Ungefär hur tänker man när man äter en apelsin och lämnar delar av skalet i kylskåpet på jobbet? Dagens mysterium.

1933 skrevs boken ”Lost Horizon” av James Hilton. Handlingen utspelar sig i en mycket vacker del av kanske tibetanska berg, ett paradis på jorden, som kallas Shangri La. Möjligen fanns inspirationen till detta fiktiva område härikring, Tibet eller Yunnan. Men varför bara inte vara först att ta sig namnet, så man kan locka turister? Det gjorde staden Zhongdian på slutet av 1990-talet, och efter några år gjorde kinesiska myndigheter det officiellt. Så, nu är vi i Shangri La. Ser ut som en ganska vanlig kinesisk stad, men med en ”Old Town”, Gamla Stan, som eldhärjades svårt tidigare i år. Tursamt nog utan att någon omkom, och inom 3 år ska allt vara återuppbyggt igen.
I morse fick vi en ny guide och tillika chaffis, den vi egentligen bokade men fram till idag var han upptagen med andra besökare. Stone heter han, en bra person vad det verkar, extremt duktig på självlärd engelska och historieintresserad. En guide värd namnet! Förutom att den vackra vägen genom maffiga landskap var delar av målet idag, stannade vi och kollade på ett område med väldigt säregna naturliga terasser, vattenburen kalksten som sedimenterats. Fascinerande!

Jag hade ju inte rest så mycket utanför Sverige innan A började ta med mig söderut i Europa. Och nu bor vi i Kina alltså. Så kan det gå.
Men, det som är så fantastiskt, oavsett om man är ute i naturen utanför Umeå, Partille, Val Gardena, Chamonix, Kathmandu, Zhangjiajie eller Lijiang. Samma dofter i naturen. Samma ljud.
– Solvarma barr
– Torr jord
– Regnvåt sommarmorgon
– Porlande vatten
– Fågelkvitter

Njutning.

Nöjda igen efter en dag ute. Först 3 timmar till stället vi bor på inatt, lunch och lite ledigt, sen vandring längs ravinen som är själva Tiger Leaping Gorge. Tur igen att det har blåst varma vindar, annars hade temperaturen blivit jobbig! Förmiddagen var mest att gå på samma höjd, bekvämt, sen på eftermiddagen mer ner och upp. Nu bara slappa med varsin bok, skönt!

Mätta i magen och nöjda efter en dags vandring, mest uppför. Seg i kroppen efter bacillen, idag var faktiskt första dagen utan ont i öronen och hosta, men orken är lite klen. Men inga krav på tempot, så det är OK! Solstekta och lite slöa nu, bara sitter och tittar på bergen, imorgon kommer den mest spektakulära delen, med riktig utsikt ner mot Yangtse-floden!

Vi letar aktiviteter som passar trötthet, regn och ont i halsen. Hittills innebär det porslinsbutik, varuhus, glass och nu, eftermiddagslur. Spännande fortsättning följer kanske!

Ont i svalget och öronen. Skräp.

En sån dag. Flera bråttomgrejor innan ett stormöte för hela R&D, lite halvdant intressant och förberett stormöte, som drog över en halvtimme, jag simulerade en torrhoste-attack för smita ut och äta lunch 10 minuter före de 200 andra på mötet (haha, moget va? 43 år…), telefonsamtal till hemlandet, förberedelse av dragning av projekt för högre makter men plötsligt hade de tidigarelagt min punkt och börjat dra den utan att förvarna, kom in efter 5 minuter att det redan var påbörjat, eländes elände och varför och viktigt, lätt försenad till överenskommet telefonsamtal med hemmisarna igen, nytt möte med eländes elände, några attesteringar i system som mesta delen av tiden svarade med error, ”ska bara” preppa sista sammanfattningen och få iväg mailet men leveransen hänger sig, halvtimme senare än tänkt hem, telefonmöte med hemmaorg på en kvart som tog en tre kvart pga intresse och bra frågor, restaurangbokningen för kvällen med gästerna en halvtimme åt skogen men fanns kvar tackålov (både bokningen och gästerna), en riktig italiensk pizza, hemgång men först ett stopp på mojitobaren i kvarteret mittemot. En sån dag, alltså!
(Jag som dessutom inte gillar att vara sen till något alls.)

Allt från Formel 1 till fejkmarknad till fotmassage! Mer annan dag!

Dagen började med komplett hällregn och låga moln. Upp till en sevärdhet, mjölkvitt och blött. Inomhusaktivitet med lokal konst fördrev tiden fram till en bra Hunan-mats-lunch, sen hade det klarnat upp såpass att vi kunde åka en lååång linbana och buss upp till Tianmen-grottan, vilket är ett gigantiskt hål i berget efter en mycket saftig uppförstrappa. Nerväg så ringer resebyrån och meddelar att vårt flyg hem kl 1905 är flyttat till tidigast 2250. Jippie. Inte. Dryga två timmars flygtid på toppen av det också, och till flygplatsen 50 minuter hemifrån. Attans! Men ändå. Bra resa, fina berg, grönt och frodigt, mycket syre!