Hälsporre eller torkade anktungor?
Surar över min häl. Grr. ”Hälsporre” kallar man väl symptomet lite slarvigt, oavsett om det är senfästet eller fettkudden i hälen som tjurar. Men liksom. Jätteont emellanåt, men inget som hindrar från att gå eller springa. Det blir varken bättre eller sämre. Jo, lite sämre blir det tyvärr faktiskt. Men undrar om det kan bli kroniskt? Tog ju ett stopp i våras, tillåmed nekade det annars utomordentliga förslaget med Vättlefjällsvandringen ( sorry, KriGr, jag trodde de här skulle gå över!), provade dyra stötvågsbehandlingar, tejp, sulor, … äsch. Googlar lösningar, men det är nog en riktig undersökning som skulle behövas. Suck.
Nån som skulle våga köpa och prova en påse torkade anktungor som snacks? Påsen är jättegullig, ska ladda upp bild här sen när vi kommer på rätt sida den kinesiska brandmuren i egna lägenheten. Men tveksamt innehåll, va? De vakuumpackade hönsfötterna ser man dock direkt om man vill prova eller inte, enklare…
Nu med bilder!



Men du är ju i akupunkturens förlovade land. Antingen provar du det eller byter ut dina onda tassar mot hönsfötterna! Det går nog att fixa.
Kramen
Hm, men undrar hur jag förklarar problemet och symptomen när jag inte kan språket? Tänk om jag punkteras och de prickar nerverna för evig hicka, eller dräggel, eller… haha! Får be nån kollega om hjälp att skapa en problembeskrivning som jag kan langa fram! Ska absolut prova, har läst (OK, detta är ju anekdot-medicin, värsta sortens självterapi) om såna som t ex haft mystiskt kroniskt ryggont, som försvunnit efter några dagar/veckor med nåt konstigt omslag. Provar man inte, får man inte veta!
Hade inte kunnat säga det bättre själv! Tänkte direkt på akupunktur!