Stick och sug
Propp. Låter annars som en försenad tonårsrevolt kanske. Men nej, för 19 kronor oprutat ute på gatan efter några levande charader, kunde vi lösa två av våra hushållsproblem. Stickkontakt till vattenkokaren, vars originalkontakt svetsades ihop till en illaluktande gröt av stål och plast i vägguttaget. Sugpropp till duschavloppet, som inte vill ha riktigt bra evakuering alla dagar.


Hela vägen
Hela vägen, säger kungliga svenska Postverket! Mjae, nästan, men nog verkar de ta lite hjälp sista biten, tror jag!


Några påsar måste man ju spara, all choklad kan man inte äta nu, julklapparna måste ju såklart vänta till på onsdag efter jobbet… men ett brev i brevet var vi ju tvungna att kolla in omedelbart! M har skickat med en liten special!
Två bra teckningar, varav en på vår nya släkting, hamstern Lillan som inte vi har träffat än.
Och en blå groda, och en superfin liten grön groda! Tack M!

Mittens Rike / Egocentrum
Kina och Sverige fungerar väldigt olika på vissa områden. För att försöka vara lite objektiv och inte säga vem som nödvändigtvis har rätt/fel, kan man säga ”annorlunda”, i kombination med ”olika”. Men ibland tar det på krafterna, inspirationen och tålamodet att vara den som är ”annorlunda” och ”olik”.
Från den tidigare kursen i tvärkulturellt tänkande jag gick på jobbet, hade kursledaren ungefär den här modellen för hur man kan beskriva relationer i Kina, plus lite fritt utbroderande runt den:

Illustrationen är inte skalenlig!
Rött är du.
Orange är din allra närmaste familj.
som dock i begreppet ”allra närmaste” innehåller fler personer än vad den brukar göra för oss i Sverige. Du, din respektive, eventuellt/eventuella barn, dina och respektivens föräldrar, eventuella mor-/farföräldrar, möjligen föräldrars och mor-/farföräldrars syskon.
Gult är dina vardagliga nära relationer,
nära som i nära vänner, plus folk som är bra att känna (tänk tjänster och gentjänster). I bästa fall kan man som utlänning, typ kollega, hamna här.
Grönt är andra vardagliga relationer. Normalt hamnar man som utlänning, typ kollega, här.
Blått är ”alla andra”.
Typ 1,4 miljarder av dina landsmän, samt övriga på den här planeten. Tveklöst hamnar man som utlänning här.
Det här synsättet, fostran, kulturen eller vad man ska benämna ursprunget som, kanske kan förklara varför man som inflyttad typiskt normalt konflikträdd och jantelagsfostrad lagspelande svensk kan tycka att många situationer är jobbiga, frustrerande, och, i bästa fall, annorlunda.
Typ, för de allra flesta man möter, ingår man i ”det blå fältet” i bilden:
– normalt håller ingen upp dörren till nästkommande person, öven om den bara är steget bakom,
– du lämnade ju 30 cm lucka till framförvarande i denna McDonalds-kö, då har du nog inte tänkt äta här idag,
– om jag bara ska ha en mjukglass och andra ska äta burgare här på McDonalds är det nog inte så svårt att tycka att min beställning är snabbare och jag kan gå förbi hela den här kön och beställa,
– jo, nu när du äntligen kommit fram till kassan, visserligen är detta en McDonalds-restaurang, men varför tycker du att det är så konstigt att alla typer hamburgarna är slut och vi inte har en aning om när vi får en ny leverans,
– jag höll ju faktiskt på och arbetade med dig nu, men så kom det ju en till person och bad om något, då tar jag den först, tills ytterligare nästa kommer och kräver min uppmärksamhet,
– bara för att du stod och väntade innan mig på att få plats på den fulla restaurangen, är det inget konstigt med att jag kan klämma mig emellan och ta en kölapp före dig eftersom jag har bråttom, tycker jag,
– tänkte du gå över gatan på grön gubbe vid övergångsstället, OK, men jag med min cykel/moped/bil (inklusive taxi som ju borde ha ett visst intresse av att inte köra över sina presumtiva kunder) hade faktiskt tänkt köra här,
– jaha, du går på trottoaren, men hur har du tänkt att jag ska kunna köra min motorcykel på den då,
– hm, det är lite mycket trafik i filen dit min vänstersväng pekar, men kolla, i cykelfilen till vänster om mötande trafik kör ju ingen, förutom jag nu då, gött,
– attans, väldigt få platser att parkera till höger på min gata, men just i denna sekund ingen mötande trafik så då passar jag på och parkerar på andra sidan gatan i det som skulle kunna kallas ”andra färdriktningen”,
– nämen oj, jag har ju kört för långt/fel, jag vänder med min bil här och nu trots att gatan är både intensivt trafikerad och smal,
– jamen bara för att du är en ambulans och har blåljus och sirener på så kan väl jag också ha bråttom, du får allt köa som alla vi andra medan vi kör 5 bilar i bredd i dessa 3 filer,
– DET ÄR BÄST ATT PRATA HÖGT SÅ ATT ÅTMINSTONE JAG HÖRS NÄR DU OCH JAG SAMTALAR, FÖREDRAGAREN PÅ DET HÄR MÖTET PRATAR LITE FÖR HÖGT OCH STÖRANDE TYCKER JAG,
– du tyckte att vi satt i ett möte och arbetade nu, jo, men så ringde ju min mobil och det kan ju vara något som är ännu viktigare så jag tar hela det samtalet så får vi se om du och jag fortsätter senare,
– det är skönt att gå på kurs/möten, för då har man extra mycket ostörd tid att sms-a eller chatta via mobilen eller laptopen,
– oj, missade jag papperskorgen med mitt skräp, näväl, det tar någon annan hand om förr eller senare,
– nej, jag hade varmvatten hela tiden i den här duschen längs vandringsleden i Nepal, och då duschade jag ändå ganska länge, tills det började bli kallare,
– …,
– mutter mummel gnäll och morr…
Typ en sån här period är det nu för oss. Som BiRy beskrev känslan, ”man får fylla på nytt tålamod varje dag”.
Värt att poängtera är att kineser normalt inte alls är särskilt elaka eller onda, bara att vi är ”olika”. Kina är ”annorlunda”. Kanske blir så när man är så många och alltid har varit så många, man kan/orkar inte ha hänsyn till allt och alla, då kommer man ingenstans, nånsin, utan blir stående på fel sida av gatan för alltid.
Vått-å-torrt – kortversionen
Hej vänner, ungefär ett år sen sist, och ungefär ett år kvar till nästa gång! Fast för varje dag krymper avståndet!
Tänkte bara passa på att skicka en hälsning och berätta att jag minsann har tänkt på er en hel massa, alldeles nyligen! Och så måste jag ju ge feedback på vår bröllopspresent från er! (Nej, inte mangeln, den fick stanna hemma i källaren när vi flyttade till Shanghai. Och hade behövt en extra bärare på aktiviteten nedan…)
Äntligen har vi fått till en länge efterlängtad och drömd resa: vandra i Himalaya!
Vi reste till Nepal, till staden Kathmandu, och sedan vidare ut mot bergen och en vandring som heter ”Annapurna Sanctuary”, där toppen som kallas Annapurna I är världens 10:e högsta berg, 8090 m.ö.h.
Så högt siktade inte vi, utan bara till baslägret för detta berg, Annapurna Base Camp, ABC, på 4130 m.ö.h.
Vandringen började på ca 1000 m.ö.h. och toppade i ABC på 4130 m alltså, med denna start och utspritt över tillräckligt många dagars vandring för egen maskin är det ingen fara med effekter från höjden, typ huvudvärk eller liknande. (Det hann vi prova för några veckor sedan i Tibet, en helg i Lhasa som ligger på 3650 m.ö.h., influgna direkt från Shanghai som ligger på samma höjd över havet som Gbg. Typ fotknölshöjd.)
Vandringen vi gjorde varierar mellan lummig skog och typ kalfjäll, uppför och nerför, lika varierande var vädret. Vi hade under lite drygt en vecka både stekande sol och drypande regn, och under det sista var det tanken på er som jag gick och smålog hela tiden (samtidigt som min hjärna i djungel-/regnskogsmiljö inte kunde få stopp på nynnandet av ”Ingen har sett Fantomen utan kläder”, ni som kanske också diggar Trazan och Banarne kan möjligen förstå?)
– det som var torrast i vår packning var toarullen – tack än en gång!
(Prylmani-tanten hade visserligen en sån påse innan, men er var lättare! Gäller att spara gram när man vandrar… borde ha berättat det för han vi mötte, som verkade bära ett helt kylskåp!)
Tjingtjong och kram,
M och A
PS: Den långa versionen ligger som separata blogginlägg, för den som eventuellt vill läsa mer.
Tur i oturen
Nedanstående lapp är ju kanske inte så rolig att mötas av som förälder när man ska lämna sitt barn, eller som barn när man ska till föris, eller som medarbetare när man ska till jobbet…
…tills man läser den ordagrant och fnissar åt det motsägelsefulla!
Det kunde ha varit värre, om de små krabaterna spred sig med den hastighet som deras namn antyder?
Tipstack till Uppsalas bästa specialpedagog!
Vikarie
Jag har nästan klart med en vikarie till bloggen, medan vi åker och vandrar i Himalaya i oktober!
Håll utkik efter ny skribent och nya ämnen! Med lite flyt så kommer vi att överlappa varandra ett tag.
Ledtrådar:
1. Bloggen kan fortfarande heta carlssonKARLSSON,
2. Vikarien har förbud att diskutera armbrytning och och andra ointressanta saker.
I övrigt är ordet fritt, haha!
Kalender-Carlssons
Hej ni som bestämt er eller funderar på att hälsa på oss i SHA! Vi har fixat en google-kalender med våra tider för sommaren och hösten. Har skickat inbjudan till denna kalender till InCa som ju är på väg i början av augusti, men även till er, MarLan och MarLar, som funderar på hösten. Någon annan som vill ha access till kalendern, bara skriv en kommentar i kommentarsfältet eller skicka ett mail.
Vecka 38-41 håller vi öppna för egen del, stängda för besökare som vill träffa oss… lgh är tillgänglig, men inte vi. Passar nog på att göra en längre resa i samband med kinesiska nationaldagsledigheten i början av oktober, men vi har inte bokat något ännu. Ungefär så just nu!
Specialleverans
Idag kom det en svensk kille och frågade vad jag heter, om jag kanske kunde vara… Ja, det är jag? Vad bra, då är det här till dig sa han, och lämnade över sin specialleverans.
Kolla! Snask och skvaller!
Jag känner mig jättesnål idag, andra brukar vara duktiga och bjuda när de får svenskt godis, men nej… jag smyg-smaskar, möjligen kan A få smaka, men ingen annan. Mina bilar! Bara mina!!!
Och när jag ändå berättar om såna här trevliga överraskningar, samma sak hände mig ju häromveckan, fast då var leverantören en dittills okänd tjej. Pås-sås, bland annat! Och andra braiga tillbehör för att kombinera med monstergrillen under våren. Man blir lite extra glad och fnissig när man får saker som inte finns här, men är så självklara hemma att man inte ens tänker på dem…
Puss på er, pinglor som skickat!!!
Mini-Kina
Jo, jag vet. Klart att det är större andel, eller åtminstone fler till antalet, svenskar i Shanghai än i många andra kinesiska städer. Och att vi långnäsor troligen ofta går på ungefär samma ställen här i Shanghai. Och att bilvärlden är liten, typ fd kolleger kan dyka upp igen på orter där det finns biltillverkar-anknytning. Men ändå!
Idag på stan sprang jag på en kollega från saligt insomnade Saab, sist vi sågs var en dag i november 1997 när jag slutade, eller möjligen en dag i typ februari 1998 när jag var med på ett kalas med gamla jobbet i Tröllhättan!
Jag tycker ändå att det är lite coolt, typ 30 sekunder hit eller dit, eller att man hade valt att gå på andra sidan gatan, så kunde man ju ha missat varann helt? ”Om inte om”, och ”alla val får konsekvenser”, hisnande tankar som jag ibland kan roa mig med inuti min lilla hjärna… Slumpen är ingen tillfällighet?
(Nåväl, oroa er inte, jag håller inte på att bli helt knäpp men det är ändå lite spännande.
http://www.vof.se/folkvett/ar-2005/nr-4/tillfalligheternas-spel/ )
Stor-Carlsson har lämnat sällskapet, så vi kunde uppgradera Mellan-Carlsson till ett lite lyxigare rum på Pensionat Carlsson. Trogna gäster som stannar till på söndag måste ju premieras!
Jag och mellan-C vågade oss ut på jazzklubb, men vi fuskade och lyssnade bara på förbandet, sen var vi lite för trötta, och för nyfikna på om mini-C och EvWa hade öppnat nån påse med sourcreamchips som vi skulle missa.






