Guilin #6: Longji
Nästan onödigt att visa regniga och dimbeslöjade bilder från ett område där alla bilder som kan tas, redan är tagna. Typ. Men ändå.
Alternativ 1, välj ”Bilder”:
http://lmgtfy.com/?q=longji+dragon%27s+backbone&l=1
Alternativ 2:
Nu åker ni med oss igen, på vår regniga resa, och vi börjar med att häpna över att guiden ännu en gång har bokat den lilla bilen där knappt vi människor i gruppen får plats, och nu med full packning också, dagsregn enligt prognosen, och målet en 3 timmars bilfärd bort? Men det finns inget dåligt väder, och inga bilar utan lastmöjligheter, så länge det finns plastskynken och plastremsor? Och så fick hon faktiskt sitta på pallen igen.
(Bye bye Terry, det var toppen att bo hos dig!!!)


Det myckna regnandet under veckan hade gett många ras, inte bara jord som här utan även en del saftiga bumlingar som massakrerat vägräckena. Hua.

Nåväl, guide, biljettköpare, kartläsare, hmmm, inte alla saker blev riktigt rätt… vi började med att nästan lasta ur bilen i fel start-by för vandringen, in i bilen igen och tillbaka och ytterligare en halvtimmes bilresa. Nu till rätt start. Omlastning av hela packningen till vad som behövdes för några timmars vandring, en hotellnatt och vandring tillbaka. Nästan ryck och slit från bärarna att ta våra grejor, men vi ville ju bära våra ryggsäckar själva? De flesta av oss iaf. JOLA med ond axel och GinKo lät en traditionell bärare hjälpa dem, bara kvinnor i folkdräkter som bar, utom 2 vansinnigt efterhängsna män. FreLi fick nästan smocka till den ena för att få behålla sin ryggsäck. Den andra var omöjlig att bli av med, så tydligen fick han också ta en av ryggsäckarna upp. Vilket skulle visa sig ge besvär dagen efter.

Det var en bit att gå, det började med alternativen vandra en halvtimme eller linbana. ”Vandra” valdes, sen efter 45 minuter var det en halvtimme kvar och sen efter den, bara ytterligare en halvtimme till. Linbanan gick inte ens till hotellet. Lite förvirrat. Sprayregn, men det är ju göteborgare vana vid… OlKa byggde om sig till ”Ringaren i Notre Dame”.
Kvinnorna som bar gnetade på utan gnat.

Sprayregn, som sagt. På gränsen till dimma. Men så skönt att vara ute, och få röra på benen! Även om man fick röra dem uppåt hela tiden. Och det alltid var en halvtimme kvar…
JOLAs och GinKos bärerska tyckte att vår grupp var långsamma och njöt onödigt mycket av utsikten. Hon bar dessutom för en annan kund som skulle bo halvvägs upp, och ville pinna på.
En hägring? Nej, det är ju hotellet!
Hotel Panoramic View, det låter det va! Carlssons fick det dyraste rummet av de tre vi bokat. Men kanske inte den bästa utsiken? Mot en innergård, och byggarbetsplats. Och i komplett WiFi- samt 3G-skugga, den observante kan hitta en dag då denna blogg inte fick någon uppdatering…
Eftermiddagsvy ner över dalen. Mysläskigt!
Hotellet hade det optimala läget för att se soluppgången sas det. Väckarklocka på! Men när det ljusnat var det ändå inte så mycket utsikt… dock bröt det upp lite efterhand. Och medan vi väntade över en timme på att få frukost som var ett glas pulver-cappucino och en nudelsoppa, drog det undan lite mer.



Ner kommer man ju alltid, eller hur? Den manlige bäraren från gårdagen hade svansat runt lite i foajen på morgonen, men när vi skulle ge oss av var han inte där, så kvinnan med bärkorgen tog de 2 stora ryggsäckarna själv och började nerfärden.

Nejhäpp, nu dök han upp efter typ 15 minuters vandring. Arg som en jag vet inte vad, han tyckte ju att han blivit lovad att bära ner något, dagen innan. Vet inte hur avtalen hade diskuterats på kinesiska, men en samling andra kineser deltog nyfiket medan han skällde och gick an. Guiden gjorde ingenting. Inte ens när han började hota vår kinesiska kollega som ägde en av säckarna som korg-kvinnan nu bar, med misshandel och ännu värre saker. Han beväpnade sig med tillhyggen, vi fick avväpna en pinne och en stenbumling, innan han lommade iväg skrikande. Något låg stämning. och kollegan grät såklart.
Vi får pigga upp berättelsen med att titta på dagens mest anpassade vandringsskor.
Närmade oss dalen , och de sista chanserna till förfriskningar. FreLi valde att inte njuta av ormvinet.
En av morötterna verkade allt lite gladare än de andra?
Bärerskorna hade en kombinerad sambandscentral, paus- och handarbetsbänk.
Alla kom ner.
Lunchen på vägen till Guilin blev på en vägkrog som använde samma utrustning oavsett om det var bilar eller grönsaker som skulle sköljas. Vi tackade artigt (?) nej till alternativet bamburåtta.
Ojsan oj, hotellet i Guilin var nästan för fint för vanliga sluskar! Expeditionspackning uppe för avfuktning och torkning efter en veckas ångbastu.
En bärbar burgare, för att snabba sig till sista kvällens sista aktivitet, båttur inne i Guilin. För den som gillar kulörta lyktor var detta ett bra tillfälle att njuta dem på en skränig båttur där decibelmätaren fick det jobbigt.


Nåt att äta efter båtturen? Välj balja. Näbbgädda, eller bäverfisk? Var nog hyfsat vid liv trots att den simmade uppåner. Fick fortsätta med det.
En natt på fina hotellet, sen ut till flygplatsen och hem till SH igen. Spännande vecka!
Guilin 1: Yangshuo och Valleluna
Ska bombardera med bilder från semesterveckan. Börjar från början.
Vi flög alltså till staden Guilin, i Guangxi-provinsen, och sen vidare till staden Yangshuo, och sen ytterligare en liten bit till utanför. Där ligger hotell Valleluna, eller kanske snarare ett pensionat. Fascinerande ställe, drivs av en ännu mer fascinerande kinesisk kille som heter Terry som sitt engelska namn. Ägare, kock, städare, PR-avdelning, väskbärare, aktivitetsbokare, cykeluthyrare, guide, … sin egen, helt enkelt!
(Ska se om någon av medresenärerna har bättre bilder på denne toppenkille, uppdaterar isåfall!)
Sen hade han lite hjälp ibland av en kille från trakten som inte ville ha jobbet som ett betalt jobb, utan bara hjälpa till, och sin farbror/morbror. Men 35 bäddar i husen på gården, kan gissa att det är hektiskt att brassa frukost till så många! Nu var vi dock enda gästerna under våra 4 nätter här, så det fanns tid att pyssla om oss förstklassigt, och själv hinna sitta med och prata och berätta om trakten, Kina, och sin egen bakgrund. Som sagt, en fascinerande kille! Terry Terrific!


Vi börjar med lite reklam, 2 bilder från Terrys egen broschyr:


Här kommer en radda av mina egna bilder. Husen på gården är 220 år gamla.


En stor farstu i mitten av vårt hus. FreLi och OlKa bor i ett tvåvåningsrum, JOLA och GinKo en trappa upp, eller stege snarare, ovanför oss. Spännande vattenkranar, ”Vola goes Bamboo”, kanske en kinaversion av den danska designen?




Om man tittar ut ur farstun. Och omkring på gården. Och runtomkring.

Mer innergård.





Väckarklockan och hans damsällskap.
Terass och matsal. Inte den tråkigaste utsikten! Och maten, vi bara satte oss till bords, och allteftersom trollade Terry fram mat. God mat! Han öppnade starkt med den lokala specialiteten ölfisk när vi anlände och var hungriga på lunch. Många andra goda rätter också, från ett väldigt enkelt kök som inte alltid hade strömförsörjning pga fukt och kortslutning. Wow!





