Ny dag, samma låga moln, inget regn men mycket hög luftfuktighet.
Zhangjiajie National Forest Park. Entrén till parken, inklusive poserande!
Biljetterna är tredagars, så såklart måste man ha fingeravtrycksläsare så att det inte går att dela på en flerdagsbiljett på flera personer.
Nej men, vad oväntat, en kö! Fast denna gick snabbt. En massa rosa bussar går i skytteltrafik och matar folk mellan olika delar i parken. Park och park förresten, tänk ”naturreservat”.
Första stoppet. ”Tourism Etiquette Rules for Chinese Citizens”, i alla andra länder hade det räknats som diskriminering eller hets mot folkgrupp, men man känner sina egna så inhemskt är det OK… (Dessa instruktioner hade nog behövts på pyramiderna i Egypten också? http://www.sydsvenskan.se/varlden/massprotester-efter-klotter/)
Lite kö. En skumpig monorail-bana. Poserande, både utanför och på det skumpiga lilla tåget! Och vid slutstationen.Tillbaka till bussandet.
Om man inte först stannar för lite snacks. Fågel på pinne, typ.
Nej tack, jag är fortfarande mätt från frukosten. Kollar hellre på bergen.
Nästa stopp, planen är utomhushissen i Bailong. Men först en hyfsat kort kö fram till en trappa. Skönt att få stå ute, och under tak, det duggar lite. Jag lånar en bild från nätet på själva attraktionen (http://www.topchinatravel.com/pic/city/zhangjiajie/attractions/bailong-elevator-2.jpg .)
Frid och fröjd och tilltugg, efter ca 30 minuter är vi framme vid trappan.Äsch, trappan var i själva verket en kö på 30 minuter till, fast i uppförsbacke. Men ute, och under tak. Helt OK. Upp på en avsats, fri himmel med lite dålig sikt, men frisk luft. Gött. Var är den där hissen nurå?
Va? En kö till?
En kö som är en flera hundra meter lång tunnel, med fuktig sunkig luft, ett enormt oljud, och massor av folk. I 60 minuter.
Efter totalt 2 timmar kö, framme vid… hissen! 330 m hög utomhusdubbeldäckarhiss. En perfekt anordning för att klämma in 25 personer per däck, och åka rakt in i ett mjölkvitt moln! Suck. Inga vyer. Men framme/uppe, en ny… kö, denna gång till en buss. Till nästa utsiktspunkt.
Till stället där man låser fast sitt hänglås och slänger nyckeln, för kärleken, för släkten, för framgång i livet.
Bara ett urval, så många lås att ni kan inte ens ana… Jag gissar att om jag skulle ha en lönsam kiosk, så kunde att hyra denna hänglåsförsäljning vara ett bra alternativ.
”First Bridge in the World”, en naturlig bro som nog hade gjort sig i molnfritt! Världens högst belägna naturliga bro, säger de.
Nästa sevärdhet, haha, humor med en sån skylt i detta väder och siktförhållande…
Linbana ner genom molnen.
Väl nere en tavla med vad vi har sett, bakom molnen.
Men man kan ändå vara glad över de toppar man ser! Stackars Sandy känner sig lite ansvarig för vädret, så hon klämmer in en bonus-park-del längs en bäckfåra. Skönt att få sträcka ut benen i en rask promenad, och i denna fuktmättade luft, som känns så fantastiskt skön!
Helt allvarligt, känslan här var extremt lik att gå längs Säveån vid Stenkullen, en vårdag mitt i vitsippeblomningen! Frodigheten, grönskan, luften, dofterna…
Alla vill kanske inte sträcka ut stegen, då finns det alternativ såklart.
Posering strax innan vändpunkten för att hinna tillbaka innan mörkret kommer och sista bussarna går.
Avslutning av dagen med fotmassage och middag, båda med ungefär samma temperaturer…