Etikettarkiv | buller

Ryck och slit-rea

Började dagen med att jag skulle på en hälsokontroll, och åkte till det sjukhus som jag trodde att jag skulle till. Men det skulle jag inte ha trott, för jag skulle till ett annat. Så, skynda skynda med taxi, hur man nu skyndar sig en lördag bland 23 miljoner andra. Klarade mig dock med 2 minuters försenad ankomst och första stället hade förvarnat det andra, så jag var förlåten!
Minus 3 kg från den vikt jag haft i några år och ett normalt blodtryck, så kanske 5:2, lite mer motion och en mindre intensiv period på jobbet var det som behövdes?

Sen var det dags för uppdrag nr 2, till banken och försöka föra ut pengar till Sverige. Alla bankkontor kan inte göra detta på helgerna, men med kollege-guidning fick vi klurat ut ett av de ställen som kan det. Men såklart saknades nåt papper för A, eller det kanske inte gjorde det, lika bra att bara backa och säga att man kollar upp och återkommer. Jag lyckades dock bättre, så nu vet vi åtminstone att det går. Gött!

En fika på promenadvägen hem, och dimp ner i soffan. Men, så kom ett tips från en kollega om en provkollektionsutförsäljning av norska friluftskläder, A reste sig på en gång ur soffan och gissade att processen inte gick att stoppa… smart!
En lagom liten promenad bort bara, men sen… började kaoset. Tänk en vanlig ryck och slit-rea hemma, alla lådor med kläder är upp-och-nervända, folk roffar och ställer sig sen i nåt hörn och hissar eller dissar sina fynd. Inga problem för mig, jag kan glida runt som en rea-gam och leta fynd bland de ratade grejorna utan stress, men sen… kassa-kön var inte helt rolig, med ”markörer” som stod och höll plats åt skrikande tanter som skulle göra fler fynd. Ni vet när man står sist i kön, man kommer inte framåt, men konstigt nog kommer ingen bakom heller… Nästan så att man gissar att en del köpte kläder för att sälja vidare i egna små butiker, och det var ju faktiskt bra priser. Underkläder 15 kr styck, merinoullunderställ 70 kr/del. Trevligt! Dock några decibels överdos.
Rea

Nepal dag 6

Till Deurali.

Vandringsdag 4, upp till 3231 m, ca 4 timmar.
Upp och ner-dag, först ner till Hinko (3139 m), sen upp till Deurali (3231 m).

Denna dag kan man sammanfatta som lite vandring, mycket regn. Kortaste distansen.

Vår bonuskinesiska gav sig av med en egen agenda, inte enligt de råd som vår guide eller vi försökte ge. Hon lämnade större delen av sin packning, inklusive ryggsäck, sovsäck och ombyteskläder, och gav sig av i duggregnet iklädd dunjacka, jeans och en tunn regnkappa, mot Annapurnas basläger för att spara in en vandringsdag gentemot planen. Ja, det är väl typ 98% sannolikhet att det inte blir några problem, det finns ju fler teahouses längs vägen, men går man iväg utan packning, första förband, ombyteskläder, karta, kompass, … så har man ju indirekt lagt över en massa ansvar på övriga medvandrare ska vara utrustade och vilja/kunna hjälpa, om något händer. Så själviskt och dumt att jag inte vill kommentera mer.

Är det ett UFO? Nej, det är min frukost. Ett sk ghandruk bread med ett stekt ägg.e1Ledaren i regnkläder och de tre vice vandringsmännen i regnponchos.e2De gånger, som denna, när vi gick före guiden Lama brukade vi stanna och vänta vid stigens vägskäl för att vara säkra på att välja rätt. Tills vi insåg att det alltid var den brantare uppförsvägen som var rätt. Fast ingen teori är ju perfekt… här hade det varit snabbare att ta det lägre och betydligt flackare valet, guide Lama vinner tillbaka försprånget – hahaaaa, där fick vi, Messerschmidtarna!e3e4Torklina är en bra sak att ha med sig. Dåligt med krokar, hängare och annat i rummen. Eller helt enkelt dåligt med förutsättningar för torkning i största allmänhet, eftersom inget är uppvärmt.e5En vegetarisk curry till lunch – allt jag åt ute i bergen var verkligen så gott!e6Kort vandringsdag och mat i magen.
Snillen spekulerar, det här med torkmaskiner och avfuktning avhandlas här ingenjörsmässigt under ledning av Filosofie Doktor Olsson.e8e9Momos är trevliga små knyten med olika fyllning! e10Ofta vandrar man ungefär lika långa dagsetapper, om än i något olika tempo. Vi blev lite trötta på ett återkommande gäng högljudda kineser. Vad vi inte visste var att det kunde bli värre. Förutom det mänskliga bullret introducerade de ”termosen från Helvetet”. Varning för den lilla orangea termosliknande maskinen på bilden nedan, ren ondska och innehåll av högljudd musik som ägarna ville dela med sig av till hela matsalen. Mmm. Tack! Inte.e11Planen för kommande dag!e7