Asch
Idag var ingen bra dag på jobbet om man helst vill
göra rätt,
vara i tid med de arbetsuppgifter man ansvarar för så att de passar med projektplanerna,
tro att man kan lita på att folk gör det man kommit överens om,
följa reglerna istället för undantagen,
hinna arbeta färdigt under arbetstid,
få email med rubriker som kanske hjälper en att förstå vilket projekt eller pryttel de rör,
få email med rubriker som kanske kan ge en lite förvarning om att just de mailen borde ges en högre prio för att innehållet är viktigare än vad den intetsägande rubriken antyder så att man tappar några viktiga timmar för att annat gick före,
mummel mummel mummel… inte min dag helt enkelt, kanske.
Kan endast kompenseras av att det som vanligt finns godhjärtade, kunniga och självuppoffrande människor som hjälper till! Och att man nånstans i bakhuvudet vet att det mesta brukar ordna sig, till slut.
Vi ses imorgon istället!
Guilin 2: Kulörta lyktor
Dag 1, efter Terrys ölfisk till lunch.
Aktivitet 1, Silver Cave, typ 2 km vandring i grottsystem med precis hur mycket stalaktiter och stalagmiter som helst. Fast i kulört ljus.
Men först, hur tar vi oss dit? Guiden hade redan hunnit skicka iväg den minibuss som hämtade oss på flygplatsen, som faktiskt hade plats för oss alla 6 och vårt bagage. Faktiskt hade plats för oss alla 6 och vårt bagage, vill jag återigen poängtera… mer om det efterhand. Nu skaffade hon fram en trehjulig moppe med flak, och nästan plats för 6 rumpor. Om man ville, kunde man även ha fått åka på hennes egen moppe. Eeeh… känns sådär om man är säkerhetstaliban, och i vanliga fall åker bil med säkerhetsbälte eller moppe/MC med hjälm. Särskilt i en förbryllande och krånglig trafik, på halvdana vägar. Nåväl. Är det semester så…
OK, framme med alla armar, ben och skallar intakta. En myllrande och färgglad kommers utanför. Särskilt de stora bitarna med kristalliserad färgglad honung är väl snygga!
Sen, inne i grottsystemet. Jo, maffigt, men… det kan lätt bli överdos av mycket folk och udda kombinationer av naturligt och onaturligt. I min smak.
Sen moppe tillbaka till pensionatet, och senare på kvällen en minibuss med plats för 6 när vi var 7 inklusive guiden, till en utomhusteaterföreställning, Impression Liu Sanjie, en traditionell historia med regisserad av samma person som regisserade filmen ”Hero” . Oturligt nog var vår guide mer biljettköpare än just guide, så vad showen handlade om var lite svårt att förstå för oss som inte var pålästa innan. Men det var maffigt med riktigt vatten och berg som kulisser.
Lite vanligt knök-kaos innan insläppet, följ skylten med 99, och OlKa försöker jobba mot Sverige per mobiltelefon i kaoset:
Många åskådare. Många maffiga berg i bakgrunden. Många masseffekter av att ha många skådespelare, ca 600 st. Det bästa är att de allra flesta helt enkelt är vanliga ortsbor som bara ”jobbar extra” och deltar i showerna efter sina vanliga arbeten!
http://www.kinaupplevelser.nu/yangshuo/silver-cave.html
http://www.kinaupplevelser.nu/yangshuo/impression-liu-sanjie-lightshow-om-showen.html
Specialleverans
Idag kom det en svensk kille och frågade vad jag heter, om jag kanske kunde vara… Ja, det är jag? Vad bra, då är det här till dig sa han, och lämnade över sin specialleverans.
Kolla! Snask och skvaller!
Jag känner mig jättesnål idag, andra brukar vara duktiga och bjuda när de får svenskt godis, men nej… jag smyg-smaskar, möjligen kan A få smaka, men ingen annan. Mina bilar! Bara mina!!!
Och när jag ändå berättar om såna här trevliga överraskningar, samma sak hände mig ju häromveckan, fast då var leverantören en dittills okänd tjej. Pås-sås, bland annat! Och andra braiga tillbehör för att kombinera med monstergrillen under våren. Man blir lite extra glad och fnissig när man får saker som inte finns här, men är så självklara hemma att man inte ens tänker på dem…
Puss på er, pinglor som skickat!!!
Mini-Kina
Jo, jag vet. Klart att det är större andel, eller åtminstone fler till antalet, svenskar i Shanghai än i många andra kinesiska städer. Och att vi långnäsor troligen ofta går på ungefär samma ställen här i Shanghai. Och att bilvärlden är liten, typ fd kolleger kan dyka upp igen på orter där det finns biltillverkar-anknytning. Men ändå!
Idag på stan sprang jag på en kollega från saligt insomnade Saab, sist vi sågs var en dag i november 1997 när jag slutade, eller möjligen en dag i typ februari 1998 när jag var med på ett kalas med gamla jobbet i Tröllhättan!
Jag tycker ändå att det är lite coolt, typ 30 sekunder hit eller dit, eller att man hade valt att gå på andra sidan gatan, så kunde man ju ha missat varann helt? ”Om inte om”, och ”alla val får konsekvenser”, hisnande tankar som jag ibland kan roa mig med inuti min lilla hjärna… Slumpen är ingen tillfällighet?
(Nåväl, oroa er inte, jag håller inte på att bli helt knäpp men det är ändå lite spännande.
http://www.vof.se/folkvett/ar-2005/nr-4/tillfalligheternas-spel/ )
Stor-Carlsson har lämnat sällskapet, så vi kunde uppgradera Mellan-Carlsson till ett lite lyxigare rum på Pensionat Carlsson. Trogna gäster som stannar till på söndag måste ju premieras!
Jag och mellan-C vågade oss ut på jazzklubb, men vi fuskade och lyssnade bara på förbandet, sen var vi lite för trötta, och för nyfikna på om mini-C och EvWa hade öppnat nån påse med sourcreamchips som vi skulle missa.
Intro till Kina på 10 minuter
Jag hittade det ju!
Klippet som gör att man kan spara in en konsult eller föreläsare på ämnet ”Hur är det i Kina?”, och bara lägga 10 minuter!
(Mitt kontonummer är… hihi!)
OK, en popularisering såklart, men visar ändå en del basfakta och typiska saker om komplexiteten att förklara ”Du som bor där, hur är det i Kina?”
Skrivriktning
Det var någon som undrade om man läser och skriver kinesiska i samma riktning som vår västerländska text, eller som japanska, eller? Svaret är numer: samma riktning som vår.
Jag saxar från Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Skrift):
”Skrift som innehåller kinesiska tecken har traditionellt skrivits uppifrån och ner med kolumner från höger till vänster. På grund av ett ökande behov av att kunna inkludera begrepp skrivna med latinska bokstäver, matematiska och kemiska formler samt på grund av begränsningar i elektroniska filformat skrivs den allt oftare med västerländsk skrivriktning i rader från vänster till höger.”
Kvartersmuseum med dazibao
Om man kan ha en kvarterskrog, så kan man väl ha ett kvartersmuseum? Japp, det har vi. Ett som tillåmed står med i vissa guideböcker om SH, som en sevärdhet och intressant tidsdokument. Shanghai Propaganda Poster Art Museum, tyvärr inte tillåtet att fotografera, så ni måste komma och kolla själva! 20 kr i inträde, några rum i bottenvåningen i ett vanligt bostads-höghus. Men kika lite på hemsidan!
http://www.shanghaipropagandaart.com/
Många affischer liknande ”vanlig” propaganda såklart, från olika tidsåldrar och i olika stilar.
Men det jag tyckte var intressantast var några av de få brottstycken som finns kvar av vad som kallas dazibao, ungefär ”storbokstavs-affischer”, från tiden under Kulturrevolutionen. Handtextade, hastigt gjorda vad det ser ut, uppsatta på väggar och plank. Då en form av uttryckssätt för alla möjliga budskap kring politik, protester, och propaganda. Inte ovanligt att texterna namngav, eller snarare angav, personer som sades vara mot partiet och rörelsen. Här kan man tala om ”levande dokument”, för ofta klottade folk över med andra åsikter, eller försvarade sig om de var anklagade för något.
De allra flesta dazibao blev nedrivna, förstörda och ville glömmas av de som var med under den tiden. Men mannen som har detta museum hade råkat på en massa dazibao som råkat bli omslagspapper till diverse samlarföremål från Kulturrevolutionen som han köpte in, och insåg dess värde både som tidsdokument och konst. Fascinerande och kusligt.
Looser Cruiser-förlust
Ibland går saker långsamt, ibland snabbt. Vi beställde en S40 som bil här innan vi flyttade från Sverige för ca 6 månader sedan, men har ju åkt Buick minibuss hittills (elakt kallad Looser Cruiser av alla tuffa, som fått sin bil av det egna märket), och så länge den inte dricker alltför mycket soppa så är väl det OK. Särskilt med tanke på att vi ju ska ha 4 gäster snart. Sååå… det var inte fullt så glädjande att utan varsel plötsligt få sin S40 idag. Nåväl, I-landsproblem, vi här får klura på någon bra lösning av flygplatshämtning av 4 pers med bagage, oroa er inte!
Dumpad
Idag blev jag dumpad, jag fick inte åka med hem. (A skulle till ett labb och lite osäkert hur lång tid det skulle ta.) Så jag hittade 2 andra farbröder att åka med, bra tillfälle att nätverka och leta smaskigt skvaller som jag aldrig hinner höra/får tillgång till under arbetstid. Hihi.
Spik i foten
Mittåt.
Jag håller på och gnölar om ”spik i foten”, vad är det att lipa om egentligen.
Nu skickar vi istället styrkekramar och tankar till den som har ”spik i ryggen” och ska få dem justerade.
Jag älskar dig, syrran!
Tuff och tålig som ingen annan, både utanpå och inuti.
Imponerande.
Hörs snart!
PS:
Lyssningstips på ett intressant och fint sommarprat, om bl a hur ovant det är att på svenska säga att man älskar någon. Linda Olsson, från 2009.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=7161&artikel=2847777&sida=5
carlssonkarlsson 