Försöker ju fortfarande att iaktta mer än döma, men en del saker är verkligen annorlunda och främmande. Längs den långa vägen till jobbet åker vi förbi en del tillfälliga arbetarbostäder, vid hus- eller vägbyggen. Även i områdena nära jobbet där det är en del enkla bostäder, och mer typ landsbygd, är det samma. Skräp. Hushållsskräp verkar man ibland bara hinka ut genom fönstret. Eller på baksidan av huset, ner mot en slänt eller ett vattendrag.

Kökkenmöddingar, typ.

Men även byggnaderna i sig kan bli skräp. Hus är raserade, men byggmaterialet ligger kvar i halvhjärtat utplattade högar. Kanske gjuter man nästa bottenplatta direkt på det fyllet? Gissar att det är husen som är 20-30-40 år som blir skräp, för de delar av Shanghai som är från 1800-talet, eller t ex tempel som är 2000 år gamla eller äldre, står ju betydligt stadigare än nutida smäckbyggen…

Mina kolleger är ett gäng sköna personer. En av tjejerna är en riktig fixare också, så hon riggade en julklappsbytesplan för fredagsfikat. Ta med en grej för ca 30 kr om du vill vara med, och skriv en önskan/hälsning på en lapp och vik ihop. Jag hade fikat, med IKEA:s blåbärscheescakes igen, och pepparkakor, båda smakar bra för både svenskar och kineser faktiskt.

Sen drog det igång! En person fick stå med ryggen mot oss andra, och klappa händerna. Under tiden skickade vi runt en gul gerbera mellan oss (kunde nog varit vad som, den här stackars växten var nog lite överraskad att få lämna sin vas och åka runt runt). När klapparen slutade, fick den som hade blomman sjunga en sång, dra en lapp ur lådan med lyckönskningar, och få julklappen från den som skrivit lyckönskningen…

Så nu har jag sjungit introt till "Främling", duettat till "Gläns över sjö och strand", sett kollegerna dansa och fått en påse med någon torkad växt som man ska göra te av och bli friskare med… Mina IKEA-älgtofflor hamnade hos arrangörskan, perfekt, hon blev superglad och andra lite lagom avundsjuka… Hihi, det är lite fart på fredagsfikat på vår grupp, en superkul export och piffat till nya nivåer med kinesisk touch!

Typiskt att vara den som har ansvaret för fredagsfikat den dag som kanske är jordens undergång, 2012-12-21.

http://sv.wikipedia.org/wiki/2012-fenomen
Man kan ju ändå inte chansa, ju inte utan måste handla med sig.
Annars kanske det blir min undergång, typ kompanistryk, för att inte ha ordnat…

En och annan timme i bilkö per vecka. Något som är väldigt vanligt här är extrautrusta bilarna med klistermärken, främst genom att smycka ut bagageluckeemblemet lite extra, nån kul figur på tanklocksluckan, eller… Baby On Board-märkningen. Lika förbryllande fenomen som hemma. Jaha, ett barn i bilen. Även om enbarnspolitiken här såklart gör att man kanske är extra stolt och glad över sin "LILLA Härskare", som ensambarnen ibland kallas.

Vad ska jag som medtrafikant väntas göra? Låta bli att krocka med dig, som jag hade tänkt? Tuta och vinka? Låta bli att tuta? Åka nära och beskåda det lilla miraklet? Fatta anledningen till varför din bil kör irrationellt, eller tar upp två filer? Åker barnet verkligen i bilen så ofta att ett permanent märke är sant hela tiden, varje meter för bilen?

Baby On Board.
Baby In Car.
Baby On Road.
Det jag däremot skulle kunna tänka mig att agera för att hjälpa, finns inte:
Baby On Its Way…

PS, om någon kines läser detta:
1. Satsa pengarna på barnskydd i bilen istället! Så gott som obefintligt här, konstigt nog och tyvärr.
2. När det kommer ett utryckningsfordon, framförallt ambulans, lämna plats!

Glädjetjut för Djungelvrål!

Vilken tankeöverföring, satt i bilen hem idag och tänkte på alla kolleger som åker hem till Svea, och att jag inte kom på att be någon att köpa med en påse Djungelvrål… men vad fanns i posten hos portvakten idag? Jo, ett fluffigt grönt kuvert från Småland, med fiiinaste chokeladen, saltlakrits i form av just Djungelvrål, böcker, tidningar och ett härligt brev med höstens händelser, både stora och små, roliga och mindre önskvärda, som livet brukar vara alltså.

Men favoriten är såklart finurliga lilla fröken Frisk, som löste sin längtan efter ketchup på ett mycket kreativt sätt… Respekt! Vi ketchupälskare ska hjälpas åt med tips!

Kram till Ekstigen!

…saker att göra när ens gifta hälft är ute på middag med jobbet?

Här är en.

A har vissa tendenser till misstänksamhet mot sin omgivning ibland, eller kanske framförallt mest mot M, som står som motpart i testamentet? Nåväl.

Klart han blir vääääldigt misstänksam vid hemkomst efter en kväll på stan, när M sitter och diskuterar hans livförsäkring med försäkringsbolaget hemma i Sverige… Svårt att förklara sig, att det ju var för att börja undersöka hur man betalar en gruppförsäkring när man inte har en svensk lön att göra avdrag från. Men ska man se fördelarna, så slipper jag oftast laga mat ensam till oss båda, eftersom han vill ha koll på ingredienserna i sin portion!

Nästan så att ha hemhjälp i sig får en att städa oxh hålla undan bättre? I vår hyra ingår ju 2 x 2,5 timme hjälp per vecka, som vi valt att använda som städning av rum och badrum, och strykning av några skjortor vid behov. Tvättar, handlar, byter sängkläder, lagar mat och diskar gör vi själva. Men vad ovant det är att ha någon som kommer och hjälper till! Kvällen innan, och morgonen till, måndag och torsdag är det ett rally att plocka undan så att det ser snyggt ut, man vill ju inte skämmas!

Hon som hjälper oss är jätteduktig, men vi har bara träffats en gång, känns konstigt. Vi kommunicerar på små lappar, som de kinesiska kollegerna ibland får hjälpa till att översätta. Lite nervöst, man vet ju aldrig vad det står? Man känner igen siffror och skiljetecken, men sen har man ju ingen aning om det står "god jul" , "kan jag vara ledig nästa torsdag", "såpan är slut", eller " era lortgrisar, nu får det vara nog"?

Ljud, ljud, överallt ljud. Många gånger ganska onödiga. Och onödigt höga.

Typisk miljö: köpcenter. Utanför stor PA-anläggning som pumpar techno-trance-beats på ohygieniskt hög volym, gör ont i öronen att gå förbi och omöjligt att prata ute på trottoaren. Inne, dels har varje butik/fik/restaurang ett eget soundtrack. Plus alla gemensamma ytor i köpcentrat är ljudsatta. Reklam ofta via personer med mikrofon och skrällig högtalare på magen. Eller en megafon med minne som spelar upp samma reklamloop i oändligheten, hängandes på en vägg. Alla måste prata högre. Eller skrika till någon som är en bit bort. Höga ventilationsljud.

En ganska kompakt ljudmatta, helt enkelt. Ibland väldigt tröttsamt, det stjäl liksom energi när man inte är van?

I matchen Vardag mot Helg står det återigen 5-2. Ujuj vad skönt det vore med lite mer ledigt. Snart blir det det. Tror jag. Planerar att vara ledig nästa vecka, men har inte formellt godkänt ännu för chefen och jag har inte hunnit prata. Ingen resa bokad ännu, det får bli kvällens nya försök efter A har kommit hem från sin middag. Resmål inte heller nåt bestämt ännu, men troligen inte norrut i Kina, utan tvärtom.

Äsch. Gråmulet, halvdimmigt, och regn. Inte det optimala vädret för att se en stad. En taxi ner till den stora sjön West Lake mitt i Hangzhou, precis i tid för en musikfontän som sprutade vatten i synk till musik på hög volym. Bättre än det låter, faktiskt! Med sol hade det nog varit riktigt snyggt.

Sen skrotat runt i några halvsega köpcentra. A fyndade ett par skor, Hush Puppies, nersatta från ca 1500 till 369:60. Sen skulle jag fråga på ett par skor i en annan butik, nej, strl 40 fanns inte, men 39. Ok, de vill jag prova. Nej, det fick jag inte för jag hade ju frågat efter 40 nyss. Jomen, 39 kan vara ok! Nä. Jo. Med hjälp av en annan butiks expedit fick jag hjälp att förklara. Ok, så gick expediten ut på lagret. 10 minuter. 15. Men hallå? Vart tog hon vägen? Kollade in på lagret, inte en kotte där. Frågade en annan expedit, som ringde och kollade. Om 10 minuter kan skorna vara här. Nä, allvarligt, tack men nej tack.

Lite mat, skrotade runt i regnet en stund till, promenad mot jvgstn. Till slut en taxi, det var halvlångt, kallt och blött ute. Byta till tidigare hemresa, bra plan! Kö 1, väl framme så var det fel kö. Nästa kö, väl framme så var ju A:s biljett redan bytt en gång, så han fick inte byta igen. Så nu blev det 2 timmar järnvägsväntsal. Inte helt ointressant, men väldigt stimmigt…