Urvalskriterier
Inte ens efter att ha sovit på saken kan jag komma över, eller förstå. Jag brukar ju inte berätta så mycket detaljer om jobbet, men… ibland tar förrådet av ”intressant!” och ”annorlunda!” bara slut… och tar flera dagar att fylla på. Nu ligger det på minus!
Jag skulle hjälpa en lokal kollega att delta i en anställningsintervju av en potentiell ny lokal kollega, absolut, det är ingen dum idé att filtrera lite vilka som är hyfsade på engelska eftersom det är det språk vi måste kommunicera mellan Kina och Sverige/Europa med. Och att även den som söker jobb inser att det är så det kommer att vara, det dyker upp blekfis-tanter och långnäsefarbröder som man måste prata med, på engelska, inte helt sällan på telefon dessutom. Rättvist mot den sökande också liksom, att vara tydlig med detta på en gång, vad de har att vänta.
Man behöver inte göra så mycket mer än att be den sökande berätta lite kort om sig själv bara, eller prata lite om varifrån de kommer, var de bor nu, eller vad de tror kan vara bra med vårt företag. Bara för att höra lite på om de är bekväma på engelska alltså.
Den sökande var en riktigt positiv, glad och trevlig person med en trivsam humor, väldigt bra på engelska, och hade dessutom en ganska lång professionell erfarenhet inom området för tjänsten. Han var så närvarande och framåt i samtalet utan att bli gåpåig, att det nästan var han som intervjuade mig, än jag honom. Så det var ett bra samtal, han var intresserad av hur det var att vara utlänning i Kina, och kunde jämföra med sina nuvarande, amerikanska kolleger. Intressant!
Men… sen när samtalet var över, och jag och den rekryterande chefen skulle stämma av våra intryck… jo, professionellt OK, glad, ”hyfsat bra” på engelska (medan jag tyckte han var klart över medel), verkar duktig… men…
”Nej, jag vet inte, jag föredrar personer med större ansikten, som har ‘mer muskler på kinderna’.”
Eeeh, va???
Den sökande var rätt slank hela han, och hade inte bäbiskinder nej, men han såg ut som många andra här, många är ju väldigt smala och nätta.
Får se om detta var kriteriet som fällde den sökande till slut – suck! En del saker är svåra att förstå!
Så Mycket Bättre
Haha, hade jag en dålig dag igår eller? Sån tur att det inte kom en till!
Idag började med att jag vaknade en timme innan väckarklockan, och kunde lyssna på en bra podcast tills det var dags för en dusch i det extremt lyxiga hotellbadrummet, med perfekt frottéhandduk och jättesöta praktiska små schampoflaskor att ta med sig hem… sen en jättefin frukost med god ost och bra bröd, ägg, färsk frukt och gott kaffe.
Jag brukar ju inte skriva så mycket om jobbet, varken bra eller dåligt, men i Chongqing jobbar 3 av mina Volvofavoriter. Min ena underställda MarSu, den flygande holländaren AvV, och västkustens tryggaste MarTo. Den siste bor på samma hotell, så förutom min ersättare BreM som jag reser med, så hade jag trevligt frukostsällskap, och sen skjuts till fabriken. Genom ett ännu nyårspyntat Chongqing, som har en massa höga berg och djupa floder kring sig, vilken skillnad mot platta SH! Väl på jobbet så bjussade AvV på mer gott kaffe, bra samtal, sen en inblick i deras vardagsjobb och möten, telefonmöte med Shanghai där ytterligare en favvokollega HuXi smaskade in en helt fantastisk summering om ett uppdrag hon haft på jobbet, både klokt innehåll och ruggigt snyggt upplagd presentation rent grafiskt. Suck! Lycka!
Som om inte dagen kunde bli bättre, lunch utanför fabriksgrindarna med de 3 guldgossarna och tjejen, ful sunkig restaurang med jättegod enkel mat, som alltid i Chongqing. Sen mer av det goda kaffet och jobb, sen mer hjälp av MarTo att få skjuts av hans chaufför till järnvägsstationen, ingen kö till att lösa ut min biljett som jag inte hann fixa igår pga annat biljettstrul. Som vanligt, kinesiska snabbtåg, avgår punktligt, rena, tysta, bekväma, och… sträckan Chongqing – Chengdu är nästan som en 2 timmar lång film. Kuperade vackra jordbrukslandskap, alltid nåt att titta på: människor som påtar och sliter, kör moppe, leker, risfält, blommande gul vacker raps, ankor, nån strökossa här och var, spännande hus, broar, massor av tunnlar, hur mycket som helst att spana på, och så som man vill att Kina ska se ut!
Sen på tåget steg det på första stoppet på en helt osannolik person i vadderad pyjamas, man blir ju fnissig… och hon hade platsen bredvis BreMi. Men hon var inte ensam, utan en av Kinas yngsta medborgare, en 7 dagar gammal bäbis, de var på väg hem från BB med tåget! (Observera stolt mormor i bakgrunden, haha!!!)
Framme i CD hade, oj hoppsan, en volvofavvis till, JesKo, skickat sin mysiga chaffis med en flong ny S60L som luktar nybil, att möta oss, med skylt och allt. Skjuts till hotellet, jo, jag tackar vilken lyx! Sen hade BreMi smygspanat vad hon längtade efter att se i Chengdu och ta med mig på, så vi kastade bara in väskorna på varsitt rum och hoppade sen in i en taxi, till ett turistområde som är väldigt typiskt kinesiskt. Kuanxiangzi alley. Och så bjussade hon på god kinesisk mat, mmm! Ett rökt fläsk som var så gott att jag hade kunnat äta en hel spädgris, och jag fick allt själv för hon är vegetarian! 
Till efterrätt, ”tre studsar boink”, eller vad det nu kan heta, klibbiga rismjölsbollar som servitrisen knådar, kastar mot trumskinnet mellan de fyra mässingsskålarna så det tjongar tre snabba boink, och så landar de boff i ett sött mjöl. Inte oändligt gott, men… turistigt!
Mer turistigt. Teförsäljning…
… öronpet, komplett med rengöring och mot extra avgift även med ljudterapi via typ stämgaffel-plonnnng rakt in i örat, utfört av professionella öronpetare med mörkerutrustning…
… och såklart, vi är ju i provinsen Sichuan, i staden Chengdu: pandor, pandor, pandor!
Me and my Boss
Me and my Boss #1:
Me and my Boss #2:
carlssonkarlsson 