Haha, hade jag en dålig dag igår eller? Sån tur att det inte kom en till!
Idag började med att jag vaknade en timme innan väckarklockan, och kunde lyssna på en bra podcast tills det var dags för en dusch i det extremt lyxiga hotellbadrummet, med perfekt frottéhandduk och jättesöta praktiska små schampoflaskor att ta med sig hem… sen en jättefin frukost med god ost och bra bröd, ägg, färsk frukt och gott kaffe.
Jag brukar ju inte skriva så mycket om jobbet, varken bra eller dåligt, men i Chongqing jobbar 3 av mina Volvofavoriter. Min ena underställda MarSu, den flygande holländaren AvV, och västkustens tryggaste MarTo. Den siste bor på samma hotell, så förutom min ersättare BreM som jag reser med, så hade jag trevligt frukostsällskap, och sen skjuts till fabriken. Genom ett ännu nyårspyntat Chongqing, som har en massa höga berg och djupa floder kring sig, vilken skillnad mot platta SH! Väl på jobbet så bjussade AvV på mer gott kaffe, bra samtal, sen en inblick i deras vardagsjobb och möten, telefonmöte med Shanghai där ytterligare en favvokollega HuXi smaskade in en helt fantastisk summering om ett uppdrag hon haft på jobbet, både klokt innehåll och ruggigt snyggt upplagd presentation rent grafiskt. Suck! Lycka!

Som om inte dagen kunde bli bättre, lunch utanför fabriksgrindarna med de 3 guldgossarna och tjejen, ful sunkig restaurang med jättegod enkel mat, som alltid i Chongqing. Sen mer av det goda kaffet och jobb, sen mer hjälp av MarTo att få skjuts av hans chaufför till järnvägsstationen, ingen kö till att lösa ut min biljett som jag inte hann fixa igår pga annat biljettstrul. Som vanligt, kinesiska snabbtåg, avgår punktligt, rena, tysta, bekväma, och… sträckan Chongqing – Chengdu är nästan som en 2 timmar lång film. Kuperade vackra jordbrukslandskap, alltid nåt att titta på: människor som påtar och sliter, kör moppe, leker, risfält, blommande gul vacker raps, ankor, nån strökossa här och var, spännande hus, broar, massor av tunnlar, hur mycket som helst att spana på, och så som man vill att Kina ska se ut!

Sen på tåget steg det på första stoppet på en helt osannolik person i vadderad pyjamas, man blir ju fnissig… och hon hade platsen bredvis BreMi. Men hon var inte ensam, utan en av Kinas yngsta medborgare, en 7 dagar gammal bäbis, de var på väg hem från BB med tåget! (Observera stolt mormor i bakgrunden, haha!!!)

Framme i CD hade, oj hoppsan, en volvofavvis till, JesKo, skickat sin mysiga chaffis med en flong ny S60L som luktar nybil, att möta oss, med skylt och allt. Skjuts till hotellet, jo, jag tackar vilken lyx! Sen hade BreMi smygspanat vad hon längtade efter att se i Chengdu och ta med mig på, så vi kastade bara in väskorna på varsitt rum och hoppade sen in i en taxi, till ett turistområde som är väldigt typiskt kinesiskt. Kuanxiangzi alley. Och så bjussade hon på god kinesisk mat, mmm! Ett rökt fläsk som var så gott att jag hade kunnat äta en hel spädgris, och jag fick allt själv för hon är vegetarian! Till efterrätt, ”tre studsar boink”, eller vad det nu kan heta, klibbiga rismjölsbollar som servitrisen knådar, kastar mot trumskinnet mellan de fyra mässingsskålarna så det tjongar tre snabba boink, och så landar de boff i ett sött mjöl. Inte oändligt gott, men… turistigt!Mer turistigt. Teförsäljning…… öronpet, komplett med rengöring och mot extra avgift även med ljudterapi via typ stämgaffel-plonnnng rakt in i örat, utfört av professionella öronpetare med mörkerutrustning…… och såklart, vi är ju i provinsen Sichuan, i staden Chengdu: pandor, pandor, pandor!