters”.
Grus i dojan.
Lincoln’s Rock. Sandstensklippa med utsikt och potential för luftfärder.
En skrotbil hade provat en just en sån luftfärd, i sällskap med några cyklar.
Någon som har huggit i sten vad gäller kärleken?
Eller karvat i sandsten, i alla fall. Lite mer hoppfullt!
Skön avsats med utsikt.
Perfekt för ben-dingel.
Sett från ben-dinglarens vy:
Märkliga formationer bland allt det släta.
Vi avslutar med lite svenskt stål som letat sig till Sydney, känns bra!
Ullrika
Om jag skulle byta namn skulle jag byta till Ullrika, med två L, haha!
Att åka till Nya Zeeland var lite farligt för en ull-älskare… jag har nog gjort av med några årsproduktioner ull från ett merinofår totalt! Jag har ju (host host) rätt många ullplagg sen innan, från närmast det egna skinnet och sen lager efter lager utåt, nu har jag kommit till det yttersta lagret med mina nya inköp. En ullfodrad väst och en ullfodrad skaljacka, och 2 st fintröjor att både mysa i och ha på jobbet, inte lika ”frilufsiga” som alla andra jag har. Märket Icebreaker, fulla sortimentet att välja från, fler färger än vad som brukar finnas i Sverige också! Mums!
Det tog en bra stund av velande i butikerna i Queenstown att välja rätt storlek, M eller L (A gav till slut upp och gick och satte sig i solskenet i en park utanför, haha), jag vill gärna gå på den större, men när man kollar storlekstabeller och hur de har tänkt sig att plaggen ska sitta, så fick jag till slut inse att jag på Nya Zeeland är en M! (I Kina räcker ju knappt en XL till…)
Fredag
Har just jobbat en vecka som känns som en månad.
Toalettkö
Varning igen, mer göteborgshumor!
Bajamajor på rad utanför det pågående bygget av nya järnvägsstationen, Chongqing Norra.
carlssonkarlsson 