Nepal dag 6
Till Deurali.
Vandringsdag 4, upp till 3231 m, ca 4 timmar.
Upp och ner-dag, först ner till Hinko (3139 m), sen upp till Deurali (3231 m).
Denna dag kan man sammanfatta som lite vandring, mycket regn. Kortaste distansen.
VÃ¥r bonuskinesiska gav sig av med en egen agenda, inte enligt de rÃ¥d som vÃ¥r guide eller vi försökte ge. Hon lämnade större delen av sin packning, inklusive ryggsäck, sovsäck och ombyteskläder, och gav sig av i duggregnet iklädd dunjacka, jeans och en tunn regnkappa, mot Annapurnas basläger för att spara in en vandringsdag gentemot planen. Ja, det är väl typ 98% sannolikhet att det inte blir nÃ¥gra problem, det finns ju fler teahouses längs vägen, men gÃ¥r man iväg utan packning, första förband, ombyteskläder, karta, kompass, … sÃ¥ har man ju indirekt lagt över en massa ansvar pÃ¥ övriga medvandrare ska vara utrustade och vilja/kunna hjälpa, om nÃ¥got händer. SÃ¥ själviskt och dumt att jag inte vill kommentera mer.
Är det ett UFO? Nej, det är min frukost. Ett sk ghandruk bread med ett stekt ägg.
Ledaren i regnkläder och de tre vice vandringsmännen i regnponchos.
De gÃ¥nger, som denna, när vi gick före guiden Lama brukade vi stanna och vänta vid stigens vägskäl för att vara säkra pÃ¥ att välja rätt. Tills vi insÃ¥g att det alltid var den brantare uppförsvägen som var rätt. Fast ingen teori är ju perfekt… här hade det varit snabbare att ta det lägre och betydligt flackare valet, guide Lama vinner tillbaka försprÃ¥nget – hahaaaa, där fick vi, Messerschmidtarna!
Torklina är en bra sak att ha med sig. Dåligt med krokar, hängare och annat i rummen. Eller helt enkelt dåligt med förutsättningar för torkning i största allmänhet, eftersom inget är uppvärmt.
En vegetarisk curry till lunch Рallt jag ̴t ute i bergen var verkligen s̴ gott!
Kort vandringsdag och mat i magen.
Snillen spekulerar, det här med torkmaskiner och avfuktning avhandlas här ingenjörsmässigt under ledning av Filosofie Doktor Olsson.
Momos är trevliga små knyten med olika fyllning! 
Ofta vandrar man ungefär lika lÃ¥nga dagsetapper, om än i nÃ¥got olika tempo. Vi blev lite trötta pÃ¥ ett Ã¥terkommande gäng högljudda kineser. Vad vi inte visste var att det kunde bli värre. Förutom det mänskliga bullret introducerade de ”termosen frÃ¥n Helvetet”. Varning för den lilla orangea termosliknande maskinen pÃ¥ bilden nedan, ren ondska och innehÃ¥ll av högljudd musik som ägarna ville dela med sig av till hela matsalen. Mmm. Tack! Inte.
Planen för kommande dag!
carlssonkarlsson 
Vilken fantastisk vandring ni varit ute på och som du beskriver så levande! Vilket äventyr helt enkelt! Precis som när jag läser en roman vill jag veta mer och dagens fråga är: Varför är bonuskinesiskan bonus? Kram från Yvve
Kära läsare! Bonus-kinesiskan dök upp redan på flygplatsen i Pokhara, vår guide hade träffat henne på ett kafé dagen innan vi kom och hon sökte av en slump en guide för vandring. Så han frågade oss om det var OK med en person extra på turen, om han såg till att det inte förändrade våra planer till det sämre. Kändes ju svårt att neka till, och, hrm, för att vara kinesisk tjej var hon både stark, envis och villig att anstränga sig. Men sen fick hon hastigt och lustigt andra planer, fortsättning följer… Tjing!
Håller med Yvve om att det är spännande läsning, ser fram emot fortsättningen. Kul att se bild på dig också och inte bara en massa Men in grey. 🙂
Tant med huvudsakligen liten och lättframplockad kompaktkamera borde byta bilder med Grå män med bortregnade systemkameror! Får förhandla lite om upphovsrätten! Jag känner mig tvungen att lägga in nån bild på mig själv emellanåt som bevis på att Jag Var Där…