Harbin 2: Konstsnö
Konstsnö eller snökonst.
Välj själva, båda var sanna. Man använder inte natursnö till bas för skulpturerna.
Snöparken, där snöskyffel fick en ny innebörd:


Den snöskulptur som föll mig mest i smaken var den som kanske varit enklast att göra av alla objekten detta år:

Det största verket, absolut mäktigt. Men jag tappade helheten och fastnade som vanligt vid någon ovidkommande detalj:
Hur tror ni att det kan gå med hopknutna stegar, och några som säkrar dem med varsitt rep. stående utan att något att hålla i sig i? Det får vi inte veta denna gång, men ändå:

En kopp kaffe i ett hus som var inskulpterat i snö, dock blev temperaturskillnaden lite tuff för kameran:
Jag hittade en trevlig liten kompis, som dock mest ville sova:

Avslutar med en riktig snögubbe:

Sned horisont/Tequila Sunrise
Ojsan hoppsan, detta kan nog vara den dags inlägg som skrivs tidigast en ny dag! Sitter och degar i soffan medan jag försöker få horisonten horisontell innan jag kryper isäng, och förhoppningsvis en sunrise utan tequila-eftersmak.
Vi skulle ut och äta middag med ett par som hade BF=motsatsen till FF. Föräldrafritt var det hemma för deras 3 små vänner medan de stora hade barnfritt några timmar. Mexikansk restaurang med god mat, trevlig atmosfär, men vad? I en stad med ca 23 miljoner är det såklart ändå viss risk att man träffar andra i samma situation som en själv, och med samma smakpreferenser, men att det skulle vara så många svenskar, som på ett eller annat sätt hängde ihop? Damen i vårt sällskap sprang oplanerat ihop med några av de gumms som hon hade firat till kl 04:30 med natten innan, haha, för en vän som skulle flytta hem till Sverige!
Sen var det såklart 3 gubbs från jobbet med sina familjer, men familjerna troppade av efterhand och en av de tre gubbsen skulle passa på att fira sin 11:e födelsedag. Ja, redan här går det ju att fatta vartåt det lutar, med nån som är född den 29:e februari kan det ju bli kalas både före och efter rätt datum, tillåmed att man kan slira på vilket år man firar en viss ålder. Och på den vägen var det. De tre gubbsen kommer nog att ha mer ont i håret när de försöker få i sig sin söndagsfrukost kan jag tro, efter nya rekordnoteringar av tequila-flight-brickor (3 tequila-shots/bricka). Vi hjälpte bara till med minsta möjliga insats för att visa värt deltagande, eftersom samtliga tre har högre befattningar än oss, haha. En av dem, den mest ljus- och tunnhåriga, har nog möjligen numer ett muntligt avtal med en vilt främmande Guiseppe att ta emot en transplantation/donation av italienska buskiga ögonbryn… jag tror resten bör stanna oomskrivet.
Annars tänker jag mest hela tiden på syrran, och att förhoppningsvis kunna få höra hur det är, imorgon Vasalopps-söndag, svensk tid.
Sov sött.
Dumpad
Idag blev jag dumpad, jag fick inte åka med hem. (A skulle till ett labb och lite osäkert hur lång tid det skulle ta.) Så jag hittade 2 andra farbröder att åka med, bra tillfälle att nätverka och leta smaskigt skvaller som jag aldrig hinner höra/får tillgång till under arbetstid. Hihi.
PDB goes PRC
We made it!
We were a little suspicious that it should be harder to find each other in a city with 23 million other persons, than in a country with 9 millions… but, there are fewer places to hide here so we managed to bump into each other!
The beginning of a beautiful friendship started with a surströmming party in 1994, and is still alive (because, or despite, the surströmming? nobody knows…). But we do not exactly wear each other out since we only meet once or maximum twice a year!
People’s Square, SH:
Nanjing Xi Lu, not as crowded as a normal Sunday since this is a ”working Sunday” in China (well, obviously we are some people not working today):
Ground Control Crew in front of the spaceship:
[Ö:n jår tö:ns]
Earn your turns!
Vi slappade idag pga trötta ben och att det verkade vara extremt dålig sikt i morse. Tog en lång promenad för att leta nåt lunchigt och se Hakuba. Hittade turistinformationen och fick tips om en liten restaurang som vi definitivt inte ens skulle ha sett annars, väldigt japansk och väldigt liten. Gott! Sen skrotade vi tillbaka till hotellet, slumrade en stund, men sen! Tydligen hade våra stighudar till skidorna följt med i flyttlasset, även hit i skidfodralet, och precis utanför hotellet ligger en liten backe utan lift, nu med ganska mycket fin snö. Hudar på! Uppåt framåt! Sedan välförtjänta svängar nerför.




Såhär olika kan vädret se ut i olika riktningar i samma dal. Blå himmel,
eller om man vänder på huvudet, ludd över olympiabacken:

Skiddag 2, Hakuba
Idag var vädret bättre, men benen sämre! Vi provade ett annat system, Hakuba 47, det var lite snällare och enklare åkning än gårdagens Happo-One i dimma. Måste ändå säga att en skidort i Sverige är ganska lik en i Norge, Italien, Frankrike, eller Japan! Både hur byarna ser ut, vad ortsbefolkningen gör, skiduthyrningarna, barerna, … helt enkelt ganska enkelt att ta sig fram.
Bergen här ser dock lite annorlunda ut, mer som på japanska eller kinesiska målningar, mycket träd som står så att bergen nästan ser lite randiga ut.

Räkkorv är ju däremot inte så vanligt som pizza i back-lunchmaten på andra ställen vi åkt. Måste ju provas…
En dyr Hoeggarden eller en billigare inhemsk öl. 

Buljongtärning
Näää, man vill ju inte vara som en buljongtärning, salt och flottig, i det varma onsen-vattnet, så man skrubbar skrubbar skrubbar sig ordentligt innan ju. Idag var jag där lite tidigare än igår, fortfarande dagsljus, då upptäckte jag att det ju fanns en ute-onsen också! Mmmmysigt, ligga ute i varma badet och titta på berget mittemot!
Annars går typ hälften av gästerna i denna klädsel till frukost, till middag, till afterski på hotellet, när som! Yukata, en typ av kimono, finns till varje gäst. Och den mystiska snodd vi hittade i matsalen vid brickor, ätpinnar och servetter har nu fått sin förklaring: att hålla uppe ärmarna på yukatan när man hämtar mat och äter!

Dagen efter
Meh. Gårdagens Annual Party var ju inte nån skräckupplevelse, det kan ingen som var med ha tyckt den här gången! Så det hade nog tagits en del förslag ur förslagslådan inför planerande denna gång. En helt schysst kväll i konferensdelen av ett stort hotell, helt schysst mat, utlottningar med helt schyssta priser (mobiltelefoner och surfplattor), helt schyssta utmärkelser till ”Årets anställda” (viktigt i Kina!)´, helt schysst underhållning även om man ju måste imponeras av de som vill/vågar/orkar träna in nummer! Jisses… dessutom satsa på scenkläder, seriöst verkligen!
Detta toppat med en helt schysst hemgångstid för oss som skulle upp tidigt idag, dock lite senare än alla kineser som bussades tillbaka till förstaden vid jobbet (där de flesta bor) kring kl 20. Helt schysst hemkörda av en helt schysst kollega.
Inga särskilda avslöjanden att göra, såklart är det helt schysst att se R&D:s ledningsgrupp i traditionella kinesiska dräkter sjungandes Lady Gagas ”Born This Way”, men kanske bör vissa delar av ”what happens at Annual Dinner, stays at Annual Dinner” gälla…

