Yunnan #3
Vandra vidare!

Lättgånget, mer eller mindre bara på en hylla på en och samma höjd.








Rast vila trots bara typ 2,5 timmars vandring. Tina’s Guesthouse. Här ska vi bo över natten. Bara passa på och äta lunch och vänta på att vi ska få rummet kl 12, klockan var typ strax innan 11. Så vi väntade på att bli lunchhungriga, lunchade och sen, kl 12, skulle vi ju få rummet. Nej, det fick vi inte, för de kineser som bodde där hade inte hunnit checka ut… en massa trööökig väntetid helt i onödan, grr!
Nåväl. Vår stora packning hade kört hit med bil, och låg i ett rum med en massa annat bagage. Vi packade om för en liten minitripp, ner till ena stället där tigern enligt legenden om Tiger Leaping Gorge hade hoppat över (såklart kan man kopiera så att finns det mer än ett sånt ställe, beroende på var turisterna finns…). Tur i alla fall att utsikten medan man väntar är fin!

Om man vill kan man lifta med häst, precis som vid de ”28 kurvorna”.

Där är den alltså, ”hoppa över-stenen”!
Vi traskar vidare längs en uthuggen väg upp och ner längs bergssidan. Här är man liksom verkligen inne i ravinen.





Vy ut ur ravinen.
Taggar.
Och tillbaka, nu var rummet ledigt, hjälpligt städat… och vårt. Sen blev det att gå igenom menyn en gång till. Mestadels god riktig kina-mat!

Yunnan #2
Denna utsikt från fönstret på morgonen är ju inte helt fel!
I byn Baisha, precis som överallt kring Lijiang, det byggs så det knakar för turism och folk med mycket pengar. Området håller på att bli helt överexploaterat, på ett sorgligt sätt. Vår guide Sandy, som är en vanlig tjej från väldigt enkla förhållanden ute på landsbygden i området, sa att det börjar märkas problem för en del människor som lever här. Deras gård och jordbruk blir inlösta/uppköpta, de får ganska mycket pengar så till en början är allt verkligen bra. Men sen. Flytta in ”till stan”, till en liten lägenhet, och bo kanske 3 generationer i den, inte ha de vanliga vardagliga sysslorna som man har i ett jordbruk. Många nya typer av problem. Det mesta startade efter den stora jordbävningen 1996, när staden skulle byggas upp, och bli ett världsarv.
http://en.wikipedia.org/wiki/1996_Lijiang_earthquake


Nu dags för vandring, Tiger Leaping Gorge.
Karta får man inte tag på så mycket mer detaljerade än såhär, men å andra sidan behövs det kanske inte heller, det är en led att följa.

Start i Qiaotou. Observera långärmat och långbent, och färgen på skorna!


I början genom en odlingsbygd, terasser med vete, och många valnötsträd.



Torrt.


Bekväm vandring bara, skönt. Lunchstopp på Naxi Family Guest House. En liten avvaskning och en kopp te innan maten satt fint.




Samma detaljeringsgrad på kartan på väggen. Vi fokuserar på dagens etapp, från Qiaotou, via ”28 Bends”, till Tea-Horse Guesthouse.

Under lunchen passade vi även på att skala av oss några lager kläder.


Här kommer del 2 av uppför, även kallat ”28 Bends”. Man får stanna och simulera att man är extremt fotointresserad och njuter av utsikten, för att inte verka otränad och trött…
Som vanligt. Till slut kommer man ju ändå upp. Även om jag sällan är den som är snabbast i den riktningen.



Sen bytte landskapet vegetation. Nu blev det mest nån typ av tallar. Och nerförsbacke!
Framme vid dagens etapp. Rast, vila, mat, dusch, sömn.
Dammiga skor och insikt om en solstekt nacke.

Vila, som sagt!

Det går lika bra med selleri
För memoarerna: har varit på en ”Ladies Night” med ”Free flow champagne” med en massa trevliga tanter från jobbet. Jag är inte säker på att det kommer att någonsin erkännas mer än vid detta tillfälle, att jag har varit på en ”Ladies Night”… men ändå.
Mest minnesvärda replik, i taxin hem:
– Men AnJo, luktar det inte selleri?
Eeeh, jo. Se pilen. Taxin hade hela hatthyllan full av färska grönsaker…
Inte konstigare än att jag, jag, går på en ”Ladies Night” med ”Free flow champagne”. Ungefär så.
(Kan iofs kvala in i samma konstighetsliga som mini-AW med Yvve då vi köper varsin enda öl och smyger runt i kulisserna på Posthotellet i Gbg. Eller när vi på annan mini-AW provat så många öl innan jag provar klänning på NK att jag känner mig tvingad att köpa den för att det verkar som det snabbaste sättet att hinna på toa innan det händer en olycka…)

Yunnan #1
Förstamajledighet, tjuvstart sista april. Vi flög till Lijiang, en stad i Yunnan-provinsen, sydvästra Kina. Mot berg, längre upp Yangtze-floden!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yunnan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lijiang
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yangtze
Vi hämtades inte av den guide vi egentligen hade bokat, utan av en vice guidinna som kallade sig Sandy. En mysig tjej, duktig på engelska fast hon kom från en familj ute på landsbygden som knappt hade haft råd att låta henne gå i skolan, men en inflyttad amerikansk kvinna hade lärt henne språket. Wow!
Start direkt med att åka till Lijiang Old Town. Ja, en nybyggd gammal stad nära den äkta gamla staden, är väl kanske den bästa beskrivningen. Souvenirer, krimskrams, mat. Mysigt.

Dongba är
1) ett prästerskap i minoriteten Naxis kultur,
2) ett skriftspråk, typ hieroglyfer.
http://en.wikipedia.org/wiki/Dongba_symbols

Gott kaffe!
Mat i massor!
Ibland är det svårt att gissa om det är växt- eller djurriket?
Tak.


Vattning eller anticimex?
McDonalds fanns redan för 800 år sedan. Kanske?
Sen åkte vi en snabb runda till Black Dragon Pool. En vacker park med damm.
Vad gräs gör när man inte tror att det gör något?
Sen vidare, ut till samhället Baisha utanför Lijiangs centrum. Bergen i bakgrunden hela tiden, härligt att se.
Byn Baisha är mycket gammal, och är känt för en massa gamla traditionella muralmålningar. Men husen är minst lika fina. Levande landsbygd, som det heter!
Vi väntar på att bli hämtade med bil, i sällskap av en hund med underbett.
Mannen och grisen tar en promenad.
På plats. Typ ett familjehotell, gårdshotell, eller hur man ska beskriva det. Baisha Holiday Resort.









