Surar över min häl. Grr. ”Hälsporre” kallar man väl symptomet lite slarvigt, oavsett om det är senfästet eller fettkudden i hälen som tjurar. Men liksom. Jätteont emellanåt, men inget som hindrar från att gå eller springa. Det blir varken bättre eller sämre. Jo, lite sämre blir det tyvärr faktiskt. Men undrar om det kan bli kroniskt? Tog ju ett stopp i våras, tillåmed nekade det annars utomordentliga förslaget med Vättlefjällsvandringen ( sorry, KriGr, jag trodde de här skulle gå över!), provade dyra stötvågsbehandlingar, tejp, sulor, … äsch. Googlar lösningar, men det är nog en riktig undersökning som skulle behövas. Suck.

Nån som skulle våga köpa och prova en påse torkade anktungor som snacks? Påsen är jättegullig, ska ladda upp bild här sen när vi kommer på rätt sida den kinesiska brandmuren i egna lägenheten. Men tveksamt innehåll, va? De vakuumpackade hönsfötterna ser man dock direkt om man vill prova eller inte, enklare…
Nu med bilder!