”Den friske har många önskningar, den sjuke bara en” heter det ju, och jag ska egentligen inte lipa över lite ont i hälen. Jag vet ju att det finns en mig väldigt nära person som har ont i ryggen så illa, att det nu är dags för ännu ett försök att operera imorgon. Måste nästan vara omöjligt att komma ihåg hur det var när det inte gjorde ont?

Jag tog en fotmassage nu på kvällen, en jätteduktig och systematisk massör, lagom hårdhänt, men det är inte helt enkelt att njuta av vänster fot och bens behandling när man vet att det kommer att göra väldigt ont med precis samma behandling av den högra… men, bara hålla emot, och tänka att det snart blir bättre. För det känns lite mer OK nu efter en knådning. Borde nog sluta försöka springa, och istället ta mig till kinesiska doktorn igen? (Hon som gjorde att allt ont var borta morgonen efter, sova med tjocksockar och värmekompress, och fick mig att dra ner kaffedrickandet till bara en kopp per dag nu! Hade nog behövt en 3-4 behandlingar till i samband med den första.) Men springa är ju så relativt enkelt, det är ju så svårt att få till någon konditionsträning kvällstid efter jobbet, och gymmet har inte öppnat så tidigt som vi behöver för att hinna dit innan jobbet. Hmm hmm. Måste planera bättre.