56 skräpbilder
Det säger bara brak så är ett sånt här område jämnat med marken för att lämna plats till något nyare, högre, dyrare.
Shikumen kallas de traditionella bostadshusen i Shanghai, byggda från senare hälften av 1800-talet och framåt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Shikumen
Blandade bilder på rivningsobjekt och boende med rivningskontrakt.
Fult och fint, sorgligt att tappa delar av historien. Saknat underhåll? Vemodigt.
Mysläskigt att smyga runt och fota, bilderna rakt ur kompaktkameran, ingen efterbehandling.
















































Yunnan #5
Sista dagen, vi ska egentligen bara åka från Shangri-La till Lijiang. Men såklart kan man hitta spännande saker att titta på under tiden. T ex de snygga västarna (se tjejen i mitten av bilden) som pensionatet intill har på sin personal. Som här försöker hålla jämna steg med sopbilen, som bara meddelar att den rullar förbi genom att spela en Hemglass-liknande trudelutt, på evig repetition.
Ingen kör, alla upptagna med att kommunicera på annat sätt.
Stones pensionat. Shangri-La Tibetan Family Inn.
Vi var lite kulturtrötta och bad att få skippa Songzanlin-klostret. Lhasa gav oss tillräckligt med tempel för ett tag.
Hellre mer natur! Här bara en runda på landsbygden. Några svarthalsade tranor vars flygning norrut med sitt övriga sällskap verkar ha blivit inställt.

Hopp!
Gräva gräva!
Hus som matchar de tidigare västarna.
Typisk tibetansk husbyggnadsstil.
Stone stannade på en till synes slumpmässig gård, och bara frågade om vi fick kika in hur de bor. Det fick vi. Stora boningshuset har djuren i bottenvåningen, sen bor man ovanpå. För att ha det varmare på vintern flyttar man ibland ut i köket.




Gårdfarihandlare på trehjulig moppe, sålde kryddor och annat.
Vi åker vidare. Det går inte snabbt med en chaufför som aldrig kommer upp över 60 km/h, så vi hinner verkligen titta på landskapen…
Något som definitivt går långsammare än 60 km/h är dock långfärdscyklisterna i uppförsbackarna!
Lunchstopp. Peka, så wokar vi!
Tillbaka i Lijiang. En runda i en annan typ ”Gamla stan”, för att fördriva tiden fram till hemresan. Frukten var snyggaste varorna! Slut, bara flyget hem kvar, och det både gick och landade ju tidigare än tidtabell på söndagskvällen, ett bra slut på en bra resa! Provinsen Yunnan skulle vi gärna se mer av!


Yunnan #4
Denna morgon byttes guidinnan Sandy ut mot Stone, som var den guide vi hade haft kontakt med innan, och som lagt upp programmet. Stone kombinerade chaufför och guide, en entreprenörisk och trevlig kille. Men först varsin bastant frukostfruktpannkaka!
En massa bilder tagna från bilen bara, men ändå. Bilvägen är ett nyavslutat projekt i ”turistifieringen” av området, ganska lik de stigar vi vandrade tidigare längs bergssidan. Vägen är, eh, ungefär så bred den behöver vara, inte så mycket vägren direkt.


Haba Snow Mountain i kulissen. Landskapt lite mer Norrlands inland plötsligt.

Somliga förbereder sig för en dag i bergen. Andra har en vanlig lördag, marknadsdag. Traditionell klädsel för kvinnorna av Naxi-folket, en av Kinas minoriteter.
Ingen blir sur om man stannar och pratar med folk samtidigt som man blockerar hela vägen genom byn. Lite sicksackande så kommer de som vill vidare, medan de andra kan prata färdigt.

Baishuitai och en lite bortglömd sevärdhet, ”White Water Terraces”. En viktig plats för den minoriteten Naxi och kulturen/religionen dongba.
Min engelska som inte är lika bra som Stones, hade läst detta i turbeskrivningen som ”White Water” och ”Terraces”, typ något med ”fors” alltså, inte ”White” och ”Water Terraces”… men ändå! Stone guidar i världens bästa och gubbigaste stil med händerna på ryggen!



Här började jag också fatta att betoningen var ”vit” och ”terrass”… sedimenterad kalksten.


Med rätt väder kan ju detta ställe vara hur fotogeniskt som helst. Vi var nöjda ändå!
Stone gubbar vidare.
Stone and a rock. Med inskriptioner från… något som jag tyvärr har glömt.
Lite bortglömd attraktion bland de andra påkostade områdena, alltså. Tveksamt underhåll av leden upp till terasserna.
Lunchdags. Restaurang utan meny, men med gott om råvaror. Peka och kombinera ihop.

Vi rullar vidare genom landskapet. Som högst går vägen upp i ett pass på ca 3500 meter över havet.

Snygga bron stängd efter jordbävningsskador. Tillfälliga bron inte lika utsmyckad.
Boskap och tibetanska hus.


Målet för dagen.
Det mytomspunna Shangri-La, vackert va?
Precis som i legenden… eller som man kan tänka sig i en stad som ända tills relativt nyligen hette Zhongdian tills man norpade Shangri-La!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Shangri-La
Shangri-La har som Lijiang en Old Town. Ligger vid foten av en kulle med ett tempel.
Men i januari i år drabbades området av en otäck brand, och en stor del av de gamla trähusen försvann i lågorna. Tursamt nog omkom ingen, de flesta husen var bara butikslokaler och restauranger. Diverse grushögar, i väntan på återuppbyggnaden som kommer att vara klar inom ca 3 år.

Ett museum från ”Den långa marschen” som Den Röda Armen och Mao gjorde i kampen mot Guomindang.
http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5nga_marschen
Det är ju alltid segrarna som skriver historien, så visst kunde man även läsa här att Tibet hade demokratiserats av Kina.

Boende på Stones hotell/guesthouse. Tibetansk stil. Strömlöst som hela resten av stan de första timmarna när vi anlände.

En promenad och passa på att leta något till middag.
Avgasrening? Nä.
Liter mer span på det eldhärjade och delvis utrivna Old Town-området.

Turistfälla? Jakburgare.
Rivning och renovering om vartannat.



En jakpyttipanna blev det till slut!

Yunnan #3
Vandra vidare!

Lättgånget, mer eller mindre bara på en hylla på en och samma höjd.








Rast vila trots bara typ 2,5 timmars vandring. Tina’s Guesthouse. Här ska vi bo över natten. Bara passa på och äta lunch och vänta på att vi ska få rummet kl 12, klockan var typ strax innan 11. Så vi väntade på att bli lunchhungriga, lunchade och sen, kl 12, skulle vi ju få rummet. Nej, det fick vi inte, för de kineser som bodde där hade inte hunnit checka ut… en massa trööökig väntetid helt i onödan, grr!
Nåväl. Vår stora packning hade kört hit med bil, och låg i ett rum med en massa annat bagage. Vi packade om för en liten minitripp, ner till ena stället där tigern enligt legenden om Tiger Leaping Gorge hade hoppat över (såklart kan man kopiera så att finns det mer än ett sånt ställe, beroende på var turisterna finns…). Tur i alla fall att utsikten medan man väntar är fin!

Om man vill kan man lifta med häst, precis som vid de ”28 kurvorna”.

Där är den alltså, ”hoppa över-stenen”!
Vi traskar vidare längs en uthuggen väg upp och ner längs bergssidan. Här är man liksom verkligen inne i ravinen.





Vy ut ur ravinen.
Taggar.
Och tillbaka, nu var rummet ledigt, hjälpligt städat… och vårt. Sen blev det att gå igenom menyn en gång till. Mestadels god riktig kina-mat!

Yunnan #2
Denna utsikt från fönstret på morgonen är ju inte helt fel!
I byn Baisha, precis som överallt kring Lijiang, det byggs så det knakar för turism och folk med mycket pengar. Området håller på att bli helt överexploaterat, på ett sorgligt sätt. Vår guide Sandy, som är en vanlig tjej från väldigt enkla förhållanden ute på landsbygden i området, sa att det börjar märkas problem för en del människor som lever här. Deras gård och jordbruk blir inlösta/uppköpta, de får ganska mycket pengar så till en början är allt verkligen bra. Men sen. Flytta in ”till stan”, till en liten lägenhet, och bo kanske 3 generationer i den, inte ha de vanliga vardagliga sysslorna som man har i ett jordbruk. Många nya typer av problem. Det mesta startade efter den stora jordbävningen 1996, när staden skulle byggas upp, och bli ett världsarv.
http://en.wikipedia.org/wiki/1996_Lijiang_earthquake


Nu dags för vandring, Tiger Leaping Gorge.
Karta får man inte tag på så mycket mer detaljerade än såhär, men å andra sidan behövs det kanske inte heller, det är en led att följa.

Start i Qiaotou. Observera långärmat och långbent, och färgen på skorna!


I början genom en odlingsbygd, terasser med vete, och många valnötsträd.



Torrt.


Bekväm vandring bara, skönt. Lunchstopp på Naxi Family Guest House. En liten avvaskning och en kopp te innan maten satt fint.




Samma detaljeringsgrad på kartan på väggen. Vi fokuserar på dagens etapp, från Qiaotou, via ”28 Bends”, till Tea-Horse Guesthouse.

Under lunchen passade vi även på att skala av oss några lager kläder.


Här kommer del 2 av uppför, även kallat ”28 Bends”. Man får stanna och simulera att man är extremt fotointresserad och njuter av utsikten, för att inte verka otränad och trött…
Som vanligt. Till slut kommer man ju ändå upp. Även om jag sällan är den som är snabbast i den riktningen.



Sen bytte landskapet vegetation. Nu blev det mest nån typ av tallar. Och nerförsbacke!
Framme vid dagens etapp. Rast, vila, mat, dusch, sömn.
Dammiga skor och insikt om en solstekt nacke.

Vila, som sagt!

Det går lika bra med selleri
För memoarerna: har varit på en ”Ladies Night” med ”Free flow champagne” med en massa trevliga tanter från jobbet. Jag är inte säker på att det kommer att någonsin erkännas mer än vid detta tillfälle, att jag har varit på en ”Ladies Night”… men ändå.
Mest minnesvärda replik, i taxin hem:
– Men AnJo, luktar det inte selleri?
Eeeh, jo. Se pilen. Taxin hade hela hatthyllan full av färska grönsaker…
Inte konstigare än att jag, jag, går på en ”Ladies Night” med ”Free flow champagne”. Ungefär så.
(Kan iofs kvala in i samma konstighetsliga som mini-AW med Yvve då vi köper varsin enda öl och smyger runt i kulisserna på Posthotellet i Gbg. Eller när vi på annan mini-AW provat så många öl innan jag provar klänning på NK att jag känner mig tvingad att köpa den för att det verkar som det snabbaste sättet att hinna på toa innan det händer en olycka…)





