Bamboo Bicycle Build #6
Nej, ”Fixie Frank” är inte en knarkhandlare, utan en lokal cykelbyggare!


Dags att utrusta ramarna. Marko hjälper oss i den spännande lagerförsäljningsbyggbutiken.







Vi är för gamla för att ha ironiska skägg, glasögon och hipsterstil. Det vi inte hittar i bingarna på golvet eller på väggarna letar vi i katalog. Fegare färger, kan man förenklat kalla det…
Marko och Fixie Frank lyckas kommunicera på kroppsspråk, enstaka ord engelska, kinesiska och genom att pingpong-smsa meddelanden som kan app-översättas. Allt går! 

Gårdsmontering.

A:s ram behöver en lackförbättring, så Shanghais snällaste och tålmodigaste bambubyggare kränger på sig ramen och tar med den till verkstan för en justering imorgon!
Nu drygt en vecka innan Fixie Frank har fixat klart.
Blir typ att cykla min hoj rakt in i båtfraktcontainern hem, just in time!
Bamboo Bicycle Build #3
En kväll då vi trodde att vi framförallt skulle slipa ramarna innan lack. Men det blev bara att försöka pilla bort tejpen i knutarna, som hade kladdat ihop med expoxyn ganska ordentligt…



Inte bara tejpen som härdat fast, även delar av jiggen… i styrhuvud och vevparti… Hnnnghhh!.

Min ram, 1.5 kg:


B, 1,6 kg:

Dagens teambild:

Bamboo Bicycle Build #2
Söndag, solsken! En dag som gjord för epoxy och kolfiber! Ny adress idag, närmare hemma, skönt att slippa den långa tunnelbaneresan igår. Spännande gammalt hus!



Cykelbyggarverkstad!

Vi hittar våra respektive byggen från igår väntande på oss.

Se vad glad B är när han hittar sin bäbis!
Ingenjör A undersöker gårdagens arbete i ny dager.
Min ram! Sen är första delen av jobbet att slipa ner vassa kanter från epoxyn, som kan skada kolfibret vi ska linda på.

Rigga upp ramen för att komma åt att linda fogarna.
Kolfiber på rulle, 6K, dvs ca 6000 trådar i trådremsan.
Sigi blandar andra proportioner än gårdagens snabbhärdande, idag ska vi härda längsammare och först och främst hålla glasfiberduksremsor och kolfibertråden blöt tills varje knut är färdiglindad.

Gummihandskar och lösa ärmar som en landsortsveterinär under förrättning… Slabbadabb och lindning, börjar nere vid vevpartiet, sen knuten mellan topprör och sadelrör, sen styrhuvudet, sist kedje- och sidostagen ner mot infärtningen till baknavet. Linda linda och kleta kleta.




Nästa steg, slå in knuten i tejp, lindad avig, med torra sidan mot. Detta ska ge slutytan på knuten efter härdningen.


Lunch! Xinjiang-mat för en pytteliten peng, jättegott!
Söndag = stolsäljardag.
Ramstilleben.

Sen är det inte så mycket mer att berätta, bara linda på, och hålla epoxykletfingrarna borta från kameran…
Här är Shanghai-ram #9 i BBB:s bygg-regi, snart min bambucykel!
B kommer tia.

B försöker in i det längsta hindra Andy från introduktion till svenskt snus, men tvingas ge med sig…
Sigi och Andy med evigt tålamod att fylla på våra epoxybyttor och visa tricksen att linda kolfibret, väl värda varsin kinesisk blasköl, flåt, flasköl. Fast blasköl är nästan mer sant, men riktigt bra törstsläckare en svettig dag som denna.
Slut för idag, nu härdning, på tisdag kväll får vi kika förbi, sprätta tejpen, och se hur det blev!
Bamboo Bicycle Build #1
Bambycykelbyggarhelg! Det är A som in AnBe, B som i BoWe, och C som i Carlsson, under ledning av Mark från BBB.
http://www.bamboobicyclesbj.com/
En inte helt ändamålsenlig lokal, men nu ska det byggas! Bambu här och var!

Snillen A, B och C spekulerar!

Facit. Vi ska på 2 dagar bygga varsin ram, som sen blir en bambycykel!
Välja sina pinnar.
Klippa sina mallar.
Börjar med sittstolpen.



B har tagit med mellanmål!

Bågfilsåga...

… så att bambuspånen ryker!
Slipning med liten sliptrissa. Bösigt.

Repetera för alla stolpar, rör och stag!
Verkstadsutrustningen lite… snarlik en konferensrumsmöblering?
Halvtid – lunchrast!
Nån typ av grisben som smakade bättre än vad A och B misstänker…

B går in för perforeringsteknik med borrmaskinen…
… och bågfilsblad.

Mark tycker att vi är värda en kinesisk lättöl i värmen och slitet…
… och slipandet! Lite puts på ytan när alla bambusar är klara.

Glad som i gladpack! Skydda de delar av ramen som inte ska kletas ner med epoxy.



Skydd förberett, dags att kleta igång!
Recept: 5 pumptag med klet A5…
…några tussar glasfiber och kolfiber, 5 pumptag med B5-gucket.
Vifta runt.

Kleta på.



Sista ramen hopkletad.

Alla tre!

Alla tre med alla fyra! Slut för dagen.
Pust! Tunnelbanan hemåt.
Vi är också ganska slut, men glada! Avfärd kl 08:30 imorse, och nu är klockan typ 20. Lång byggardag! Ses imorgon!
Pås-sjuka
I Kina är man oftast räddare för nya hus än för gamla mögliga. Vilket har till följd att i stort sett ingen lokalanställd egentligen vill flytta till det nya flaggskeppskontoret… man vill vara säker på att alla byggmaterial och färg och mattor och sånt verkligen har vädrat ur alla eventuellt farliga gaser.
Vad är då lösningen? Tvångsförflyttning? Njae, det går inte riktigt, men… pås-tricket! Där det är nyrenoverat ser man ofta påsar med typ aktivt kol eller vad det nu kan vara, som ska sluka onyttiga ämnen. Men innan dess… måste man nästan vädra påsarna först? Stora påsar, typ 10×15 cm!

Sopstudie
På vägen till jobbet, sista rakan innan Min Hua svänger vänster till kontoret.
AnCa har så många gånger skådat mot fjärran och undrat vad det är för en massiv vägg i slutet av vägen. Även SteWe har grubblat på meningen med vägs ände.
Enkelt, vi jobbar ju med Forskning och Utveckling! JoEd kör, jag dokumenterar!
Soptipp! Stor!





Men vänta… vad står det på skylten?
Neverland???

Så Mycket Bättre
Haha, hade jag en dålig dag igår eller? Sån tur att det inte kom en till!
Idag började med att jag vaknade en timme innan väckarklockan, och kunde lyssna på en bra podcast tills det var dags för en dusch i det extremt lyxiga hotellbadrummet, med perfekt frottéhandduk och jättesöta praktiska små schampoflaskor att ta med sig hem… sen en jättefin frukost med god ost och bra bröd, ägg, färsk frukt och gott kaffe.
Jag brukar ju inte skriva så mycket om jobbet, varken bra eller dåligt, men i Chongqing jobbar 3 av mina Volvofavoriter. Min ena underställda MarSu, den flygande holländaren AvV, och västkustens tryggaste MarTo. Den siste bor på samma hotell, så förutom min ersättare BreM som jag reser med, så hade jag trevligt frukostsällskap, och sen skjuts till fabriken. Genom ett ännu nyårspyntat Chongqing, som har en massa höga berg och djupa floder kring sig, vilken skillnad mot platta SH! Väl på jobbet så bjussade AvV på mer gott kaffe, bra samtal, sen en inblick i deras vardagsjobb och möten, telefonmöte med Shanghai där ytterligare en favvokollega HuXi smaskade in en helt fantastisk summering om ett uppdrag hon haft på jobbet, både klokt innehåll och ruggigt snyggt upplagd presentation rent grafiskt. Suck! Lycka!
Som om inte dagen kunde bli bättre, lunch utanför fabriksgrindarna med de 3 guldgossarna och tjejen, ful sunkig restaurang med jättegod enkel mat, som alltid i Chongqing. Sen mer av det goda kaffet och jobb, sen mer hjälp av MarTo att få skjuts av hans chaufför till järnvägsstationen, ingen kö till att lösa ut min biljett som jag inte hann fixa igår pga annat biljettstrul. Som vanligt, kinesiska snabbtåg, avgår punktligt, rena, tysta, bekväma, och… sträckan Chongqing – Chengdu är nästan som en 2 timmar lång film. Kuperade vackra jordbrukslandskap, alltid nåt att titta på: människor som påtar och sliter, kör moppe, leker, risfält, blommande gul vacker raps, ankor, nån strökossa här och var, spännande hus, broar, massor av tunnlar, hur mycket som helst att spana på, och så som man vill att Kina ska se ut!
Sen på tåget steg det på första stoppet på en helt osannolik person i vadderad pyjamas, man blir ju fnissig… och hon hade platsen bredvis BreMi. Men hon var inte ensam, utan en av Kinas yngsta medborgare, en 7 dagar gammal bäbis, de var på väg hem från BB med tåget! (Observera stolt mormor i bakgrunden, haha!!!)

Framme i CD hade, oj hoppsan, en volvofavvis till, JesKo, skickat sin mysiga chaffis med en flong ny S60L som luktar nybil, att möta oss, med skylt och allt. Skjuts till hotellet, jo, jag tackar vilken lyx! Sen hade BreMi smygspanat vad hon längtade efter att se i Chengdu och ta med mig på, så vi kastade bara in väskorna på varsitt rum och hoppade sen in i en taxi, till ett turistområde som är väldigt typiskt kinesiskt. Kuanxiangzi alley. Och så bjussade hon på god kinesisk mat, mmm! Ett rökt fläsk som var så gott att jag hade kunnat äta en hel spädgris, och jag fick allt själv för hon är vegetarian! 
Till efterrätt, ”tre studsar boink”, eller vad det nu kan heta, klibbiga rismjölsbollar som servitrisen knådar, kastar mot trumskinnet mellan de fyra mässingsskålarna så det tjongar tre snabba boink, och så landar de boff i ett sött mjöl. Inte oändligt gott, men… turistigt!
Mer turistigt. Teförsäljning…
… öronpet, komplett med rengöring och mot extra avgift även med ljudterapi via typ stämgaffel-plonnnng rakt in i örat, utfört av professionella öronpetare med mörkerutrustning…
… och såklart, vi är ju i provinsen Sichuan, i staden Chengdu: pandor, pandor, pandor!

Sydkorea sett från Kina
En kollega var på tjänsteresa till Sydkorea. När han skulle berätta om sina iakttagelser, var det tre saker han ville nämna:
1 (… var nåt som jag just nu för mitt liv inte kan komma på… tydligen inget att lägga på minnet…)
2 Tjejerna är inte alls så snygga som han hade trott, och sett på TV innan,
3 Det finns inte gratis tandborstar på hotellet utan man måste ha med sig en egen.
Nu vet ni det!








