Kinesiska namn
Kineserna heter Efternamn Förnamn, inte Förnamn Efternamn som vi.
De flesta kinesiska kolleger har även ett engelskt namn som de väljer att kallas för på jobbet, men som ibland är lite svårt att förstå hur de valde, eller fick. Bland kollegerna på företaget hittar vi:
Bunny (kille), Penny (kille), Penna (tjej), Jam (okänt), River (kille), Marshall (kille som gillar Martial arts, kampsport), Chairman (kille med ambitioner), …, förutom alla mer vanliga för våra öron Alex, Axel, Frank, Bonnie, Eric, John, Jane, Emily, Steven, som det finns många av. Ofta är kinesernas engelska namn något som låter ungefär likadant som det kinesiska namnet, därav det som våra öron kan tycka låter lite märkligt eller kanske felkönat.
(Lite otur att företagets mailadresser är uppbyggda på Förnamn.Efternamn@Företaget.com, om man inte är så van att kalla kollegerna för deras fullständiga kinesiska namn.)
Kinesiska namn verkar inte vara så könsbundna som våra, ofta mer som ”indiannamn”, en egenskap eller önskan/ambition för bäraren. Och ofta visar de på relationen mellan generationerna i familjen.
När man tänker på det, väldigt vad få av våra vanligaste förnamn som betyder något på svenska? Stig, Sten, Björn, … kommer inte på något tjejnamn just nu? Annars är det mest helgon och personer ur Bibeln, fornnordiska namn, och variationer på dem? Eller betydelse på latin, som vi inte tänker på i vardagen. Hm. Men våra efternamn som inte är son-namn är ofta kombinationer av olika saker i naturen, när man tänker på det. Lund, Berg, Lind, Bäck, Malm, Stam, Björk, Ek, …
Sen är det ju lite extra fnissigt att A har en kollega som röker, och heter Fu Ming! Klockrent…
Q&A, del 1
Tack för post i brevlådan och email i inboxen, ni vet vilka ni är. Jag har saxar här några rader ur inboxen, och lite reflektioner på dem.
Q: ”Det låter i bloggen som om vardagen och vanan har tagit över lite? Inte lika mycket förvånade konstateranden längre. Stämmer det eller är det mest att du tror att vi är trötta på att läsa om dem?”
A: Vardagen är verkligen vardag, arbetsdagar helt enkelt. När man är hemma på kvällen kring 19-tiden är det dags att hitta nåt ätbart hemma. Har sällan längtan efter något särskilt, och dåligt med inspiration att handla mat för att laga. Borde planera bättre!
Efter mat i magen, surfa lite, kanske telefon med Sverige, skrota hemma, sova och upp igen.
Helgerna är bra. Sova tills man vaknar, men ändå komma upp i vettig tid, tvätta nån maskin, ut på stan och göra ärenden och se sig om, lite lagom blandning av plan och planlöst. Mycket av det man ska göra är ganska krångligt när man inte kan kinesiska såklart, men äsch, det mesta går med lite tjat, pekande och charader, och om man inte har superbråttom är det ju inte så noga med tiden heller, när man är ute på små och stora äventyr.
Jag har idag hämtat en omsydd dunväst som blev rätt, utan att jag och skräddaren kunde prata med varandra! Jag lyckades tillåmed hämta den på rätt dag, och priset var detsamma som vi kom överens om i söndags! Sen är det ju som sagts förut, mer skillnaderna än likheterna man reagerar på.
Fortfarande är biltrafiken ett mysterium.
Det som man som svensk tycker är ohyfsat beteende, trängsel, spottandet, harsklandet, sällan nån som håller upp en dörr, … det är annorlunda, helt enkelt. Ibland känns det även som en generell avsaknad av att tänka på risker och konsekvenser, i många olika situationer.
SH är dessutom helt utan natur, och platt. Och ibland trångt med mycket folk på lite plats.
Q: ”Har tänkt på dig betydligt mer än vad jag har hört av mig. Jag hoppas ni har hittat er vardag och att det fungerar. När jag har läst bloggen i dag så verkar det så. Och att du har dina vänner som följer dig. Det måste kännas gott.”
A: Den här bloggen är ju för att kunna höra av sig till så många som möjligt samtidigt! Bloggen visar lite av vår vardag, även om det inte är så märkvärdiga dagar!
Och absolut är det härligt att veta att vi har våra familjer, släkt, vänner och kolleger hemma!
Jag har många som jag hör av mig till alldeles för sällan egentligen, men när man väl träffas, pratar, mailar, så hittar man ju varann snabbt igen. Det är en fin känsla, så mycket bra folk man har omkring sig lite här och var!
Q: ”Trivs ni bra med era jobb? Måste vara svårt med språket, kinesiskan kan inte vara så lätt att lära sig, är dom bra på engelska där?”
A: Jobben är bra, mest förvånande är kanske att vi bytte vem som har det intensivast på dagarna, jämfört med de senaste åren hemma. Men det kan ju ändra sig igen!
Språket är svårt ja, men som tidigare, man klarar sig hyfsat för vardagssituationer ändå. Dock ska vi börja med vår språkkurs i februari, att kunna räkneorden, riktningar, ordentliga ja, nej, stopp, stanna, vänster, höger, upp, ner, det kommer ju att göra saker enklare!
På jobbet är det engelska med kineserna, i genomsnitt är vi svenskar nog bättre än kinesiska kollegerna, men det funkar. Många av kineserna är mest ovana att prata, men duktigare att läsa och skriva, ungefär så som jag skulle känna mig begränsad i Tyskland med bara mina enkla kunskaper.
De som är över 40-45 år kan sällan engelska, och sällan typ taxichaufförer, expediter, postkassörer. Man får försöka hjälpas åt, vi är ju bara gäster här! Finns dessutom appar till mobilen så man kan skriva på engelska och få översatt till kinesiska, så man kan visa tecknen för ”salt”, ”lim”, eller vad som nu är svårt att göra charader på… och man kan ta hjälp av kollegerna att ringa eller skriva lappar på kinesiska.
“Väldigt mycket Kina”
Fortfarande i Chongqing. Staden och omgivningarna väldigt annorlunda jämfört med Shanghai, “väldigt mycket Kina”.
Annorlunda arbetsplats. Kan inte berätta hur fabriken eller kontoret ser ut, mer än att det ser ut som “väldigt mycket Kina”.
(Kan dock berätta hur toan ser ut på jobbet, hrm, ”väldigt mycket Kina”… men jag lyckades pricka utan att skvätta ner skorna, hehe…)
Lunchen äts helst utanför grindarna, i bostadskvarteren runtomkring, som ser ut som “väldigt mycket Kina”.
Vandrade med några kolleger 2-3 kvarter bort, stannade vid vad som verkligen såg ut som ett ”hål i väggen” bara, “väldigt mycket Kina”.
Ett gathörn, några bord och små pallar, många trötta slitna smutsiga kineser vid de andra borden, maten lagades bakom en tunn vägg, man hörde att det pyste och fräste. Sen kom det 5 olika rätter, kyckling, fläsk och grönsaker, som vi delade. Så gott! Fräscht och rykande hett från köket. Absolut det godaste jag ätit här på 6 veckor! Smaker, kryddor, konsistens, mmm! Kostade ca 80 kr för alla oss 5 personer. Fantastiskt!


Väldig skillnad på mattyperna i olika delar av landet. Nu är jag i den del som heter Sichuan, och detta är helt enkelt den del som ofta brukar anses ha den mest smakrika och goda maten. Jag tror jag håller med!
Mmm… myggbett
Myggorna i SH verkar ha samma smak som myggorna hemma. Det har surrat lite 2 kvällar när vi gått och lagt oss, inte lyckats tysta upphovsdjuren. Suck.
Jätteblaffor, och sjuuuukt kliiga bett! Höger lår, höger axel, vänster arm (lagom under klockarmbandet), hand och lillfinger mitt över ena leden, gaaah vad det kliar!
Fick A några bett? Inte ett enda.
Fick syrran några bett när vi var små? Knappt.
Hälsningar,
Mygg-mataren M
Om Kina
Dags för lite seriösare läsning, för den som vill och orkar.
Jag skäms hur lite jag vet om detta land!
Presidentvalskampanj i USA? Javisst.
Snart ny president och premiärminister i Kina? Jaså. Vad heter de nuvarande då?
http://inbeijing.se/bulletin/2012/10/16/min-artikelserie-om-kinas-ledarbyte/
Finns en del annat bra här också, både fakta och restips, verkar mycket välskriven!
http://inbeijing.se/
Kartstudier
Investerade 13 kr i en stor fin färgglad Kina-karta, som jag satte upp i kontorslandskapet idag. Vrooom! Vips var det en hel klunga av kolleger, som snattrade, skrattade, pekade och retades… Sköna personer, jag gillar! Ungefär samma kackel och häcklande om ”landskaps-stereotyper” som hemma, norr- och sörlänningar, men här även öst och väst. En kille som kommer från den allra sydligaste delen kallas för ”bananodlaren”, en från Mongoliet (norr) fick andra tillmälen, … av de få saker jag kunde uppfatta när de pratade engelska, resten försvann i kinesiskt brus och fnitter!
Materialism och de femton kollina
Jo, så kom ju då flyttlasset! A är på tj-resa, så jag åkte hem från jobbet med tunnelbanan, bra att veta att det funkar också. Förutom att man måse åka bil en kvart från jobbet till stationen, så var det smidigt, från ändstation till ändstation på linjen på ca 45-50 minuter.
Några minuter före avtalad tid, rena snygga hela lådor, en skidbag och 2 cyklar rullade in på 10 minuter, klart! Åh, vad skönt! Har nu pysslat på och packat upp ca 3/4 av lasset. Lite märkligt att se typ sin favoritslickepott i en kökslåda i Shanghai? Det trodde den kanske inte att den skulle vara med om.
Kläder, skor, friluftsprylar en masse (hopps, 6 st ryggsäckar!), köksprylar, husapoteket, hygienprylar och luktagott, böcker, CD-skivor ( haha, vad gammalmodigt va!), lite film, några tavlor (en favvis från syrran och så den som EvKru målat), en liten jultomte (MarLan, du har hans brorsa tror jag), ett fia med knuff-spel, en del jobbprylar, väskor, några ombyten sängkläder och handdukar så man känner sig hemma.
A ringde just och börjar nu rulla tillbaka mot SH, hemma här om ca 2,5 timme. Ska bli spännande att se om han reagerar som i programmen liknande Bygglov, Äntligen Hemma, Extreme Home Makeover när han öppnar dörren? Har hunnit köpa snittblommor i lilla blomsterbutiken på hörnet, står nu i en fin Iittalavas på bordet. Hurra!
Nu packar jag upp lite till, hej så länge!
Oj, måste nog äta nåt också, känner nu att det har jag ju glömt. *kurrrrrrr*
PS: In&Sö, eran lilla luddiga humla brummar nu över 6 små krukväxter från IKEA, den är jättesöt!


Fem och femtio
A har räknat igen.
Nu har vi varit här ca 5% av totala tänkta tiden. Och 50% av alla september som ingår i den.
Lika lika
Konstiga känslor av främmande och bekant samtidigt, t ex:
– en dag på jobbet (både arbetet och de mänskliga mötena)
– ett besök på IKEA
– konsert med en svensk artist (Sophie Zelmani)
– Big Mac & Co
– hälsa på eller gå ut och äta med nån man kände redan hemma


