Helgjobb
På måndag är det söndag, så därför jobbar vi lördag, fattar ni?
Fast i ärlighetens namn verkar många ta denna dag ledigt, även kineserna. Måndag är nationaldagen, och sen är resten av kommande vecka ledig, så man passar på att ta möjligheten till att förlänga denna (med kinesiska mått) långa ledighet. Det finns två sådana. Det är denna veckan i oktober, och nyåret i februari, och de kallas de gyllene veckorna.
A tar en sjukdag, han har blivit förkyld och då är det nog bättre att ta en lördag och försöka sova bort bacillerna. Krya på sig!
Tand-, nej, toaborste!
Det finns ingen toaborste på hotellrummet. Vi har därför byggt om en av hotellets gratis-tandborstar till den arbetsuppgiften, liten men effektiv! Sen har vi muschlat in den i en gammal snackspåse, och gömt den längst in i hyllan under handfatet i badrummet. Dock är det med samma nervositet man kommer hem de dagarna det varit rums-städning, tänk om någon nitisk och ordningsam städerska hittar den och bestämmer att den ska stå i tandborstglaset med alla sina kolleger med ordinarie arbetsuppgifter? Men även denna städ-dag klarade vi oss, puuuh!
UPPEhållstillstånd OCH NERvarvning
Nytt försök på immigrationsbyrån idag, och denna gång gick det bättre. Skönt! Uppehållstillståndet kommer att vara klart 11 oktober.
Bortskämning: tog en massage på vägen hem. 105 kr för60 minuter nacke, axlar och huvud, som en liten bonus även armar, händer och fingrar. Sååå skönt! Men varför tog jag inte 90 minuter???
Snart kommer lilla A hem också – då blir det fredagsmyyyyys… kanske en koreansk barbeque-restaurang, om man kan få grillbord utan att ha bokat?
Dagobert
Ända sen jag var liten och läste Dagobert i morgontidningen, har jag varit lite nyfiken på de där vattenautomaterna som alltid fanns i bakgrunden på hans kontor. Det finns det här med, och nu har jag testat att byta en vattenbehållare också! 18,9 liter vatten i marklyft, med instruktioner från en av städerskorna, som även försöker bättra på mitt uttal av ”hej” på kinesiska varje dag.
(En senare bild, från den lgh som vi slutligen nu bor i. Kranvattnet är inte drickvänligt, så man har en sån här bubbla hemma också. Koka pasta, skölja frukt och grönt, borsta tänderna. Spola i toan och duschar och diskar gör man dock med kranvattnet. Som synes, en tapp för kallt (nåväl, rumstempererat) och en för varmt, men ni ser också att vi inte pluggat i stickproppen, vi använder den bara som vattencistern.)
Kaffemaskinen
Svenska delen av M:s arbetsgrupp har haft svåra dagar på jobbet. Den egna kaffemaskinen hade packat ihop, nån typ av bönor som var för kladdiga så att kvarnen nöp. Redan att hitta var man reparerar en EU-köpt Krups Espresseria i PRC är lite pyssel att ta reda på, men med hjälp av en kinesisk kollega kunde vi få adress till närmsta auktoriserade serviceverkstad i SH. Chefen och G lämnade in den förra veckan, och eftersom M idag skulle in till stan och immigrationsmyndigheten så föreslogs att hon skulle ta hand om hämtningen av den servade maskinen, eftersom i samma färdriktning på ett ungefär, och bara öppet kl 10-16. OK.
När A åkte till immigrationsmyndigheten i förrgår så var det med full fart och en stoppsladd han hann dit pga trafiken, så präktiga M började såklaaart sin resa i god tid. Lagom till att bilen körde över bron till andra sidan SH, typ 10 minuter ifrån myndigheten och efter ca 50 minuters resa från jobbet, kommer det ett SMS från personalavdelningen. ”Jag ser inte att du svarat på mailet du fick idag? Mötet är inställt, flyttat till limorgon. Hoppas du inte hunnit åka från jobbet ännu.” Nåt sånt mail såg jag såklart inte innan M innan hon åkte. Suck. Aja. Nästan framme, och chaffisen ska ju sen åka tillbaka och hämta A efter jobbet. M hoppar av vid myndigheten, låtsas som det regnar trots stekande sol, vinkar hejdå till chauffören, och planerar tunnelbana till kaffemaskinen. Men jaha, är det alltså 30 grader varmt idag, plus solen? Och M har blåaste blåjeans på sig? Jaha! Svett och flämt, hittade närmaste T-bana, åkte sen till närmaste station till verkstan. Hm, verkar vara en bit bort. Börjar gå lite, alla taxis som kommer är upptagna. Går en bit till. Får en taxi, hoppar in. Visar adressen som är skriven på kinesiska, men han vägrar köra dit. Det är på samma gata, men åt andra hållet än hans kylaremblem pekar, och för nära. Han vägrar. Hoppa ur. Gå. Svettas. Hittar verkstan, jätteflotta skyltar på utsidan, Kenwood och DeLonghi. Inne sitter 3 gubbar och kedjeröker, skitigt som f-n men med snygga skyltar här med. En provkörning i cigarettdimmorna, japp, maskinen funkar. Tigger en bärkasse. Betalar pris enligt överenskommelse. Flämtar tillbaka 2 km till T-banan, lyckas såklart gå lite fel. Kassen pajar. Köper en ny för 15 kr, orkar inte pruta. T-bana hem till hotellet inkl 2 byten. Duschar bort all sur svett. Inte den effektivaste dagen i livet.
Men imorgon blir det kaffe igen! Nåde den som köper mjuka och kladdiga bönor en gång till…
Artrikedom
Ögonblicksbild av saker i kylskåpet på jobbet igår eftermiddag, en skön mix av växt- och djurriket:
– Levande krabbor
– En halv Marabou chokladkaka (som troligen ligger i riskzonen för hemlängtansrelaterade stölder)
– 3 burkar med nån yoghurtliknande sörja som förmodligen är nästa steg i Flemings tidigare experiment som ledde till penicillinet
– Halvätna efterrätter från någon [freee-daaahs-fiii-kaaa], kanske
– Svenska ingenjörers medhavda lunchlådor pga ängslan för gratislunchen
– Svenska ingenjörers medhavda lunchlådor pga trötthet på variationen av gratislunchen
– Diverse byttor och burkar med svårdefinierade brun-gröna grejor, gissningsvis kinesisk naturmedicin?
– Plastpåsar med stekta pannkakor och andra frukosträtter
– Vattenflaskor för svennar som tycker att vattnet i den allmänna vattenbehållaren är lite för rumstempererat
– En tetra vaniljsås från IKEA, numer även känd som ”Gunilla sauce” pga språkförbistring kombinerat med namnet på hon som serverade den
– 2 tuber Kalles kaviar (se kommentar för Marabou ovan)
Hus och hem
Jojust, lite uppdateringar på bostadsfronten också!
Lägenhetskontraktet är äntligen klart, inflyttning 16 oktober. Vi vet inte riktigt vad vi fått med av våra krav, eller om vi kunde ha hunnit diskutera/förhandla villkoren några vändor till, detta gick märkligt forcerat tillväga av agenturen. Nåväl. Orkar inte tjafsa mer. Lgh är ganska ljus, men framförallt ren och fräsch och välhållen. Skönt! A har redan börjat leta falska Ägget-fåtöljer och liknande på nätet… sen kan man säkert få hjälp av kinesiska kollegerna att beställa från lokala websajter också. Lovande!
Och hyresgästerna i Partille verkar ha kommit tillrätta, det känns ju också bra för oss.
A, P, M och Y: ha det nu riktigt bra i ert nya hem, hoppas verkligen att ni hittar en bra vardag i huset de närmsta åren!
SOS: smör, ost och salami
Pust, lite segt men det kunde man ju inte veta innan. Tänkte passa på att köpa lite mat som vi är mer vana vid, eller saknar, i samband med hemresan från jobbet idag. Det finns ett antal stora supermarkets i en fransk livsmedelskedja på några ställen runt omkring staden. Men åååå, det råkade ju vara dagen då trafiken stod nästan stilla, bitvis. Eller åtminstone kändes det så. Väl framme vid supermarketen visade det sig vara ett köpcenter, där supermarketen var utspridd på 3 plan. Rulltrappan till mat-delen på våning 3 var en sån som får rulltrappan i Allum hemma i Partille att verka snabb… zzz. Sen var det som vanligt en jättestor del med färsk mat som ligger relativt öppet, inte helt luktfritt kanske. En jättestor avdelning med vin och sprit. Till slut hittade vi även Barilla-pastan och tomatsåserna, skönt att kunna laga nåt enkelt på rummets kokplatta. Sen en massa bröd med franska fina skorpor på ytan (liten frys har vi ju på rummet, så vi köpte en del extra), lite ost, bredbart smör, salami, och yoghurt. Lite omväxling mot den lilla kinesiska supermarketen nära där vi bor, den med förföljelse-expediterna! Dock var det typ lika många anställda som kunder, många som plockar, fixar, håller snyggt och kanske inventerar kontinuerligt. Summerat: från jobbet till hotellet, via matbutiken = 2,5 timme = lång hemresa. Skum känsla att chauffören sitter och väntar medan man handlar också. Stackaren.
Gratis lunch = nudelfrossa
Man säger ju att "There is no such thing as a free lunch", men än så länge känns det så! Det finns alltså 4 luckor där det serveras mat i restaurangen på jobbet. 2x kinesisk mat (med eller utan fläsk, där det senare oftast innebär att det ligger nån friterad firre med miljarder ben och stirrar på dig från lunchbrickan), 1 med västerländsk mat )som FL har konstaterat oftast är grön risotto, gul risotto, eller beige risotto, beroende av kryddan som är tillsatt). Alternativt har det varit pizza och spaghetti med köttfärssås också. Men, den bästa luckan, där det dessvärre alltid är kö: färska nudel-luckan! Nudlar med eller utan soppa, nybakade av nudelkocken. Tyvärr betyder detta hantverk att det tar väldigt lång tid av ens halvtimmeslunchrast att vänta på sin portion, men den är värd att vänta på! Och än så länge är det dessutom spännande att se tillverkningen, kocken står och knådar, daskar och drar sin deg i en riktig show. Mmmm! Serveras tillsammans med ett nötkött (?)i tunna skivor, massor av färsk koriander (till MaLan: man kan säkert be att få slippa den!), någon typ av soja och typ friterad lök. Yummy yummy! Jag kan äta denna lunch varje lunch, med eller utan soppa för variationens skull! Fast GuBo tror att jag kommer att ha tröttnat inom ett halvår… vi får väl se! Än så länge är allt (utom köandet) en ren njutning!
Glöm snabbnudlar, detta är en helt annan grej!
Dessutom passar det mitt usla bordsskick rätt bra att smaska nudlar med pinnar, halvböjd över matskålen och bara glufsa som en riktig kines!
Levande ludd
Urrk. Jag skulle ta bort ett litet ludd/skräp på min kontorsstol, men när jag skulle pilla bort det flög det iväg! En liten bit, och landade på min anteckningsbok. En äcklig liten trött svärmare eller fjäril, jag bar bort den mot insekts-buzzaren i taket så får vi hoppas att den tar en flygtur in i grillen på eget initiativ. Har lite svårt att smacka insekter, det är ju inte deras fel att de finns, men på individnivå kan jag definitivt tänka mig att hjälpa dem en bit på vägen mot evigheten…
