Ja, jo, efter den rullande afterworken igår (jag har varit fyllechaffis när det begav sig, så jag lovar att detta är på en sansad nivå för chaufför Min Hua), när vi skulle skiljas efter gin å tonic så blev det plötsligt spontanglögg, whiskey, wasabinötter och chips hemma hos oss. A på äventyr med jobbet, så jag passade alltså att dra hem inte mindre än tre farbröder. DiGa, FreLi och GjeHe. Sen skulle jag stanna hemma och packa inför avresa till Hangzhou på lördag morgon. Men, A åt ju på sin aktivitet, inte hemma än… så jag hängde med farbröderna ut och åt, på vårat stammishak i kvarteret intill. Ett glas rött också. Sen började det bli dags att gå hem vid 10-tiden och packa lite lätt packad, medan farbröderna fortsatte ut i natten på andra äventyr.

Lördag morgon kl 8. Min Hua kom och hämtade för att köra oss till tågstationen där vi skulle möta upp med 2 pers från PR-avdelningen och så skulle de och A preppa inför föredraget. Kl 9 går tåget. Men, regnig dag i SH, svårt att få tag på en taxi tydligen, nähä, surprise surprise. Det vet alla som bor här… Så den ena donnan meddelade att hon skulle bli 10 minuter sen, komma kl 8:40. A hade en biljett som behövde bytas pga fel datum, för som kompensation för sitt lördagsarbete skulle han plötsligt få en hotellnatt och ta med sin fru. Som dock verkligen måste betala sin tågbiljett själv, javisst, det var ju ändå 78 kr/resväg det gällde. Rätt ska vara rätt. Min Hua hjälpte oss att byta datum på biljetten och åkte hem. Nytt meddelande att donna 1 nu skulle ta tunnelbanan. Javisst, 30 minuter kvar till kl 9. 20 minuter. Då kom donna 2 och bad att få våra biljetter för att boka om kl 9 till 9:30, så att D1 skulle hinna. För hon hade ju åkt fel i tunnelbanan, suck. Biljettbyte. D1 fortfarande sen. Biljettbyte igen, till kl 9:56. Kl 9:40 var D1 tydligen på stationen, men då hade hon bytt biljett till kl 10:06 och ville att även vi tre andra skulle göra det. Men det gick tydligen inte, för vi redan hade bytt för många gånger. Ok, åka på olika tåg, tyvärr A och D1 på olika, de som skulle förbereda föredraget. Biljetter är personliga. D1 ska tolka A från engelska till kinesiska, så det kunde nog varit bra att hunnit gå igenom lite innan. Men men…

Frammme i HZ, ca 10-15 minuters väntan innan D1 hittade oss. Halvbrådis att hugga en taxi, men till slut. Världens läskigaste konservburk, såklart utan säkerhetsbälten i baksätet, hm, få se nu, vad skulle dagens föredrag handla om? Ja-haaaa, barnskydd och bältesanvändning, framförallt i baksätet…

En halvtimme bort till återförsäljaren. A kände sig inte helt bekväm med M i publiken, så M lovade att roa sig själv fram till kvällen, när D1 och D2 har planerat att vi ska ut och äta innan de åker tillbaka till SH kl 20. Vilket gör att de måste lämna restaurangen kl 19 säger de, för att hinna till tåget. Innan dess, föredrag mellan 14-16, en timme eftersnack, sen ska de komma hit till mig på hotellet och betala räkningen och hämta mig. ( Som såklart ändå blev tvungen att lägga en deposition vid check in, för så ordnat var det såklart inte att det var grönt med hotellet att jag kunde få checka in och betalningen kommer sen.) Från återförsäljaren till hotellet tog bilresan 1 timme 15 minuter. Det har nog inte D1 och 2 med i planerna?

Lycka till med logistiken, säger jag bara… under tiden dricker jag ett fenomenalt gott jasminte och surfar i foajén, för hotellrummet var ju ungefär lika flott som man tänker sig ett rum på ett hotell i Tallin 1987.

Mer äventyr ikväll? Vem vet!

1. Det kommer att bli elefanter i baksätet på vägen hem ikväll. Jag är värd för veckans rullande afterwork. Vi får se om det kommer någon liverapportering därifrån…
2. Ni minns kampanjen för säkerhetsbälte även i baksätet? Annars, googla!

Jag och syrran fick minsann aldrig åka bil liggandes på hatthyllan, ståendes mellan framstolarna, i skuffen på någon VW Bubbla, eller bak i en kombi. Däremot hade ju inte alla bilar bälte i baksätet. Men den tidens barnstol hade ju mamma och pappa skaffat. Ni som vet hur gammal jag är, vet ungefär hur länge sen det här var. Just det, för cirka 35-40 år sen, såg det ut så att åka bil som barn i Sverige. Så, eller faktiskt ännu mindre rustade, är barn i bil i Kina idag. Inte ens de vuxna i framsätet är så intresserade av bälte. Barn kan man ha i knät.

Imorgon är A bjuden (att helt gratis på sin lediga lördag) åka till staden Hangzhou en timmes tåg bort, och hålla ett föredrag om barn i bil för säljarna av vårt svenska bilmärke. Ska bli intressant att höra responsen! Det räcker ju nästan att se en krockfilm med obältade barndockor i slowmotion för att ändra uppfattning om bälte behövs eller inte!

Jag hänger med, men vet ännu inte om jag får tillåtelse av föreläsaren att lyssna… Det får han såklart bestämma vad han känner sig bekväm med!
Sen tar vi en övernattning och kollar lite på Hangzhou på söndagen. Hemma igen sent på söndag kväll.

Igår var jag på ett bra föredrag på jobbet. För långnäsor, Interkulturell träning. Jag deltog bara som medföljande, första halvan av dagen, men jag kan tänka mig att eftermiddagen var minst lika intressant, leda och arbeta i Kina som västerlänning.

Men OK. Klart jag tyckte att föredraget var bra, jag hade ju i princip bloggat samma innehåll av iakttagelser och funderingar samma morgon… Konstigt sammanträffande, för jag kom inte ihåg att jag skulle på den här utbildningen förrän jag såg kallelsen på jobbet.

Men, förutom att tänka på att inte värdera ett helt land på grund av en händelse eller en individ, så finns det ju såklart en del saker som är av typen "nationalkaraktär". Problemet är ju bara att det finns flera stora skillnader i landet, fattig-rik, nord-syd, öst-väst, stad-landsbygd, stor stad-mindre stad, och kanske mest intressant, ålder.

De som är 50-60 idag, är till stor del en förlorad generation pga begränsningarna i utbildning och planerna för idealsamhället under kulturrevolutionen. 40-50 är de första som fick chansen efter kulturrevolutionen, nu hårt arbetande, lojala, en del med erfarenheter från andra länder. 30-40 är även de bättre utbildade, lojala, strävsamma. Många av de vi arbetar med är i yngre delen av denna kategori, de kinesiska cheferna är kring 50, +/- några år. Sen den nya generationen, nu 20-30 år, betoning mot 20-hållet. De kallas "de unga härskarna", i stort sett alltid enda syskonet pga enbarnspolitiken, vana att alltid stå i centrum och få uppmärksamhet. Har aldrig behövt samarbeta eller dela med t ex ett syskon. (Kanske skönt att slippa Idominsalva på tandborsten iofs, eller vad säger du, syrran?) På jobbet har vi några som är 23-24, men många kring 26-28. Dessa har bara sett "de framgångsrika sidorna" av Kina, den tillväxtmaskin vi ser idag.

Intressant. Definitivt en pusselbit till förståelsen.

Sen var jag lite präktig och delade min ögonöppnare med att jag läst att svenskar nord-syd bara pratade engelska med varandra. Då tror jag även att en del andra förstod hur lätt det är att något förfluget för nån, blir fakta för nån annan. Eller hur hemhjälparna kan tycka att de blir behandlade, från sin synvinkel. Väldigt intressant, för en gammal elak "dömare" som jag, att lära sig zooma ut!

PS. Det finns alltså saker som ÄR av typen "nationalkaraktär", absolut generella skillnader mellan Europa/Sverige och Kina, som kan göra det klurigt att arbeta ihop och förstå varandra. En del är bättre i vår värld, en del är bättre i Kina. Mer om det vid annat tillfälle, kanske!

Verkar det mest som trams och gnäll på den här bloggen? Hm. Gnälldelen är isåfall inte avsiktlig, det bara är så annorlunda att vara på besök i det här landet, den här kulturen. För det är just så det känns, inte så mycket man kan bidra med, eller påverka, förutom till viss del på jobbet förstås. Besökare.

Sen är det svårt, och dumt, att generalisera hur något är i Kina. Komplext, annorlunda, kontrastrikt och ibland motsägelsefullt, jämfört med den lilla svenska vardag som man har lärt sig hantera efter 40 år. Självklart är det inte enkelt för en kines, eller spanjor, eller brasilianare att komma till Sverige heller. Vardagen består ju för många av oss oavsett nationalitet av att ta sig jobb, skola, dagis, äta och handla mat, betala hyra och räkningar, umgås och hålla kontakt med släkt och vänner, delta i samhället i form av lagar, regler, traditioner, helger och högtider. Typ. Var hade vi som nya börjat leta Posten i Sverige? Hur skaffar man ett ID-kort? Mobilabonnemang? Vad tycker jag är gott i mataffären, var hittar jag det jag är van vid? Varför firar man Lucia? Påsk? Är vi religiösa eller inte? Hur kan alla vara lediga så länge både på jul/nyår och sommaren? Varför går de flesta barn i förskolan? Varför bor vi så långt från vår släkt? Varför skiljer sig så många? Varför är inte alla som har barn tillsammans gifta med varandra? Är det staten som bestämmer över er TV och press? Vad är skillnaden i trovärdighet mellan public service och reklamfinansierad TV?

Sånt undrar kineserna om oss. När man svarar, vad är svaret? Baserat på mig, de flesta jag känner som oftast är ganska lika mig, Sverige i allmänhet, Europa i allmänhet, eller? Lätt att man bedömer och bedöms på enstaka saker, som sen får gälla för ett helt land. Sant för mig, men för dig? Jag läste en engelskspråkig krönika av en kines som skrev att folk i norra och södra Sverige pratar så olika dialekter att de måste prata med varandra på engelska. Är det så? Alltid, eller ett enstaka fall där det var så? Vem svarade "för Sverige" i denna frågan? En språkvetare bakom ett skrivbord på ett universitet? En halvfull 23-åring på krogen?

Detta är en annorlunda och ibland tålamodsprövande vardag, men jag vill inte döma allt negativt. Trots allt är det ju en del av äventyret, som gäst här, att t ex klura ut hur ett postkontor funkar när man inte kan språket! Däremot, mycket är annorlunda.

Annorlunda!

Uuuh, det var länge sen jag körde tung träning på benen. Begränsat med maskiner på gymmet, så jag fick köra med "tyngdlyftarvikter på stång" i en sån där manick med styrning på sidorna. Inte så många olika vikter att välja mellan, så det lättaste blev rätt tungt. Nästan kramp i låren när jag lufsade hem… pffft.

Vattnet i kranen i Shanghai är inte dricksvatten även om det ser rent och fint ut. Lurigt. Det är halten av tungmetaller som är det lömska tydligen. Så allt utöver duscha, vattna blommorna, diska och gå på toa gör man med finvatten som man köper på dunk till köket. Borsta tänderna, koka och spola spaghettin, havregrynsgröten, te och kaffe, iskuber, skölja frukt och grönt, etc. Tror inte att det är superfarligt med en slurk nån gång då och då, men man ska nog undvika att få i sig för mycket, för ofta. Ovant jämfört med Sverige, man tar verkligen rent vatten för givet.

Nu har vi klarat av att vara instängda en timme till på en squashbana utan att slå varandra. Tillräckligt jämna för att det ska vara kul och kännas som lite träning samtidigt. Nu är klockan 10. Lite frukost, sen kanske något museum eller nåt.

Ikväll ska jag träffa en indiskt tjej uppvuxen i Storbritannien som började jobba på mitt svenska företag i Nederländerna innan hon flyttade till Tyskland och nu leder projekt i Kina där bl a en av mina svenska kolleger gift med en italienska jobbar. Kanske ska vi äta nåt japanskt. Å så Bellman…

(Bellmanhistoria typ 2…
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bellmanhistoria )

Låååång promenad på 6 timmar, inklusive stopp för en jättefin lunch med en svartpeppargrillad tonfisk med vita bönor-mos och ratatouille och en ingefärs-creme brulée för 68 kronor. God mat och mycket dagsljus! Behövligt. Sov tills jag vaknade kl 08:50 imorse, länge sen jag sov så länge. Har blivit inställd på 06:15 som på vardagarna, men långa kvällar och lite sömn denna veckan behövde tas igen lite. Vad sägs om följande nattaktiviteter?

I måndags morse när jag skulle läsa privat-emailen till frukost, och startade surfplattan, såg jag ju vad jag hade googlat i sömnen… Projektnamnet på jobbet. Men Google trodde att det var antingen en modell av ett exklusivt italienskt armbandsur, en bläckpatron till en Minoltaskrivare, eller ett kullager från en icke-svensk stor lagertillverkare. Det var väl tur!

I fredags när jag kom till jobbet och kollade mailen, hade jag ett skickat från mig själv via min mobil, kl 04:24 på morgonen. Kan säga att innehållet inte var riktigt lika briljant och revolutionerande som jag tyckte när jag skrev och skickade det… till 90% i sömnen.

Har jobbat. Har afterworkat med 3 gubbs i bilen hem. Fastnat i långa bilköer, så ölen tog slut för dem och vi fick stanna och köpa fler. Hittade lilla A igen efter hans resa. Han har bl a ätit silkesmask nu. En bit mat. Och Taxi Driver hemma i soffan, jag klarade en hel film utan att somna igen. Men nu gör jag snart det. Hörs imorgon!

Ibland får man lära sig att bita sig i tungan. Antingen så är svaret nej, nej, och nej, tills det blir ja den fjärde gången. På samma fråga. Eller så ska man vara sååå tacksam för nåt som bara låter enkelt och självklart. Inte så lätt alltid…

En lokaliseringsfirma sköter kontakten mellan oss/företaget, och den kinesiske hyresvärden (som själv bor i Europa nånstans). Så allt går via dem, de kan såklart kommunicera på kinesiska.

I vår hyra ingår TV och internetabonnemang. (Generöst att "bjuda" på ca 185 kr när månadshyran som A:s svenska kontrakt betalar för vårt boende är 25000. Undrar hur många mellanhänder det ska passera. Nåväl.) Gas, el och vatten betalar A:s företag också, så där finns det ett system att man samlar ihop de tre räkningarna och lämnar på jobbet i ett speciellt kuvert den 16:e varje månad.

Men räkningarna för TV, internet och fast telefon ska man betala själv. Förutom att TV och internet ju skulle ingå i hyran. Just det. Men räkningarna kommer i vår brevlåda, och sen måste vi klura ut hur och var man betalar dem. Svaret är inte vilken bank som helst i alla fall, det har vi provat. Man kunde inte betala kontant där, men på posten skulle det kunna funka. Japp. Men då går det bara att betala på lördagar, för på vardagarna hinner vi inte hem innan kl 1730 när de stänger.

Internetabonnemanget på 150 kr, vi ska gå och betala den räkningen, och sen få tillbaka 150 kr kontant från hyresvärden via hemhjälpen. Och alla kinesiska TV-kanaler som vi inte vill ha, kan man inte säga upp abonnemanget? Nej, det bjuder hyresvärden på, även om vi inte vill ha dem. 35 kr/månad. Den räkningen tar hemhjälpen däremot och går och betalar åt hyresvärden. Jaha, men då kanske hemhjälpen kan vara snäll och betala interneträkningen samtidigt, eftersom den också ska ingå och vi ju ändå ska få 150 kr tillbaka varje månad? Nej, det går ju inte. Det ingår inte hjälp att betala räkningen. Bara avgiften.

Ameeeen, hallå eller, detta verkar väl lite ineffektivt?
Jo, till slut, OK, mellanhanden kan fråga henne, men då måste vi fråga om hon kan tänka sig att göra det som en vänlig och extra tjänst. Ja, gör det är ni vänliga? OK, det kunde hon.

Tack, tack ooooo tack, att det gick att ta med 2 räkningar samtidigt till posten, som ändå ska betalas från samma plånbok… suck. Sen när de frågade henne, så erbjöd hon sig själv att passa på och betala även vår telefonräkning samtidigt, och så lägger vi bara pengarna för den här hemma åt henna. Så, helt enkelt, det var inte hemhjälpen som var proppen, hon är duktig, effektiv och superschysst! Men länken till henne… Stön.