Oenligt planerna
Förra söndagen skulle vi och finbesöket gå på det nyöppnade naturhistoriska museet i SH på förmiddagen. Det hade dessvärre rätt många andra också tänkt. Vi gissade på typ 2 timmars kö innan man kom in. Och hur är då utbytet av museet? Hm. Nej.


Det får bli typ-turistande i YuYuan Garden istället! 
Och så passar vi på med en önskeshopping, röda lyktor!

Ett riktigt inkastar-proffs, inte ens en köpmotståndare kunde stå emot, utan blev bokstavligen indragen!


Myller och krimskrams.



Tåliga besökare att saker inte blir som man planerat, inte ens den sushi-lunch man ser framför sig visar sig enkel att få 6 sittplatser till… och även på eftermiddagen var köerna in till museet opeppande långa.
Middag på Xibo, xinjiang-mat från nordvästra Kina:




En kvällstur in till The Bund, med tunnelbanan. Som låter högt ibland!


Finbesök
När vi kom hem efter arbetsveckan hittade vi familjen Ry! Kul! Vi går ut hårt med anpassning till Kina och äter riktig Kina-mat på en gång!


Sen sover vi på saken, och åker till vattenstaden Zhujiajiao!

En socker-råtta:






Båttur!







En sköldpadda på väg mot nya mål!

Lite mys-trångt!

Silkesmaskarna jobbar lördag!



Mitt-på-dagen-mat!

Kinamat
Finbesök från huvudstaden i Kina samt från Sveriges andra stad.
Hm, var ska man gå ut och äta i förorten där vi jobbar? Bara 1,5 miljoner invånare här. Men jo, vi går och äter kinamat! Med kitsch-patriotisk touch på inredningen och serveringspersonalen…


Beviset på att alla överlevde middagen! Vi är lika många före som efter…


Storstad
Åååh vilken osis. Vännen EmBj på tjänsteresa till SH, men med lite kort varsel och för många aktiviteter inplanerade i tjänsten redan på kvällarna. Attans. Jaja.
Lunchdate kan man ju inte få till, i dagtidstrafik tar det minst 1,5 timme från jobbet in till centrum.
Men, så fick hon en kvällslucka i planeringen trots allt, men… då var det jag som var svår, hade redan hunnit på väg till stora mataffären i bilen för att förbättra ett hopplöst tomt kylskåp och skafferi efter långledigheten och förra veckans egna tjänsteresa, och A var hemma sjuk så jag kunde inte snabbt lämna över handlandet till honom.
Stan är så stor att det är tar en stund mellan olika ändar, det blir liksom bara en sak per kväll jag hinner med.
Fast idag var det definitivt fel val av mig.
Snyfffft!
F*ck f*ck f*ck
(Yvve, här är din humor. Läs inte detta i kontorslandskapet på jobbet, om du inte vill att folk ska fråga varför du sitter och fnittrar…)
Vi hade ju finbesök av familjen Jä häromveckan, återbesök får man väl kalla det för det var ju alldeles nyss de flyttade hem till Sverige. Och nu visar de sig ha barn som har göteborgshumor och utlandshumor! Inte lätt för pappa MagJä att hantera alla situationer…
Liten Jä: Pappaaa, du vet det där ordet på engelska, som börjar på ”F” och slutar på ”uck”?
Stor Jä: Eeeh, hm, men inte är det väl sånt ni pratar om i skolan?
Liten Jä: Jo. Vet du vad det är för ord?
Stor Jä: Ja, jo, det vet jag nog, men… det är nog inget ord som du ska använda.
Liten Jä: Men det är väl inte så farligt att säga…
Stor Jä i fällan, liten Jä vinnare!
Och bara för att jag går och fnissar åt detta, så trillade jag på söndagspromenad in i en… brandmässa!


Brandbilar, stegbilar, skumbilar, tankbilar, brandmoppar, brand-MC… 

Om något kan ens försöka tävla med liten Jä:s humor, tveksamt, men… huset till höger bakgrunden är ett av Shanghais landmärken, och ska på något märkligt stolt vis sägas likna en… cigarettändare, så lämpligt med att det är full beredskap då!

Ping Pong
Besök! Chaufför Min Hua tog en sväng till flygplatsen igår, och kom hem med FreTi och Me som ska midsomra i Shanghai. Eftersom varje utlänning på besök i landet måste registreras på polisstationen med uppgifter om var de uppehåller sig, så skulle jag helt enkelt registrera dem. (Bor man på hotell eller hemma hos någon i hus eller lägenhet med ”hotellreception” tar de hand om detta, så de flesta märker aldrig ens att det sker?) Nåväl, registrering, jag hade tur och det var en ganska snabb och effektiv tjej bakom disken, när jag väl fick hennes uppmärksamhet och hon och kollegan slutade ägna sig åt underhållning via en mobil. Sen kom det en polis till strosande, tiddelipommade runt liksom, och så frågade han min polis något. Gissningsvis från vilket land dessa pass var, eftersom hon svarade ”Ruidien” vilket betyder Sverige. Han tog det ena passet mycket försiktigt, tittade, grubblade, tittade på mig, tittade i passet. Då sa jag:
– Ping pong?
Han tittade förbryllat på mig.
– Ping pong, och så härmade jag en snygg backhand.
– Aaaaah, Wal-de-ner, sa han, och sken upp!
Den förste utlänningen någonsin på ett kinesiskt frimärke. Enormt häftigt!


















